Ett svårt minne

[Ann-Marie1]

Det är vår. Jag cyklar igen.

Varje gång som jag cyklar över järnvägsbron i Katrineholm ser jag ner på den gatubrunn,

där Johans kropp stoppades ned efter det bestialiska mordet.

Varje gång undrar jag hur det kan finnas sådant hat.

Hur kan en oskyldig homosexuell pojke/man förnedras, kränkas, hånas och sedan knivdödas?

Det finns inga svar för mig.

19 april 2002, nästan fem år sedan. Det tog en månad innan han hittades, en mardröm för familjen.

En månad när hela stan höll andan i väntan på det värsta. När 600 människor gav sig ut i demonstration.

Ett halvår till de två bröderna erkände. Polisen hade alla bevis, men de blånekade i det längsta.

Hur blev det? Den kvinnliga journalist, som rapporterade om fyndet, blev sjukskriven.

Föräldrarna till Johan blev långtidssjukskrivna, liksom föräldrarna till de två bröderna.

Det onda sprider ringar omkring sig.

Jag frågar mig. Kan ett erkännande av partnerskap/äktenskap från de kristnas sida bidra till en barmhärtigare och mer avspänd syn på homosexualitet? Eller finns det så mycket okunskap, oförstånd och främlingsrädsla att det inte hjälper?

Att vara politiskt korrekt när det gäller homosexuellas rätt till sin kärlek, det räcker inte.

Det behövs en omvändelse i djupet av oss själva och vårt samhälle. Omvändelse – metanoia.

Skulle inte just vi kristna vara de första att ångra oss och omvända oss!

Så undrar jag när jag cyklar över bron.

Ann-Marie

[Helena]

Du är fortfarande ute och cyklar. Jag vet att jag kunde ha valt ett bättre sätt att säga det...men...omvändelse kan inte tas in i vilken sammanhang som helst.

[SommarDan]

Undrars vad signaturen ovan menar ... en sån billig metafor "du är ute och cyklar" ... jag tror inte att det är någon kristen person som skriver något sådant.

Det hemska är ju att Kyrkan och kristenheten har en fruktansvärd skuld i det som händer ...

[Helena]

Finns det några kristna i den här forumet?
Helena

[Gert]

Helena,

Hur definierar du "kristen"? Vad krävs för att du skall beteckna någon som kristen?

Gert Gelotte

[Julius]

Nja jag är inte alls säker på att det som inträffade verkligen har något med inställningen till homosexuella som sådana att göra, ännu mindre med kyrkans syn på detta, utan det låter mera som ett allmänt hatdåd - vissa personer som har någon slags inneboende aggression som de inte kan hantera och så då väljer ut något lämpligt offer. I det här fallet blev det en homosexuell men det kunde, beroende på vilka "hatobjekt" som fanns att tillgå, lika väl ha varit någon av annan ras, någon med ett annat ursprung, någon från någon annan grupp som de valt ut. Personer som vill begå något sådant lyckas nog alltid hitta NÅGOT som de hatar och som de kan låte sin våldsamma aggression gå ut över. Ofta är de ett par tre tillsammans som kan egga på varandra och i många fall har de tagit droger, t.ex. dopingmedel, som ytterligare spär på deras aggresivitet.

[Gert]

Julius,

Kyrkan beskriver homosexuella handlingar som i sig onda. Därigenom bidrar kyrkan till att marginalisera homosexuella.
Den som är marginaliserad blir lättare offer för den som söker någon att låta sin vrede gå ut över.
Man kan säga att kyrkan bidrar till att skapa en samhällsmiljö där det är lite mer okej att misshandla och ringakta homosexuella än andra. Detta är ett icke ringa ansvar.

Gert Gelotte

[Julius]

Gert, kyrkan definierar även äktenskapsbrott, prostitution, lögn, girighet och mycket annat som synd. Det innebär ju inte att kyrkan på minsta sätt sanktionerar våld eller t.o.m. mord mot de som begår sådana handlingar, lika lite som den sanktionerar detta mot homosexuella. Kyrkan måste ju kunna säga att den anser att något är felaktigt utan att man skall ta det till intäkt för våldshandlingar. De flesta synder är inte sådant som bryter mot lagen och i de fall där så sker så är det samhällets sak att utdöma bestraffning. Inte kyrkans och inte heller vilsefarna individer som letar efter någon att slå ned. De senare lär nog f.ö. alltid hitta någon som de själva kan rättfärdiga att de ger sig på även om de inte skulle ta de homosexuella. Det räcker ju med att någon håller på "fel" hockey- eller fotbollslag eller har "fel" kläder på sig för att han/hon skall bli nedslagen.

[Agneta]

I detta ger jag dig rätt, i princip, mord är mord och syn på homosexualitet är syn på homosexualitet.

Men det finns en underlåtelsens synd som innebär att om någon blir nedslagen pga mobbing så är det mitt ansvar som kristen oavsett vad jag tycker om den mobbade att gå till försvar. Det kristna budskapet hade i vårt samhälle vunnit stor trovärdighet om kyrkan vid oändligt många tillfällen höjt fanan när människa kränks eller värre. Det blir oerhört sorgligt när detta inte görs och det är tyst eller att det kommer sådana bekväma uttalanden som dina trots är, Julius. Och detta med tanke på att det är många, för att inte tala om mängder av icke-kristna som tar väldigt illa vid sig när pedofilhärvor inom kyrkan kommer upp i dager. Speciellt med tanke på att många kloster världen över är hemvist för många homosexuella. Det vore intressant att en dag få veta hur kyrkans män förhåller sig etiskt-psykologiskt till dessa bröder/systrar som om de levde ute i vanliga samhället anses vara syndiga.

