Bengt Malmgrens senaste blogg börjar med kritik av Helle Klein, men den ska jag inte alls ta upp här, utan i stället den sedvanliga negativa inställningen till Svenska kyrkan som han fortsätter med. Vad den har att göra i sammanhanget är inte helt solklart. Men det är givetvis en ständig frestelse för katolska ledare och regimtrogna katoliker att, så fort tillfälle ges, försöka rikta uppmärksamheten åt något annat håll än mot den egna kyrkans problem. Jag förmodar att de också oroar sig för sådant som att ”vanliga” katoliker ska se att det i Svenska kyrkan fungerar alldeles utmärkt bra med kvinnliga präster.
Så vad göra? Man kan försöka att på olika sätt misstänkliggöra hur det är ställt med tron i Svenska kyrkan. Och gärna lyfta fram en kritisk svenskkyrklig präst eller annan ledare med åsikter som i alla fall delvis stämmer med ens egna, som här Stefan Nilsson, direktor för Ersta diakoni i Kyrkans Tidning:
”Ibland är jag rädd att Svenska kyrkans iver att lyfta fram socialt arbete, miljöfrågor och även religionsdialog till stor del handlar om en flykt från identitetsfrågan. Vi ger i stället folket vad folket vill ha,(eller vad vi bestämmer att de vill ha), oavsett vad det gör med oss själva. Det är ett i längden självutplånande förhållningssätt.”
Citatet ovan går för övrigt enkelt att ändra, jag kursiverar mina ändringar, så att det passar in på Katolska kyrkan:
Ibland är jag rädd att Katolska kyrkans iver att lyfta fram etik, moralfrågor och även risken för religionssynkretism till stor del handlar om en flykt från identitetsfrågan. Vi ger i stället folket vad vi bestämmer att de vill ha, oavsett vad det gör med oss själva. Det är ett i längden självutplånande förhållningssätt.
Men kan någon föreställa sig att en katolsk präst eller ledare skulle våga/få framföra en sådan kritik i t.ex. Katolskt Magasin? Självklart inte, Katolska kyrkan har långt kvar till den öppna och, tror jag, fruktbara diskussion som finns i Svenska kyrkan.
Anneli Magnusson
Man kan undra varför en del kristna anser att etik och moral är kärnfrågor i den kristna tron, men däremot inte sociala frågor?
Faktum är att den här typen av frågor finns det och har det funnits regler för i alla samhällen och i alla religioner.
Kärnan i den kristna tron måste vara något annat.
Anneli
Är det inte lite märkligt att det är samma personer som är rädda för religionssynkretism som anser att etik och moral är kristendomens kärna? Detta med tanke på att t.ex. värdekonservativa muslimer också tycker att dessa frågor är centrala och i stort kommer fram till samma svar som dito kristna. Mer religionssammanblandning än så bör vara svårt att åstadkomma.
Anneli
Om Katolska kyrkans ledning bestämmer sig för att moral och etik är kärnan i den kristna tron tror jag att vi får se fler förvånande allianser i framtiden. Kanske blir det ett ökat samarbete mellan samfund inom och utom kyrkan grundat på dessa värderingar?
Vi ser ju redan ur teologisk synvinkel märkliga allianser mellan Katolska kyrkan och Pingstkyrkan respektive Livets Ord. Får vi se ett närmare samarbete med värdekonservativa muslimer också?
Gör man etik och moral till den kristna trons kärnfrågor kan konsekvensen i det långa loppet bli att vi får ”nya” religioner med värdekonservativa för sig och liberaler för sig och gissar jag de flesta människor helt utanför, eftersom majoriteten är mittemellan.
Anneli
Etik och moral är inte evangeliets kärna, det säger inte heller ”Katolska kyrkans ledning”.
Däremot finns i katolska tron en uppfattning om moral och etik som vi delar med de flesta andra kristna. Katolska kyrkans sociallära tecknar grunderna i denna.
http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/43684.aspx
Bengt,
Det vore bra om katolska kyrkans ledning ägnade med omsorg åt trons kärna, det vill säga frågor om Gud, Jesus och vad det innebär att tro.
Rent allmänt tror jag att det samfund som börjar lyfta fram mer existentiella frågor är säkert med lockande för majoriteten.
Sedan finns det en liten grupp osäkra människor som vill ha och kanske också behöver enkla svar och regler, men hela Katolska kyrkans budskap kan inte vara inriktat på dem.
Uppfattningen om moral och etik delas av flertalet värdekonservativa kristna, samt likasinnade judar och muslimer, är en mer korrekt beskrivning av verkligheten.
Det skulle också vara intressant att få veta varför du hyllar regimkritiska präster i Svenska kyrkan men är kritisk till katolska präster som gör samma sak. För även om det är tyst i Sverige så är det ju många som säger ifrån i andra länder.
