Synen på homosexualitet och homosexuellas jämställdhet och rättigheter i samhället har väckt stor debatt de senaste veckorna. En av anledningarna är Vatikanens Instruktion gällande kriterier för urskiljande av prästkallelser hos personer med homosexuella tendenser inför deras antagande till seminarier och ordensliv. Dokumentet är tvetydigt och avspeglar på så vis katolska kyrkans motsägelsefulla inställning till homosexuella över huvud taget.
Som om det endast vore homosexuella präster som kan tänkas bryta mot det obligatoriska celibatlöftet. Som om homosexualitet hade med pedofili att göra.
Biskop Anders Arborelius och biskop William Kenney, katolska kyrkans överhuvud i Sverige, har bland annat följande argument som stöd för Vatikanens Instruktion: ”Erfarenheten visar att det tyvärr förekommit manliga homosexuella miljöer i kyrkan som fostrat en kultur där man helt uteslutit kvinnor. Eftersom en katolsk präst ansvarar för själavården av både män och kvinnor är detta oacceptabelt.”
Som katolik med önskemål om reformer inte bara i synen på homosexualitet föreslår jag biskoparna att återanvända dessa argument men nu i debatten om katolska kyrkans förbud mot kvinnliga präster. Den enda justeringen som krävs är att stryka ordet ”homosexuella”.
Katolska kyrkan hävdar att varje ”äktenskaplig akt i sig” ska vara öppen för reproduktion. Därav också förbudet mot preventivmedel. Då homosexuella par inte uppfyller barnalstringskriteriet får de inte ingå äktenskap och då sexualiteten endast hör hemma inom äktenskapet tvingas homosexuella, i motsats till heterosexuella, in i ett påtvingat celibat. Ett moment 22.
Den avgörande kopplingen mellan sexualitet och barnalstring har sina rötter i den judiska stamreligionen ur vilken kristendomen vuxit fram. I Nya testamentet blir i stället den enskilda människan centrum för Guds kärlek och stammen övergår till att bli Guds folk, där alla är individuellt lika älskade, oavsett avkomma. Jesus uttalar sig heller aldrig om ”homosexualitet”. Den som gör det är Paulus, vars syn på ”homosexualitet”, präglat av hans judiska arv, tyvärr fördes över till Nya testamentet.
I katolska kyrkans världskatekes kan man läsa följande (nr 2357): ”Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.”
Detta tidsdokument kommer sannolikt en vacker dag att väcka samma känslor som nutidsmänniskan får då hon läser följande rader ur ett brev 1615 från kardinal Bellarmine till den modige karmelitmunken fader Foscarini, som hade gjort sig känd som försvarare av Kopernikus och tidig anhängare av Galileis dåtida nya sanning. Kardinalen skriver: ”Men att vilja hävda att solen i verkligheten (och alltså inte bara som hypotes) är universums mitt och endast roterar kring sin egen axel utan att röra sig från öst till väst och att jorden, belägen i den tredje sfären roterar mycket snabbt runt solen är en mycket farlig åsikt ägnad inte bara att reta upp alla skolastiska filosofer och teologer utan också att skada vår heliga tro genom att gå emot Skriften...”
Att ny sanning börjar som osanning har historien ofta visat, liksom att kyrkan godkänner nya sanningar först långt efter att det omgivande samhället accepterat dem. Dagens stridigheter när det gäller homosexualitet beror på glappet mellan å ena sidan ett nytt psykiatriskt-medicinskt och civilrättsligt synsätt och å andra sidan ett kvardröjande religiöst-teologiskt sådant. Även mellan och inom olika kyrkofamiljer varierar synsätten på homosexualitet.
Homosexualitet avkriminaliserades i Sverige 1944. 1979 ströks homosexualitet ur Socialstyrelsens förteckning över sjukdomar. 1992 skedde samma förändring inom WHO. Hur länge till kommer Vatikanen att kräva att dess en miljard medlemmar ska omfatta en vetenskapligt förlegad syn på homosexualitet? Det tog cirka 350 år innan Vatikanen kapitulerade för Galileis rön och kyrkan officiellt förpassade sin egen för detta lära till villfarelsernas, vanföreställningarnas och fördomarnas kollektiva rike.
Förhoppningsvis tar det i internettider inte lika lång tid innan ett paradigmskifte sker och tar form i en ny kärleksteologi.
Irène Nordgren socionom, leg.psykoterapeut Stockholm
(Artikeln har varit publicerad i Kyrkans Tidning nr 49 8-14 dec 2005.)