Debatt nr 22 2006
”Äktenskapet ifrågasatt” lyder rubriken på ledaren i senaste numret av den katolska tidskriften Signum där jesuiten och professor em i medicinsk etik Erwin Bischofberger beskriver hur kränkt katolska kyrkan och andra samfund känner sig inför hotet av en eventuell ny äktenskapslagstiftning och underförstått hur onödigt man tycker det hela är.
”Det är inte alldeles uppenbart att homosexuella par som redan i dag har lagskyddade rättigheter att skapa en för dem specifik samlevnadsform är diskriminerade,”
skriver Bischofberger och åberopar och hänvisar till samma budskap som hans överordnade biskop Anders Arborelius med flera gav uttryck för i sitt upprop ”Bevara begreppet äktenskap” i Svenska Dagbladet 22 februari. Biskopen skriver där:
”Och redan i dag har partnerskapslagen i princip samma rättsverkan som äktenskapsbalken och de som ingår partnerskap räknas som gifta enligt sitt civilstånd.”
Båda dessa uttalanden kan förleda läsaren att tro att partnerskap underförstått är något också godkänt för katoliker. Att protesterna enbart gäller nej till äktenskap. I själva verket är det ju så att katolska kyrkan på inget vis accepterar ens en partnerskapslag för katolska homosexuella. Begreppet ”partnerskap” existerar inte i katolsk kontext eftersom själva företeelsen, det vill säga ”utlevd homosexualitet”, anses som synd. Då synd per definition är mot Guds bud kan ”homosexuell synd” enligt katolskt synsätt aldrig välsignas i någon akt eller sanktioneras i någon mänsklig lag vare sig under namn av partnerskap, samlevnad eller än mindre äktenskap. Homosexuella katoliker påbjuds därför livslångt celibat i enlighet med katolska kyrkans katekes nr 2357–2359:
”Homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga.”
”De kan aldrig i något fall godkännas.”
”Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten.”
När det gäller
rättigheter i sex- och samlevnad för hetero- och homosexuella, eller låt
oss för tydlighetens skull kalla dem ”vita och svarta”, har man inom
katolska kyrkan och andra samfund agerat för att få bibehålla ett
”apartheidsystem”. Sexuellt umgänge är och ska vara tillåtet enbart
inom ett äktenskap men att ingå äktenskap ska endast vara tillåtet för
”vita”. Den slutsats som härleds ur detta avslöjar den obönhörliga
sanningen: Sexuellt umgänge är under inga omständigheter tillåtet för
”svarta”. Endast för vita. ”Only for white persons”. ”Vita”
rekommenderas dock att visa ”respekt, finkänslighet och medlidande” med
”svarta”. Varför hymla om detta och var finns här
massmedieindignationen?
Irène Nordgren
Kyrkans Tidning nr 22 1-7 juni 2006
Läs även artikel Äktenskapet ifrågasatt i Signum av Erwin Bischofberger SJ:
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=2549