Pedofilskandal i Göteborg

[Gert]

Vänner,

Biskop Anders Arborelius ber med en annons i Göteborgs-Posten om ursäkt för att en katolsk präst i slutet av 50-talet förgrep sig sexuellt på ett barn. Övergreppet tystades ner och prästen förflyttades. Här några länkar:

Till annonsen. Scrolla ner till artikeln så finner ni en länk.
www.gp.se

Till nyhetsartikel.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=358729

Till ledarartikel.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=358720

Gert Gelotte

[Irène]

Gert

"Celibatet i sig skapar inga pedofiler. Men prästbristen kombinerad med celibatskravet ökar risken för att unga män med känslomässiga problem slinker igenom prästutbildningen.
Den systematiska diskrimineringen av kvinnor skapar en onaturlig mansvärld där det kvinnliga antingen är ouppnåelig renhet eller det hotfullt smutsiga."

Tack för denna utmärkta ledare i ett ömtåligt ämne där du lyckas fånga det väsentliga och som samtidigt blir en manifestation för några av de punkter Katolsk Vision kämpar för, då de utgör några av de "systemfel" som måste åtgärdas om vi vill ha en "friskare" katolsk kyrka. Tänk om vår biskop skulle våga gå i bräschen för detta vad vi skulle backa upp honom !

Irène

[Gert]

Irène,

Ja, tänk. Men även det minsta vore stort nog. Nämligen om biskopen sa att dessa problem finns och uppmuntrade till en öppen och fri debatt om vad som behöver göras för att rätta till det som är fel. Då skulle han ta ansvar, inte bara för följderna utan också för orsakerna. Men utan denna biskopliga sanktion lär vi få fortsätta att lyssna till den öronbedövande tystnaden.

Gert Gelotte

[Julius]

Självfallet skall ingen form av övergrepp tolereras inom kyrkan. Det är väl alla överens om. Men sedan verkar slutsatserna vara lite underliga, att det enkönade prästerskapet och celibatreglerna skulle vara bovarna bakom det hela.

Om man då jämför med svenska kyrkan så har det varit åtskilliga fall där präster där har ertappats med övergrepp mot barn. Trots att man varken har ett enkönat prästerskap eller några celibatregler. Likaså har undersökningar i USA visat att frekvensen av övergrepp utförda av lärare är högre än för präster. Inte heller där finns någon av de två faktorerna. Så jag har svårt att se att en annan ordning inom kyrkan skulle kunna förhindra sådant här. Däremot finns det nog en viss sanning i att risken för mörkläggningsförsök är större inom kyrkan än inom många andra organisationer, just p.g.a. kyrkans slutenhet och p.g.a. att man insett vilken skandal det skulle bli om sådant här kom ut. Och så har man felaktigt försökt att tysta ner det i stället.

Nej debatten om celibatets vara eller icke vara eller debatten om kvinnopräster eller inte bör nog föras utgående från helt andra argument än det här. Detta handlar om lagbrott som finns överallt och där det är samhällets normala rättsskipning som skall ingripa. Kyrkan bör aldrig försöka att utreda eller hantera sådana här fall internt och det är ju utmärkt att stiften gått ut med instruktionen att alla eventuella fall som kommer till kännedom numera omedelbart skall polisanmälas.

Det är förvisso skrämmande att det förekommit övergrepp inom kyrkan. Men skrämmande är också läsarnas kommentarer: en stor del av dem vill helt förbjuda katolska kyrkan och flera av dem vill helt förbjuda religion över huvud taget. De försök som gjorts på olika håll i världen (Sovjet, Kina m.fl.) visar ju att det är just om man gör sådant som man verkligen får ett omänskligt samhälle. Och skulle man dra sådana slutsatser av pedofilfallen skulle man ju även tvingas förbjuda skola, barnomsorg, idrott för barn och unga, fritidsgårdar, scoutrörelsen m.fl. Överallt där barn finns så finns riskerna - det visar ju tyvärr alla de fall som kommit fram i de mest skiftande miljöer.

[Irène]

Julius

"Men sedan verkar slutsatserna vara lite underliga, att det enkönade prästerskapet och celibatreglerna skulle vara bovarna bakom det hela. "

En förutsättning för en seriös debatt är korrekta citat.
Varför vill du snedvrida Gerts sällsynt nyanserade formuleringar genom att så grovt förenkla det han skrivit och dessutom utelämna en viktig faktor som Gert tar upp : den skriande PRÄSTBRISTEN?
Prästrekrytering inom katolska kyrkan sker inte sällan utifrån måttot Man tager vad man haver. // Irène

[D]

Irène: Jag tror inte Julius syftade på Gerts slutsats, utan på läsarkommentarernas slutsatser. Det är dem han angriper. Själv tycker jag hans inlägg var bra.

