Bra gjort, påven!

[Gert Gelotte]

Påven Benedictus XVI varnade nyligen domarna i Vatikanens äktenskapsdomstol för att alltför lättvindigt ogiltigförklara äktenskap. Det var ett befogat ingripande. Hyckleri är nämligen aldrig någon bra lösning på problem. Och i exempelvis en del amerikanska stift har ogiltigförklaring av äktenskap tagit sådan omfattning att det i praktiken fungerar som skilsmässa.
Men om påvens ingripande hejdar ett missbruk, så löser det på intet sätt problemen för alla civilt skilda och omgifta katoliker. Oavsett omständigheter så är dessa idag principiellt utestängda från kommunionen på livstid. Detta är ett exempel på hur kyrkans ledning för att uppfylla lagens bokstav försummar kärlek och medmänsklighet.
Livet går inte i repris, gjort är gjort, alla misslyckas vi på något sätt, några med sina äktenskap. Och ibland kan vi bara göra bästa möjliga av en omöjlig situation.
Detta borde även kyrkans ledning inse, och handla därefter, i stället för att i onödan plåga människor.

Gert Gelotte

[Krister Janzon]

Bra skrivet, Gert!

Instämmer helt i din analys av påvens handlande.

I vårt stifts synod för tiotalet år sedan uppmärksammades på ett tydligt sätt att kyrkan snabbt måste göra något åt detta utestängande från kommunionen av omgifta. Vad händer i Sverige och olika biskopssynoder? Biskop Anders borde uppmuntras av många att starta en ny stiftssynod i Sverige, efter föredöme av biskop Hubertus förra upplägg.

Krister

[Dan Hanqvist]

Man kan fråga sig vad som händer med de "lättvindigt" avgjorda annulationsdomarna. Är de ogiltiga? Antingen så fanns det väl ett matrimonium, och då kan ingen domstol i världen lösa upp det -- lättvindigt eller på något annat sätt -- , eller så fanns det inte något matrimonium, och då spelar ingen lättvindighet någon roll. För vad skulle man lättvindigt ha gjort -- konstaterat ett faktiskt förhållande som var för handen (det är det domstolen gör när den annullerar ett matrimonium)?

[Gert Gelotte]

Dan,

Jag frågade en gång en lärd jesuit just detta. Han svarade att om Kyrkan förklarar att ett äktenskap är ogiltigt, så är det ogiltigt. Det vill säga, lyckas parterna ljuga så lyckas de ljuga.

Jag förmodar att han menade "i Kyrkans ögon". Men jag är inte säker. Av och till stöter man ju på uppfattningar som gränsar till att Kyrkans företrädare antas äga förmåga att trolla.

Gert

[Gäst]

Gert, självklart kan kyrkan endast ogiltigförklara ett äktenskap ur kyrkans synpunkt, inte civilrättsligt. Kyrkan har inte, och skall inte ha, någon civilrättslig makt. Den skall ligga hos domstolar och myndigheter.

Vad det gäller kyrkans syn på äktenskapet och huruvida det kan annuleras så sitter kyrkan i en besvärlig situation. Äktenskapet är avsett att vara livslångt, men om det nu ändå inte blir det, vad händer då ? Du har rätt i att det kan drabba människor och sätta dem i en omöjlig situation, men samtidigt så skulle ett godkännande av skilsmässa och omgifte från kyrkans sida medföra att synen på äktenskapet succesivt förändrades. Detta märks tydligt nu inom Svenska kyrkan. Jag har en bekant som är präst i Sv. kyrkan och det händer tydligen allt oftare att par som skall vigas i kyrkan begär att få ändra i äktenskapslöftena så att de inte innebär ett löfte livet ut (vilket inte är tillåtet att göra heller enligt svenska kyrkans regler). De vill t.ex. i stället för "tills döden skiljer oss åt" ha formuleringar som "tills livet skiljer oss åt", "tills våra vägar skiljs", " tills vi måste skiljas" och liknande. Detta visar på en uppluckring av äktenskapet som institution, där då inte ens intentionen är ett livslångt äktenskap.

Att påven ingriper mot ett missbruk av det som är tänkt som en ren undantagsregel för mycket speciella fall är helt riktigt. Det kan aldrig vara meningen att kyrkan skall predika en sak och sedan bakvägen göra en annan. Det blir precis som du säger rent hyckleri i så fall.

[Julius]

Jag glömde att skriva in mitt namn i föregående inlägg !

[Gert]

Julius,

Kul att vi tycks eniga om något. Men även om det kristna äktenskapet är oupplösligt så misslyckas människor med det. Skilsmässor är ungefär lika vanliga bland katoliker som bland andra - kristna som okristna.

I alla andra sammanhang där vi människor misslyckas reser vi oss upp, gör det bästa av situationen och går vidare.

Men kyrkans ledning anser av någon anledning att just frånskilda inte skall göra det utan leva resten av sina liv som monument över sitt misslyckande. Det, menar jag, är onödig grymhet.

Gert Gelotte