Läs meddelanden
Medlemslista
Vanliga frågor
Användargrupper
Profil
Sök
Logga in
Bli medlem
Forumindex
->
Kyrkan och alkohol
Svara på ämne
Användarnamn
Rubrik
Meddelande
Smilies
Fler smilies
Font Färg:
Standard
Mörkröd
Röd
Orange
Brun
Gul
Grön
Oliv
Cyan
Blå
Mörkblå
Lila
Rosa
Vit
Svart
Font Storlek:
Pytteliten
Liten
Normal
Stor
Enorm
Stäng öppna taggar
[quote="Irène"]Bloggare 2290-2291 i KKK utgör just de 12 rader jag åsyftade om alkohol, droger och rattfylleri. Det är svårt att ha en dialog då du vägrar acceptera faktum att det är proportionerna /utrymmet KKK ägnar åt resp alkohol/droger och människans sexliv som illustrerar kyrkans olikartade intresse för dessa frågor. KKK utgörs av 2865 "paragrafer" /numrerade stycken. 2 av dessa (2290 och 2291) ägnas alkohol och droger jämfört med låt säga drygt 70 "stycken"åt sex och kyskhet. Det hade gått att vara lika fåordig, "enkel = tydlig" i sexfrågor som i alkoholfrågor om man hade velat. Det är just "utförligheten " i sexfrågor och "enkelheten" i alkoholfrågor som avslöjar vad som för kyrkan är viktigast. Jag har aldrig sett ett dokument/ encyklika från Vatikanen med fokus på alkohol/droger/nykterhet. Däremot har ju Vatikanen gärna producerat åtskilliga spaltmetrar om sex. Allmänt kan jag konstatera att det råder en skillnad inom kristenheten i synen på sex resp alkohol. Lite generaliserat tror jag att protestantiska kyrkor har mer liberal syn på sex och mer restriktiv syn på alkohol och vice versa inom katolska kyrkan. Ortodoxa kyrkorna verkar inte ha några skrupler alls vad alkohol beträffar, då dess medlemmar härstammar från "vodkabältet" där männen är "rejäla karlar" som anser det vara en mänsklig rättighet att ta sig en sup när helst de behagar. Där är inställningen till alkoholfrågor snarare "Vaddå alkohol? What's the problem?" Inställningen till sex varierar beroende på vad det gäller. Där står de ortodoxa kyrkorna ibland närmare den protestantiska synen och ibland den katolska (homosexfrågor). PS "Totalt lyser med sin frånvaro" syftade på budorden. Jag tilläts av utrymmesskäl endast att tala om dessa. I mitt ursprungsmanus beskrev jag närmare de få rader om vad som sades om alkohol / droger explicit i dokumentet som helhet och proportionerna mellan detta och tillbakablickar 3800 år mm mm. Redaktören strök dock alla mina nyanser. Vi talar alltså om ett dokument på 9 sidor där de av dig citerade meningarna utgör en ytterst liten del av det sammantagna innehållet. Min poäng är att varje gång Vatikanen uttalar sig explicit om alkohol och droger så drunknar de få orden i en textmassa av oöverskådligt material med fotnötter och hänvisningar i det oändliga. Ett smakprov ur dokumentet härnedan. 11. The Bible contains continuous migrations and wanderings. The Patriarchs, Abraham (cf. Genesis 12:4-10), Isaac (cf. Genesis 26:1,17,22), Jacob (cf. Genesis 29:1; 31:21; 46:1-7)) and Joseph (cf. Genesis 37:28) led a wandering existence. When their descendants had become a numerous people, Moses led them out of Egypt (cf. Exodus 12:41), crossing the Red Sea (cf. Exodus 14) and wandering in the desert (see Exodus 15:22). 12. In the experience of mobility, full of risks and tragedies, the People of God are always assisted by the special protection of Yahweh (see Exodus 13:21). The repeated unfaithfulness of the Israelites to the Covenant would later lead to a far more distressing journey, the deportation to Babylon (cf. 2 Kings 24:15). After long years of exile, God’s faithfulness was manifested in the proclamation of Cyrus, which gave the opportunity of the joyful return journey to the Promised Land (cf. 2 Chronicles 36:22-23; Psalms 126 [125]. 13. The psalmist (cf. Psalms 107 [106]:7) indicates the “straight way” on which the Lord leads, whilst the prophet Isaiah calls for preparation of the highway of the Lord (cf. Isaiah 40:3). The importance given by the Bible to the theme of wandering – of travelling – also clearly emerges from the fact that the term “way” is used as a metaphor to indicate all kinds of human behaviour. The Scriptures insistently exhort the choice of “straight ways”, and not “to stand in the way of sinners” (Psalms 1:1), and to walk in the ways of the Lord (cf. Deuteronomy 8:6; 10:12; 19:9). Notes from the New Testament 14. The New Testament contains numerous references to travelling and journeys, such as those carried out by Mary and Joseph before the birth of Jesus, and the continuous travelling of Christ during his public life and the journeys of the apostles. The evangelists present the life of Christ as a continuous journey. He went through towns and villages proclaiming the Gospel and healing “every disease and sickness” (cf. Matthew 9:35), whilst a lengthy section of Luke’s Gospel (9:51-19:41) tells us of the Lord on his way to Jerusalem, where he was to bring his “exodus” to fulfilment (cf. Luke 9:31)[6]. 