Familjer kan se ut på många sätt

[Gert]

Ann-Marie skriver:


Jag blir glad när jag ser alla olika slag av familjer i Svenska Dagbladets reportageserie söndagen den 28 oktober.
Den s k kärnfamiljen är fortfarande den vanligaste, ca två tredjedelar av alla barnfamiljer. Men sedan är det en brokig blandning av familjer som presenteras med omgifta, ensamstående, regnbågsfamilj, över 40 års-familj, olika kulturer inom familjen. Statistiken när det gäller familjer gäller endast där det finns barn under 18 år. Skulle alla familjer räknas – alltså även där barnen är vuxna och har flyttat hemifrån, skulle vi säkert få mycket högre procentsats för kärnfamiljer.

För mig är kriteriet på en bra familj att barnen mår bra. Det tycks de göra i de familjer som redovisas – friska, glada barn strålar mot fotografen. Den enda jag tycker lite synd om är den ensamma mamman med ett barn, kanske för att jag förstår hur svårt hon har att räcka till med arbete och hem och helt ansvar. Men hon hade ett nätverk av föräldrar och bekanta som kunde rycka in. De två lesbiska kvinnorna hade ändå en mycket lättare vardag med delat arbete och ansvar för sitt barn. Min erfarenhet – och också statistikernas – är att omgifta familjer fungerar bra i sina nya äktenskap. Man lär sig av de misstag man gjort och för med sig erfarenhet in det nya förhållandet. Äldre syskon kan gilla att få småsyskon att ta hand om och leka med.
Familjen som fått barn sent, båda föräldrarna över 40, har fördelen av att vara färdiga med utbildning och etablerade på arbetsmarknaden. Ett problem för många unga är ofta att barnen och arbetet konkurrerar med varandra när man är nyutbildad. Många unga väljer ju allt mer att vänta med barn tills livet lugnat sig lite.

Reportaget styrker min tes att familjer kan se ut på många olika sätt och det kan bli bra, till och med mycket bra för alla inblandade. Kyrkan måste kunna stödja alla dessa "nya familjeombildningar" och ge dem respekt och värde.

Jag älskar kärnfamiljen och gärna i utvidgade former med många syskon och kusiner och nätverk.
Men den kan vara jättedestruktiv också - isynnerhet när kärleken tar slut.
Ingen familjebildning kan garantera barnens bästa. Men alla kan bli bra.

Jag sörjer över kyrkans snäva definition av familj. Hur ska familjer orka med allt som läggs på dem utan stöd. Det vackraste och djupaste stödet kan komma från tron och kyrkan. Den ska bejaka den kärlek som finns mellan människor, mellan vuxna och mellan vuxna och barn. Men då får man inte snäva till det i onödan.

Ann-Marie

[Irène]

Ann-Marie

Ditt inlägg är oerhört viktigt. Det känns mycket beklämmande att på Katolska kyrkans officiella hemsida läsa biskopens "Bön för äktenskap och familj "

http://www.katolskakyrkan.se/Turnpike.aspx?id=443

där han smygpropagerar mot homosexuella familjebildningar genom att indirekt utmåla dessa som ett potentiellt hot mot kärnfamiljen. Kärnfamiljer slutar ju inte att ingås eller hotar att upplösas bara för att homosexuella familjer lagmässigt föreslås att jämställas med traditionella familjer.

"Press och stress gör att somliga föräldrar inte kan ge den tid och omsorg som de skulle vilja till sina barn" skriver biskopen. Mycket rätt men tyvärr förändras inte detta faktum av att inte homosexuella familjer erkänns av kyrkan.

Indirekt uppmanar biskopen sina församlingsbor att be Gud att INTE slå vakt om barn och vuxna i homosexuella familjebildningar. Det känns okristligt.

Därför är Katolsk Visions Kompletterande förbön angelägen.

"Gud, Du som skapat alla människor så förunderligt olika och just därför till din avbild, ta emot denna kompletterande förbön för alla de människor som i dessa dagar känner sig uteslutna från de förböner Du inifrån kyrkorummen möts av om familj och äktenskap.
Vi ber särskilt för dem som lever i homosexuella familjer, och som behöver Din omsorg och Ditt stöd extra mycket, då de förutom alla vanliga familjebekymmer även behöver mod och kraft för att klara av de fördomar och det motstånd de möter i vardagen.

