Ekumenisk dödsstöt från Vatikanen imorgon

[Gert]

Erik,

Jag avstår från att debattera vad som är den rätta tolkningen av Lumen gentium. Min erfarenhet är att den sortens debatter, om vad som är den rätta tolkningen av ett svårtolkat och omdiskuterat dokument, inte leder någon vart. Jämför bibeltolkning.
I stället vill jag utgå från något du skriver. Nämligen detta:

"Men för det första är det helt enkelt så som katolska kyrkan uppfattar sig själv, och att ljuga om det vore att förvandla hela dialogen med andra kyrkor och kyrkosamfund till en parodi."

Min uppfattning är att ekumeniken förutsätter att vi vågar ifrågasätta vårt eget sätt att uppfatta kyrkan. Det handlar inte om att ljuga utan om att våga inse att ekumenik förutsätter förändring av vår, och andras, självuppfattning.

Sen kan vi naturligtvis välja att se enheten som en gåva av den Helige Ande. Men vad innebär det. I allmänhet tycks de som använder detta argument utgå från att enhet tyvärr är omöjlig, i varje fall just nu, men att den Helige Ande kommer att fixa detta åt oss i framtiden - bara vi ber tillräckligt mycket.
Men om den Helige Ande ger oss enheten, så ger han den åt oss nu - hela tiden, oavbrutet. Att vi inte uppnår enhet beror då inte på att den Helige Ande ännu inte gett oss den, utan på att vi inte vill ta emot gåvan. Bönen om framtida enhet blir då ett slags förklädd obotfärdighet. Vi skyller på den Helige Ande.

Ur denna synvinkel är det senaste dokumentet från Rom ett närmast övertydligt exempel på hur vi katoliker avvisar den Helige Andes gåva. Säkert gör andra det också. Men om vi inte börjar med att göra upp med vår egen ovilja, har vi inte mycket att säga andra.

Gert Gelotte

[Charlotte]

Erik,

Även jag tänkte just på detta citat medan jag skrev:

[Gäst]

Gert,

att inte vilja diskutera Lumen gentiums uttolkning tycker jag är märkligt. De upprörda kommentarerna är ju riktade mot ett dokument som just främst är en uttolkning av Lumen gentium och Unitatis redintegratio, i enlighet med olika dokument som kommit ut sedan dess. Jag kan inte se någon annan rimlig uttolkning av dem.

Just den korrekta uttolkningen av Andra Vatikankonciliet är ju också en mycket het fråga just nu, då påvens "kontinuitetens hermeneutik" attackeras av ivriga förespråkare för att man skall verka i "Andra Vatikankonciliets anda". Det är precis vad den här debatten handlar om; det är de förhållningssätten som står mot varandra, vad jag kan se.

Att diskutera uttolkningen av kyrkliga dokuement och Bibeln kan jag inte se som något som "inte leder någon vart". Speciellt uttolkningen av den Heliga Skrift är ju något som verkligen alla kristna kan samlas kring och genom vilket enheten kan fördjupas.

Det du skriver om den Helige Ande, som ständigt vill enhet fast vi inte tar emot den, är intressant, sant och bra. Visst är det på grund av våra synder och synder (d.v.s. ovilja mot Guds vilja) i historien som vi kristna är splittrade. Kärlek har saknats vid många tidpunkter från många håll. Vatikanen har ju också bett om ursäkt för begånga felaktigheter i det förflutna. Vi måste alla i kyrkan be om att varje dag alltmer öppna oss för den Helige Ande och Hans gåvor.

Men, att som du gör säga att Rom genom dokumentet "avvisar den Helige Andes gåva" är märkligt och sorgligt. Framför allt måste du då arguemntera för att något som står där är fel: kärlek och sanning hänger intimt samman.

Sedan är det intressant när du skriver att "vi" katoliker avvisar den Helige Andes gåvor, när du egentligen menar att "de i Vatikanen" avvisar den Helige Andes gåvor. Jag har hört många ord om hur hemska "de i Vatikanen" är, men inte ett enda sakligt ord mot innehållet i själva dokumentet. Kan det vara så att det inte finns några bra, sakliga argument mot denna uttolkning?