Anneli
Förtydligande bara, vad menar du med regimkritiska präster. Vilken ”regim” är de kritiska mot?
Bengt,
Av sammanhanget antog jag att det framgick att jag med regimkritiska präster menade präster i Svenska kyrkan som kritiserar den och katolska präster som kritiserar Katolska kyrkan. Men man kan aldrig vara för tydlig.
Anneli
Anneli!
Det känns lite fel att tala om ”regim” när det gäller tron. Tron är ju något vi fått att förvalta, och trots splittring är trons innehåll konsistent när det gäller kärnan.
Katolska kyrkans ”regim” är väl i så fall läroämbetet bestående av biskoparna i gemenskap med påven som har till uppgift att förvalta trons skatt.
I Svenska kyrkan är det mera oklart, men många skulle säga det politikerstyrda kyrkomötet. Men man frågar sig var kommer bekännelseskrifterna in, och vilken uppgift har egentligen biskoparna?
Det väsentliga är inte att kritisera eller inte kritisera någon ”regim”, det väsentliga är trons innehåll. Kritik mot ”regimerna” i Katolska kyrkan resp Svenska kyrkan brukar se annorlunda ut. I katolska kyrkan gäller kritiken ofta att man är för strikt och fyrkantig, i Svenska kyrkan att man är för liberal och låter tidsandan styra framför att bevara den tro man är satt att förvalta.
Bengt,
Varför skulle det vara fel att anpassa tron efter tidsandan? Människan utvecklas och tron med henne. Jag tror inte att du skulle vilja att Katolska kyrkan hållit fast vid att slaveriet är acceptabelt, bara för att inte ge efter för tidsandan i mitten av 1800-talet.
Sedan måste man naturligtvis föra en diskussion om hur man ska anpassa, kanske inte i första hand tron utan läran, men en principiellt negativ inställning till förändring ser jag som destruktiv.
När det gäller att få kritisera respektive samfunds ledning, så skulle jag önska att katolska präster och anställda hade samma möjligheter till det som sina svenskkyrkliga kollegor. Svårare än så var det inte.
Anneli
Anneli!
Obs att jag sade inte vad som var rätt och fel, jag sade bara att karaktären på kritiken mot kyrkans ledning synes annorlunda vad gäller Katolska kyrkan och svenska kyrkan.
Sedan tror jag du blandar huvudsak och bisak i ditt tänkande.
Om vår förståelse av tron vore statisk och inte utvecklades kunde vi ju nöja oss med att göra som vi alltid gjort, då behövde vi inga koncilier och olika samråd för att överlägga om vad en autentisk tro innebär för varje ny tid. På så sätt utvecklas tron hela tiden.
Det finns också ett trosinnehåll att förvalta, trons skatt som ligger fast och som är det som ger liv och hopp till människorna i alla tider (trons skatt) och som kyrkans herdar och Guds folk inte förfogar över efter eget gottfinnande utan är satta att förvalta och leva ut i varje ny tid.
Anneli,
Du skriver:”När det gäller att få kritisera respektive samfunds ledning, så skulle jag önska att katolska präster och anställda hade samma möjligheter till det som sina svenskkyrkliga kollegor. Svårare än så var det inte.”
Vad/vem säger att katolska präster och andra anställda inte har dessa möjligheter?
Och dessutom använder sig av dom när de vill.
Krister
Ni glömmer en viktig aspekt. Katolska präster kanske inte vågar kritisera.
Deras överlevnad dvs mat, fickpengar o boende är avhängigt RKK. Dessutom kanske de inte har någon utbildning annat än katolskt prästeseminarium i botten. De lever i familj, ofta en ganska tät familj. De skulle om de utfryses bli ensamma.
Jag minns en syster i Rögle som fick sparken ut. Hon fick aldrig reda på varför bara att någon prelat i hennes närhet ville få bort henne. Hon hade ingen utbildning och hon hade varit i kloster i 30 år. Jag träffade henne ett par år senare. Det var hur sorgligt som helst.
Detta var väl en av de gånger som jag insåg hur obarmhärtig kyrkan kan vara o så långt ifrån Kristi omtänksamhet.
Händer det sådant så tacka 17 för att katolska prelater o ordensfolk drar sig för att kritisera eller ens tycka annorlunda.
Därför är de som vågar … unikt modiga. Kanske skulle man våga påstå drivs de av tro där andra sätter sig bekvämt tillrätta. För om du inte kritiserar eller tycker annorlunda så har en prelat en angenäm tillvaro där församlingsmedlemmar lagar mat, kokar sylt, gör sig till och ger julgåvor i mängder till jul. De har fint boende o mat på bordet. De behöver inte betala för bilen. Eller ens deklarera. De får semestern betalt. Om inte prelater blir gulligullade av församlingsmedlemmar så har de många ggr ordenssystrar som gör det.
Varför ska en gift man med underdånig fru ifrågasätta tillvaron?
