Bengt Malmgren skriver på sin blogg bl.a. om Memorandum och det Österrikiska kyrkoherdeinitiativet. Han ifrågasätter hur mycket som görs och hur mycket som är retorik. Detta sätt att resonera förmodar jag har till syfte att invagga läsaren i tron att detta inte är så viktigt och inte kommer att förändra något.
Men mycket har redan hänt och mycket görs i all tysthet av vanliga katoliker. Tänk på alla som utan att göra väsen av det struntar i Katolska kyrkans förbud mot preventivmedel. Det finns katoliker som inte bara skiljer skiljer sig utan också gifter om sig. En del fortsätter även att ta emot kommunionen eftersom de anser att det är ett orimligt straff att inte få göra det.
Lekmannagrupper som We are Church arbetar sedan länge för en förändring av Katolska kyrkan och får som beskrivits här ta en hel del ovett bara för att man faktisk har en annan åsikt än kyrkans ledning.
Sedan 1975 arbetar Women’s Ordination Conference för katolska kvinnors rätt att få sin prästkallelse prövad. Det finns nu, om jag inte minns fel, 300 kvinnliga präster och 3 kvinnliga biskopar. Är inte det att agera? Vi har också präster som Roy Bourgeois som riskerar att avsättas för sitt stöd för kvinnliga präster. Det kan knappast kallas bara retorik.
http://www.womensordination.org/content/view/6/55/
Med tanke på den begränsade åsikts- och diskusssionsfriheten i Katolska kyrkan i synnerhet för präster är bara det faktum att de går ut offentligt med upprop som Memorandum och det österrikiska kyrkoherdeinitivativet modigt.
Anneli
Anneli,
de katoliker som i mer eller mindre tysthet går från protest till handling är en tämligen okänd kraft i kyrkan. Den borde intressera Rom och biskoparna mer. Men då biter varken förmaningar eller hotelser.
Memorandum och kyrkoherdeinitiativet är toppen på ett isberg av katoliker som gått från protest till handling.
Gert
Gert,
Frågan är hur mycket påven, hans närmaste och kanske också biskoparna vet om vanliga katoliker? I den mån de alls träffar några lekmän så är dessa väl utvalda och ”rättrogna” sådana.
Så kanske är det inte konstigt att denna stillsamma gräsrotsrevolt inte dragit till sig någon större uppmärksamhet. Men du har helt rätt i att det är en kraft som man borde intressera sig för mer från Roms sida.
Jag glömde för övrigt interkomunionen som jag tror att många, inte minst par som tillhör olika samfund, tillämpar utan att säga så mycket om saken.
Anneli
Anneli!
”(Bengt) ifrågasätter hur mycket som görs och hur mycket som är retorik. Detta sätt att resonera förmodar jag har till syfte att invagga läsaren i tron att detta inte är så viktigt och inte kommer att förändra något.”
– Nej, det syftet har det inte.
Gert!
De katoliker som i ”tysthet går från protest till handling” är nog inte en så okänd storhet. Min uppfattning är att de flesta är mycket medvetna om detta. Dominik Terstriep tar upp ämnet i sista numret av Signum:
http://signum.se/ar-den-katolska-enheten-hotad/
Dock tror jag inte detta är ett homogent isberg med Memorandum som topp. Skälen till protesten kan vara mycket varierande. Här saknas en bredare samtidsanalys. Pottmeyers artikel om Memorandum i samma nummer (nr 6) av Signum är mycket intressant.
Bengt,
Du får gärna förklara syftet. Gärna också påståendet ”Hans Küng, initiativtagare till Memorandum verkar ha ett lillebrorskomplex i förhållande till sin forne studiekamrat Joseph Ratzinger”. Där är det mycket lätt att uppfatta det som att du vill få Küng att framstå som suspekt och därför inte värd att ta på allvar.
Båda uttalanden är klockrena exempel på härskartekniker så vitt jag kan se.
Men som så ofta förr missar du det väsentligaste i inlägget, nämligen att det är många vanliga katoliker som protesterar i tysthet. Och att fler och fler protesterar öppet.
Hur tänker du dig att en samtidsanalys ska vara utformad? Vore det inte enklare och effektivare att helt enkelt lyssna på katolikerna?!
Anneli