Mer latin i mässan?

[Gäst]

Det kan vara intressant att studera vad som står i de olika psalmböckerna:

1695:

En åsna honom bär, som dock en Konung är, hans prål är ganska ringa, dock kan han döden tvinga, hosianna, heder och ära, skall denna vår Konung vara.

1819 och 1937:

En krona han ej bär, men dock en konung är. Hans prakt är ganska ringa; dock kan han döden tvinga. Hosianna, pris och ära vår konung vi hembära

1986:

En åsna honom bär som fridens furste är. Hans prakt är ganska ringa, men döden kan han tvinga. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

Magnus Andersson

[Gert]

Magnus

Vanans makt är stor. Jag tycker bäst om versionen från 1937, förmodligen för att det var den jag lärde mig sjunga. Den modernaste versionen är inte så tokig den heller.

Gert

[Agneta]

Gäst innan gäst Magnus skriver "livets furste". ???
Vill du Magnus precisera vad du upplever som intressant?

Det jag ser av skillnad som betyder något är väl översättningen av slutklämmen.
a) skall denna vår konung vara (vad?)
b) vår konung vi hembära
c) vår konung är nu nära

Poetiskt håller jag på den första 1695. Mer spännande rent poetiskt. Inget barnsligt rimmande.

När det gäller översättning så har jag reagerat starkt på översättningen av gamla Fader vår "inled oss icke i frestelse" som i nya översättningen blev "utsätt oss inte för prövningar". Det sista är andlig rappakalja att säga till ex. ungdomar . All andlig växt bygger på att våga växa genom prövningar. Se Gud prövar. Frestelser är något helt annat. Då när jag upptäckte detta ringde jag Uppsala och vem det nu var och frågade hur de kunde översätta så dumt och totalt ansvarslöst. Jag frågade också om det funnits en diskussion om det. Nej någon större diskussion hade det inte varit sa språkröret. Sant eller ej ... så var det min personliga inblick i översättningsPOLITIK.

Agneta

[Charlotte]

Jag kunde inte låta bli att fundera över hur den citerade psalmversen kan komma att se ut i en framtida bearbetning - där man både bevarar och förnyar.

Kanske så här:

En åsna honom bär, som himlens Konung är. Juveler har han inga, som över döden vinner. Hosianna, pris och ära, till konungen - så nära!

Alternativt (för att lägga fokus på frälsning snarare än konungamakt):

En åsna honom bär, som himlens Konung är. Juveler har han inga, som över döden vinner. Hosianna, pris och ära, till frälsaren - vår Herre!

Eller (för att betona livet och Guds närhet):

En åsna honom bär, som livets Herre är. Juveler har han inga, som döden övervinner. Hosianna, pris och ära, till konungen - så nära!


Charlotte

[Gäst]

Charlotte,

Intressant tankeutveckling. Min poäng tidigare var att inte bearbeta.

Tänk Stagnelius i 2000-årstappning! Huuuuuu!

Poesi borde enligt min mening aldrig revideras - och psalmer är poesi- utom med mkt lätt hand ( nystavning - dt, hv, etc.) Bättre då med nyskrivet.

Att översätta är däremot en helt annan sak och bygger på det faktum att språket förändras. Fader vår och Vår fader är ett exempel på just detta.

Vill man ta del av hela den vetenskapliga diskussionen bakom Fader vår ( den filologiska och exegetiska) och inte nöja sig med "vad man tycker" kan man läsa Svenska Bibelssällskapets nyutkomna skrift med titeln "Fader Vår eller Vår Fader".

mvh

Lucia

[Charlotte]

Lucia,

Jag håller med om att det är bra att skriva nytt och att översätta.

Men det finns ju också många gamla psalmer med bra melodier, men där texterna inte funkar - för att folk inte längre förstår dem, eller för att de låter alltför gammaldags. Där har psalmboksutgivare i alla tider ett problem att försöka överbrygga.

Det finns även gamla texter som lyfter och får nytt liv om de får en modern melodi. Några cd-skivor har nyligen utgivits med exempel på det. 1600-talspsalmer sjungs till ny musik och orden går rakt in, träffar som om de var skrivna i vår tid. Medan de ursprungliga melodierna tar död på texterna.

Det är alltså bra om ny text och ny musik i varje ny tid får fortsätta att berika psalmskatten. Men samtidigt vill kyrkan bevara det bästa av det gamla - och då kan det behöva "restaureras" en aning först.... Antingen i ord eller i musik. Eller både ock.

Annars kunde man ju tillämpa principen: nytt vin i nya läglar. D.v.s. det gamla och inte längre gångbara lämnas åt historieskrivarna, läggs i arkiven - medan man går en ny tid till mötes, med nya sånger.

"Sjung en ny sång till Herrens ära....!"

Charlotte