Facebook och kontextuell teologi

[Agneta]

Facebook och kontextuell teologi

"Med kontextualitet menas att tolka evangeliet utifrån den sociala, ekonomiska, politiska, religiösa och kulturella miljö där det förkunnas."
på länken http://www.brogren.nu/rune4.htm

Ta inte illa upp ni alla som tillhör genren kontextuell teologi och inte heller ni som tillhör genren kontextuell konst… jag bara undrar vad ordet egentligen för med sig.
För några dagar sedan diskuterade jag och Krister Janzon ordet ”moralteologi” vilket jag tyckte från min ”down-to-earth synvinkel var en märklig kaka på kaka ord. Om vi ska studera läran Gud så innefattar väl det att om Gud finns inkluderas moral.
Jag frestas att slå upp alla de ord som föregår ordet teologi liksom all världens konstbegrepp men jag tror knappt att jag behöver det eftersom jag kommer hitta mängder av ord som för den vanlige svensken, icke-teologen och icke konst-teoretikern måste uppfattas som vidunderliga.
Under Teologidagarna i Lund i veckan var ämnet teologins offentlighet och man pläderade för att teologer skulle mer komma till tals i det offentliga rummet. Vilket offentligt rum?
Teoretikernas eller den vanlige svenskens? Vem begriper vad kontextuell konst innebär? Eller moralteologi eller kontextuell teologi?
Akademiskhet i all ära men när det gäller att tala om eller för den teologiska kunskapen i det offentliga rummet för att exempelvis hålla stånd mot religiös fundamentalism eller islamfobi så tror jag att man måste vara ytterst inkännande den vanlige svensken… iom att det offentliga rummet och det folk som där vistas sas inte förstår den sofistikerade teologin eller ex. konstvärlden.
Att jag lägger samman konsten och teologin är inte så konstigt: båda vidrör det gåtfulla, det kreativt levande.
Vi skulle likaväl i slutändan kunna säga ”den kontextuella människan”, ”det kontextuella livet” och då blir vi till de människor som i det närmaste vandrar jämte livet och sin egna människa, sig själv.
Och det skrämmer mig i en denna värld där den till synes sympatiska ”Facebook” på nätet erövrar världen och därmed kan slå mynt på människans längtan efter mening och innehåll.
Nu kan vi sitta i slutna rum och mysa med våra grupper, vänner och familjer framför och i skärmen. Vi behöver inte utsätta oss för ögonkontakt eller beröring. Det är bekvämt. Vi är delaktiga i ett sammanhang på avstånd.
Det slog mig igår när de på nyheterna sa att miljöhotet var värre än väntat att bilden kan bli följande:
Mängder av människor tillbringar sin tid framför Facebook ty där finns alla möjligheter och en stor del av det relaterande livet och bakom datorn i rummet slår tv:n på nyheterna om miljökatastrofer.
Som en röst från en annan värld.

Lever vi i en kontextuell värld?

Det har varit stiltje ett tag här på Forumet men kanske någon vill tycka till? Om detta gick jag nämligen och klurade på igår.
Tillägg: intet ont heller om de som är aktiva i Facebook. Jag vet bara att jag själv har tendens att bli data-dator- missbrukare och därför väljer att inte deltaga.

vänligen Agneta Sofiadotter

[LenaA]

Jag vet inte. Jag kanske missförstod. Men jag förstår inte riktigt vad du menar med att inte behöva utsätta sig för ögonkontakt och beröring.

Till Facebook är jag tveksam, men jag använder datorn till mycket kommunikation. Jag pratar betydligt oftare med folk via datorn än "i riktiga livet". Det beror ju inte på att jag inte vill ha ögonkontakt och beröring. Tvärtom!

Det är ett sätt att hålla kontakt med folk, och försöka hitta tillfällen att träffas. Det är också ett sätt att hitta nytt folk att ha kontakt med och om möjligt träffa. Nästan alla mina vänner har jag hittat så.

Visst, det går att träffa folk på andra sätt också. Men jag tycker att det är svårare eftersom de flesta verkar så ytliga. Mina fördomar kanske...