Vänligen,

Erik Åkerlund

[Charlotte]

Erik,

Jag läste ditt senaste svar till Gert, och har en kort kommentar till det - och samtidigt är det ett svar på varför jag väljer att inte diskutera LG's förhållande till detta senaste dokument.

Det är just för att dokumentet bygger på en felaktig katolsk självuppfattning som innehållet blir fel. Och detsamma gäller möjligen även LG - som jag inte har läst om nu på ett tag, så jag minns det inte i detalj. Om båda bygger på samma grund och kommer fram till samma slutsats (om än det verkar vara skarpare uttryckt i det senaste dokumentet) så är det ingen större idé att jämföra dokumenten. Denna högmodiga katolska självbild kommer även fram i andra dokument - bl.a. det om filosofin - fides et ratio.

Själva helheten och uttolkningen av både bibeln och dokument blir alltså fel p.g.a. den bakomliggande uppfattningen om att katolska kyrkan ensam har hela sanningen. I princip.

När man någon gång framöver kommer med en lite ödmjukare framtoning ska jag gärna kommentera de nya dokument som skrivs utifrån en sådan syn. Om det behövs. För då kommer de genast per automatik att överensstämma mycket mer med det som åtminstone jag ser som sanningen... D.v.s. att alla kristna har något oerhört viktigt att bidra med till enheten och helheten - och att alla kristna också behöver ödmjuka sig för att vi ska uppnå den fulla och synliga enheten en dag. Inklusive katolska kyrkan.

Bibeln skrevs inte för att användas som vapen. Inte heller katolska dokument bör skrivas för att mosa andra kristna.

Charlotte

[Gäst]

Charlotte,

tack för dina svar!

Den katolska synen på kyrkan utgår från att kyrkan grundades av Jesus Kristus ur Hans sida på korset ("urcellen") och på pingstdagen (givandet av Hjälparen). Kyrkan är en historisk realitet, ledd av den Helige Ande.

Denna kyrka är en familj, grundad av Jesus själv och fortsatt över tiden. Som herdar för denna familj är apostlarna, som sett och hört allt från och om Jesus från dopet i Jordan till Uppståndelsen och Himmelsfärden, och deras efterträdare, biskoparna, med medhjälpare, präster, satta. Av speciell betydelse är efterträdaren till aposteln Petrus.

Detta är, i mycket korta och skissartade drag, den positiva bekännelse som är kyrkans självförståelse. Att kyrkan är en historisk realitet i tiden medför också att splittring är möjlig, nämligen om kristna skiljs åt från varandra. Framför allt är detta fallet då man inte kan ta kommunion tillsammans. Därför kan man också säga att katolikerna fullt ut är ett, medan de kristna i stort har en ofullständig enhet. Om man säger att alla kristna är ett, helt enkelt, blir det helt oförståeligt varför man över huvud taget skall hålla på med ekumenik.

Som sagt, kyrkans syn och hållning utgår från en positiv bekännelse, inte någon sorts negativ attityd. Att påve och biskopar utför sitt ledningsuppdrag för kyrkan kan jag inte heller se något problem med. Däri ingår ju framför allt att lägga ut katolska kyrkans syn i vissa frågor. I grunden är detta som läggs ut inte åsikter utan dogmer, trosläror. Alltså: även om olika åsikter legitimt måste finnas i kyrkan (även gentemot påve och biskopar), finns det även vissa grundpelare alla måste enas kring. Annars blir enheten overklig.

Det är verkligen uppseendeväckande hur du avfärdar LG, speciellt med tanke på den vikt ni i manifestet lägger vid Andra Vatikankonciliet. Utgår kritiken av att Andra Vatikankonciliet inte implementerats från en selektiv läsning av dess dokument, frågar jag mig. Också Fides et ratio tycker jag f.ö. är ett fantastiskt dokument. Vad är problemet med det?

Om du nu avfärdar Bibel, Tradition och det levande Magisteriet som grund och genuina uttryck för vår gemensamma tro, var skall då denna gemansamma tro grundas? Direktinspiration om vad som är sanning, utan någon som helst förmedling, direkt till alla kyrkans medlemmar? Varför då Inkarnationen? Varför kyrka?

