Familjer kan se ut på många sätt

[Julius]

ALLA samhällen (t.o.m. djursamhällen i många fall) har regler för sexualiteten. Hur dessa sedan ser ut kan variera. Det kristna synsättet är helt klart att sexuellt umgänge hör hemma inom äktenskapet och ingen annan stans. Detta är på inget sätt specifikt katolskt utan delas av så gott som samtliga kristna trosriktningar, även om det är olika hur mycket det betonas. Gud har satt upp regler för både sexualitet och familjebildning och detta finns framlagt så tydligt i bibeln att man måste vara helt blind om man skall missa det. Kyrkan har ingen befogenhet att ändra vad som Gud har bestämt - som kyrka skall vi lyda Gud, inte försöka tala om för honom hur det egentligen borde vara enligt oss. Långsiktigt så är detta även till vårt eget bästa som människor, även om det kanske inte alltid ser ut så i det korta perspektivet. Gud har skapat oss och vet så mycket om oss att vi aldrig kan hitta på något bättre än vad han har bestämt.

Var går gränsen för vad som räknas som sexuellt undrades det ? Par som kysser varandra ? Nej knappast, kyssar kan inte leda till att ett nytt liv skapas. Det kan däremot sexuellt umgänge och därav följer det ett enormt ansvar och för att hjälpa oss människor att klara detta ansvar så har Gud satt upp regler för hur vi skall sköta det.

Vad det gäller "regnbågsfamiljer" så kan ju knappast kyrkan stödja dessa. Om vi inte här skall gå in i en diskussion för eller emot homosexualitet, som väl inte var meningen, så kan man väl bara konstatera att utifrån det faktum att kyrkan enligt läroämbetet och enligt påvliga uttalanden klassar homosexuella handlingar som synd så är det ju omöjligt för kyrkan att stödja samkönade äktenskap eller familjer. Något sådant vore ju en fullständig logisk kullerbytta. Någon rimlig logik måste det väl ändå finnas i kyrkans ställningstaganden ?

[Agneta]

Julius,

Nu vill jag vara mer än lovligt tydlig.

Stämmer det att ....... (uppgift struken av Gert Gelotte)....... som lever i ett homosexuellt partnerskap med barn blev upptagen som katolik och att kyrkan var väl medveten om hans levene?
Jag har hört det och du verkar väl insatt så för att slippa ev. skenheliga...jag vill gärna veta sanningen. We are the church. Är det någon som har skvallrat falskt (har hört det från flera källor) så ska jag om det visar sig fel be om ursäkt här.

Nu får det vara slut med skendiskussioner.

Jag vet också om en hel del katolska par som har varit gifta tidigare ett flertalet ggr och som har barn med flera män/kvinnor som har fått sina fd äktenskap upphävda för att åter gifta om sig katolskt.

Det finns skilda katolska präster.

Ang kyssandet eller själva samlaget... jag trodde att tom onani var förbjudet. Jag trodde att vi bör bikta syndiga tankar. Om det bara är samlaget som gäller då skulle ju de glorifierade celibatära männen kunna visa sig på styva linan genom att bada gemensamhetsbastu för att hedra Gud. Hur lätt får man komma undan? Frågan kvarstår obesvarad.

Agneta Sofiadotter

[Julius]

[Agneta]

Byskvaller?

När börjar det faktum att kyrkan kan säga något och göra annat. Det kan vara viktigt att tala ut!

Paren var svenska och nämns av mig i plural.

Och jag blir inte rädd för att komma med sk byskvaller... vad göra med pseudoverksamhet?

Och banne mig inga namn är nämnda. Det luktar rädsla.

Jag ställde en fråga till bloggaren utifrån diskussionen med honom. Den frågan tog du upp och jag anser inte att du förstått den. Föreslår att du läser diskussionen där en gång till. Kanske blir ditt svar därefter mer begripligt för mig.