[LenaA]

Jag fick en lite underlig tanke igår kväll, apropå det här. Hur träffas katoliker egentligen? Finns det något "community" för katoliker eller kristna allmänt? Det finns ju sånt för homosexuella och veganer och allt möjligt. Men hur få kontakt med likasinnade när det gäller tro och sånt? Jag brukar ju gå till mässan på söndagar, men jag får ingen kontakt med folk där. Jag vill ju ha vänner att prata med och umgås med. Hur hittar jag sådana inom katolska kyrkan?

[Agneta]

Kanske Lena har du missuppfattat min intention med mitt inlägg. Eller rättare sagt min fråga : lever vi i en kontextuell värld? Jag var väl inriktad på de rum och den rumslighet vi skapar som barriärer mellan människor och direkta möten. Vare sig dessa rum är språkligt avgränsade eller via exempelvis den nya rumslighet som vi skapar genom att bilda relation först och främst med en dator... för att därefter "trygga" oss ett möte.
Teologer är språkrör för läran om Gud och eftersom teologi är en akademisk disciplin behöver teologer inte vara troende.
Men det finns troende teologer och det finns troende. Hur möter vi upp mänsklig längtan idag? Och den längtan som ligger bakom både fundamentalism och religionsfobi resp islamofobi. Jag tror:
inte alltid i alla "kontexter" (hoppla!) genom avgränsade rum av språklig förfining typ det jag nämnde ovan ej heller genom icke-möten som eventuellt kan förverkligas genom nätkontakter, obs eventuellt, för det finns självklart positiva aspekter.

Kanske du inte missförstår utan tar det från ett "down to earth" synsätt och då vill jag svara dig på det.
Jag är då verkligen inte rätt person att svara dock eftersom jag har haft förr en negativ erfarenhet av gemenskap i församlingen. Upplevde att makt och arrogans styrde det mänskliga samtalsrummet. Det börjar dock ändra sig eftersom jag blivit tror jag mer balanserad och ödmjuk inför att det finns både goda och onda (ofullkomliga som jag själv) i församlingen. Detta beror delvis på att jag tog lärdom av vad en gäst sa mig under "lappland och religionskriget" här på forumet. Vilket tyder på att Forumet kan gestalta möten och tom beröring (av ord kommet). Jag var väl då mottaglig för självreflektion.

Vad är att mötas, Lena? Du talar om ytlighet. Vem är egentligen ytlig? Är inte var människa en gåva, en gåta? Katolik, ateist, agnostiker, sparv eller dromedar...kvitt samman ...möten är det viktigaste vi har.
Du finns ju här och skriver ofta. Varför inte träffa oss manifestundertecknare nästa gång som vi träffas utanför datorvärlden? Du är säkert välkommen men för all del fråga vår käre Gert för det är han som har vår tilltro att hålla i trådarna och kanske det är för just manifestundertecknare så då får du ta ställning. Fastän vi utstått mkt skäll är vi som jag upplever det en syskonskara andligen. Vi bråkar ofta och vi gnäller på varandra men än så länge är hjärtat mellan oss levande.
När det gäller till dess: var öppen i din församling med din längtan för jag garanterar Dig... det går hundra lika längtande efter gemenskap som du själv gör.

vänligen och tack för ditt rättframa och härliga sätt att vara här bland alla som jag själv stundtals både beundrar som känner mig tillkortakommen inför: teoretiskt kunniga.

Agneta Sofiadotter

[LenaA]

Ja. Jag hängde inte alls med i det du skrev, om kontextuellt och så vidare. Ber om ursäkt om jag stör med ovidkommande inlägg.
Men jag förstår ändå inte vad du menar med att skapa en relation till en dator. Det är det väl ändå ingen som gör? Eller kanske de mest datorintresserade då...
Jag läste någonstans, någon gång, om teknik och generationsskillnader. Jag minns inte så noga men det gick ut på att de äldre såg tekniken, men denna var genomskinlig för de yngre, som bara såg användningen. Jag vet inte om det har med ålder att göra, men jag tänkte att det kanske är något sånt, att när du tittar på skärmen så ser du skärmen, och jag ser folket som sitter "på andra sidan"?
Fast det gör du säkert också, så jag vet inte riktigt om det går att säga så. Hm. Eller kanske menar du bara att det är knasigt att titta efter folk genom en skärm?

[Agneta]

Du uttryckte att du önskade kontakt med andra katoliker i din församling. Jag gav dig ett förslag. Lycka till med anknytning oavsett framför datorn eller verkliga livet. Allt är relativt.
mvh Agneta