15. The parables also contain ways and journeys, such as the parable of the Good Samaritan, which is immediately applicable to the Pastoral Care of the Road (cf. Luke 10:29-37), and the parable of the prodigal son who set off “for a distant country” (Luke 15:13) and then returned to his father (cf. Luke 15:13-20). We also recall the man who “went on a journey” and entrusted his property to his servants (cf. Matthew 25:14-30). 16. Jesus also sent his disciples out onto the road. Indeed, he sent them out, two by two, to proclaim the Good News of the Kingdom (cf. Mark 6:6-13), while in Luke’s Gospel the mission of the seventy-two disciples (cf. Luke 10:1-20) suggests a universal extension of the subsequent one, made explicit when the Risen Christ sends out the apostles, saying: “Go into all the world and preach the good news to all creation” (Mark 16:15; Matthew 28:19; and Luke 24:47).Indeed, they would be witnesses “in Jerusalem, and in all Judea and Samaria, and to the ends of the earth” (Acts 1:8). This universal mission would entail countless journeys, as attested by the Acts of the Apostles, undertaken by Peter (cf. Acts 9:32-11:2) and Paul (cf. Acts 13:4-14:28; 15:36-28:16). 17. Overall, the Bible thus presents us the situation of human mobility, with its risks, satisfactions, and troubles, and affirms its link with God’s redeeming plan. Thus we may see travelling not only as physical movement from one place to another, but also in its spiritual dimension, due to the fact that it puts people in touch with each other, thereby contributing to the realisation of God’s plan of love. Christ is the Way, He is the Road 18. John’s Gospel presents some particularly important expressions regarding the spirituality of the road, in the realisation of God’s plan. Lord Jesus says: “I am the way and the truth and the life. No one comes to the Father except through me” (John 14:6). By presenting himself as the “way”, Christ shows us that everything should be directed towards the Father. The statement, “I am the light of the world. Whoever follows me will not walk in darkness, but will have the light of life” (John 8,12:), confirms that Jesus and his message are the luminous way to direct our lives towards the Father. Whoever follows the Lord, and fulfils his Word, will go forward along the way of life. 19. Those who know Jesus Christ are careful on the roads. They don’t only think about themselves, and are not always worried about getting to their destination in a great hurry. They see the people who “accompany” them on the road, each of whom has their own life, their own desire to reach a destination and their own problems. They see everyone as brothers and sisters, sons and daughters of God. This is the attitude that characterises a Christian driver. 20. It has been shown that one of the roots of many problems relating to traffic is spiritual. For believers a solution to these problems may be found in a vision of faith, in the relationship with God, and in a generous option in favour of life, which is also borne out by behaviour that respects the lives of others, and the rules established to protect them, on the road. “Indeed, the inspired pages of both Testaments could be drawn upon, but especially the Gospels and the Apostolic Letters, an anthology of precepts, which might well form a corpus of moral criteria and even a manual of etiquette and good manners for road use. This would support and strengthen the regulations of the Highway Code and give it inspiration, which the purely negative and preventive statement of its rules cannot have. Until road users are led to consider their responsibilities in this positive and encouraging light, which find their true justification in the superior and indefeasible values of conscience, it will be impossible to achieve desirable moralisation”[7]. Irène[/quote]
Alternativ
HTML är
PÅ
BBCode
är
PÅ
Smilies är
PÅ
Infoga en bild
Inaktivera HTML i det här inlägget.
Inaktivera BBCode i det här inlägget.
Inaktivera smilies i det här inlägget.