Julius: Har du (eller någon annan) möjligen en länk till det där om att lärarna gör fler övergrepp än prästerna?

Det enda jag reagerar mot är att alla tycks anse det så självklart att "moderna" övergrepp skall polisanmälas. Våldtäkt är känsliga saker. De flesta utsatta vill INTE anmäla. Att biskopen säger att allt kommer polisanmälas kan tyvärr få till följd att ett eventuellt nytt offer inte vågar säga något till Kyrkan, med följd att Stiftet inget får veta och personen får jobba kvar och begå nya övergrepp.

[lucia]

Detta är en förfärlig historia och jag kan bara säga att det är utmärkt att biskop Anders går ut och lägger korten på bordet även om följderna blir besvärliga för katolska kyrkan.
Jag kan tycka att han, biskop Anders, kunde få lite mer uppbackning i det beslutet än att bara kalla det "bra" för att därefter omedelbart servera en räcka argument som för läsaren i vart fall snarare får en att tänka att det var just det det inte var - bra. Intrycket blir snarare att här finns det mycket mer att hämta...än mer som är dolt som väntar på att få komma i dagen. Jag avundas inte biskop Anders dessa dagar och tycker att han är både modig och slagtålig.

Iréne skriver att KV skulle ställa sig bakom biskop Anders om han gjorde som KV föreslår. Men ett steg i rätt riktning är väl ett steg i rätt riktning, varför inte ge honom det nu? Varför villkora stödet ?

Som Julius och D skriver är det långt mer vittgående än att bara gälla katolska kyrkan och celibatet. De allra flesta fall av övergrepp sker ju faktiskt inom familjen, av närstående, fäder, styvföräldrar, släktingar. Det sker i skolor, i idrottsföreningar, på fritidsgårdar och t o m på daghem.
Vad gäller dessa områden har inte kraven rests på att ogifta män inom ex skolor eller fritidshem inte få vara aktiva i verksamheten. Istället har man valt att , som Julius skriver, låta den offentliga lagen gälla samtidigt som man vidtar åtgärder för att göra miljöerna så aktiva och sunda som möjligt. Här klandras det knappast på det offentliga för bristande aktiviteter. Men jag är säker på att när Fredrik Emanuelsson uttalar sig i Tv och säger samma sak så blir han kritiserad, också av sina egna. Varför?

Jag instämmer helt i Gerts uppfattning ( nu fick vi veta att det var du som skrev den osignerade ledaren!) att det som en följd av prästbrist kan innebära att män med vek/svag/omogen karaktär, dvs helt olämpliga, tas in på prästseminarier. Detta avhjälps i första hand genom bättre rutiner för vem som antas och med en kontinuerlig uppföljning av den enskilde. Men jag menar att man i den diskussionen får diskutera var sak för sig och inte föra in diskussionen om kvinnors tillträde till ämbetet i sammanhang som handlar om övergrepp. DET kommer inte kvinnorna till del som en positiv effekt.

Låt oss jämföra med andra kategorier. Läraryrket har mist sin status, ansökningssiffrorna är låga för vissa kategorier, olämpliga tas in. Vilka blir effekterna? Desamma. Skillnaden är att det inom skolväsendet än så länge finns en större öppenhet och att skolan lyder under en samhällelig /kommunal kontroll. Insynen är helt enkelt bättre. Om det enbart handlade om celibatet och enkönad miljö skulle vi inte se problemen på andra håll. T ex inom Svenska Kyrkan som har såväl gifta som kvinnliga präster.

När Aids-vågen startade i början av 80-talet var många snabba med att skuldbelägga homosexuella män -vissa gör det tyvärr fortfarande - och kraven på hur man skulle komma till rätta med problemen var drastiska. Sätt dem på en öde ö! Isolera dem! Det är deras livsstil som är roten till allt ont! Gör jämförelsen själva.

Insädarsidornas reaktioner tog faktiskt andan ur mig. Nog för att känsliga frågor alltid väcker reaktioner ( polismord, invandrare- våld etc) men det massiva hatet har jag inte på lång tid sett så tydligt exponerat.
Jag har sett präster jämförda med mörkermän och påven utropad till Hitler och samtliga katoliker hjärntvättade.
Vad finns besinningen och eftertanken? Vad gör vi? Nyanserar, resonerar eller slänger bensin på elden?

