Katolska kyrkan blundar för rattfylleri

[Gert]

Inlägg av Irène Nordgren idag i Kyrkans Tidning nr 33


”De som känner Jesus Kristus är försiktiga på vägarna” påstår Vatikanen i ”Document of the Pontifical Council for the pastoral care of migrants and iterant people” som presenterades i mitten av juni. Där presenterar katolska kyrkan riktlinjer för dagens resenärer och trafikanter.
Bland annat ingår nedanstående tio budord (min översättning):
I. Du ska inte dräpa
II. Låt vägen utgöra ett medel till gemenskap mellan människor och inte till att förorsaka dödliga skador
III. Låt tillmötesgående, rättrådighet och förstånd bli till hjälp att hantera oförutsedda händelser.
IV. Visa medmänsklighet och hjälp nödställda medmänniskor, särskilt offer vid olyckshändelser.
V. Låt inte bilen få bli ett uttryck för makt, dominans eller tillfälle till synd
VI. Övertyga på ett kärleksfullt sätt ungdomar och andra att inte köra bil när de inte är i stånd att göra så.
VII. Hjälp familjer till olycksdrabbade offer.
VIII. Sammanför vid lämplig tidpunkt skyldiga bilförare med deras offer för att de må undfå den befriande känslan av förlåtelse.
IX. Värna om den som är mest sårbar på vägen
X. Känn ansvar gentemot andra.
Som katolik med 25 års yrkeserfarenhet inom psykiatri och missbruksvård studsade jag till vid upptäckten att självklara ord som ”alkohol, droger och nykterhet” totalt lyser med sin frånvaro. Kan det bero på att rattfylleri till 90 procent är en ”manlig åkomma”, ett manligt problem och att det råder ett gentlemen's agreement mellan män inom och utom kyrkan. En avslöjande manifestation på patriarkal hegemoni inom katolska kyrkan som också kommer till uttryck i dess olikartade lobbyverksamhet när det gäller att påverka länders alkohol- respektive abortlagstiftning?
Som exempel kan nämnas att det katolska Irland, med Europas kanske strängaste abortlagstiftning, före sitt inträde i EU hade Europas mest liberala lagstiftning vad beträffar tolerans för rattfylleri, 1,0 promille. Efter oerhörda massprotester, där trafikministern fick avgå, sänktes gränsen till 0,8 promille.
Sverige, EU:s kanske mest sekulariserade land, är samtidigt förmodligen EU mest trafiksäkra land med en tolerans för alkohol och bilkörning på bara 0,2 promille.
Vatikanen uppvisar alltid stor detaljrikedom, mångordighet och argumentationsiver när det gäller riktlinjer och kontroll av människors sexualliv. Lägger man därtill Vatikanens strikta och kompromisslösa inställning till att ej utsläcka oskyldigt liv genom aborter häpnar man inför den ”diskretion” och fåordighet Vatikanen uppvisar när det gäller att påtala nykterhet vid ratten.
Utifrån utgångspunkten att det finns ett samband mellan nykterhet och försiktighet, att oförsiktighet ökar i takt med promillehalt alkohol, hoppas jag att Vatikanens påstående om ett orskakssamband mellan försiktighet på vägarna och kunskap om Jesus Kristus inte stämmer. Ty om det gör det, tillhör jag en kyrka för vilka Jesus Kristus verkar okänd för många av dess medlemmar och präster.
Irène Nordgren

[Julius]

Nej det handlar nog inte om manligt eller kvinnligt utan om det dystra faktum att den stränga svenska synen på trafik och alkohol tyvärr inte är den som råder världen över. I många länder är den allmänna folkmeningen att så länge som man inte orsakar någon olycka så är allt ok och där skall staten inte lägga sig i om man druckit eller inte. Men något specifikt katolskt tror jag ju definitivt inte att det är. Exemplet med Irland kan ju då jämföras med icke katolska England där det inte är speciellt länge sedan som det allmänt sas att det skulle vara en "one for the road", en sista drink innan man körde hem så att man skulle vara lugn för färden... NU börjar insikten om faran med alkohol i trafiken långsamt att sprida sig till fler länder men i många länder är tyvärr synen fortfarande att krockar man inte så ok, man hör förare som påstår sig köra bättre och lugnare om de druckit en del o.s.v. M.a.o. de låter sitt eget önsketänkande stå över kända fakta.

