|
|
| |
Katolsk vision är ett forum för fri debatt mellan katoliker, andra kristna och allmänheten i övrigt. Alla deltagare i debatten i detta forum svarar själva för sina åsikter.
Välkommen att delta i diskussionerna! **** Catholic Vision is a forum for free debate between catholics, other christians and the public in general. All participants in this debate forum are responsible only for their own views. Welcome to participate in the discussions! **** Here is also the address to our web site where you'll find more info: http://www.geocities.com/katolskvision/
Föregående ämne :: Nästa ämne |
Författare |
Meddelande |
Gert
Datum: 19 december 2006 Poster: 447 Ort: Lerum, Sverige
|
Postat: sön mar 25, 2007 11:26 pm Rubrik: |
|
|
Julius,
Kanske en lite konstig fråga. Menar du att den som misslyckas måste välja att må dåligt för att Gud skall bli nöjd med honom/henne?
Eller kan det möjligen vara så att vi definierar oss själva genom att definiera ut andra? Att vi är så intresserade av vilka som är innanför staketet och vilka som är utanför därför att vi behöver veta detta för att känna oss trygga?
Gert Gelotte |
|
|
|
Julius Gäst
|
Postat: mån mar 26, 2007 11:04 pm Rubrik: |
|
|
Charlotte skrev: Citat: | Om någon verkligen har lärt känna Gud - hur är det då möjligt att välja bort Gud - eller att medvetet gå en väg som man vet är fel...?
Det finns också en rakt motsatt erfarenhet av hur samvetet fungerar - det blir snarare allt känsligare med tiden....samtidigt som man blir alltmer medveten om Guds barmhärtighet....som innesluter allt.
Men de som kanske aldrig har lärt känna den levande Guden (d.v.s. som inte har hört talas om Gud som något annat än en ganska abstrakt företeelse - långt borta från den egna vardagen) - kan de klandras för att de väljer en annan väg än den som kan tyckas vara "objektivt rätt" (men som i praktiken är alltför fyrkantig för mångas tillkrånglade liv)? |
Visst kan väl människor gå en väg som de vet är fel ur moralisk synpunkt men som de ändå väljer att följa. Ta t.ex. en yrkeskriminell som lever på att råna banker. Tror du att han tror att det han gör är moraliskt rätt ? Knappast. Men det ger honom pengar här och nu och något liv efter detta funderar han nog inte över. Han har alltså valt en väg som han vet är fel p.g.a. de kortsiktiga vinster som han tycker att det ger.
Samtvetet utvecklas nog positivt bara om man lyssnar på det. Om man i stället väljer att förtränga det så kommer det till slut att tystna.
Hur Gud kommer att döma de människor som aldrig hört talas om honom eller haft en chans att inordna sig i hans planer och livsregler kan vi inte ens spekulera om. Den saken måste vi helt överlåta åt Gud.
Gert, om man misslyckas med något i livet så har det vissa konsekvenser. Det måste man acceptera vare sig man tycker om det eller inte. Misslyckas man t.ex. med att klara sitt körkortsprov så får man inte bara köra bil ändå. Klarar man inte av att studera till läkare kan man inte ändå börja jobba som en sådan. Och långt ifrån alla fall där människor skiljer sig och skaffar ny partner beror ju på att man misslyckats i äktenskapet. Ibland väljer ju människor att byta bara för att någon ny förälskelse har dykt upp och de vill se om inte gräset är grönare på andra sidan. Detta kan ur kristen synpunkt inte vara mera acceptabelt än den som är gift och dessutom skaffar en älskarinna. Företeelsen är ju likartad till sin natur. |
|
|
|
Gert
Datum: 19 december 2006 Poster: 447 Ort: Lerum, Sverige
|
Postat: tis mar 27, 2007 8:46 am Rubrik: |
|
|
Julius,
Nu blandar du principresonemang med enskilda människors eventuella beteenden. Det är ett effektivt sätt att kortsluta diskussioner om moral.
Utgångspunkten för denna diskussion är att jag tycker att den som skilt sig och gift om sig inte automatiskt skall vara utesluten från kommunionen för all framtid.
Detta skriver jag därför att jag anser att man i varje given situation måste ha rätt att göra bästa möjliga med de alternativ som finns. Jag tycker vidare det är fel att offra enskilda människor för upprätthålla en princip - eller kanske snarare för att statuera exempel.
Man kan också uttrycka det så här. Livet är fyllt med lidande som vi inte kan göra något åt. Låt oss därför inte öka någons lidande i onödan utan minska det så långt vi kan.
