Kristen relativism

[Gert]

Vänner,

Katolsk Vision provocerar många goda katoliker. Jag uppfattar att vi gör det när vi på olika sätt hävdar att den kristna tron, som vi uttrycker och lever den, ständigt förändras. För detta kritiseras vi för att relativisera allt - tills det inte längre finns något kvar av orubblig tro. Som motsats pekas den så kallat klassiska kristendomen ut där trons sanningar och moralens regler antas vara orubbliga. Men om med klassisk skall förstås ursprunglig försvinner kristendomen in i judendomen. Alltså har den klassiska kristendomen aldrig existerat. Kyrkan, dess trosformuleringar och moraluppfattningar, har alltid utvecklats relativt omvärlden.

I det senaste numret av den katolska tidskriften Signum ställer Felix Wilfred relativism mot absolutism i en mycket klargörande artikel. Tyvärr finns den inte på nätet, varför jag inte kan länka till den här.
Men bland annat skriver Wilfred så här:

”Flertydighet eller mångtydighet utmärker hela vår mänskliga existens, inklusive vårt vardagsliv. Kristendomen avlägsnar inte denna mångtydighet och ersätter den heller inte med en annan värld av vissheter. Vad tron ger oss är snarare styrkan att kunna möta mångtydigheter och viset för att kunna urskilja vägen framåt i livet. På så vis blir mångtydigheten ett kreativt tillfälle att fördjupa sin tro och förståelsen av sig själv, av den andre och av det gudomliga mysteriet. I mångtydigheten sker ett genombrott till en mognare form av tro som tydligt undviker varje slags absolutifiering som kväver trons dynamik.”

”Ofta associerar man relativismen med uppfattningen att allting anses vara lika sant eller bra. Vad jag har i tankarna är däremot en kristen relativism som gör det möjligt att ta sig igenom livets mångtydigheter. Den har att göra med vår opartiskhet och det djupare slag av frihet som den medför.
De begrepp som vi använder för att beskriva Gud är bara kryckor och ingenting annat än ett slags språkliga avskjutningsramper. Om vi skall få en djupare erfarenhet och insikt i vår tro får vi inte absolutifiera dessa kryckor utan vi måste relativisera och steg för steg göra oss oberoende av dem.”

”De fragment av sanningen som vi söker förstå genom uppenbarelsen måste ses mot den mycket större bakgrund som är gudomens fundamentala ofattbarhet.”

Vänner. Det var länge sedan Signum, denna vanligen så prydligt mittbenade och vattenkammade tidskrift, levererade så mycket katolsk dynamit.

Gert Gelotte

[Gäst]

Intressant är också den därpå följande artikeln i Signum, "Profilering som ekumenik, Att låta sig utmanas av den andres styrka", skriven av Thomas Söding, professor i bibelteologi i Wuppertal och medlem av påvliga internationella teologkommissionen. Där heter det, s 41 mitten:

… "måste den katolska teologin låta sig utmanas av den evangeliska teologin så att den i sitt system förmår integrera gudsfolkets bristande reception av kyrkliga läroutsagor, ja även en vägran från de troendes sida att bejaka läroutsagor, och utifrån invändningar byggda på saklig grund. Detta måste den katolska teologin klara av, om den ska kunna ta sin egentliga uppgift på allvar som består av en växelverkan mellan den egna begränsningen och det egna belysandet av tro och förnuft. Det är att ta konsekvenserna av den teologi om gudsfolket som Andra Vatikankonciliet anammar."

Därefter handlar det om att den evangeliska teologin har en styrka i att den öppnat prästämbetet för kvinnor. Men där mynnar resonemanget ut i att RKK borde inrätta "ett eget pastoralt ansvarsområde för män och kvinnor som inte är diakoner eller präster men som är kallade och har fått ett kyrkligt uppdrag".

Jag tycker att man istället för att införa något nytt skulle nöja sig med vad en kristen är genom dopet och låta församlingarna kalla vilka de vill till de liturgiska funktionerna.

Berit

[Gert]

Berit,

"ett eget pastoralt ansvarsområde för män och kvinnor som inte är diakoner eller präster men som är kallade och har fått ett kyrkligt uppdrag".

Det låter som en kyrklig frontförkortning.

Gert

[Gäst]

Gert!

Ett underbart inlägg om livets mångtydighet. Jag kan se för mig livet som spiralformigt på ngt sätt - runt olika ställningstaganden som fördjupas efterhand, men alltid behåller nyanser, motsättningar.

Kanske måste jag börja prenumerara på Signum igen...

Ann-Marie