Jag var själv med på en studieresa i Tyskland där vi blev bjudna på flott lunch av våra värdar. Vin serverades. När vår busschafför avböjde vinet och sa att han måste ju köra var reaktionen helt oförstående och de som serverade verkade närmast förnärmade! "Vadå, ett glas vin, du behöver ju inte dricka hela flaskan...". Så tyvärr, repekten för rattfylleririskerna är låg på många håll, trots att statistik visar att 25 - 50 % av dödsfallen i trafik (olika siffror för olika länder) är alkoholrelaterade.

Med tanke på nationaliteterna på de personer som sitter i Vatikanens ledning får nog det faktum att kyrkans uttalande inte diskuterar alkohol som riskorsak mera ses som ett sorgligt bevis på hur mycket som återstår i fråga om riskupplysning världen över i stället för att läggas till grund för någon konspiratorisk teori om att män skulle skydda män etc.

[Bloggare]

Dessutom: Sedan när har det varit katolska kyrkans uppgift att vara trafikpolis? Att rädda liv? Första hjälpen?

Det är främst själarna som ligger inom kyrkans ansvar - inte kropparna. Rattfylleri faller då under femte budet: Du skall icke döda. Och däri innefattas i första hand den som dödar sig själv genom att bruka alkohol - för att sedan eventuellt även döda andra genom att köra bil.

För att spetsa till det hela lite: Att någon blir dödad av en rattfyllerist innebär inte att dennes själ dör. Däremot kanske rattfylleristens själ dör genom att han super och så avlägsnar sig från gemenskapen med Gud.

Visst kunde man haft med denna aspekt på trafikmoral! Rattfyllerister, rånmördare och abortläkare bör fördömas. Men som sagt - i detta fall handlar det nog mera om kulturmönster än om manligt-katolskt.

Irénes Nordgrens kommentar är ju också den ett tecken på kulturmönster - typiskt svensk i sin betoning på det mot den oväntade döden totalförsäkrade samhället.

[Irène]

Julius
Den del som handlar om trafik i det dokument som jag åberopar är på ca 9 sidor. Av dessa 9 sidor "trafikinformation" till resenärer och trafikanter på 2000-talet ägnas dyrbart spaltutrymme åt att göra tillbakablikckar till Gamla och Nya Testamentets "resenärer" dvs de "kringresande" patriarkerna Abraham, Isak och Jakob och deras ökenvandringar över sanddynerna som ju gjordes medelst KAMEL för ca 1800 år FÖRE vår tideräkning. Allvarligt talat, ur dagens trafiksynpunkt Who cares ? Jag upprepar mig och påtalar igen att det är uppseendeväckande att mot denna bakgrund vara så diskret och sparsam i sin användning av orden "nykterhet, droger och alkohol" när man har 9 sidor till sitt förfogande så att dessa ord endast används i 1 eller 2 meningar av hela det tillgängliga sidantalet och inte alls explicit nämns i budorden. Inte ett ord om alkoholrelaterad olycksstatistik så långt mitt öga kunde se. Min poäng är ju också att jämföra med Vatikanens sätt att förhålla sig till tex abortlagstiftning. Då är det helt plötsligt idealet som Vatikanen vill ha upphöjt till norm och förebild lagstiftningsmässsigt. Varför är inte nykterhet vid ratten ett ideal som Vatikanen gör sig till förkämpe för? Eftersom rattfylleri faktiskt till 90% är ett manligt fenomen så anser jag det inte långsökt att tala i termer av manligt/kvinnligt i detta sammanhang. Jag antyder ingen konspiration utan det jag ville framföra var just den patrialkala hegemonin per se. Julius du och jag tycker och tror olika i detta ämne. Så länge du inte kräver tolkningsföreträde är det helt ok för mig.

Bloggare

"Sedan när har det varit katolska kyrkans uppgift att vara trafikpolis?" Var påstår jag något sådant ??
Vatikanen har på eget initiativ publicerat ett dokument om trafik, riktat till dagens trafikanter. Utifrån dess i mitt tycke obsoleta innehåll har jag kommenterat detta i Kyrkans Tidning.