Om detta ber vi och för alla människor som lever i ansvarstagande och kärleksfulla samlevnadsformer. "


Irène Nordgren

[Gert]

Ann-Marie, Irene,

jag instämmer!

Först bidrar kyrkan direkt och indirekt till att homosexuella exkluderas, diskrimineras och förtrycks. Sen har kyrkans höga företrädare fräckheten att be oss vanliga katoliker bemöta homosexuella med finkänslighet.
Det är så man kan spy åt det! Homosexuella skall inte bemötas med finkänslighet, de skall behandlas som människor!

Gert Gelotte

[Irène]

Gert, Ann-Marie

Kyrkan uppmanar till MEDLIDANDE med ett lidande som kyrkan förorskar.
Och just genom denna uppmaning avslöjas också ett psykologiskt avståndstagande som står så långt från Jesu kärleksbudskap som man kan komma.
Det är mycket och många i världen som behöver vårt medlidande- COMPASSION. Men inte de homosexuella. Det de behöver är likaberättigande.
Tills så har skett låt oss be Katolsk Visions Kompletterande Förbön.

// Irène

[Bloggare]

[Gert]

Bloggare,

Så gärna. Först och främst förvägrar kyrkan homosexuella rätten till fysisk kärlek, som är ett djupt mänskligt behov som går långt utöver behovet av fortplantning.
Men även i övrigt utmärker sig den officiella kyrkan för homofobi. Nuvarande påven Benediktus XVI utfärdade som kardinal och chef för troskongregationen ett dokument som försvarar diskriminering av homosexuella på bl a bostadsmarknaden och i det militära (sic). Dokumentet har refererats i stiftets tidning Katolskt Magasin - om du betvivlar min sanningsenlighet.

Gert Gelotte

[Bloggare]

[Bloggare]

[Gert]

Bloggare,

Jag har låtit två ur din senaste störtskur av mail om homosexuella stå kvar. De övriga har gått i den virtuella papperskorgen. Om du vill vidare diskutera homosexualitet i detta forum, så åligger det dig att visa respekt för homosexuella. Gör du inte det åker dina mail ut. Sen tycker jag du bör syna dig själv i sömmarna. Den ton du använder mot andra människor är en skam för dig själv och den kyrka du säger dig representera.

Gert Gelotte

[Bloggare]

I så fall är också stora delar av läroämbetets förkunnelse "en skam". Med detta sätt att ta bort inlägg sätts läsarnas fantasi igång - vad stod det där egentligen? Inte rättvist och publicistiskt snyggt hanterat precis. Du angriper på ett sätt som eliminerar möjligheten att försvara. Jag har inte angripit, jag för en lugn diskussion om viktiga gränsdragningar.

Vet inte vilken brist på respekt du avser - om det är den offentliga synden så är det rätt - den kan jag bara inte respektera. Ser fram emot en god argumentation för det motsatta.

Om du tror jag är homosexhatare - det verkar ju så - så kan inget vara mera fel. Har personligen inga som helst problem med vare sig homosexuell läggning eller homosexuellt aktiva personer, iallafall inte av den anledningen, och dessa mina vänner har inga problem med mig. Alla är vi syndare och alla har vi våra gener och svagheter och misslyckanden ju att brottas med. Vem är jag att döma...

Ursäkta alla inlägg (fem varav två ligger kvar), det blev bara så... Men försök inte dölja argumenten bakom dessa indignationsnummer hela tiden. Låt oss föra en saklig och bred diskussion om huruvida man kan försvara den offentliga synden eller ej! Det tror jag är en viktig sak att ta upp - rakt och tydligt. (Kanske i en ny tråd så man kommer från denna antihomosexfobi...)

En sista sak - har aldrig sagt mig representera katolska kyrkan mer än någon annan döpt. Oskolad i teologi, en enkel lekman i marginalen, försäkrar: har inga som helst befattningar eller uppdrag i kyrkan.

Låt nu argumenten tala istället för uppfattningar om personen! Möt dem! Är detta inte just vad man ska ha ett forum till?