Om du har dålig syn eller på annat sätt inte kan läsa denna kod, kontakta
administratören
för hjälp.
Bekräftelsekod: *
Ange koden exakt så som du ser den. Koden är känslig för stora/små bokstäver, och noll har ett diagonalt streck genom sig.
Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Hoppa till:
Välj forum
Välkomna! / Welcome!
----------------
Välkomna! / Welcome!
Aktuellt / News
----------------
Aktuellt / News
Kvinnor i kyrkan /Women in the Church
----------------
Kvinnor i kyrkan
Ämbetsfrågan
Prästcelibatet / Celibacy of priests
----------------
Prästcelibatet
Homosexuella i kyrkan /Homosexuals in the Church
----------------
Homosexuella i kyrkan
Äktenskap / Marriage
----------------
Äktenskap/samlevnad
Preventivmedel
Etiska frågor / Ethical issues
----------------
Etiska frågor
Kyrkan och alkohol
Kommunion - till vilka? / Communion - to whom?
----------------
Kommunion - till vilka?
Delaktighet och medansvar / Participation and shared responsibility
----------------
Delaktighet och medansvar
Demokrati
Påvens roll / the role of the Pope
Andligt liv och teologi / Spiritual life and theology
----------------
Andlig växt
Om Gud
Kyrka och kultur / Church and culture
----------------
Kyrka och kultur
Kyrkans sociala ansvar / Social responsibility of the Church
----------------
Kyrkans sociala ansvar
Kyrkans miljöansvar / The Church's environmental responsibility
----------------
Kyrkans miljöansvar
Ekumenik / Ecumenism
----------------
Ekumenik
Interreligiös dialog / Interreligious dialogue
----------------
Interreligiös dialog
Fråga Kyrkorättaren / Ask the Church jurist
----------------
Fråga Kyrkorättaren
Pastorala scenen / The pastoral scene
----------------
Pastorala scenen / The pastoral scene
Heta stolen / The "hot" chair
----------------
Heta stolen / The "hot" chair
I skrattspegeln / Catholic jokes
----------------
Katolsk humor
Övrigt / Other topics
----------------
Övrigt
Diskussionsteknik
Bön
----------------
Förbön
Ämneshistorik
Författare
Meddelande
Krister
Postat: fre aug 31, 2007 4:47 pm
Rubrik:
Irène,
Lysande svarat av dig! Både i sak, logiskt och träffsäkert. Hur du påvisar att stiftets pressansvarige tycks ha missat hur subjektivt och kulturberoende begreppet "berusad" är, om det just inte knyts hårt till resp lagstiftningar. Träffsäkert i ditt eleganta bemötande av hennes ingress om "än en gång till storms mot Katolska kyrkan".
Jag tycker inte att det är försvarligt att stiftets pressansvarige skriver en så anspelande och insinuerande ingress som hon gör.
Som privatperson får Maria Hasselgren naturligtvis uttrycka sin uppfatttning , men inte som pressansvarig i den organisation som jag låter mig företrädas av. Det är jag beredd att säga både Maria och chefen biskop Anders.
Krister
Irène
Postat: tor aug 30, 2007 6:30 pm
Rubrik:
På inlägg "Katolska kyrkan blundar för rattfylleri" i Kyrkans Tidning 33/07
går Maria Hasselgren, pressansvarig Stockholms Katolska stift i svaromål i Kyrkans tidning 34/07.
Fyllekörning svår synd
I Kyrkans Tidning 33/07 går Irene Nordgren än en gång till storms mot Katolska kyrkan. Denna gång gäller det rattfylleri, något hon påstår att Katolska kyrkan ser genom fingrarna med. Så här står det emellertid i den Katolska kyrkans katekes paragraf 2290:
"Måttlighetens dygd föranleder människor att undvika alla slags överdrifter, missbruk av bordets gåvor, alkohol, tobak och läkemedel. De som i berusat tillstånd eller på grund av sin omåttliga lust att köra fort riskerar medmänniskans och sin egen trygghet på vägarna, havet eller i luften, gör sig skyldiga till svår synd. "
Noteras bör att det är ytterst sällsynt att man i katekesen benämner något som svår synd, men till denna kategori hänförs alltså rattfylleri och fortkörning.
Maria Hasselgren
Pressansvarig,
Stockholms katolska stift
***************************************************************
I veckans nr 35/07 i Kyrkans Tidning får Maria Hasselgren nedanstående svar.