Irène

[Bloggare]

Bilen i sig är väl ett manligt fenomen. Hur många män resp. kvinnor kör bil? Detta är ju en inte helt oviktig del av sanningen.

Kyrkans riktlinjer syftar ju inte bara till att rädda liv, utan till att männskor undviker synden, som dödar. Där står:

Låt inte bilen få bli ett uttryck för makt, dominans eller tillfälle till synd

och

X. Känn ansvar gentemot andra.

Vari finns det "obsoleta"? Och är det så omöjligt att förstå att dessa meningar innebär att alkohol och bilkörning inte går ihop?

Om det är så, så tror jag det inte heller skulle hjälpa med ett fördömande av alkoholpåverkan och bilkörning.

[Bloggare]

"Som bilförare kör män i genomsnitt 26 kilometer per dag och kvinnor 10 kilometer. Som passagerare åker däremot kvinnor mer, 12 kilometer per dag mot 5 kilometer för män. I princip samma mönster består även om man tar hänsyn till olika hushållstyper. Vad gäller faktisk reslängd per resärende reser män bara marginellt längre än kvinnor. De enda, men tungt vägande, undantagen är resor till och från arbetet och tjänsteresor där mannen reser närmare 50 % längre än kvinnan i genomsnitt.
---
I England, exempelvis, har de kvinnliga bilförarna i åldrarna 17–39 år trefaldigat sin körsträcka under åren 1975–1995, men ligger ändå bara på 50 % av motsvarande mäns körsträckor."

Statens väg-och transportforskningsinstitut, se deras hemsida

Är det då så underligt om man hittar de flesta rattfylleristerna bland män?

[Bloggare]

[Irène]

Bloggare

Katolska kyrkans katekes - KKK - är en utmärkt illustration på kyrkans intresse för sex -resp alkohol och drogrelaterade frågor. På sammanlagt 12 RADER, allt som allt i hela KKK nämns alkohol och drogfrågor. Sexfrågor ägnas minst 20 SIDOR i KKK. Enbart beskrivningen av "avsiktlig aktivering av könsorganen" tar 17 RADER ! Vill du ha detaljer tag och läs.
Min uppfattning är att katolska kyrkan med obligatoriskt celibat och enbart manlig prästkår har alkohol som tillåten "tröst " och /eller antidepressiv medicinering eller tillåten kanalisering av känslomässig frustration. Alkohol är katolska kyrkans "heliga ko". Som arbetsgivare blir därför katolska kyrkan också urusel på att hjälpa sin egen personal när de fastnar i alkoholberoende. Detta har jag tyvärr kunnat bevittna med egna ögon.
Konsekvensen av en alltför liberal syn på vardagsdrickande utmynnar naturligtvis följdriktigt i en alltför liberal syn på alkohol och bilkörning, då helt plötsligt oskyldig tredje part kan bli lidande, men där kyrkan inte tar parti för denna svagare part utan mer "värnar" om sin egen manliga prästkårs "rättighet" som går hand i hand med de katolska medelhavsländernas alkoholkultur. Vatikanen väljer en låg profil i alkohol- och drogfrågor, då den värjer sig mot ett ramaskri bland "sina kontinentala män" inom och utom kyrkan. Vatikanen drar sig dock inte för att i andra sammanhang alltid hävda att kyrkan måste vara ett föredöme i etiska och moraliska frågor även om detta går stick i stäv med tidens anda/ kultur.
"AGGIORNAMENTO" löd budskapet från 2 Vatikankonciliet. Att då år 2007 e Kr överhuvudtaget inte nämna aktuell alkoholrelaterad olycksstatistik men ägna spaltutrymme och komma dragande med Abraham, Isak och Jakob som föregånagere till vår tids resenärer och trafikanter anser jag i högsta grad obsolet.

