Britt-Marie Näsström, professor i religionshistoria, gör i inlägget Tänk om Jesus hade en fru på bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer en pedagogisk presentation av den kontext som det omtalade papyrusfragmentet som presenterats av Karen L King skrevs i. Bloggens innehåll är det så vitt jag kan bedöma inget större fel på. Den som vill läsa vad specialister på gnosticismen anser om papyrusfragmentet kan läsa vad Karen L King själv skriver och i Sverige någon av Jörgen Magnussons artiklar.
Läs gärna kommentarerna till Britt-Marie Näsströms inlägg där man kan se en upprepning av t.ex.Per Beskows ifrågasättande av Karen L King som forskare och papyrusfragmentets äkthet. Jag tycker att det är intressant att bara tanken på att Jesus var gift, det normala för en judisk man på hans tid, och hade en kvinnlig medhjälpare är så skrämmande för en del kristna. Så skrämmande att man är beredd till mer eller mindre grundlösa antaganden och insinuationer för att förringa upptäcktens betydelse.
Men läser man en artikel i Washington Post om en kvinna som snart ska vigas till katolsk präst blir den hårda och mer eller mindre ohederliga kritiken både av fyndet och den som presenterat det mer begriplig. Diane Dougherty nämner där papyrusfragmentet som något som stärker den övertygelse hon alltid känt, att även hon som kvinna kan vara kallad till präst. Jag tror att det inte är minst lika mycket vad det lilla fragmentet kan inspirera till nu som vad det kan spegla för historiskt skeende som bekymrar en del.
Jag vill också än en gång ställa frågan vad skulle ha hänt om en mer ”renlärig” katolsk forskare upptäckt ett papyrusfragment vars innehåll inte följer kyrkans lära? Jag har skrivit en blogg om den frågan, som jag tycker borde få ett svar.
Anneli
