Katolsk Vision :: Svara på ämne

Svara på ämne

Användarnamn

Rubrik

Meddelande

Smilies





Fler smilies

Font Färg: Font Storlek:

Stäng öppna taggar

[quote="Anonymous"]Charlotte,

tack för ditt svar!

Tack också för din förklaring av det du skrev; jag förstår, som sagt, att det måste vara svårt att "åka slalom" som du skriver mellan olika inlägg, och jobbigt med påhopp.

Så till sakfrågan: med all respekt för att jag kanske inte ser detta klart tror jag inte giltigheten skulle vara problem om det "bara" vore för exkommunicering p.g.a. vigningar utan påvligt samtycke. [i]Däremot[/i] kan jag inte tolka det annorlunda än att Katolska kyrkan [i]officiellt[/i] inte anser dessa kvinnor vigda. Eftersom de senaste dokumenten från officiellt håll som jag känner till i denna fråga är från mitten av 1990-talet vågar jag drista mig till att citera Katolska kyrkans katekes:

[quote]"Endast en döpt man ([i]vir[/i]) tar emot den heliga vigningen på ett giltigt sätt." (under "Vigningens eller ordinationens sakrament" i [i]Katolska kyrkans katekes[/i], 1577, citerande [i]CIC[/i] 1024)[/quote]

Dessutom, även om detta inte fastslagits [i]ex cathedra[/i] har det kommit så nära det kan att göra det. Här är en kommentar av nuvarande påven, dåvarande ordföranden för Troskongregationen, till det apostoliska brevet [i]Ordination sacerdotalis[/i] av år 1994, där ovannämnda syn åter upprepades:

[quote]In this case, an act of the ordinary Papal Magisterium, in itself not infallible, witnesses to the infallibility of the teaching of a doctrine already possessed by the Church.[/quote]

Jag kan inte se att man från centralt håll skulle ändrat denna ståndpunkt, om det inte finns något dokument som jag inte känner till som skulle gjort det.

Skillnaden mot Lefebvrianerna, som jag tog upp i mitt svar och som utgör en intressant jämförelse, är ju att dessa biskopar (och de präster som vigts av dem) [i]ses[/i] som giltigt, om än olagligt, vigda från centralt håll, även om de är exkommunicerade (vilket ju dessa biskopar blev i och med biskopsvigningen 1988). Som jag uppfattar det är det här en skillnad mot synen på de vigningar du först refererade till. Det var alltså detta också min fråga gällde, om du anser att jag här fått något om bakfoten.

Att vigningsgiltighet har med samvetet att göra skrev du inte, och jag håller med dig att det inte har med detta att göra.

Argumentet rörande vigning av kvinnor till präster och kyrkosplittring håller jag med dig om inte är så starkt; det finns andra, mycket mer relevanta argument i frågan. [i]Däremot[/i] kanske det kan lära något om enhetens gränser, vad man inom en kyrka kan ha för variationer i teologiska hållningar utan att det blir splittring. Det tycks då som att i de fall där frågan om giltigheten hos prästvigning av kvinnor lämnas till var och en som en samvetsfråga i kyrkosamfund som praktiserar prästvigning av kvinnor leder denna fråga till en splittring av samfundet. Så, kanske man kan dra slutsatsen att det är klokt att ha frågan om kvinnliga präster som en lärofråga, vilken hållning samfundet eller kyrkan i fråga än har i frågan, för enhetens skull?

Frågan om kyrkans enhet står här, som jag ser det, inte på något sätt emot mångfalden inom kyrkan; tvärtom. Självklart skall det inom kyrkan finnas en fantastisk mångfald, så långt denna mångfald kan tas inom kyrkan. Det är glädjande med alla olika typer av grupper man stöter på inom kyrkan, med olika sprituliteter, levnadsformer, tillbedjansformer, i alla olika kulturer, med människor i alla åldrar. Här tror jag också att en viktig princip är, som Gert tidigare skrivit, "live and let live" - tiden kommer visa vad som är livskraftigt, vad som är av Gud.

[i]Men[/i], jag tror heller inte att en överdriven "låt gå för allt"-mentalitet är det rätta sättet. Som jag skrivit förut, tror jag att detta snarare skapar splittring än enhet, något också historien visar. Att "tiden visar" vad som är från Gud och vad inte fråntar oss inte ansvaret att försöka urskilja Hans Ande. Detta gäller ju också, och inte minst, kyrkans magisterium, som skall vara såsom "herdar för sin hjord".

Slutligen, en fråga: det talades för några år sedan om att diakonissor (alltså: inte kvinnliga diakoner, utan med en annan vigning) kunde införas i katolska kyrkan, något som skulle gå tillbaka på en tradition i fornkyrkan och som, vad jag förstår, återupptagits av vissa ortodoxa kyrkor i modern tid. Verkar det inte kunna vara mer troligt att något sådant kunde införas i katolska kyrkan, snarare än kvinnliga präster? Finns det de som arbetar för detta, och, i så fall, i vilken form tänks detta ske idag?

Vänligen,

Erik[/quote]

Alternativ
HTML är PÅ
BBCode är PÅ
Smilies är PÅ

Infoga en bild

	Inaktivera HTML i det här inlägget.
	Inaktivera BBCode i det här inlägget.
	Inaktivera smilies i det här inlägget.

Om du har dålig syn eller på annat sätt inte kan läsa denna kod, kontakta administratören för hjälp.

Bekräftelsekod: *
Ange koden exakt så som du ser den. Koden är känslig för stora/små bokstäver, och noll har ett diagonalt streck genom sig.