Vatikanen tänker toppstyra hjälporganisationen Caritas, till vilket nytta? Jag läser på Bengt blogg att biskop Anders har stort utbyte av samarbete med Livets Ords Ulf Ekman http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2011/05/19/fruktbar-andlig-ekumenik-med-pingstkarismatiska-samfund.aspx. Jag blir väldigt, väldigt trött! I sådana lägen läser jag gärna Bibeln för att hämta tröst och inspiration.
Med den karismatiska rörelsen i tankarna blir det denna gång Apostlagärningarna. Kanske är det så att biskop Anders intuitivt känner att det finns något i Pingstundret som Katolska kyrkan borde betona mer? När jag läser texten förstår jag att han är inne på rätt spår. http://www.bibeln.se/las/2k/apg#q=Apg+2%3A1-13
I Apostlagärningarnas 2:a kapitel berättas hur den Helige Ande kommer över lärjungarna, men de börjar inte tala obegripligt nonsens. Nej i stället blir den förvånade omgivningen varse att de oavsett varifrån de kommer förstår vad som sägs.
Förmågan att tala så att alla förstår och känner sig inkluderade är något som vår tids Katolska kyrka behöver återupptäcka. Jag önskar biskop Anders all lycka i sökandet efter den förlorade färdigheten. /Anneli Magnusson
Bilden visar Pingst, målad av den venetianske mästaren Tizian o. 1545
Ja, Anneli, i en tid när man åter sakraliserar (eller snarare magiförklarar) ett visst språk, en historisk lingvistisk tillfällighet, dubbelt obegripligt för nästan alla, är det viktigt att påminna sig urkyrkans första erfarenhet av den gudomliga intentionen: att i folkligt klarspråk förmedla Guds kärleksförklaring till alla människor oavsett språkkunskaper eller deras övriga attribut. Samuel.
Samuel och Anneli
Latinets ”sakralisering” är bara ett fiffigt sätt att hålla kvinnor på plats i kyrkan genom att bli synonymt med ”Only for white persons” underförstått ”only for male persons”.
När biskop Anders vill vara ekumenisk med Ulf Ekman och Hedin då är det INTE latinet som står i blickpunkten.
Tvärtom. Evangelikala rörelser struntar blankt i latin. Så för att anpassa sig struntar biskop Anders då också i latinets annars så avgörande och ”sakrala” betydelse.
Det gäller att vara pragmatisk och istället få odla det stora gemensamma intresset kring att förtrycka homosexuella. Det tycker de 3 vise männen Arborelius, Ekman och Hedin är grunden i ”klassisk kristendom.”
Jesusmanifestationen vill just manifestera ”KLASSISK KRISTENDOM” underförstått ”sex only for white persons ” underförstått ”sex only for heterosexual persons.”
Om så inte vore fallet så skulle ju Jesusmanifestationen och Pride inte behöva MANIFESTERA var för sig.
// Irène
Samuel,
Jag håller med dig, dagens kristna har mycket att lära av urkyrkans enkelhet och, som jag uppfattar det, innerlighet.
Sedan var det ju inte så konstigt att man då använde grekiska och latin eftersom kristendomen växte fram i och påverkades av den romerska kontexten.
Men det handlar förstås inte bara om hur man talar/skriver utan om vad och där kanske de största problemen ligger. De ämnen som kyrkans ledning verkar tycka är väsentligast och som man uppmärksammar rör sex och manliga, kontra kvinnliga präster.
Jag tror att gemene man/kvinna faktiskt efterfrågar mer samtal om de existentiella frågorna, vem är Gud, vad är meningen med livet osv.
I Första Moseboks 11 kapitel finns den välkända berättelsen om Babels torn och den känns obehagligt aktuell. Är Katolska kyrkans ledare på väg att bygga ett hierarkins torn, där de högst upp inte längre förstår katolikerna vid tornets bas och vice versa?
/Anneli
Anneli.
Jag tar vid där du slutar.
Högst upp i det vatikanska elfenbenstornet utfärdas påbud om hur vi ska förhålla oss till kön och sexualitet i alla möjliga avseenden, som om herrarna där uppe var givna en större insikt i dessa frågor än oss andra, och därtill vetorätt!
Som om vi på marken behövde någon annan instans än vår skapare och vårt samvete för att avgöra hur vi ska hantera livets basala instinkter. Fattas bara att de får för sig att löpa linan ut och lägga sig i vad vi ska äta och hur vi ska klä oss.
I skarp kontrast till dessa hybrisfasoner nämner Jesus kort det gudomligt instiftade äktenskapet, men förbigår annars sexuellla ting med tystnad i respekt för privatlivets helgd. Hit räknar jag homosexualiteten.
Vad hela hans gärning handlar om är i stället den gudomliga kärlekens makt som leder till andlig pånyttfödelse redan här i livet för den som tar emot sanningens ord eller i döden för alla dem som är utrustade med samveten, människor vill säga.
Den fråga herrarna i tornet borde ställa sig är hur de bäst kan främja evangeliets sak. De kommer då att finna könsfrågorna vara värre än ofruktbara; de är rentav dödsbringande, vilket pedofilin, prästbristen och den liturgiska regressionen visar.
Om de alls intresserar sig för evangeliets framgång måste de göra en enkel omvärldsanalys och så få insikt i vart den kulturella evolutionen har fört med sig vad gäller jämställdhetsideal och därför göra helt om och ge kvinnor tillgång till samtliga ämbeten.
Evangelium handlar inte om kön!
Samuel,
Jag håller med dig om att en omvärldsanalys inte vore så dumt. Om Katolska kyrkans ledare nu ska försöka intressera människor för kristendomen, bör man förstås börja med att ta reda på vilka frågor de har.
För att inte tala om att man nog borde ta en ordentlig titt i Evangelierna och precis som du skriver försöka förstå var Jesus lade tyngdpunkten. Du har helt rätt i att sex och prästernas kön inte hörde till det han talade om. De är senare tillkomna specialintressen för kyrkans ledare.
Jag tror att Katolska kyrkan först måste rannsaka sig själv, trots allt så är nog kärlek viktigare än sex t.ex. Sedan kan man börja agera och jag tror att både katoliker och omvärld då möjligen blir förvånade. Det kan rent av bli så att Katolska kyrkan lyckas förmedla något som alla förstår och tycker är relevant. Mer pingst och mindre av Babels torn helt enkelt.
/Anneli