Hyckleri om rattfylleri
Det hjälper inte Maria Hasselgren, att citera Katolska kyrkans katekes om
"svår synd" och "berusat tillstånd" i samband med bilkörning. Som alla vet utgör "berusat tillstånd" ett godtyckligt, nationellt och kulturellt betingat begrepp. Dvs definitionen varierar utifrån olika länders lagstiftning kring tillåtna promillegränser för rattfylleri. Då det nämnda dokumentet från Vatikanen till dagens trafikanter mycket nogsamt kringgår denna springande punkt, blir följden att den "svåra synden" på ett fiffigt sätt kan undvikas, genom att promillegränserna hålls så höga som möjligt i många katolska länder.
Till syvende och sist är det rattfyllerilagar som i praktiken är vägledande även för "goda katoliker" för vad som ska betraktas som "berusat tillstånd" vid ratten. Att belysa Vatikanens förskönande omskrivningsförmåga och till intet förpliktande formuleringar dvs undvikandebeteende så fort det rör sig om rattfylleri behöver väl inte genast kallas för "att gå till storms mot katolska kyrkan."
Irène Nordgren
Täby
Agneta
Postat: tor aug 23, 2007 9:18 am
Rubrik:
Bloggare, Nog tycker jag att du har en poäng i att det kan sägas enkelt och rakt.
Uppstudsiga och fräna artiklar är av godo men likväl de som du säger "stilla... enkla och raka". Det gav mig något att fundera över och iom att jag skriver det offentligt på forumet skickar jag en tanke till alla som vill att förändringar sker inom KK. Jag tycker att Irenes art. är viktig men utöver den kan jag faktiskt hålla med dig bloggare i sak dvs att viss kritik av kyrka kan göras på flera sätt. Själv skulle jag (om jag någon gång kom till tals) önska att jag kunde skriva "innerligt rakt".
Debatten blev dessutom här knäpp vilket framkommer av jämförelsen med sjuksköterskor. Mig veteligen är kds-ministern inte påve och sjukhusledningen inte Vatikanen.
hej Agneta Sofiadotter
Gert
Postat: tor aug 23, 2007 8:24 am
Rubrik:
Bäste Bloggare,
Vad jag förstår så är du så provocerad och arg att du inte ser vad du själv läser utan kommenterar det du uppfattar i tangentens riktning. Men det är ju inte vad Irène skriver.
Gert Gelotte
Bloggare
Postat: tor aug 23, 2007 7:49 am
Rubrik:
Citat:
Om du återvänder till vad Irène skriver i sitt ursprungliga inlägg i denna fråga skall du finna att hon varken hävdar att kyrkans präster är drinkare eller att de inte tror på Jesus. Ilska ger fantasin vingar.
Läs kursiverade citat ovan! Bara läsa innantill.
Angående sjuksköterskorna: Om det är så att det av alla bilförare är betydligt fler män och dessa dessutom kör mer än dubbelt så långt som kvinnor, är det då så konstigt om man hittar fler rattfyllerister bland män?
Man kan inte handskas med fakta hur som helst, ens i polemiskt eller stilistiskt avseende. Dessutom så späder ju artikeln bara på fördomar helt hämningslöst: Män dricker, män skyddar varandra, kyrkans män är sexfixerade och anser sig ha rätt att bruka alkohol (köra berusade?)....det är ju detta som sägs i artikeln, Gert! Om det bara gällde en stilla önskan om skarpare uttalanden ang. alkohol, så kunde det sägas enkelt och rakt.
Men artikelkn handlar ju inte om detta.
Därmed sätter jag punkt.
Agneta
Postat: ons aug 22, 2007 3:06 pm
Rubrik:
Du vet säkerligen att artiklar som innehåller en viss mått av provokation är viktiga. Tillrättalagda artiklar lämnar läsaren oberörd. Irenes förmåga att väcka tankar, debatt och eftertanke är åtminstone jag glad över.
Åtskilliga gånger återkommer "era" farhågor om att det föreligger konspirationsteorier hos några av de skribenter som här skriver. Vad menar du med "konspiratorisk"? Vilka belägg har du för detta?
Och...
är det inte en befängd parallell du drar med 99% sjuksköterskor. Vad har du hämtat denna statistik ifrån? Eller är det bara ett sätt för dig att faktiskt vara grälsjuk.
Egentligen känner jag bara en stor trötthet över dessa sista inlägg (min egen här inkluderad- varför svarar jag egentligen). Det finns så mycket värdefullt att diskutera. Så mycket vi behöver stödja varandra i ...som kristna... i vår kamp att göra Jesu kärleksbudskap levande på jorden.
