Mer latin i mässan?

[Gert]

Vänner,

Det går många rykten om att påven vill försöka stärka den "gamla" latinska mässans roll. Bifogad länk ger er John L Allens initierade rapport om den senaste utvecklingen.

http://ncrcafe.org/node/1041

Själv tycker jag att latin i mässan är vackert och meningsfullt vid speciella tillfällen - exempelvis då många nationaliteter deltar. Men en återlatinisering menar jag vore olyckligt.
När latinet engång infördes var det för att göra mässan begriplig. Vanligt folk i västra medelhavsområdet talade latin och begrep inte den grekiska som från början användes i kyrkan.
Att återinföra latinet och alltså ersätta folkspråken vore att gå rakt motsatt väg - att göra mässan mer svårbegriplig. Vem som skulle ha något att vinna på det kan man fundera mycket över.
Vad anser ni?

Gert Gelotte

[Bloggare]

Tyvärr en missuppfattning. Latinet i mässan är inte ett talspråk, utan ett sakralt språk, precis som kyrkoslaviskan, det har växt fram för sitt ändamål - att förmedla helighet. Alla kan förstå med lite träning. Med folkspråken vet vi inte vad som sägs så fort vi lämnar landet eller går till kyrkan en annan tid på söndagen. Läs gärna vad Johannes XXIII sade om latinet.

[Gert]

Bloggare,

Nja, latinet har blivit ett sakralt språk efter hand som det förlorade sin roll som vardagsspråk. Men från början var latinet i mässan det språk som talades även utanför kyrkan.
Att latinet förblev kyrkospråk har dessutom sina rent praktiska förklaringar. Före boktryckarkonsten var det rationellt om alla läskunniga kunde ta del av samma handskrivna litteratur och samma muntliga undervisning på universiteten.
Latinet blev alltså både sakralt språk och bildningsspråk.
Idag saknas dessa funktioner och man måste fråga sig i vems intresse det ligger att göra mässan mer svårtillgänglig?

Gert Gelotte

[Bloggare]

Finally, the Catholic Church has a dignity far surpassing that of every merely human society, for it was founded by Christ the Lord. It is altogether fitting, therefore, that the language it uses should be noble, majestic, and non-vernacular.

In addition, the Latin language "can be called truly catholic."10 It has been consecrated through constant use by the Apostolic See, the mother and teacher of all Churches, and must be esteemed "a treasure ... of incomparable worth."11. It is a general passport to the proper understanding of the Christian writers of antiquity and the documents of the Church's teaching.12 It is also a most effective bond, binding the Church of today with that of the past and of the future in wonderful continuity.

Obs att Johannes XXIII menar att latinet har sin styrka just därför att det INTE är ett talspråk, som ständigt undergår förändringar. Det är normativt.

Gert antyder att någon - påven? - skulle vilja beröva folket förståelse för de liturgiska texterna. Märklig antydan! Utveckla gärna dessa grumliga konspirationstankar!

[Gert]

[Gäst]

"Att återinföra latinet och alltså ersätta folkspråken vore att gå rakt motsatt väg - att göra mässan mer svårbegriplig. Vem som skulle ha något att vinna på det kan man fundera mycket över. "

Det låter ju närmast som en idiotförklaring av biskopssynodens sammanfattning Sacramenum caritatis. Skälen som gavs 1962 gäller än - latinet har inte avskaffats. Att folkspråken används är helt lokale biskopens val - ett indult, en avvikelse om man så vill. Det är detta som påven nu belyser. Många inser att liturgin är hotad genom pluralismen. Om åtminstone canon läses på latin så känner alla igen sig - överallt och alltid. Vem som vinner på det? Kyrkan vinner på det. Och kyrkan - det är ju bland annat vi själva!

[Gert]

Bäste gäst,

Latinet har i praktiken avskaffats. Det finns idag ett par generationer katoliker över hela världen som aldrig har använt latin i mässan annat än undantagsvis. Det finns ett mycket stort antal präster som inte kan latin annat än som ramsor. Bruket av latin som utbildningsspråk inom kyrkan är i stort borta.

Jag vet att det finns en grupp katoliker för vilka latinet är av stor betydelse. De har min fulla respekt och de får hemskt gärna fira mässan på latin.

Men jag tycker det vore fel att återinföra latin som standardspråk i de vanliga församlingsmässorna. Dels tror jag det skulle misslyckas. Dels har vi mycket väsentligare saker att ägna oss åt.

Apropos sakralt språk Du vet väl att Paulus skrev sina brev på koine, ett slags vardagsgrekiska som talades i hela östra medelhavsområdet. Långt från upphöjt således.

Gert Gelotte

[Bloggare]

"Att återinföra latinet och alltså ersätta folkspråken vore att gå rakt motsatt väg - att göra mässan mer svårbegriplig. Vem som skulle ha något att vinna på det kan man fundera mycket över. "

Det låter ju närmast som en idiotförklaring av biskopssynodens sammanfattning Sacramenum caritatis. Se nedan! Skälen som gavs 1962 gäller än - latinet har inte avskaffats. Att folkspråken används är helt lokale biskopens val - ett indult, en avvikelse om man så vill. Det är detta som påven nu belyser. Många inser att liturgin är hotad genom pluralismen. Om åtminstone canon läses på latin så känner alla igen sig - överallt och alltid. Vem som vinner på det? Kyrkan vinner på det. Och kyrkan - det är ju bland annat vi själva!