Jag tolkar avsaknaden av argument mot dokumentets innehåll som att du inte har några sådana invändningar. Det du tycker är att det är skrivet i fel anda, "för att mosa andra kristna", och utgår från en "felaktig självuppfattning". Mycket går ut på att anvge generaliserande, nedsättande omdömen om Vatikanen. Om du inte pekar på vad i sakinnehållet i dokumentet som är "okatolskt" blir det ju svårt att diskutera om det.

Vänligen,

Erik Åkerlund

[Charlotte]

Erik,

Jag känner mycket väl till katolska kyrkans självbild.

Det är den som inte är så särskilt tjusig i de här nämnda dokumenten (LG, FR, och den senaste korta skrivelsen).

Det är den som omöjliggör en god officiell ekumenik.

För den bygger på att katoliker har rätt i precis allt och alla andra har fel i det mesta.

Maken till högmod är svårt att finna.

Alltså finns det inte mycket att diskutera gällande ekumeniken så länge den bilden kvarstår från katolska kyrkans håll. Oavsett i vilket dokument det ges uttryck för den.

Hoppas att du nu förstår vad jag menar.

Den förnyelse jag personligen främst längtar efter är för övrigt inte kopplad till Andra Vatikankonciliet eller något manifest, utan snarare till allt det goda som funnits tidigt i kyrkans historia, men som har rensats bort - och som jag hoppas ska återinföras.

Jag tror man hamnar fel om man fastnar i ett koncilium eller ett par kyrkliga dokument eller manifestpunkter och stirrar sig blind på dem.

Den kristna tron är så mycket mer. Det kristna livet är något annat.

Charlotte

[Gert]

Erik,

Det är mycket möjligt att det senaste dokumentet om ekumenik från Rom på ett helt korrekt sätt tolkar Lumen Gentium. Låt oss för enkelhetens skull säga att så är fallet.
Då kvarstår ändå min kritik. Den riktar sig nämligen inte mot hur Rom beskriver katolska kyrkans traditionella självuppfattning. Denna är väl känd. Det behövs inga fler dokument om detta.
Genom att ändå publicera ett drar Rom så att säga i den ekumeniska handbromsen, dessutom på ett för andra kristna kränkande vis. Vad är syftet?
Om vi menar allvar med ekumeniken så behöver vi nya formuleringar som syftat till enhet, inte upprepade gamla formuleringar som talar om var gränsen går.
Det handlar alltså om vad Rom vill.
Lite skämtsamt brukar man beskriva Roms uppfattning om ekumeniken som att alla andra har att infinna sig i Peterskyrkan - långsamt och med händerna över huvudet.
Men det kanske inte ska uppfattas skämtsamt?
Splittringen oss kristna emellan är århundradens verk. Vi kan inte vända tillbaka till enheten. Vi måste se till att vi utvecklas framåt - mot en enhet som kommer att se annorlunda ut än den enhet vi en gång lämnade. I denna process krävs mod. Det är detta mod jag saknar i Roms senaste skrivelse. Och så även i dina inlägg.

Gert Gelotte

[Gäst]

Gert och Charlotte,

tack för era svar!

Jag tror att vår, för mig åtmminstone mycket givande, diskussion börjar närma sig slutet. Jag vill bara ta tillfället i akt och säga några sista saker.

När det gäller att den kristna tron är mer än dokuemt, Charlotte, håller jag helt med. Men den kristna tron och det kristna livet innefattar också koncilier och dokument. Att ställa dogmer mot andefyllt liv är som att ställa kartografi mot naturlyrik. Både - och...

Och när det gäller mod, Gert, skulle jag säga att mod också innefattar att stå för sin tro och sin identitet även när det inte är speciellt populärt (något du säkert också håller med om).

Slutligen kan jag bara rekommendera att ni läser kommentaren till dokumentet, som ger en lite fylligare bild till dess bakgrund. Kommentaren kan bl.a. hittas på Vatikanens och Zenits hemsidor. (Som oregistrerad kunde jag tyvärr inte klistra in en länk.)

Det var som svar på vissa specifika frågor, Responsa ad quaestiones, dokumentet skrevs. I kommentaren räknas också upp några av nyckelidéerna i LG: