Dubbelmoralens väktare slår till igen

[Agneta]

Jakob

Jag tror att det likaså för dig är viktigt att veta att Kv inte består av människor som tycker lika i allt. Alls inte. Vi är förvisso manifestundertecknare och nu kan jag bara tala för mig själv... jag tycker att det är viktigt att våga diskutera inom kyrkan även det som strider mot den officiella kyrkans tro...och jag skriver under manifestet utifrån att jag tycker detta är jätteviktigt. Sedan kanske jag inte håller med i just allt men alltså diskussionen är viktig och i slutändan kan vi kanske i långa loppet få en kyrka som framförallt inte är så hierarkisk. Kyrkan bör vara är en levande kropp! Exempelvis: filmen Nunnan, som var otroligt bra tycker jag, gav en bitter eftersmak. Det var underbart att se den unga Martas väg, så självklar (för mig) men lika fint att se hennes storebrors väg. Men vid diskussionen kring midsommarbordet låg det en stämning av "tyst det DÄR ska du inte tala om" och detta inramat med ett förföriskt fromt men i mitt tycke hårt familjereglemente.
Att du Jakob vågar säga din åsikt tycker jag är bra...här... och jag blev lite beklämd när du jämförde dig som student med Gerts möjligheter att komma till tals. Du kommer ju till tals här, Jakob. Vi möts och vi diskuterar. Egentligen är det ju inget som talar för att Gerts åsikter är för mer eller mindre än dina. Det är upp till var och en som läser att tycka till om. Här har denna blogg en fin uppgift. Agneta

[Gert]

Jacob

Här är vi faktiskt ense. Det handlar om vårt fundamentala förhållningssätt till uppenbarelsen, kyrkan, läroämbetet ...

Vi har diskuterat just detta, under delvis olika förklädnader, länge nu och jag kan inte se annat än att vi är oense och att vi för närvarande inte kommer längre. Att tjata i cirkel är inte särskilt upplyftande för någon.

Nå, det är inget att bli uppskakad över. Det finns många i kyrkan som tycker som du och det finns många som tycker som jag. Det kan vi leva med och livet är långt.

I grund och botten vet vi ju lika lite du och jag. Det enda vi kan göra är att så ärligt som möjligt söka sanningen. Låt oss göra det, var och en för sig, så kanske vi kan återuppta samtalet längre fram.

Din trätobroder

Gert Gelotte

[Jacob]

[Jacob]

[Agneta]

Jakob,
Att andra blir upprörda för vad vi skriver och vad vi tänker är inte vårt problem likaså är det ju så att det du skriver Jakob kan såra mig eller göra mig upprörd. Eller hur? Om man har ett centra inom sig själv, om man tror på Gud som ett centrum i sitt liv har jag svårt att begripa varför meningsskiljaktigheter ska göra en upprörd (se midsommarfestens diskussion i filmen). Då måtte ens tro vara svag!

Kom igen... du kan inte rucka på min tro på Gud men jag lyssnar på dig! Och jag kan ha fel och är villig till att ompröva.

När det gäller heliga kyrkofäders uttalande är jag tveksam. De levde för mer än 1000 år sedan och de problem vi står inför idag (abort, fosterd, celibat, honosexualitet/välsignelse) kände de inte till. Och med handen på hjärtat ska jag säga dig att jag tycker (och nu lär du väl baxna) att Augustinus är något av det värsta som kunde hända kyrkan. En skicklig grinig trots bekännelser omnipotent man som hade en avskyvärd kvinnosyn (Ingen absolut INGEN är god i mina ögon som överger sin kvinna och inte låter henne träffa sin son! sedan må han vara hur genial som helst) och ett märkligt förhållande till sin moder. Vare sig de heter Augustinus, eller helige Pilliminus eller helige Pikatamus
så är jag mycket tvecksam till vissa av dessa herrars Egentliga bidrag till en kristen värld som idag ser ut som den gör.
Detta Jakob behöver du inte respektera att jag tycker men du bör tolerera det ...ang vad du skriver till Gert och sålunda även till mig ... annars kommer du nära censur, ofred och fascism.
Men väl bemött Jakob, det är sol i Skåne och magnolian har slagit blom. Agneta

[Gert]

[Bloggare]

[Agneta]

Hej Bloggare


Det är heta känslor som kommer upp till ytan ibland på forumet. Det kommer upp känslor i oss liksom hos våra gäster och kanske hör det till sakens natur dvs här diskuteras ämnen på ett sätt som inte är vardagsmat för katoliker. När vi hade gästboken öppen upplevde jag att det var svårt och nervöst att skriva spontant eftersom det syntes mig att var gång (eller ofta) så fick jag en snuskmumrik efter mig som valde att söka efter fel i min text som för denne (förmodar det var en man) innebar att han kunde ta sig rättigheter att förvränga det till något typ "ska vi ligga med varandra på ett pensionat i Rom". Vi hade under perioden då vi hade gästboken öppen 20.000 besök, enligt statistik.