"In order to express more clearly the unity and universality of the Church, I wish to endorse the proposal made by the Synod of Bishops, in harmony with the directives of the Second Vatican Council, (182) that, with the exception of the readings, the homily and the prayer of the faithful, it is fitting that such liturgies be celebrated in Latin. Similarly, the better-known prayers (183) of the Church's tradition should be recited in Latin and, if possible, selections of Gregorian chant should be sung. Speaking more generally, I ask that future priests, from their time in the seminary, receive the preparation needed to understand and to celebrate Mass in Latin, and also to use Latin texts and execute Gregorian chant; nor should we forget that the faithful can be taught to recite the more common prayers in Latin, and also to sing parts of the liturgy to Gregorian chant. "

[Bloggare]

Kyrkolatinet är ju en syntes av Itala, klassiskt latin, juridiskt latin, hebreiska, grekiska och dessutom har ett stort antal neologismer tillkommit, inte minst genom S. Hieronymus. Det har växt fram under stora mödor för att kunna gestalta budskapet så exakt som möjligt. Får vi endast höra bönerna på folkspråken i ofta besynnerliga översättningar, så klipper vi också banden till fäderna, som åtminstone prästerna borde kunna läsa i original. Det finns gott om exempel på hur lätt man fumlar bort en profetia eller en grundmening för att förstå sakramenten, genom tafflig översättning som inte tar hänsyn till helheten. Johannes XXIII hade sin poäng just där, och konciliet följde upp bakom den principen. Vi går emot konciliets uttryckliga vilja om vi helt tar bort latinet ur utbildning och liturgi!

[Agneta]

Jag tycker om latinet i mässan, det är sensuellt och vackert och ger en känsla av rymd. Trosbekännelsen på latin är ok medan på svenska det känns som scouternas handuppräckning. Jag har inget emot att latinet får större plats i mässan och det ger i vår tid även plats för den mystika samhörigheten. Påven har inte fel i detta /Agneta

[Gert]

Vänner,

Jag har ingenting emot elitism i kyrkan så länge den förblir elitism och inte anses förmer och därmed nödvändig att pressa på alla andra. Smaken är som bekant delad. Förmågan och intresset likaså.

Det är utmärkt att det finns människor för vilka mässans böner på latin är klarare än varje översättning. Det är förträffligt med människor för vilka latinet är trons språk.

Men för den allt övervägande delen av världens dryga miljard katoliker är latinet ett avslutat kapitel.
Att på bred front försöka återinföra ett dött språk är lönlöst. Vad tjänar det till om människor lär sig rabbla formler? Och vad är syftet med att göra kyrkan mer främmande, svårtillgänglig, exklusiv och exkluderande?

Gert Gelotte

[Agneta]

Bloggaren har nog en helt annan syn än jag och jag kan bara uttrycka det så här: även om man intet förstår och även om det är flertalet som står med sina händer knäppta och intet förstår ...är det stort att just i denna tid få överlämna sig till ett sakralt språk. Segla genom tid och vila i tillit att vi inte allt kan greppa.

Jag tror inte att elitism behöver ha att göra med latin (antingen fjäskar folk eller så vill de bli Kristus lika) /Agneta

[Bloggare]

Latin har väl varit ett "dött" språk sedan barbarernas intåg i Rom i 300-talets mitt! Vi talar nu om kyrkolatinet, som existerat sedan dess. Ändå har vi sett betydligt mera i tron upplysta generationer än våra! Som Agneta visar handlar det om att gestalta det ofattbara mera än att allt skall fattas bokstavligt. Hur många förstår egentligen detta: "Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat;" När vi läser detta förenas vi med kristna sedan 200-talet: "Deum de Deo, lumen de lúmine, Deum verum de Deo vero, génitum, non factum, consubstantiálem Patri: per quem ómnia facta sunt."

Jag delar helt Agnetas beskrivning av samhörighet. I liturgin handlar allt om bön och inte alls om formler - inte heller om att rationellt "förstå". Det ska ge en försmak av det eviga - varför då profanisera genom att "avskaffa" kyrkans ändamålsenliga språk och införa vardagsspråkets flyktiga och platta uttryck?

[Gert]

Bloggare,

Varför just latin skulle ge en försmak av det eviga har jag svårt att inse. Men visst är latin vackert, så även gregorianik och genomtänkt liturgi.

Men det är också väsentligt att bli förstådd utanför konässörernas skara.

Jag tycker alltså att de som vill fira mässa på latin kan göra det, men att det av en rad skäl vore olämligt att återinföra latinet som kyrkospråk.

Ett av skälen är ekumeniken. Vi bör aldrig vidta åtgärder som vidgar klyftan till andra kyrkor och samfund.

Gert Gelotte

[Agneta]

Inte heller ekumeniken tar skada anser jag av en latinisering. Tillåt mig att göra jämförelsen (tro mig ...det är inte långsökt) med "de gudomliga sfärernas musik" och latin ex Salve Regina....

"Jag komponerade sånger, jag sjöng och spelade på min Vina och under utövandet av denna musik nådde jag det stadium då jag kände sfärernas musik. Det var då var själ för mig blev en ton och hela livet blev musik. Jag spelade min Vina till dess att mitt hjärta blev ett med mitt instrument. Då offrade jag min Vina till den gudomlige Musikern, den ende existerande Musikern. Sedan dess har jag blivit hans flöjt och när helst Han önskar spelar Han sin musik. Människorna ger mig äran för denna musik men det är inte mig de ska ära utan Musikern, vär Herre, som spelar på sitt eget intrument" (en sufimästare)

Det sakrala språket är en möjlighet till frihet. Frihet från de vardagliga ordens pockande på min uppmärksamhet och frihet till en beröring av det gemensamt gåtfulla. Dolda.

I vår "upplysta" värld är de flesta läskunniga och kan tillgodogöra sig innehåll av texter på sitt eget modersmål/Agneta