Tack för ordet.

[Gert]

Bloggare,

ja, jag anser att läroämbetets syn på homosexuella och homosexualitet är en skam. Den är förtryck och kränkning.
Och jag tänker inte diskutera vuxna människors kärlek i termer av "offentlig synd". Det är ett ordval som hör till en annan tid och en annan värld som definitivt inte är min. Och jag rekomenderar dig att i offentliga sammanhang, som detta, välja dina ord och omdömen om andra människor med större omsorg.

Gert Gelotte

[Agneta]

Gert,

Jag vet att man kan tycka annorlunda än vad du tycker och att det är helt o.k. och det är också en styrka och framförallt en frihet.
Jag anser nog inte att bloggaren var så farlig och att han faktiskt belyste vissa frågor på ett annant sätt vilket du bloggare tar upp i svaret om vad du kallar "den offentliga synden".
Den fundamentalism däremot som kom i dager... kom i dager... genom den s.k. störtfloden (du fick fnatt helt enkelt)... men det är väl även det ok? Eller?

Jag rös inom mig när jag läste det och tänkte att det var otäckt osublima och okänsliga stämningar som kom idagen. Och jag tänkte/kände vidare att om katolska kyrkan är en hemvist för människor som känner lust att uttrycka sig om kärlek och ömhet mellan människor på det viset är Gud mer en Överste och barnen ett reglemente. Det är sättet man säger det på och det är sättet man förhåller sig till sina trots allt ömtåliga och levande människor.

Men Bloggare, oavsett om du säger dig inte vara i kyrklig befattning eller ej ...vad vet vi...du är bakom pseudonym... så tycker jag att du har en poäng med att belysa den offentliga synden. Den är människovidrig och har ett enormt grepp på ungdomar och ensamma människor (deras längtan efter sammanhang,mening och relation). Men är det inte mediernas ansvar? Är det inte de folkvalda politikernas ansvar att helt enkelt ta upp till debatt. Men här mkt riktigt kan kristna och andra religioner och HUMANISTER ta sitt ansvar.

Men förhållningsättet man har gentemot den vackra kärleken mellan två individer har inget med homosexualitet att göra och det tror jag inte att du menar. du blurrade lite bloggare men egentligen tycker jag att du har en (hade) en poäng även när du sa att det är synden som synd som vi måste förhålla oss till. Sedan är jag inte av den tron att sexualiteten nödvändigtvis måste för att inte vara syndig när den uttövas ...vara inom ramarna för ett äktenskap. Sådan Gud har inte jag och vill aldrig ha.
Lika söker kanske lika. Du vill ha ett ständigt korrigerat regemente av vuxna barn inom kyrkan/prästerskap som gör vad de tror att Gud har bestämt att de ska göra sin sexualitet. Jag tycker att människan ska följa det dubbla kärleksbudskapet och att det räcker gott. Resten har kyrkan år 2000 inte ett skvatt med att göra. Synd sitter inte i könet. Om någon vill kasta ut mig med badvattnat för denna tanke lär halva Europa följa med. Kvar blir ett litet antal som tror att dom lyser som guldfiskar i ett strängt kontrollerat himmelrike av ... vem? Varför skulle Gud ha ett sånt litet hav?

Men Gert, du må ursäkta, jag anser det viktigt astt bloggaren får säga sitt och i just detta hade han vissa poänger.

Agneta Sofiadotter

[Agneta]

Hoppla, vi skrev visst samtidigt, Gert.
Nåväl. Solen lyser. Ha en bra dag!

[Bloggare]

Tack, Agneta, för lite sans och balans!

Vi har här alltså uppfattningen att sexualitet aldrig kan kallas synd, om den inte skadar andra och är ett uttryck för kärlek till en annan människa. Intet nytt under solen! Augustinus diskuterar på sitt hämningslösa sätt varför vi inte kan göra sexualakten på torget, om vi är gifta. Det är ju en Gudi behaglig gärning! Och kommer fram till att hur som helst så har vi kvar en bit av syndafallet, vilket vi blir påminda om just i sexualiteten.