Som sagt, det är heta känslor som kommer i gungning! Själv föreslår jag att vi öppnar ett ämne/forum "Diskussionsteknik" där vi kan då och då klara ut språkförbistring. Jag startade det ämnet tre ggr och tyckte det fanns där ibland en intressant debatt. Bloggare, vad säger du om det förslaget? Vårt forum idag är välbesökt och jag är fortfarande mycket stolt över att vi finns. För vi är, bloggare... människor med hela det spektra av känslor som det innebär att vara människa.
Den nästan lätt överdrivna artighet/värdighet som ibland florerar i katolska debatter känns stundtals som ett förtjusande akademiskt eftersnack efter en disputation och det är en situation som berör ett ytterst fåtal. Alltså, vad tror ni och andra om att öppna "diskussionsteknik" som delforum? Vad säger du Charlotte, vår administratör? Skriver dettta öppet för oss alla.

vänligen Agneta

[Gert]

[Charlotte]

Agneta, alla,

Om några vill ha en nytt delforum i ett ämne som saknas så är det enkelt att starta ett.

Men frågan är om "diskussionsteknik" är ett sådant. Är det inte ganska självklart egentligen, vad som är ok och inte att skriva - är det inte tydligt när det hela ibland går för långt?

Själv hoppas jag snarare att alla dessa pseudodiskussioner om diskussioner, och onödiga elaka påhopp, snart ska kunna läggas "ad acta" för gott....så att själva ämnena hamnar i fokus - vilket ju tanken är med detta forum.

Det bästa vore om alla tänkte sig för både en och två gånger innan de slänger iväg några förhastade rader.

Det är så lätt att såra i onödan...och då spårar alla möjligheter till ett gott samtal genast ur och det liknar därefter mer pajkastning än dialog. Sådant händer i de bästa av sammanhang - kyrkan är inget undantag - men just där borde man anstränga sig lite mer för att det inte ska gå över gränsen - det är ju inte vilket sammanhang som helst.

Kan man inte helt enkelt försöka förutsätta att den vars åsikter man kanske retar sig på, skriver med goda intentioner, och utifrån sin djupaste övertygelse - och göra sitt bästa för att behandla var och en med respekt - oavsett åsikt?

Argument för det ena eller det andra kan framföras provokativt eller mer neutralt - och det senare är verkligen att föredra i ett öppet forum där många samlas från olika håll, och där man inte känner varandra, och därför ännu lättare kan misstolka eller höra en "ton" som inte var menad.

Det vore också fint om de som skriver som gäster ville registrera sig - alla är välkomna att göra det - enkelt är det också - och har bl.a. fördelen att man direkt ser vilka nya inlägg som kommit in.

Varför vill man vara helt eller delvis anonym om man kan stå för allt man skriver - och om det man skriver dessutom mestadels är i linje med kyrkans nuvarande officiella lära? Det har jag lite svårt att förstå - men någon av er som skriver mycket men ändå vill vara lite halvanonyma kanske vill förklara det? Jacob? Julius? Bloggare? (Om Bloggare nu är en tredje person eller en av er två är svårt att veta.)

Eftersom detta inte är ett homogent forum där alla tycker likadant - utan ett forum där personer med mycket olika åsikter samlas och diskuterar - så vore det ännu värdefullare med en större öppenhet - och därmed större respekt - då kanske fler "tänkare" från olika håll tycker att det är intressant att delta i dialogen - som då i sin tur blir ännu mer meningsfull.

Det har hur som helst varit ledsamt att läsa många av inläggen i forumet den senaste tiden.

Jag hoppas att vi alla gemensamt kan se till att det blir ett bättre samtalsklimat här framöver.

Vi är ju inte bittra fiender som till varje pris ska försöka puckla på varann, utan syskon i en och samma kyrka....syskon som behöver förstå varann bättre, och lära sig att acceptera varandras olikheter....

Charlotte

[M]

Agneta, måhända levde kyrkofäderna för ett antal år sedan, men Kyrkans lära var inte annorlunda då. Abort var mord redan då osv. osv. Efter 40 år med det andra vatikankonciliet och liberala beteenden in absurdum i åtanke, varför skapar ni inte en egen sekt och slutar kalla er katoliker? Mvh MR

[Gert]

MR.

Dina inlägg blir inte mer sanningsenliga för att du upprepar dem. Kyrkans syn på när livet börjar och därmed på abort har varierat betydligt under tidernas lopp.

Gert Gelotte

[MR]

Gert, om det nu är så kom med motbevis. Dock är det ett faktum att feminister inte alltid haft samma syn på abort. Kanske är det ett bevis för att kvinnans 'frigörelse' inte uppnåtts?
"Some early feminists, like Susan B. Anthony, wrote against abortion. They opposed abortion which at the time was an unsafe medical procedure for women, endangering their health and life. These feminists believed that only the achievement of women's equality and freedom would end the need for abortion."
Men visst hade du rätt:
"4th Century AD –St.Augustine lays down Catholic dogma sanctioning abortion up to 80 days for female fetus and up to 40 days for male fetus.
13th Century AD -St.Thomas Aquinas states Catholic dogma justifying sexual intercourse only for procreation. "
Men bara för att Kyrkan "inte alltid" haft samma syn på abort, behöver vi inte hålla oss till en förkristen subkultur och dess värderingar? Mvh MR

[Gert]

MR,

Du levererade motbevisen själv. Och jag anser inte att vi står för en förkristen subkultur. Vad menar du med det?

Gert

[MR]

Att ideligen attackera Kyrkans 2000-åriga Tradition till förmån för ens egna åsikter, läggningar osv. Är inte det ett tecken på en subkultur? Ni kan inte direkt påvisa att ni följer Kyrkans läroämbete, utan snarare är ett med tidsandan - eller har jag fel?