Irène

[Bloggare]

[Bloggare]

[Irène]

Bloggare


2290-2291 i KKK utgör just de 12 rader jag åsyftade om alkohol, droger och rattfylleri. Det är svårt att ha en dialog då du vägrar acceptera

faktum att det är proportionerna /utrymmet KKK ägnar åt resp alkohol/droger och människans sexliv som illustrerar kyrkans

olikartade intresse för dessa frågor. KKK utgörs av 2865 "paragrafer" /numrerade stycken. 2 av dessa (2290

och 2291) ägnas alkohol och droger jämfört med låt säga drygt 70 "stycken"åt sex och kyskhet. Det hade gått att vara lika fåordig, "enkel

= tydlig" i sexfrågor som i alkoholfrågor om man hade velat. Det är just "utförligheten " i sexfrågor och "enkelheten" i alkoholfrågor som avslöjar vad som för kyrkan är viktigast. Jag har aldrig sett ett

dokument/ encyklika från Vatikanen med fokus på alkohol/droger/nykterhet. Däremot har ju Vatikanen gärna producerat åtskilliga spaltmetrar om sex. Allmänt kan jag konstatera att det råder en

skillnad inom kristenheten i synen på sex resp alkohol. Lite generaliserat tror jag att protestantiska kyrkor har mer liberal syn på sex och mer restriktiv syn på

alkohol och vice versa inom katolska kyrkan. Ortodoxa kyrkorna verkar inte ha några skrupler alls vad alkohol beträffar, då dess medlemmar

härstammar från "vodkabältet" där männen är "rejäla karlar" som anser det vara en mänsklig rättighet att ta sig en sup när helst de behagar.

Där är inställningen till alkoholfrågor snarare "Vaddå alkohol? What's the problem?" Inställningen till sex varierar beroende på vad det gäller. Där

står de ortodoxa kyrkorna ibland närmare den protestantiska synen och ibland den katolska (homosexfrågor).


PS "Totalt lyser med sin frånvaro" syftade på budorden. Jag tilläts av utrymmesskäl endast att tala om dessa. I mitt ursprungsmanus beskrev jag närmare de få rader om vad som sades om alkohol / droger explicit i

dokumentet som helhet och proportionerna mellan detta och tillbakablickar 3800 år mm mm. Redaktören strök dock alla mina nyanser. Vi talar alltså om ett dokument på 9 sidor där de av dig

citerade meningarna utgör en ytterst liten del av det sammantagna innehållet. Min poäng är att varje gång Vatikanen uttalar sig explicit om alkohol och droger så drunknar de få orden i en textmassa av oöverskådligt material med fotnötter och hänvisningar i det oändliga. Ett smakprov ur dokumentet härnedan.



11. The Bible contains continuous migrations and wanderings. The Patriarchs, Abraham (cf. Genesis 12:4-10), Isaac (cf. Genesis 26:1,17,22), Jacob (cf. Genesis 29:1; 31:21; 46:1-7)) and Joseph (cf. Genesis 37:28) led a wandering existence. When their descendants had become a numerous people, Moses led them out of Egypt (cf. Exodus 12:41), crossing the Red Sea (cf. Exodus 14) and wandering in the desert (see Exodus 15:22).

12. In the experience of mobility, full of risks and tragedies, the People of God are always assisted by the special protection of Yahweh (see Exodus 13:21). The repeated unfaithfulness of the Israelites to the Covenant would later lead to a far more distressing journey, the deportation to Babylon (cf. 2 Kings 24:15). After long years of exile, God’s faithfulness was manifested in the proclamation of Cyrus, which gave the opportunity of the joyful return journey to the Promised Land (cf. 2 Chronicles 36:22-23; Psalms 126 [125].

13. The psalmist (cf. Psalms 107 [106]:7) indicates the “straight way” on which the Lord leads, whilst the prophet Isaiah calls for preparation of the highway of the Lord (cf. Isaiah 40:3). The importance given by the Bible to the theme of wandering – of travelling – also clearly emerges from the fact that the term “way” is used as a metaphor to indicate all kinds of human behaviour. The Scriptures insistently exhort the choice of “straight ways”, and not “to stand in the way of sinners” (Psalms 1:1), and to walk in the ways of the Lord (cf. Deuteronomy 8:6; 10:12; 19:9).