Att präster super en hel del och att Vatikanen bör göra något åt det ... är det så himla svårt att tillstå? Att Vatikanen bör ta i angående alkohol och drogproblematiken är väl inte heller något att käbbla emot.
Varför bloggare inte säga: "tänk detta har vi sällan tagit upp i den interna kyrkodebatten... bra att du gör det... det kan inte nog belysas".
Ibland är ni som skriver här bra så tjatiga och grälsjuka.
Agneta Sofiadotter ps: såg att Gert skrev samtidigt som mig. Då bidde jag tjatig, ja,ja.
Gert
Postat: ons aug 22, 2007 2:47 pm
Rubrik:
Bloggare,
Om du återvänder till vad Irène skriver i sitt ursprungliga inlägg i denna fråga skall du finna att hon varken hävdar att kyrkans präster är drinkare eller att de inte tror på Jesus. Ilska ger fantasin vingar.
Gert Gelotte
Bloggare
Postat: ons aug 22, 2007 1:43 pm
Rubrik:
Jag är inte arg på något sätt. Men lite förvånad att möta oförståelse för att jag regarerar på en artikel som
1. påstår att rattfylleri till 90 procent är en ”manlig åkomma”, och att det finns ”
ett gentlemen's agreement mellan män inom och utom kyrkan.
” 2. ett dokument inte alls tar upp alkohol och droger ”
totalt lyser med sin frånvaro
” när det uttryckligen beskrivs i dokumentet som en svår synd att köra påverkad och 2. att insinuera att anledningen till detta är de katolska prästernas dryckesvanor: ”
kyrkan inte tar parti för denna svagare part utan mer "värnar" om sin egen manliga prästkårs "rättighet" som går hand i hand med de katolska medelhavsländernas alkoholkultur
” och deras rädsla för ”
ett ramaskri bland "sina kontinentala män inom och utom kyrkan
". Som avslutning dräms det till att ”
Jesus Kristus verkar okänd för många av dess medlemmar och präster.
”
En enda röra av svepande anklagelser och insinuationer om en konspiratorisk, alkoholdoftande manlighet alltså. Vari det träffsäkra finns ser då inte jag. Att förf. inte uppfattar att det är att skandalisera kyrkan att hävda dess präster vara drinkare och inte tro på Jesus - det förvånar mig också. (Det finns säkert präster av båda slagen. Blir de hjälpta av artikeln?) Kanke någon annan kan hjälpa mig.
PS Bland sjuksköterskor är rattfylleri en till 99% kvinnlig åkomma. Märkligt – eller hur?
Gert
Postat: ons aug 22, 2007 11:11 am
Rubrik:
Bloggare,
Jag syftade naturligtvis på din flammande ilska. Varför blir du så himmelsblå arg över Irènes mycket träffsäkra inlägg?
Gert Gelotte
Bloggare
Postat: ons aug 22, 2007 7:34 am
Rubrik:
Citat:
Varför denna flammande ilska?
Ja det var ju det jag ville veta. Ilskan i debattartikeln, som gör att förf. inte ens ser felen i den.
Irène
Postat: tis aug 21, 2007 8:51 pm
Rubrik:
Bloggare
Det känns underligt att få samma fråga gång på gång. Men jag svarar genom att citera mig själv från tidigare svar till en bloggare.
Syfte med artikeln :
Irène skrev:
Alkohol och droger har även en avgörande roll på just "familjebildning, fortplantning" (oönskade graviditeter/ abort) och för att inte tala om "identitet och självsyn."
Få faktorer har en så nedbrytande roll på en människas självrespekt som just alkohol- och drogberoende. Detta och fara för andras liv är orsaken till att jag försöker plädera för en ökad medvetenhet hos katolska kyrkan i just dessa frågor.
Ibland får man ta i för att väcka den björn som sover. Man blir budbäraren som tycks väcka en reflex att skjuta. Så har det känts senaste dagarna.
Svenskar som arbetar med alkohopolitiska frågor inom EU vittnar om svårigheter att få gehör för Sveriges restriktiva syn på alk och drogfrågor. Jag har ofta frågat mig varför Vatikanen intar en så diskret och låg profil i just detta ämne och är så högljudd när det tex gäller abort, preventivmedel och homosexfrågor. Talangen för förskönande omskrivnnigar när det gäller att påtala nykterhet vid ratten är stor. I och med "harmoniseringen" inom EU vad gränser för rattfylleri beträffar så håller gränsvärdena succesivt på att sjunka. Irland nämnde jag som ett exempel, men det blev ( = imperfektum ) först ett ramaskri i detta katolska land som samtidigt förbjuder en liten flicka som våldtagits, blivit gravid och suicidhotar att få abort.
