Ny äktenskapslagstiftning

[Gert]

Vänner,

Regeringens utredare Hans Regner presenterade den 21 mars sitt förslag till ny könsneutral äktenskapslagstiftning. Förslaget kommenteras av Göteborgs-Posten i en ledare.

Gert Gelotte

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=334346

[Charlotte]

Så här presenteras det i kyrkans tidning:

http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200703/21/20070321124924_Headline008/20070321124924_Headline008.dbp.asp


och så här:

http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200703/21/20070321152235_Headline644/20070321152235_Headline644.dbp.asp


samt, under rubriken "Kyrkan vill inte viga samkönade par":

http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200703/21/20070321125122_Headline552/20070321125122_Headline552.dbp.asp

[Julius]

Ja katolska kyrkans inställning i frågan är väl välkänd - man kommer inte att viga samkönade par oberoende av vad regering eller riksdag föreslår för lagstiftning. Katolska kyrkan i Sverige skulle dessutom helt enkelt inte få lov att ha en egen ordning i denna fråga om man valt en linje som stod i strid med Vatikanens officiella. Biskop Kenney sa för övrigt ju i en intervju att om regeringen skulle besluta om någon form av tvingande lagstiftning så skulle kyrkan hellre avstå helt från sin vigselrätt, något som för katoliker då skulle innebära krav på dubbla vigslar (borgerlig + kyrklig), ungefär som i t.ex. Frankrike.

[Dan]

Det är lite förvirrande att frågan om en könsneutral äktenskapsbalk har kommit att förknippas med frågan om vad för slags ritualer trossamfunden skall hålla sig med. Frågan om äktenskapsbalken rör ett rent borgerligt rättsligt institut. Balken har ingenting med trossamfunden att göra, annat än att viss representanter för trossamfunden kan delegeras till att utöva den statliga myndighet som vigningen av makarna enligt balken utgör. Oavsett hur äktenskapsbalken utformas så har ju det absolut inte något alls att göra med hur man ser på äktenskapets sakrament (matrimonium). Riksdag och regering -- och varje annan civil makthavare som helst -- saknar fullständigt behörighet och ens möjlighet att föreskriva vad som utgör ett giltigt sakrament enligt katolsk tro.

Traditionellt, kanske man kan säga, har matrimoniet uppfattats (i alla fall bland katoliker) som ett slags "föräldraskapets sakrament": det fruktbara paret bär på ett särskilt sätt vittne om Skaparens godhet och genom fortplantningen har mannen och kvinnan givits möjligheten att på ett unikt sätt delta i Skaparens handlande i att just skapa något nytt. Praktiskt visar sig denna syn i att impotens är ett äktenskapshinder inom kanonisk rätt och att ett matrimonium konsumeras genom könsumgänge "humano modo" (d.v.s. genom att penis penetrerar vagina). Det hade kanske varit mer logiskt att kräva att ett barn faktiskt blivit till för konsumeringen; och på många håll har ofruktsamhet ansetts vara en giltig grund för att upplösa äktenskapet, eftersom det ju genom ofruktsamheten visat sig sakna ett väsentligt element i sakramentets finalitet.

Om man ser detta som kärnan i matrimoniet -- och jag gör det -- blir det inte så konstigt att hävda att matrimoniet inte kan öppnas för homosexuella par. Vad som dock är konstigt är att kyrkan genom sin rättsordning hävdar att en förening mellan en man och en kvinna som inte kan få barn tillsammans ändå skulle utgöra ett matrimonium, liksom att ett könsumgänge som inte kan ge upphov till ett barn (p.g.a. ena partens sterilitet) ändå konsummerar matrimoniet. Matrinomier mellan sterila personer (eller där ena parten är steril) är lika onanistiskt som homosexuellt sexuellt umgänge. Om matrimoniet är stängt för homosexuella p.g.a. av deras ofruktsamhet -- och det måste man hävda om man inte i grunden vill göra om matrimoniet till något nytt -- så måste sakaramentet också vara stängt för andra sterila par.

[Utifrån]

Tja, ofruktsamheten i ett samkönat förhållande är ju liksom konstitutionell och slutgiltig, medan sterilitet i en man-kvinnarelation kan vara tillfällig eller åtgärdbar. Hur många gånger händer det inte att ett barnlöst par efter åratals väntan adopterar - och vips blir kvinnan gravid? Eller att sterilitet kan botas medicinskt, ibland kirurgiskt? Eller att det händer ett under, som med Sara eller Elisabet? Alltså: kyrkan borde kunna betrakta familjebildningen mellan en man och en kvinna som ett matrimonium, oavsett om deras förmåga att faktiskt få barn är försvagad eller medicinskt osannolik. Konstitutionellt är det ändå en potentiellt fruktsam relation, i motsats till den homosexuella. Eller..?

[Charlotte]

För att vidga perspektiven en aning, utifrån fruktsamhetsbegreppet...

Det blir fel om (enbart biologisk) fruktsamhet ska anses vara det allra viktigaste i ett äktenskap.

Enligt katolsk syn är äktenskapet ett sakrament - i sig.

Om makarna lever detta på ett medvetet och djupt sätt kan det leda till en andlig fruktsamhet som får stor betydelse för kyrkan och den övriga världen... Det kan bli till en fruktsamhet som tar sig uttryck i andra former än barnalstring. Som kan leda till kyrklig förnyelse, fred, rättvisa, miljöarbete, etc. Vilket de kanske inte skulle ha tid att ägna sig åt om de hade egna barn. Det är en närmast bortglömd kallelse i kyrkan idag - en kallelse som t.o.m. förnekas om man ställer krav på biologisk fruktsamhet. I en sådan kallelse har kön ingen som helst betydelse.