Du kan naturligtvis svara att dessa bröder och systrar inte lever ut i synd eftersom de gett sina löften. Men det vore trots allt intressant om än kanske inte möjligt att diskutera (jag vet inte) hur man förhåller sig till dessa troligen tusentals homosexuella som lever i kloster. Är det möjligt att de kan känna sig marginaliserade? Har kyrkan en policy utåt samhället när det gäller synen på homosexualitet och en annan när det gäller "atmosfären" inom ordenslivet eller sopas det liksom under mattan? Agneta

[Gert]

[Julius]

Gert, visst stämmer det att de som är homosexuella inte råder över detta själva. Däremot råder de ju äver om de lever ut det eller inte. Men i grunden så råder väl ingen över vilken sexuell läggning som han eller hon har fått. Men det gäller ju i så fall i lika hög grad för de med andra sexuella avvikelser - pedofiler, zoofiler, nekrofiler för att ta de grupper som är de mest laddade . Har de grupperna heller inget ansvar för sin sexuella läggning då ? Om så gällde så gör ju samhället dem en fruktansvärd oförrätt som jagar dem med blåslampa. Men det är säkert sant att de inte själva har valt sin läggning. Men har man väl en viss läggning så har man ju ändå ett ansvar för hur man hanterar denna läggning. Kyrkan definierar ju inte homosexuell läggning som en synd, utan endast homosexuella handlingar. Jag har inte hört om någon officiell kyrkopolicy vad det gäller t.ex. pedofiler men rimligtvis borde inte klassa läggningen som sådan som synd i de fallen heller. När det levs ut blir det däremot något helt annat.

Agneta, jag håller med om att pedofilhärvorna inom kyrkan har skadat kyrkans anseende oerhört och jag tycker det verkar väldigt egendomligt att det kunde fortgå under så lång tid innan någon verkligen slog larm. Det kommer ju dessutom nya fall som blir kända hela tiden, även om man vad det gäller fallen i USA får vara lite skeptisk i en del fall där det kan röra sig om påhittade historier från personer som hoppas på skyhöga skadestånd (därmed absolut inte sagt att merparten av det hela skulle vara påhittat - det fanns helt klart en rejäl varböld att ta hand om).

Vad det gäller förhållandena i ordenslivet så lär det nog vara omöjligt att för få fram några fakta. Ordenslivets slutenhet och det faktum att eventuella problem alltid hanteras internt inom ordnana gör att insikten utifrån blir närmast lika med noll. Att ordensfolket skulle vara marginaliserade stämmer väl inte men helt klart är de ju en från allmänheten helt avvikande grupp. De lever ett mycket speciellt liv och har avgett stränga löften. Om de sedan alltid klarar att leva upp till detta eller inte kan ingen utomstående veta. Men det faktum att många är homosexuella, om detta påstående stämmer, skulle ju i sig självt inte bli någon synd om de lever efter sina löften. Läggningen som sådan klassas ju som sagt inte som syndig.

Vad det gäller underlåtelsesynd så visst håller jag med om att det är en kristens plikt att om så är möjligt ingripa till försvar för en som blir mobbad eller värre. Nu är det väl oftast lättare sagt än gjort, eftersom mobbare oftast är fega typer som agerar när de är i ett absolut övertag; t.ex. att de är flera mot en, att de är beväpnade fast den de ger sig på inte är det o.s.v. Och visst, skyldigheten att ingripa skall inte vara beroende av vad man tycker om den mobbade själv eller dennes läggning eller åsikter.

[Gert]

Julius,

Du jämställer homosexuella med pedofiler, zoofiler, nekrofiler. Du jämställer alltså kärlek mellan vuxna med övergrepp på barn, djurplågeri och störd sexualitet.
Tycker du det är ett förhållningssätt präglat av saklighet och respekt?

Gert Gelotte

[Julius]

Gert , jag jämställer dem inte i fråga om konsekvenser, men däremot i så måtto att de alla är resultatet av en avvikande sexuell läggning som personer i fråga troligtvis inte kan göra något åt själv. Dragningen, läggningen finns där. Jag jämför inte med övergrepp på barn för övergrepp på barn blir det först om personen lever ut det - inte för att personen har den läggningen. Djurplågeri blir precis samma sak, bara om de lever ut sin läggning blir det fråga om djurplågeri. Men hur är det med pedofiler eller zoofiler som inte lever ut det, som har läggningen men som klarar av att hantera det och aldrig begår några övergrepp ? Skulle de vara så värst mycket annorlunda från homosexuella som sitter i samma sits ? Alltsammns handlar ju om sexuella läggningar och avvikelser, om än med olika inriktningar.

[Gert]

Julius,

Det är en alldeles oerhörd skillnad mellan att leva ut en sexuell läggning som uttrycker ömsesidig kärlek och att leva ut en sexuell läggning som skadar någon.

Gert

[Julius]

Gert, men åter, jag talar ju om de som INTE lever ut den ? Synen på dem ??