// Irène
Agneta
Postat: tis aug 21, 2007 7:50 pm
Rubrik:
Ja, tänk...det har jag också undrat.
En sådan sak och en sådan ilska...???
Bloggare, jag tycker att Det om något är Något att svara på.
Agneta Sofiadotter
Gert
Postat: tis aug 21, 2007 7:09 pm
Rubrik:
Bloggare,
Varför denna flammande ilska?
Gert Gelotte
Bloggare
Postat: tis aug 21, 2007 5:54 pm
Rubrik: Andra försöket...
Citat:
Det är den som saknas eftersom den förutsätter
civilkuraget att höra på det ramaskri som skulle uppstå bland "kontinentala
män inom och utom kyrkan ". Det är vad jag påtalar. Den nakna
sanningen.
Sannngen är alltså formulerad i konjunktivform; "skulle uppstå"...
Konjunktiv uttrycker hypotetiska förhållanden, osäkerhet om framtiden eller önskemål. Det är en grammatisk form på stark tillbakagång i Sverige, vilket ju kan föranleda en del reflektioner om vår folksjäl; ingen osäkerhet, inga önskningar....
Detta mm gör att jag ställer mig frågande till uppsåtet med artikeln. Är det att värna alkoholoffer eller att stämpla kyrkans påstådda herrklubb?
Men så får stickig man tydligen inte vara i debatten. Någon kunde ju vakna upp ur samförståndsdimmorna....
Irène
Postat: sön aug 19, 2007 3:35 pm
Rubrik:
Bloggare
Ja, jag tycks ha uppenbara problem att gör mig förstådd.
Jag har varken skrivit eller menat "att kyrkan skulle lobba för en liberal alkohollagstiftning".
I meningen
"olikartade lobbyverksamhet när det gäller att påverka länders alkohol- respektive abortlagstiftning?"
menar jag att vad alkohol beträffar intar Vatikanen en laissez-faire attityd
= är alltför passiv i sin möjlighet att påverka = lobba FÖR en restriktiv
alkoholpolitik JÄMFÖRT med attityden till sex där Vatikanen ständigt är
på allerten med att påtala vikten av att inte bry sig om den "moraliskt
dåliga tidsanda vi lever i " osv. Vatikanen anstränger sig att ligga i täten
med att marknadsföra sin uppfattning om hur människor sexuellt ska
eller inte ska leva sina liv. Abortlagstiftning ligger Vatikanen särskilt
varmt om hjärtat. Här bedriver Vatikanen en oerhört OFFENSIV
lobbyverksamhet. Idealet ska upphöjas till norm lagstiftningsmässigt.
(Inga omskrivande /förskönande fraser likt de 10 budorden
till trafikanter !!! )
Till och med i Sverige agerar vår katolske biskop
genom att göra politiskt utspel i abortdebatten. Även i frågan kring
samkönade äktenskap har katolska kyrkan i Sverige varit oerhört livaktig.
Protestlistor utlagda i kyrkor mm mm. I EU parlamentet lobbade
Vatikanen via katolskt-konservativa delegater. Ex Rocco Buttiglione nära
vän till förre påven. Osv Osv. Mitt intryck är att om Vatikanen är
intresserad att driva en fråga då skyr den inga medel. Att gå i bräschen
för en restriktiv global alkolhol- och dropgpolitik vore ingen konst om det
fanns lust / motivation. Det är den som saknas eftersom den förutsätter
civilkuraget att höra på det ramaskri som skulle uppstå bland "kontinentala
män inom och utom kyrkan ". Det är vad jag påtalar. Den nakna
sanningen.
Om du väljer att benämna detta för att skandalisera, så går mina tankar
till "Kejsarens nya kläder" ..........
Irène
Powered by
phpBB
v2 © 2001, 2005 phpBB Group ¦
Swedish
translation by
phpBB Sweden
and
Virtuality
© 2003-2005 ¦
Theme:
PussycatBlue
¦
RSS-Feed
|
Sid Karta
|
Skapa forum
|
Support
|
Forumkatalogen
|
Forumportalen.se