Gert Gelotte |
|
|
|
Agneta
Datum: 10 januari 2007 Poster: 159
|
Postat: tis mar 27, 2007 9:02 am Rubrik: |
|
|
Jag tycker inte man kan jämföra misslyckande i kärlek och närhet med ett misslyckande att ta körkort.
Människan förminskas till ...jag vet inte vad...
Det är hårt och närmast cyniskt att göra en sådan jämförelse och Gud är kärlek och kärlek mellan människor innefattar förståelse av tillvarons komplexitet vilket innefattar den mänskliga naturen och en Gud... vi vet ingenting om.
Att förlora i kärlek är något helt helt annat än att missa en uppkörning. |
|
|
|
Julius Gäst
|
Postat: tis mar 27, 2007 12:21 pm Rubrik: |
|
|
Agneta, du talar om att "misslyckas i kärlek" eller "förlora i kärlek". Men för de människor, och det tycks bli allt fler dessvärre, som tycker att de vill "hinna med" ett antal förhållanden och partner under livet så kan man ju inte säga att de förlorat - de har ju då fått det precis som de ville ha det. Att det sedan går tvärs emot vad Gud vill är en annan sak. Priset för det hela får barnen i dessa förhållanden oftast betala.
Gert, nej visst kan man ifrågasätta den automatiska avstängningen av frånskilda. Men det bör i så fall göras på ett sådant sätt att kyrkans grundsyn på att äktenskapet skall vara livslångt inte ändras. Korttidsäktenskap på bestämd tid finns inom shia-islam men hör inte hemma inom kristendomen. Inställningen att "jag vill vara gift så länge jag känner för det" går helt emot både kyrkans och Guds syn på vad äktenskapet egentligen är. |
|
|
|
Agneta
Datum: 10 januari 2007 Poster: 159
|
Postat: tis mar 27, 2007 12:38 pm Rubrik: |
|
|
Förlora i kärlek är något annat och för tankarna på lotto, det var inte det jag menade. Jag skrev fel.
Däremot förlorad kärlek.
Var skilsmässa är en förlorad kärlek eller åtminstone förlorad vandring tillsammans med någon man en gång sagt ja till och älskat. Det är en tragedi för båda parter, för livet och naturligtvis för barnen. Det är det oavsett om man vill erkänna det eller ej. Och det kan inte jämföras med att missa en uppkörning....eller?
Men vare sig förlorad kärlek eller misslyckad i kärlek tycker jag att Gert har en oerhörd poäng när han skriver "menar du att den som misslyckas måste välja att må dåligt för att Gud ska bli nöjd med henne/honom".
Jag upplever att du talar om en mycket straffande Gud, i det närmaste en Gud som har straff och kontroll av regler som huvuduppgift.
Naturen, livet och kärleken,är vackert och fint. Det Gud har gett oss som gåva är vackert och varmt. Kärleken är varm. Sexualiteten är varm. När allt är som det ska. Människor med en tolerant syn på att andra kan älska igen, komma nära en annan igen liksom människor som tillåter sig det själva ... brukar bli varma i sin gudlighet, det är i alla fall min erfarenhet.
Varför en bittert granskande och kontrollerande Gud? |
|
|
|
Charlotte Site Admin
Datum: 17 december 2006 Poster: 164
|
Postat: tis mar 27, 2007 1:02 pm Rubrik: |
|
|
Julius,
Som du citerade så skrev jag:
"Om någon verkligen har lärt känna Gud - hur är det då möjligt att välja
bort Gud - eller att medvetet gå en väg som man vet är fel...?"
Jag talar alltså om djupt troende kristna människor som vet vad det handlar om, som har ett känsligt samvete (och som kan drabbas väldigt hårt av kyrkans fyrkantiga domar).
Det är milsvitt ifrån en sådan moral som den har som kan råna en bank utan samvetsbetänkligheter.