Lucia

[Gert]

Vänner,

Att ledaren i GP är osignerad beror på att alla ledare i GP är osignerade. Undantagen är signerade krönikor. Osignerade ledare står för tidningens uppfattning, men det alltså jag som skrivit den.

Därefter en reflektion. Människor eller grupper av människor som av någon anledning känner sig trängda försvarar sig ofta med argumentet att det minsann är lika illa på andra håll, om inte värre.

Jag föreslår att vi avhåller oss från att diskutera ett extremt allvarligt problem i katolska kyrkan genom att åberopa andras synder och tillkortakommanden.

Sedan rekomenderar jag alla som vill diskutera vad jag skrivit om celibatets, kvinnoförtryckets och det auktoritära systemets betydelsef för pedofilskandalerna att först läsa vad jag skrivit. Argumenten förutsätter varandra och kan inte förstås vart och ett för sig. Av copyrightskäl kan jag inte kopiera in texten, men här är länken:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=358720

Gert Gelotte

[Gäst]

Hej Gert,

Jag håller absolut med dig om att det är ett för allvarligt problem för att man lättvindigt skulle säg " se det är likadant på annat håll!"

Det var heller inte min avsikt. Däremot kan inte problemet isoleras som om det enbart var ett problem som förekommer i katolska kyrkan - det gör det inte. Det måste förstås och lösa med alla till buds stående medel. Det var syftet med min kommentar. Inget annat.

Lucia

[Gert]

Hej Lucia,

Om detta är vi helt ense. Pedofili är inte ett exklusivt katolskt problem. Men vi som är katoliker har ett särskilt ansvar för att motverka pedofili inom katolska kyrkan. Och då tror jag inte det räcker med att slå ned på symptomen - dvs att polisanmäla pedofiler, hjälpa offren, be om ursäkt. Detta är bra och nödvändigt, men vi måste också ha modet att fråga oss varför pedofili är så vanligt förekommande bland katolska präster. Om vi ser till den ideologi vi har, så borde ju pedofili vara mycket mera ovanligt i kyrkan än utanför.
Att då som den officiella kyrkan gör blankt avvisa att det kan ha att göra med celibatet, synen på sexualitet, synen på kvinnor och kyrkans auktoritära struktur är oförsvarligt.
Den officiella katolska kyrkan är en inbiten systemförsvarare. Det är nästan så man skulle kunna tro att Gud och systemet är ett. Men de som är en del av systemet har mycket att försvara och mycket att förlora.

Gert Gelotte

[D]

Lucia: Mycket bra inlägg!

Gert: Er artikel var utmärkt. Din ledare var det inte.

Vad i hela fridens namn menar du med att lekmännen inte har något inflytande? Du skulle pröva på Svenska kyrkan några år! Jag känner inte en katolik som inte har 100 gånger mer inflytande än vad jag någonsin haft och någonsin kan få. Som troende i SvK är man absolut längst ned på hackordningen och duger bara att sparka på. Du har ingen aning om hur avundsvärda ni är!

Och vadå "systematisk diskriminering", "onaturlig mansvärld" och "alltid närvarande hot mot celibatslöftet"? Hur kan du som man känna av det? Jag är kvinna och jag säger att det är underbart att umgås med celibatära präster! De behandlar mig som människa, som en individ med något värt att lyssna på, inte som en kvinna vars enda syfte är att utvärderas som tänkbar partner. Det är helt fantastiskt att inte behöva kämpa, hårt och länge, för att bli betraktad som jämlike, och inte bara hona. En naturligare och sundare relation har jag svårt att tänka mig. — Om du nu inte anser det biologiskt naturligt och rätt att män betraktar kvinnor som hingstar betraktar ston?

Jag betvivlar att pedofili i RKK i Sverige bottnar i något annat "systemfel" än arvssynden. I USA, ja, definitivt, men knappast i Sverige. Då borde vi hört något långt före igår.

Biskop Anders var väl knappt äldre än offret då detta skedde, och han var inte ens katolik. Så vitt jag förstår tog han tag i det både snabbt och kraftfullt, så snart han fick kännedom om saken, och jag har hittills inte upptäckt något han gjort fel. Så varför får han nästan bara skäll av alla? Kan DU ange någon enda person i Sverige som skött ett pedofilärende bättre?

