När prästen inte finns. Texten översatt till svenska

[Gert]

Vänner,

Dominikanerna i Nederländerna har skickat ut en skrift till samtliga församlingar i landet där de diskuterar vad som bör göras när prästbristen är akut.

Med stöd i fornkyrkan rekomenderar de att församlingarna väljer någon lekman som leder mässfirandet. De skriver bl a:
"De som leder det lokala firandet skall vara inspirerade medlemmar av församlingen. Om de är män eller kvinnor, homo- eller heterosexuella, gifta eller ogifta är irelevant. Det intresanta är om deras tro kan stimulera och inspirera andra". (min översättning).

Självklart har skriften ställt till ett herrans väsen. I följande artikel från den brittiska katolska tidskriften The Tablet berättas vad som står på. Originalet på engelska finns på följande länk

http://www.thetablet.co.uk/articles/10378/

Texten nedan är en snabböversättning till svenska.

Gert Gelotte

ATT TJÄNA OCH FIRA
(översättning från The Tablet)

Fyra dominikanska teologer har orsakat stor uppståndelse i den nederländska kyrkan. I en skrift argumenterar de för att kyrkan i framtiden måste tillåta ”inspirerade medlemmar av församlingen” att fira eukaristin. Här förklarar en av författarna vad de anser om vem som bör leda mässfirandet:

Katolska kyrkan är en eukaristisk kyrka med mässfirandet som centrum. Emellertid minskar antalet präster. I många städer och regioner har det blivit allt svårare att finna en kyrka där eukaristin firas på söndagarna.
Det var mot denna bakgrund som de nederländska dominikanerna vid 2005 års provinskapitel beslutade klarlägga förhållandet mellan kyrka och ämbete. Detta gjordes i form av en skrift, ”Kyrka och ämbete”, som sändes till alla församlingar i slutet av augusti. Skriften försöker sprida ljus över olika aspekter av titeln, inklusive ämbetet hos dem som innehar liturgiska funktioner. Bland annat och inte minst föreslås att när en vigd präst inte är närvarande så kan lekmän, män som kvinnor, tillåtas fira eukaristin. Skriften är inte avsedd som ett dogmatiskt ställningstagande. Snarare är den ett försök att på ett klart och enkelt språk förnya diskussionen i denna fråga. Skriften gör inte anspråk på att komma med något nytt. Den är baserad på uttalanden av andra Vatikankonciliet och på publikationer av professionella teologer och pastorala experter.
Katolska kyrkan i Nederländerna omfattar 1 557 församlingar med 1 112 präster, många av dem äldre, 286 diakoner samt 774 manliga och kvinnliga församlingsassistenter. Officiellt finns det fler än fem miljoner katoliker (av en total befolkning på 16 miljoner, varav en miljon är muslimer). Mindre än tio procent av katolikerna går regelbundet i kyrkan. De flesta unga människor känner sig inte knutna till någon kyrka. Det förmodas att cirka tre fjärdedelar av befolkningen inte kommer att tillhöra någon kyrka omkring år 2020.
Den kyrkliga ledningen följer en kompromisslös linje, särskilt vad gäller eukaristin. I frånvaro av en vigd präst är det uteslutet att fira eukaristin. Emellertid tycks denna inställning inte omfattas av en del, troligen en stor del, av prästerna, församlingsarbetarna och de frivilliga som är aktiva på fältet. Många församlingar och grupper av troende konfronteras med att det inom en nära framtid inte kommer att finnas en vigd präst och att det inte finns något hopp om en positiv förändring av detta. Biskoparna försöker möta den tilltagande bristen på präster, antingen genom att importera utländska präster, eller genom att samla församlingar i regioner som får dela på en präst.
På detta sätt försöker hierarkin upprätthålla den klerikala prästrollen framför och i motsats till församlingarnas rätt att fira eukaristin. Trots att eukaristin i teorin sägs vara centrum i kyrkans liturgi, så görs den i praktiken beroende av den person som leder firandet. En konsekvens av detta är att prästvigningen blir det mest betydelsefulla sakramentet.
Påven Pius X var knappast en progressiv ledare av kyrkan, men han främjade lekmännens aktiva deltagande i eukaristifirandet. Han står i början av den liturgiska rörelsen. Andra Vatikankonciliet hade inte kunnat äga rum om inte Pius X hade argumenterat för en förnyelse av den eukaristiska praxisen.
I många församlingar ersätts eukaristifirandet ofta av en så kallad ordets gudstjänst med kommunionutdelning. Efter ordets gudstjänst läses några böner varefter kommunionen delas ut med hostior som konsekrerats vid en eukaristi någon annanstans. I Nederländerna minskade antalet söndagsmässor mellan 2002 och 2004 från 2 200 till 1 900. Samtidigt ökade antalet ordets gudstjänst med kommunionutdelning från 550 till 630. Många människor observerar inte skillnaden mellan en sådan kommuniongudstjänst och firandet av eukaristin. De kallar båda för ”mässa”
Det som idag händer på gräsrotsnivå i Nederländerna överensstämmer med Andra Vatikankonciliets (1962-1965) undervisning. Konciliet konstaterade att det är folket och folkets frälsning som är kyrkans mål. Hierarkin tjänar Guds folk och är därför, strikt talat, av underordnad betydelse. Detta ställningstagande markerade ett avsked från den ”vertikala teologi” som fortfarande dominerar sinnena hos den konservativa majoriteten bland biskoparna. Denna teologi är beroende av nyplatonsk filosofi där allt kommer uppifrån och lämnas vidare från en överordnad auktoritet till en underordnad. Prästerskapet blir en del av en pyramid. Pyramidens topp når in i himlen och deltar därför maximalt i det gudomliga livet. Från denna topp flödar övernaturligt liv, genom prästernas förmedling, till de lägsta nivåerna i kyrkan för att till sist nå pyramidens bas ¬ lekmännen. Enligt denna teologi släpps en präst in i en speciell del av det heliga och övernaturliga och förs bortom det naturliga och profana.
I Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om kyrkan, ”Lumen Gentium”, betonas en annan syn på kyrkan, mindre hierarkisk, mer organisk, utgående från församlingen som helhet. Denna kyrkosyn är i linje med Paulus bild av kyrkan som Kristi kropp. Denna förändring lämnade också utrymme för en förändrad syn på ledarskapet i församlingen. En präst får sin plats eller uppgift i kyrkan som kropp.
Aktuella skrivelser från Vatikanen, inklusive påven Benedikt XVI:s apostoliska brev ”Sacramentum Caritatis”, publicerat i februari, näst intill förnekar att eukaristin är en måltid. I motsats till detta hävdar vi i vår skrift att eukaristin är rik på mening. Genom att vi delar bröd och vin och gör vad Jesus gjorde blir Han närvarande i vår mitt. Brödet som bryts syftar uttryckligen på Jesu liv och död. Vinet pekar på hans livskraft, på hans sinnestyrka, på hans blod. I bibeln betyder blod livskraft. Att Jesus utlämnar sig själv i sitt liv och i sin död kan kallas ”offer”. Detta offer blir närvarande i eukaristin i form av en vanlig måltid där de troende deltar i Jesu offer och utlämnar sig själva. Sett på detta sätt är ledarskap i en församling verkligen ett tjänande.
Vår skrift uppmanar församlingarna att använda den teologiskt försvarbara friheten att själva välja sina egna ledare eller grupper av ledare för att fira eukaristin. Vi skriver: ”De som leder ett lokalt eukaristifirande bör vara inspirerade medlemmar av församlingen. Om de är män eller kvinnor, homo- eller heterosexuella, gifta eller ogifta är irrelevant. Det avgörande är om deras tro kan stimulera och inspirera andra.
Församlingen bör sedan be biskopen att, efter samråd, bekräfta valet av ledare med handpåläggning. Detta var den ordinarie proceduren i den tidiga kyrkan. Om en biskop skulle vägra en dylik bekräftelse eller vigning på grundval av argument som inte avser eukaristins kärna, exempelvis obligatoriskt celibat, så kan församlingen vara förvissad om att den ändå kan fira en äkta och genuin eukaristi genom att tillsammans i bön dela bröd och vin. Förhoppningsvis kommer biskoparna i framtiden att leva upp till sina förpliktelser att tjäna och bekräfta ledarna av lokala församlingar.
De nederländska biskoparna har reagerat ursinning på skriften. Redan innan de läst den i sin helhet förklarade de att den innehöll avsnitt som stod i konflikt med den romersk katolska kyrkans tro. De anser det otillbörligt att en grupp troende riktar sig till en annan utan att ha fått deras tillstånd i förväg.
Som ett resultat av biskoparnas påtryckningar har de nederländska dominikanernas provincial, broder Ben Vocking, ställt in den konferens där den nederländska dominikanprovinsens råd ämnade diskutera skriftens förslag. Men därmed är inte denna fråga avslutad. Det finns redan tecken på att andra katolska grupper i Nederländerna tänker undersöka hur eukaristin kan firas när ingen vigd präst är tillgänglig. Dominikanerna har också inbjudit biskoparna att tillsammans med dem ingå i en gemensam arbetsgrupp. Hittills har biskoparna inte svarat, men jag hoppas att de kommer att göra detta. Frågan är för viktig och för överhängande för att bara svepas åt sidan.