Tycker att du kommer med märkliga liknelser och exempel... |
|
|
|
Gäst
|
Postat: sön apr 01, 2007 12:15 am Rubrik: |
|
|
Agneta skrev:
Citat: | Var skilsmässa är en förlorad kärlek eller åtminstone förlorad vandring tillsammans med någon man en gång sagt ja till och älskat. Det är en tragedi för båda parter, för livet och naturligtvis för barnen. Det är det oavsett om man vill erkänna det eller ej. |
Nej för parterna är det inte en tragedi i deras egna ögon OM det är sådana som redan från början har satt som mål att äktenskapet skall vara en "lagom" tid. Som jag skrev tidigare så är det inte bara de fall där något oavsiktligt går snett som syns i skilsmässostatistitiken - jag har själv hört flera yngre människor som inför äktenskapet har sagt rakt ut att de inte VILL att det skall vara för livstid utan typ "tills det är dags för något nytt" eller "tills vi tröttnar på varandra" och liknande. För dem är det nog ingen tragedi att det slutar just så - inte som de känner själva. Att det ändå kan vara en tragedi fast de inte ser det själva kan jag ju däremot hålla med om. Och för barnen är en skilsmässa nästan alltid en tragedi. Barn skall ha rätt till båda sina föräldrar och inte ha en bunt olika "plastpappor". Jag känner själv en syskonskara som fick sex olika "pappor" på ett par års tid. Så vill inte Gud att vi skall leva. Därför har han satt upp regler för vår samlevnad och vad vi än tycker så blir det fel om vi avviker från vad han har bestämt. Och de många sklsmässorna har nu bäddat för en helt ny och olycklig syn på äktenskapet, som någonting vars innebörd, längd och målsättning helt är upp till var och en. Den synen står inte alls i överensstämmelse med Bibelns ord.
Charlotte, även om man lärt känna Gud så har man ju fortfarande en fri vilja avseende om man följer honom eller inte. Gud har ju inte gjort oss till slavar eller robotar - det är upp till oss om vi följer hans väg eller inte. |
|
|
|
Julius Gäst
|
Postat: sön apr 01, 2007 12:16 am Rubrik: |
|
|
Jaha, det var jag som glömde fylla i mitt namn... |
|
|
|
Gert
Datum: 19 december 2006 Poster: 447 Ort: Lerum, Sverige
|
Postat: sön apr 01, 2007 8:57 pm Rubrik: |
|
|
Julius,
Vem vill att en syskonskara skall få sex olika pappor?
Vad har den typen av extrema argument med vår diskussion om hur kyrkan hanterar skilda och omgifta katoliker att göra?
Om jag minns rätt, så slutar 45 procent av alla äktenskap i skilsmässa. Då är det kanske inte så konstigt att unga människor drar sig för att säga att de gifter sig för livet. Det kanske känns hederligare att säga: Vi skall göra vårt bästa. Men innerst inne tror jag alla hoppas att kärleken skall vara. Det ligger så att säga i kärlekens natur.
Men vi diskuterar alltså det faktum att katoliker som misslyckats med sina äktenskap och gift om sig i princip är avstängda för kommunionen livet ut. Jag skriver "i princip" därför att jag som du vet att verkligheten avgörs av i vilken församling det omgifta paret lever.
Jag tycker detta godtycke är motbjudande. Jag tycker det är meningslöst att plåga människor när det inte finns någon väg tillbaka. Och jag tycker att kyrkans officiella alternativ - att det omgifta paret skall leva som bror och syster - är tragikomiskt. Bara äldre herrar i celibat kan komma på något så utomordentligt dumt och insiktslöst. Räcker det inte med ett misslyckat äktenskap?
Gert Gelotte |
|
|
|
Julius Gäst
|
Postat: mån apr 02, 2007 1:30 am Rubrik: |
|
|
Gert, exemplet med de sex papporna tog jag med för att visa på det större problemet som finns här, en allmän upplösning av äktenskapsbegreppet som sådant. Jag har hört åtskilliga kommentarer under senare år att det livslånga äktenskapet är något förlegat som kommer att försvinna och att det i framtiden kommer att vara helt naturligt att hinna med många partner, liksom att hinna med olika yrken osv. Denna äktenskapssyn går helt på tvärs med vad kyrkan står för och är inget som kyrkan bör göra det minsta för att underlätta för genom att undergräva äktenskapsbegreppet på något sätt.
Att alla skulle hoppas på att det skall vara livet ut tror jag inte gäller längre. Att det ligger i kärlekens natur tror jag kan stämma om man syftar till den ursprungliga, av Gud givna, kärleken. Men idag har den ofta ersatts av en kommersialiserad och sexfixerad kärlekssyn som nog ofta står porrindustrin närmare än kyrkan. Hur stor del av sina ideer om kärlek hämtar yngre människor idag från kyrkan ? Hur mycket från veckopress, kompisar, webben osv ? I de miljöerna gäller helt andra normer. Men att äktenskapet skall vara livslångt måste väl ändå vara kyrkans inställning ? Eller anser du att man lika väl kundra ändra i äktenskapslöftena så att det stod "så länge vi har lust" eller något liknande ?