Tänk vad trevligt det varit att få se dig skriva något positivt om Kyrkan: "Hemskt att det skedde. Exemplariskt skött nu. När får vi se andra rensa upp på samma sätt?". Eller så.

[Gert]

D.

Som journalist ställs man ständigt inför två problem: Hur blir man förstådd och varför blir man missförstådd?
När jag läser din text drar jag slutsatsen att du omöjligen kan ha läst vad jag skrivit. Men det påstår du ju att du gjort. Så vad har hänt?
Kanske får jag be dig om en tjänst. Innan du skriver nästa inlägg, om du tänkt göra det, läs igenom min ledare och fundera lite över vad som står där och vad som inte står där.

Jag vet knappast någonting om hur det är i Svenska kyrkan. Men jag vet väldigt mycket om hur det är i Katolska kyrkan. Jag har varit med länge och haft betydligt mera insyn i verksamheten än de flesta lekmän. Jag känner många präster, sådana som klarar av sitt celibat och gör något bra av det och sådana som inte klarar av det. Och jag vet en hel del om orsakerna. Förutsätt inte att jag är okunnig om det jag skriver.

Gert Gelotte

[Irène]

Lucia

"Iréne skriver att KV skulle ställa sig bakom biskop Anders om han gjorde som KV föreslår. "
En text kan alltid tolkas på olika sätt. Det är något vi alla och envar ständigt erfar.
"Tänk om vår biskop skulle våga gå i bräschen för detta vad vi skulle FORTSÄTTA backa upp honom !" Så var andemeningen. Jag tog för givet att du förstår att jag till fullo stöder hans ursäkt.


Att bli katolsk präst är ett kall -ett sakrament. Jag blir mäkta förvånad att detta kall och sakrament plötsligt jämförs med läraryrket, dagispersonal, idrottsledare etc. Men vem ska kontrollera, hur ska kontrollen ske om kallelsen att bli katolsk präst är "äkta" ?
Vilka kriterier ska gälla? Dessa frågor diskuteras aldrig offentligt inom katolska kyrkan. Det är förvisso ett stort framsteg att en handlingsplan nu finns för att genom utbildning mm förebygga övergrepp mot barn och om så ändå skett inte skydda förövaren.
Jag håller dock helt med Gert om att vi även måste se om strukturfrågor inom kyrkan för att minimera sådana skador på barn som vi nu talar om.
Dit hör tex synen på homosexualitet, obligatoriskt celibat, synen på kvinnliga präster och frågor som har med maktfördelning mellan präster och lekmän att göra och dit frågor om insyn även hör.
Såväl hetero- som homosexuella män och kvinnor måste kunna bli präster ÄVEN inom katolska kyrkan. För att deras eventuella frivilliga val av celibat ska vara hållbart och äkta måste dessa män och kvinnor dock först ha ett alternativ att välja. Dvs kyrkan måste först acceptera "partnerskap" "samlevnad" (eller vad vi nu väljer att kalla detta) mellan homosexuella och gifta heterosexuella präster.
Så länge inte kyrkan gör detta riskerar vi att kyrkan kan utnyttjas som täckmantel och tillflyktsort för känslomässigt omogna och störda män. Det säger sig självt att rekryteringsbasen ökar med de föreslagna strukturförändringarna och ju fler sökande till prästseminarierna som finns desto mer krav kan ställas på lämplighet ur en mängd olika aspekter
Irène

[Lucia]

Vad jag tyvärr tycker vi kan vara överens om är :

att när Andra läser Kv- texter anser Ni att man missförstår er och läser in saker som inte står där, inte finns där samt missförstår andemeningen.

När Kv-anhängare ( moderatorer, sympatisörer, undertecknare av manifest etc) läser insändare av utomstående debattörer missförstår de aldrig, läser aldrig in saker som inte står där, missförstår aldrig andemeningen i ett inlägg och svarar alltid på frågor.


eller?

Lucia

[Gert]

Lucia,

Du tar upp ett intressant hermeneutiskt problem. Jag skriver en text ur min begrepps- och föreställningsvärld och du läser den med din begrepps- och föreställningsvärld. Och så svarar du och samma procedur upprepas.

Texten i sig har inget eget liv, ingen egen betydelse. Den finns bara när någon skriver den eller läser den. Därav förståelsens problematik. Men vi får väl göra vårt bästa på ömse håll - i medvetande om hur svårt det är.

Gert Gelotte