Andre Lascaris OP
(översättning Gert Gelotte)

[Julius]

Det är onekligen inressant att ett så pass radikalt inlägg (ur kyrkans synvinkel) kommer inifrån ordensväsendet och inte enbart då som någon enskild broders eller systers reflektioner utan som en samlad synpunkt från ett officiell ordensgren. Det borde rimligtvis vara svårt för Vatikanen att bara avfärda detta som ointressant och en diskussion borde ju följa. Men tyvärr tycks den officiella kyrkans ledning i flertalet fall f.n. hellre ignorera mera radikala inlägg än att ta upp dem till diskussion. En öppnare attityd vore önskvärd även om detta givetvis inte innebär att kyrkan okritiskt skall anamma allt nytt heller. Men om påven eller troskongregationen anser att det är irrläror som sprids som vore ju det önskvärt att man talade om detta officiellt och då motiverade på biblisk grund varför man anser förslagen oacceptabla.

[Gert]

Vänner,

Jag vill inte undanhålla er en kommentar från dr Michael M. Winter, publicerad på The Tablets insändarsida "Letters":

"Jag kan inte förstå denna uppståndelse. De nederländska dominikanerna deklarerar klart att den valde ledaren skall presenteras för biskopen för handpåläggning. Detta är ingenting annat än en prästvigning enligt äldsta terminologi. Skillnaderna jämfört med nuvarande praxis ligger i det som inte är av avgörande betydelse. Framtidens celebrant av eukaristin kommer att vara vald av församlingen i stället för att komma som en främling efter sex år på ett seminarium. I detta finns inga teologiska svårigheter." (min översättning)

Gert Gelotte

[Bloggare]

[Gert]

Bloggare,

Varför måste det nödvändigtvis vara något fel med svenska kyrkan för att jag skall vara katolik?

Gert Gelotte

[Bloggare]

Därför att det verkar inte fiinas mycket i katolska kyrkan - finns det något? - som du gillar och älskar och vill försvara och till varje pris bevara. Däremot vill du införa det som redan finns i SvK.

Och då undar jag: Vad är då dina invändningar mot dess lära o praxis? En ganska naturlig reflektion - eller hur?

[Gert]

Bloggare,

Du svarade inte på min fråga, men jag skall svara på din.

På den här bloggen diskuterar vi problem inom katolska kyrkan. Därav följer att vi diskuterar problemen, inte det vi tycker om. Det jag tycker om ryms knappast här. Det är för mycket.

Vad jag har emot Svenska kyrkan?
Jag skulle naturligtvis kunna gå tillbaka till bekännelseskrifterna och säga att jag varken delar svenska kyrkans uppfattning om "tron allena" eller "skriften allena". Jag delar inte heller Luthers pessimistiska människosyn - att vi är bundna i synden.
Men det vore ett tämligen meningslöst testuggande. De flesta jag träffat eller lyssnat till i svenska kyrkan delar inte heller de här uppfattningarna - om man tolkar dem någorlunda bokstavligen. Det har helt enkelt hänt väldigt mycket sedan 1500-talet.

Om jag ser till Svenska kyrkan idag, så är det framför allt den politiska bindningen jag tycker illa om. Enligt lagen om svenska kyrkan är det Sveriges riksdag som ytterst beslutar vad svenska kyrkan skall tro och hur hon skall tro. Det är för mig helt oacceptabelt.

I övrigt skulle jag säga att det är svårt att ha något speciellt emot svenska kyrkan eftersom svenska kyrkan inte har en sammanhållen teologisk identitet som den katolska kyrkan. Min syn på svenska kyrkan beror alltså på vilken svenskkyrklig person jag pratar med.

Därmed har jag i korthet besvarat din fråga. Nu kanske du kan besvara min. Alltså:

Varför måste jag ha något emot svenska kyrkan för att vara katolik?

Gert Gelotte