Adoption är också en möjlighet till "andlig fruktsamhet" i ett äktenskap - barnen måste inte vara biologiska för att man ska kunna visa dem kärlek, bilda en familj. Oändligt många barn i världen saknar föräldrar nu p.g.a. krig, fattigdom, sjukdomar - inte minst AIDS - det behövs många som tar hand om dem. Är det allra viktigaste då vilket kön föräldrarna har? Det finns alltid vuxna av båda könen i den närmaste omgivningen - och barn söker sig intuitivt till de förebilder de behöver för att utvecklas harmoniskt - oberoende av om de finns i den egna familjen, i skolan, eller den närmaste bekantskapskretsen.

Varför stannar kyrkan så ofta vid biologi i sin lära? Varför är kön så viktigt - manligt, kvinnligt - så viktigt att det blir mer betydelsefullt för att ta del av sakramenten (äktenskap, prästvigning) - än det faktum att vi alla är människor - olika, unika individer - Guds skapelser.

Tänk er hur det skulle bli om t.ex. alla män skulle nekas ta emot kommunionen, eller om enbart flickor fick döpas. Vilket ramaskri...

Men vissa sakrament reserverar kyrkan, utan att höja på ögonbrynen, för enbart män eller för par som kan tänkas få biologiska barn.

Charlotte

[Gäst]

Om en kvinna har genomgått ett hysterektomi eller om mannen har förlorat sina testiklar (t.ex.) vore det lika mycket ett under om de kunde få barn tillsammans som ett homosexuellt par. En sådan graviditet skulle gå utöver den naturliga ordningen och fordra ett övernaturligt ingripande.

Anledningen till att man inom kyrkan visserligen utesluter i alla fall impotententa från matriomniet men inte permanent sterila tror jag är att man helt enkelt tycker att det är för hårt att de, förutom barnlösheten, också skall drabbas av kyrkans fördömande om de har sex tillsammans utan att vara gifta på den grunden att de inte kan gifta sig enligt kyrkans ordning. Och det verkar ju på sitt sätt rimligt.

Men de går den "inre konsistensen och koherensen" i kyrkan lära förlorad. Det går då inte att invända mot t.ex. homosexuella kyrkliga äktenskap på den grunden att det homosexuella paret är sterila. Antingen, verkar det, måste kyrkan acceptera homosexuella äktenskap också enligt den kyrkliga ordningen eller också stänga av andra permanent sterila par. Om man inte vill stänga av de sterila heterosexuella paren så måste man acceptera sexuellt umgänge mellan en man och en kvinna som inte har ingått ett matrimonium, eftersom ett sterilt matrimonium inte motsvarar en av matrimoniets filalorsaker.

Det finns kanske rum här för att tänka igenom både äktenskapsteologin och sexualmoralen igen.

Men, vill jag tillägga, oavsett var man hamnar i en sådan teologisk diskussion så spelar det ingen roll vad riksdag och regering bestämmer avseende äktenskapsbalken. Frågan om äktenskapsbalkens ev. könsneutralitet är en annan fråga helt enkelt, och det är synd att man velat koppla ihop dem, både från trossamfundens håll för att få inflytande över en äktenskapsrätt som historiskt har varit borgerlig och från t.ex. RFSL, som vill knyta den delegerade civila vigselbehörigheten till en plikt för trossamfundens vigselförrättare att också civilt viga homosexuella par. Den delegerade vigselbehörigheten motiverades inför äktenskapsreformen 1915 som ett slags service åt medborgarna: eftersom de flesta ändå vill gifta sig i en kyrka vore den onödigt att tvinga dem till två ceremonier. Och redan idag kan ju t.ex. katolska präster som har civil vigselbehörighet vägra civil vigsel åt civilt frånskilda personer. Jag kan inte se något legitimt skäl till att frångå den principen om äktenskapsbalken blir könsneutral också formellt (i sak är den det redan).

[Gäst]

Charlotte!

Frågan om vad som är ett sakrament kanske inte handlar om vad kyrkans medlemmar vill utan vad Gud har inrättat. Dopet finns till exempel inte tillgängligt för redan döda personer (se mitt svar till Alexandra i Fråga kyrkorättaren) eller djur -- oavsett hur tillfredsställande det ändå skulle kunna vara. Det går heller inte att döpa om någon eller att göra någon döpt person odöpt. Tanken är att kyrkan inte själv förfogar över sakramenten.

Adoptioner och andligt fruktsamma föreningar kan ju ha ett stort värde också utan att vara ett sakrament.

[Charlotte]

Dan,

Jag förmodar, utifrån språket som liknar det i inlägget ovan, att det är du som skrivit även de två senaste inläggen fast de inte är undertecknade? Eller är det någon annan?

Hur som helst:

Är det Gud - eller kyrkan - som har inrättat sakramenten - d.v.s. bestämt att de ska vara sju till antalet och definierat vilka som ska ha rätt att ta emot dem?

Charlotte

[Gäst]

ja, vad tror du själv?

[Charlotte]

Det var en fråga till Dan - tror jag - i alla fall till den som skrev inlägget jag svarade på - jag vet inte vem du som skrev senast är. Samma person - eller en annan - eller tredje anonym?

Måste ni vara anonyma så kan ni ju åtminstone underteckna på något sätt så man kan skilja er åt. Det är betydlligt lättare att diskutera då.

Charlotte

[Dan Hanqvist]

Charlotte!

Ja, det var en fråga till mig. Jag famlar fortfarande lite på det här forumet och märker att jag ibland använder det som om det vore mitt mailprogram. Jag skall återkomma om biologin.