I Bibeln finns det gott om synderskor och syndare, Sodom var fyllt av dem. Kvinnan som smörjde Jesu fötter var en "synderska", (vi vet vad som menas), fylld av kärlek. Hon blev inte anmanad att fortsätta sitt liv, utan förlåten och ivägsänd med uppmaningen att inte synda mer.

Så - visst kan man tala om "offentlig synd" i samband med att försöka normalisera en livsföring som står i strid med den gudomliga ordningen. De stackars månglarna i templet - som kanske försörjde sina familjer genom att sälja duvor där - pryglades och kastades ut av Herren själv. Det var en symbolhandling, riktad mot skandalen, mot den offentliga synden. Knappast mot månglaren den och den.

Kärlek kan manifesteras på många sätt. GG censurerade det inlägg där jag menade att det är diskriminerande att påstå att sexualiet är ett grundläggande behov, som måste få utlopp i kärlek mellan människor. Många avstår av frivilliga eller ofrivilliga skäl, och de är verkligen inga krymplingar. Den vänskapliga kärleken är knappast mindre än den äktenskapliga. Men den är väsensskild.

Ytterligare en fråga: Om vi nu skulle säga: "Familjer kan se ut på många sätt, låt oss acceptera det "- vilka är vi att "avskaffa" en företeelse som alltid betraktats som en oordning i levernet? Vad får vi makten ifrån att göra detta? Jesus hade makten att lösa från synder, men har vi makten att avskaffa synder?

[Agneta]

Hej,

Du ställer en fråga utifrån vad? Är sexualitet en synd om den sker utanför äktenskapet, menar du det?

Är det en synd att ogifta kysser varandra eller går hand i hand eftersom då förhoppningsvis även sexuell längtan finns med i interaktionen?
Vi katoliker är kända för sexualfokusering men talar sällan öppet och down to earth.
Var och när börjar den synd du talar om? Är ett kelande mellan ogifta syndigt för "den gudomliga ordningen" du nämner? När sa Gud det? Och om Gud inte gjorde det men vi tycker det är syndigt (tror att det är så de båda inblandade är: syndiga i sina känslor) vad är det vi ska avskaffa?

När det gäller den offentliga synden tycker jag att det är jätteviktigt att människor idag säger stopp och belägg. För mig är kärlek inkluderande sexuell känsla som är naturligt iom att jag är människa men det är sättet hur jag hanterar mig själv och min nästa i det ögonblicket som betyder något huruvida det blir synd eller ej. Har jag oärliga avsikter...är jag ärlig... skadar jag den andre eller andra genom att gestalta denna sexualitet genom det ena eller andra.

Sexualitet bör förknippas med kärlek till medmänniskan (hennes sammanhang/liv) och det är just kärlekslösheten i den offentliga synden som man bör belysa. Inte menar jag att man ska granska om det är innanför eller utanför äktenskapet dvs när sexualiteten börjar. Synd har inget med könet att göra! Där har Augustinus och med honom många av kyrkans män ett problem och blir lätt hysteriska (mer hysteriska än hysteriska fruntimmer).

I övrigt: om fottvätterskan tror vi oss förstå att hon var hora. En hora får betalt. En övergiven fru på den tiden ex. Petrus fru kunde kanske bli tvungen att bli hora för att överleva, vad vet vi? Det finns många sätt att hora. Att överge kvinna och barn är för mig att begå både hor med Guds lag som att offentligliggöra synden. Egentligen blir jag lite smutt purken på det där uppdragandet med den syndiga fottvätterskan. Det samhälle som slänger ut kvinnor och barn för vind och vad som ... och sedan pekar finger åt kvinnan. Se synderskan! Det är väl banne mig männen som bär ansvar som skapar dessa samhällen. Jesus måtte väl ha vetat det och som vanligt vinklat det för att ge ett budskap (om annat). Åh, vad jag blir trött på enögda kyrkliga uttalanden och evigt fasthållande vid en infallsvinkel. Här är Buddha bättre upp.

Vill du förklara lite mer vad du menar : när börjar Guds ordning gällande sexualiteten?

senare, när jag läser igenom igen ser jag att jag blir inte logisk men ämnet är ju så förbenat svårt, så icke-logik eller ej... sista frågan kvarstår.