Notes from the New Testament

14. The New Testament contains numerous references to travelling and journeys, such as those carried out by Mary and Joseph before the birth of Jesus, and the continuous travelling of Christ during his public life and the journeys of the apostles. The evangelists present the life of Christ as a continuous journey. He went through towns and villages proclaiming the Gospel and healing “every disease and sickness” (cf. Matthew 9:35), whilst a lengthy section of Luke’s Gospel (9:51-19:41) tells us of the Lord on his way to Jerusalem, where he was to bring his “exodus” to fulfilment (cf. Luke 9:31)[6].

15. The parables also contain ways and journeys, such as the parable of the Good Samaritan, which is immediately applicable to the Pastoral Care of the Road (cf. Luke 10:29-37), and the parable of the prodigal son who set off “for a distant country” (Luke 15:13) and then returned to his father (cf. Luke 15:13-20). We also recall the man who “went on a journey” and entrusted his property to his servants (cf. Matthew 25:14-30).

16. Jesus also sent his disciples out onto the road. Indeed, he sent them out, two by two, to proclaim the Good News of the Kingdom (cf. Mark 6:6-13), while in Luke’s Gospel the mission of the seventy-two disciples (cf. Luke 10:1-20) suggests a universal extension of the subsequent one, made explicit when the Risen Christ sends out the apostles, saying: “Go into all the world and preach the good news to all creation” (Mark 16:15; Matthew 28:19; and Luke 24:47).Indeed, they would be witnesses “in Jerusalem, and in all Judea and Samaria, and to the ends of the earth” (Acts 1:8). This universal mission would entail countless journeys, as attested by the Acts of the Apostles, undertaken by Peter (cf. Acts 9:32-11:2) and Paul (cf. Acts 13:4-14:28; 15:36-28:16).

17. Overall, the Bible thus presents us the situation of human mobility, with its risks, satisfactions, and troubles, and affirms its link with God’s redeeming plan. Thus we may see travelling not only as physical movement from one place to another, but also in its spiritual dimension, due to the fact that it puts people in touch with each other, thereby contributing to the realisation of God’s plan of love.

Christ is the Way, He is the Road

18. John’s Gospel presents some particularly important expressions regarding the spirituality of the road, in the realisation of God’s plan. Lord Jesus says: “I am the way and the truth and the life. No one comes to the Father except through me” (John 14:6). By presenting himself as the “way”, Christ shows us that everything should be directed towards the Father. The statement, “I am the light of the world. Whoever follows me will not walk in darkness, but will have the light of life” (John 8,12:), confirms that Jesus and his message are the luminous way to direct our lives towards the Father. Whoever follows the Lord, and fulfils his Word, will go forward along the way of life.

19. Those who know Jesus Christ are careful on the roads. They don’t only think about themselves, and are not always worried about getting to their destination in a great hurry. They see the people who “accompany” them on the road, each of whom has their own life, their own desire to reach a destination and their own problems. They see everyone as brothers and sisters, sons and daughters of God. This is the attitude that characterises a Christian driver.

20. It has been shown that one of the roots of many problems relating to traffic is spiritual. For believers a solution to these problems may be found in a vision of faith, in the relationship with God, and in a generous option in favour of life, which is also borne out by behaviour that respects the lives of others, and the rules established to protect them, on the road.

“Indeed, the inspired pages of both Testaments could be drawn upon, but especially the Gospels and the Apostolic Letters, an anthology of precepts, which might well form a corpus of moral criteria and even a manual of etiquette and good manners for road use. This would support and strengthen the regulations of the Highway Code and give it inspiration, which the purely negative and preventive statement of its rules cannot have. Until road users are led to consider their responsibilities in this positive and encouraging light, which find their true justification in the superior and indefeasible values of conscience, it will be impossible to achieve desirable moralisation”[7].


Irène

[Irène]

PS Smilegubbarna stod utanför mitt tekniska kunnande att ta bort. Jag har inte satt dit dem.
Irène

[Irène]

Bloggare

För att vara så tydlig som möjligt.

"20. It has been shown that one of the roots of many problems relating to traffic is spiritual. "

Ja, men i betydelsen "sprit" som alltså är härlett ur spiritus. Tyvärr så är det inte den betydelsen som Vatikanen här åsyftar.

// Irène

[Erik]

[Irène]

Tack Erik !
// Irène