Att det är meningslöst att plåga människor när det inte finns någon väg tillbaka håller jag med om, men hur skall man kunna undvika detta utan att samtidigt det uppfattas som en uppmaning att inte med alla medel försöka undvika det där första steget, att verkligen lämna sin ursprungliga partner ? Skulle kyrkan på något sätt försöka bedöma vad som är ett giltigt skäl till skilsmässa och vad som inte är det eller vilken av partnerna som är att lasta för att äktenskapet spricker ? Det är ju långt ifrån så att alla skilsmässor är resultatet av att man inte kan fortsätta i äktenskapet. En del lämnar ju även ett väl fungerande äktenskap bara för att de träffat någon ny förälskelse och tror att gräset är grönare på andra sidan. |
|
|
|
Agneta
Datum: 10 januari 2007 Poster: 159
|
Postat: mån apr 02, 2007 6:18 am Rubrik: |
|
|
Nu ska vi se vad som är, Julius.
Det finns flera katolska par obs i Sverige som har varit gifta förr och fått barn med flera män/kvinnor. De fick kyrkans godkännande att åter gifta sig.
Jag vet att präster har fruar och barn som är inte godkända av kyrkan.
Jag vet att präster gå till prostituerade världen över. Troligen ser de på porrsajter världen över.
Jaq hörde en gång från en sjöman som jag tyckte var en hyvens man att det finns många prostituerade i europeiska hamnar som har känt helvetet på jorden men som bär paradiset i sitt medkännande hjärta.
Man kan och detta vill jag understryka för att mota högfärd och nedlåtenhet vid dörr: ... man kan hora i kroppen och man kan hora MED själen.
Jag umgås hellre med horande kvinnor som känner medkänsla än horande prelater som inte känner medkänsla. Detta handlade inte om prostitution och jag tycker prostitution är djupt tragiskt för båda parter men jag kände för att driva det till sin spets.
Nog fasen har oändligt många präster ute i världen som skriver sina församlingsmedlemmar på näsan... horat... men det är som sagt långt mycket värre när dom gör det MED själen. Med Sanningen. Man ska vara mycket försiktig när man jämför den eviga kärleken till den eviga kvinna och samtidigt på ett lite nedlåtande sätt tala om kvinnan som fått barn med flera män. Se Samariska kvinnan...Henne gav Herren den största av sanningar. Herren litade totalt på den Samariska kvinnan.
Tycker jag, punkt. |
|
|
|
Agneta
Datum: 10 januari 2007 Poster: 159
|
Postat: mån apr 02, 2007 6:33 am Rubrik: |
|
|
Ps.. Julius... det blev tokigt under ämnet Behovet att konstatera...vill bara säga om du nu tror att ämnet är väck ...att jag svarat dig...om du så vill fortsätta diskussionen. |
|
|
|
Gert
Datum: 19 december 2006 Poster: 447 Ort: Lerum, Sverige
|
Postat: mån apr 02, 2007 8:56 am Rubrik: |
|
|
Julius skrev: | Gert, exemplet med de sex papporna tog jag med för att visa på det större problemet som finns här, en allmän upplösning av äktenskapsbegreppet som sådant. Jag har hört åtskilliga kommentarer under senare år att det livslånga äktenskapet är något förlegat som kommer att försvinna och att det i framtiden kommer att vara helt naturligt att hinna med många partner, liksom att hinna med olika yrken osv. Denna äktenskapssyn går helt på tvärs med vad kyrkan står för och är inget som kyrkan bör göra det minsta för att underlätta för genom att undergräva äktenskapsbegreppet på något sätt.
Att alla skulle hoppas på att det skall vara livet ut tror jag inte gäller längre. Att det ligger i kärlekens natur tror jag kan stämma om man syftar till den ursprungliga, av Gud givna, kärleken. Men idag har den ofta ersatts av en kommersialiserad och sexfixerad kärlekssyn som nog ofta står porrindustrin närmare än kyrkan. Hur stor del av sina ideer om kärlek hämtar yngre människor idag från kyrkan ? Hur mycket från veckopress, kompisar, webben osv ? I de miljöerna gäller helt andra normer. Men att äktenskapet skall vara livslångt måste väl ändå vara kyrkans inställning ? Eller anser du att man lika väl kundra ändra i äktenskapslöftena så att det stod "så länge vi har lust" eller något liknande ?
