Fundamentalism

[Julius]

Charlotte, vad det gäller klosterlivets olika grenar så menar jag inte att det ena eller det andra skulle vara det enda rätta. Men en balans vore nog önskvärd. Ett flygbolag behöver för att fungera både piloter, kabinpersonal och markpersonal. Om det saknas av det ena slaget så är man inte hjälpt av ett överskott på en annan kategori. Kyrkan har idag stora problem att t.ex. hålla igång sin skolverksamhet i flera länder beroende på att det blivit mycket svårt att rekryterare t.ex. skolsystrar.

Gert, ja men definitionen "alla döpta" blir ju inte entydig eftersom det föreligger meningsskiljaktigheter mellan vad som är ett giltigt dop eller inte. Kyrkan erkänner vissa dop men underkänner andra. Och hur skall man ställa sig till någon som är döpt men senare avsiktligt lämnat tron och Gud ? Detta är ju en mycket vanlig situation eftersom barn som döps gör det utgående från vad föräldrarna bestämmer, inte de själva.

[Gert]

[Julius]

Gert, jag tycker det verkar föreligga delade meningar inom katolska kyrkan vad det gäller giltighet av dop förättade i andra samfund. En bekant till mig som kom från en baptisktisk bakgrund blev nämligen tvingad att döpa sig katolskt p.g.a. kyrkan inte accepterade hans baptistdop som giltigt.

Vad det gäller Agnetas inlägg om inkvisition m.m. så är det ju inte frågan om att kyrkan aktivt skall spionera på människor på något sätt. Man får ju utgå från att människor talar sanning när de talar med prästerna om inte man har fakta som uppenbart motsäger detta.

Charlotte, vad det gäller ditt inlägg så svarade jag bara på delen om ordenslivet, för jag hann inte skriva mera. Men det övriga: jo det finns väl vissa små öppningar ekumeniskt, vissa saker som har accepterats av kyrkan trots att det inte ligger i linje med den allmänna policyn. Taize är ju ett utmärkt exempel. Men samtidigt som detta sker så understryker ju just nu påven t.ex. att interkommunion normalt sett är förbjuden och endast kan accepteras i vissa exceptionella fall.

Vad det gäller lekfolkets uppgifter så stämmer det säkert att lekfolk kan ta över vissa uppgifter som tidigare skötts av ordensfolk. Men möjligheten till detta begränsas ju av rent praktiska faktorer: de flesta har ett arbete att sköta och kan inte ställa upp med t.ex. skolundervisning som skulle kräva att man är ledig på dagtid. Systrarna har ju haft helt andra möjligheter på så sätt.

Frågan om vad man kan göra rent praktiskt för att åstadkomma reformer är så svår att jag knappt ser något svar. Just nu är klimatet gentemot reformer ytterligt kärvt inom kyrkan och jag tror det kommer att dröja avsevärd tid innan det sker några större förändringar. Förändringar av större art kan bara beslutas av män i en snäv inre krets i kyrkan och de som önskar reformer finns för det mesta inte inom denna grupp. Men ibland kan ju det oväntade inträffa, som när Johannes XXIII plötsligt tog inititativ i en riktning som knappast någon inom kyrkan då hade räknat med att han skulle slå in på.

[Gert]

Julius,

Det normala är att katolska kyrkan accepterar andra kyrkors dop. Vari problemet bestod i den händelse du beskriver vet jag inte. Men det kanske finns någon annan läsare som vet?

Gert Gelotte

[Charlotte]

Julius,

Ja, ibland tvingas den helige Ande ingripa väldigt påtagligt och direkt för att få till en förnyelse....när människor är alltför "förstockade"...

Men det är ju trist att det goda som påbörjades av en påve ska tillintetgöras av senare påvar....

Vad gäller lekfolk i fler uppgifter - det som inte kan utföras på frivillig basis måste naturligtvis avlönas skäligt - det borde, förutom genom särskilda kollekter, gå att ordna i samverkan med kommunerna - eftersom t.ex. förskole- och skolverksamhet borde vara i deras intresse att sponsra.

Lösningen långsiktigt är antagligen inte en "livegen" lojal skara som arbetar för Gud och mat och husrum.. Bevisligen dras inte så många längre till ett sådant liv.

Men mycket mer än idag kan göras "volontärt" av lekfolk - och det med fördel, eftersom fler då blir aktiva och tar ansvar för kyrkan även praktiskt.

Vad gäller dopet så är det jag har hört att katolska kyrkan erkänner alla dop i vatten som utförts i treenighetens namn. Så det verkar konstigt att någon har fått lov att döpas om. I vissa strikta ortodoxa kyrkor förekommer omdop även av katoliker... Men sådan är inte katolska kyrkans syn, såvitt jag har förstått det - utan: en gång döpt, oavsett var och av vem - så gäller det. Bara om det finns tveksamheter i fråga om personen verkligen är döpt (om det saknas papper) så kan man döpa "utifall att" personen inte skulle vara döpt. Men det är ju en annan sak.

[Julius]

Charlotte, dessvärre tror jag möjligheterna att få stöd för verksamhet från t.ex. kommuner är ganska begränsade och i viss mån farliga, så till vida att om samhället skall bidraga så vill ofta samhället ochså vara den som bestämmer på vilken grund det skall verka, vad som skall läras ut o.s.v. Och stadsmaktens förståelse för katolska kyrkan har väl för det mesta varit mycket begränsad tyvärr.

Vad det gäller min bekant som fick sitt baptistdop "underkänt" så vet jag inte heller exakt vari den teologiska grunden låg. Detta inträffade i och för sig inte i Sverige, men det borde ju inte göra någon skillnad eftersom katolska kyrkans syn på sakramenten skall gälla som universell.