Agneta
Och varför ”prosten är rund som en ost”
Och varför feta munkar på ölreklam?
Och kakmunkar som dryper av fett.
Krister,
Du får gärna ge ett exempel på någon katolsk präst eller anställd som skrivit en liknande kritisk artikel som den av Stefan Nilsson som jag jämför med och fått den publicerad.
Agneta,
Visst är det så att husrum, inkomst och socialt sammanhang är hotat för den katolske präst som kritiserar kyrkans ledning. I viss mån gäller det även för anställda i kyrkan.
Att präster och systrar inte har utbilningar som gör det möjligt att lämna sin orden är ett dolt problem. De är nästan som livegna om man vill spetsa till det.
Men diskussionen med Bengt började med att jag bl.a. påpekade just det att Stefan Nilsson som tillhör Svenska kyrkan vågar kritisera kyrkan och får kritiken publicerad. Det skulle knappast hända i Katolska kyrkan här i Sverige. Dessutom undrade jag om Bengt skulle vara lika positivt inställd till den kritiken som när svenskkyrkliga anställda är kritiska till sin ledning.
Anneli
Ursäkta Anneli, att jag kom lite off road men det är intressant detta med det dolda problemet som du skriver och jag tror aldrig att vi någonsin pratat om det här. Det skulle vara intressant att få reda på hur många av de män som söker inträde i kloster har annan ickekyrklig utbildning och hur många kvinnor som söker in till en order har det. Jag anar att män utifrån vad jag vet ofta har en annan utbildning. Bara det skapar en obalans och för med sig konsekvenser. Kanske detta är värt ett eget debattinlägg.
Anneli,
Du skriver till mig ”Du får gärna ge ett exempel på någon katolsk präst eller anställd som skrivit en liknande kritisk artikel som den av Stefan Nilsson som jag jämför med och fått den publicerad.”
Jag skall tänka till om jag kan minnas var jag sett det.
Det kan vara svårt hitta en artikel i klass med
Stefan Nilssons, så bra som den verkligen är!
Han är dessutom inte anställd av Svenska
kyrkan utan av Ersta diakoni.
Krister
Agneta,
Ja det är värt ett eget inlägg. Jag vet t.ex. inte hur gångbara de katolska prästernas och systrar teologiska utbildningar är på arbetsmarknaden. Hur situationen är i andra länder i Europa, inte minst för systrar och präster som kommer från tredje världen, kan man undra.
Jag har en känsla av att de svenskkyrkliga prästerna ofta sadlat om och alltså har en annan utbildning att falla tillbaka på. Men hur som helst verkar det vara betydligt högre till tak i Svenska kyrkan än i den Katolska.
Krister,
Jag tror inte att du hittar någon kritisk artikel av katolska präster och anställda även om du sänker kvalitetskraven.
Vill du ha något jämförbart med den ställning Ersta diakoni har gentemot Svenska kyrkan kanske Newmanintstitutet, Signum eller Katolskt Magasin kan duga. Men även om dessa formellt fristående från stiftet, kritiserar de så vitt jag sett, bara Katolska kyrkan om det är sanktionerat uppifrån. Men hittar du något exempel och som sagt strunta i om det är bra så länka gärna till det.
Anneli
Anneli,
– Du har så rätt i att det går att uppvisa flera katolska institutioner, i någon form av liknande relation till RKK som Ersta diakoni till Svenska kyrkan.
– När/om jag hittar duglig artikel, så är det ju inte alls säkert att det går att länka till den;
länkar är rätt sentida.
– Jag undrar om du inte då skulle använda din iaktagelse :”kritiserar de så vitt jag sett, bara Katolska kyrkan om det är sanktionerat uppifrån”
– och då faller väl värdet av exemplet, eller hur? Det gäller ju ”frihet utan tillstånd”?
Krister
Vad det gäller de etiska och moraliska frågorna är de, som jag skrivit tidigare, gemensamma för troende och icke-troende och svaren är också ganska så lika. Jag tittade på buddhismen till inlägget om trons kärna och de etiska reglerna är snarlika judendomens, kristendomens och islams:
De fem vanligaste föreskrifterna (reglerna) är :
1. Att inte döda – utan värna allt liv
2. Att inte ta det som inte är givet – utan respektera andras ting
3. Att inte ägna sig åt olämplig sexualitet – utan vara omtänksam och ansvarsfull
4. Att inte ljuga – utan att tala sanning
5. Att inte orsaka att andra människor missbrukar droger, eller själv missbruka dem – utan hålla sinnet klart
http://sv.wikipedia.org/wiki/Buddhism
Med tanke på Katolska kyrkans särskilda intresse för sex, så undrar jag om inte den buddhistiska regeln skulle kunna vara en hjälp till en sundare inställning grundad på omtanke om nästan och inte i första hand på kontroll.
Anneli