Att det är meningslöst att plåga människor när det inte finns någon väg tillbaka håller jag med om, men hur skall man kunna undvika detta utan att samtidigt det uppfattas som en uppmaning att inte med alla medel försöka undvika det där första steget, att verkligen lämna sin ursprungliga partner ? Skulle kyrkan på något sätt försöka bedöma vad som är ett giltigt skäl till skilsmässa och vad som inte är det eller vilken av partnerna som är att lasta för att äktenskapet spricker ? Det är ju långt ifrån så att alla skilsmässor är resultatet av att man inte kan fortsätta i äktenskapet. En del lämnar ju även ett väl fungerande äktenskap bara för att de träffat någon ny förälskelse och tror att gräset är grönare på andra sidan. |
Julius,
Vi är helt eniga om att äktenskapet är livslångt. Men det är ett ideal som snudd på varannan inte förmår leva upp till. Av vilka skäl vill jag låta vara osagt. Men jag tror nog att de allra flesta försöker sitt yttersta.
Din bild av varifrån unga människor hämtar sina kärleksideal tror jag är våldsamt överdriven. Unga människor är mycket mer romantiska än så. Men jag medger att min erfarenhet är begränsad och att det är länge sedan jag var ung.
Jag tycker inte kyrkan (kyrkans ledning) skall ha någon domstolsfunktion. Vem kan avgöra vem som försökt tillräckligt mycket?
Gert |
|
|
|
Julius Gäst
|
Postat: mån apr 02, 2007 9:52 am Rubrik: |
|
|
Agneta, att det finns präster som inte lever enligt kyrkans regler är ju beklagligt och skadar kyrkans trovärdighet men det är ju inget skäl för att ändra på reglerna och göra det förbjudna tillåtet. Som om kyrkan efter pedofilsprästskandalerna i USA skulle plötsligt ha tillåtit pedofili för att slippa ta i problemet. Om en präst syndar skall han givetvis som andra normalt ha en chans till förlåtelse. Men det får hindra att dels samhällets normala rättsskipning får ha sin gång (sådana inslag fanns ju i pedofilskandalen), dels att kyrkan gör allt vad den kan för att förhindra en upprepning. Vid allvarliga fall, som t.ex. när präster begått övergrepp, eller om syndadet sätts i system och upprepas så måste prästen i fråga skiljas från ämbetet. Bibeln ställer ganska höga krav på de som innehar kyrkliga ämbeten, helt riktigt.
Bakgrunden till reglerna om äktenskapet är givetvis i första hand för att barnen skall få en så trygg uppväxt som möjligt. Barn som ständigt får byta pappa eller som blir indragna i vårdnadstvister och i bland t.o.m. används som vapen när föräldrar försöker att på olika sätt puckla på varandra och ge igen för att de hatar sin f.d. lider illa av det. Gud har skapat äktenskapet därför att han vet vad som är bäst för oss.
Gert, jo jag håller med om att det skulle vara svårt för kyrkan eller någon annan utomstående att bedöma vem som försökt länge nog eller vem som är skuld till att ett äktenskap spricker. Men samtidigt så finns det ju uppenbara fall, hur skall man hantera dem i så fall ? Skall en man som plötsligt lämnar sin fru och sina barn för att slå sig ihop med sin unga snygga sekreterare bara kunna komma till kyrkan och få en katolsk vigsel med henne ? Eller skall man ha någon slags antalsbegränsning, som i ortodoxa kyrkan där man får skilja sig och gifta om sig, men bara en gång ? Eller skall man ge 10 vigslar till den som så önskar ?
Vad det gäller påverkan på unga människor idag och varifrån de hämtar sina ideal så är det nog helt andra krafter än kyrkan som har det klara övertaget. Det hindrar inte att man kan vara romantisk men då är det många gånger för stunden och mera kortvarigt. Att som många unga i dag skilja på "sådana som jag verkligen älskar" och "sådana som jag bara har sex med" ligger inte alls i linje med vad Gud har tänkt sig för parrelationer. Kyrkan har en jätteuppgift att försöka få fram sitt budskap, men som jag nämnde ovan, om inte ens prästerna lever upp till vad som predikas , ja då blir det ju svårt.
PS: Agneta, jo jag märkte att hela tråden försvann - det blev liksom ömöjligt att kommentera vidare då. |
|
|
|
|
|
Du kan skapa nya inlägg i det här forumet Du kan svara på inlägg i det här forumet Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet Du kan inte rösta i det här forumet
|
|