Agneta Sofiadotter

[Julius]

Att inga namn har nämnts är oväsentligt om man ger så pass mycket information att det räcker för att identifiera personerna som det handlar om. Eftersom svenska ministrar är en mycket begränsad krets så räcker den information du gav gott och väl för att identifiera vilka du syftar på. Därför borde rimligtvis inlägget tas bort av moderatorn eftersom diskussion av enskilda personers privatliv och sådant som faller under tystnadsplikten inte borde få förekomma här.

Vad det gäller de andra paren som du nämnde, vare sig de är svenska eller ej, så gäller ju kyrkans regler och om ett missbruk likt det amerikanska stundtals har förekommit i Sverige så får ju de som medverkat till detta ta åt sig påvens kritik lika väl som man får göra i USA. Att sedan diskutera enskilda fall blir även här otillåtet med hänvisning till privatliv och tystnadsplikt.

Självfallet bör kyrkan sträva efter att leva som den lär. Ingen som är i beslutande ställning inom kyrkan lär vara omedveten om de regler som gäller. Om sedan kanske vissa personer kan manipulera fakta och framställa saker så att det verkar annorlunda än det är när kyrkans ansvariga skall fatta beslut i enskilda ärenden så kan detta naturligtvis vara svårt för kyrkan att förhindra.

[Agneta]

Intressant!

Gert, lyder jag under tystnadsplikt? Och på vilket sätt har jag röjt en tystnadsplikt?
Om kyrkan skulle plädera för den osyndiga familjebildningen och hävda att homosexuella familjer inte är rätt men faktum är att det finns katolska homosexuella familjer...vad göra. Tystas ner? Frågan får inte ställas?

Ska man som Julius bara enkelt utgå från att "de lever därefter i celibat så det är o.k."

Vad är det?

Och hur tar man upp fall som man hör talas om och som är offentliga personer och som man undrar över hur det gått till? Låt säga att det var ex. Fidel Castro som jag visste hade förgripit sig på ett barn... hur för jag upp vetskapen till diskussion?
Ska jag tystas ner. Av vilken anledning?
Var går gränsen för yttrandefrihet och censur?

Gert, du får censurera mig om du vill. Jag bryr mig inte. Suckar bara och tänker att det var väl kanske en typisk maktdemonstration från Julius eller kyrklig makt. Vad vet jag?

Ta upp ämnet innan du censurerar i såna fall, Gert. Intressant att höra.

ps: bara så att det står klart : jag tycker det är självklart rätt att det finns homosexuella katolska familjer och att dessa får ha ett samliv som alla andra.

[Agneta]

Julius

Om man menar att de homosexuellas samlevnad är ok för kyrkan så länge de lever i celibat. Vad med detta nedan?

"Kyssande mellan förälskade par är väl knappast syndigt i sig självt, förutsatt då att paret kan styra sina känslor och drifter. Kyssar måste inte leda till samlag. Jo onani har klassats som en svår synd av bl.a. påve JP II, men hamnar väl ändå inte på samma nivå som när man löper linan fullt ut s.a.s., framför allt inte med tanke på vilka konsekvenserna kan bli. Bikta syndiga tankar - ja därför att om vi tänker i positiv riktning om företeelser som om vi till slut skulle genomföra dem innebär direkta brott mot Guds regler så kommer detta att styra vårt tänkande och medvetande och kanske på olika sätt få oss att styra i den riktningen, medvetet eller omedvetet. Jesus talar om att "se med begärelse på sin nästas hustru" och säger klart ut att detta är syndigt.

Tillbaka till frågan "var dår gränsen för sexualitet som synd/den gudomliga ordningen".

Det blir ju en vansinnesvärld för att undvika synd för de homosexuella som får leva samman för kyrkan men inte i vad kyrkan anser synd?

"Kyssande mellan förälskade par är väl knappast syndigt i sig självt, förutsatt då att paret kan styra sina känslor och drifter.

Vilken robotverksamhet. Vem vill kyssa någon som säger sig vara förälskad men som räknar minuter, kontrollerar känslor eller tänker förbud-förbud? Detta är så himla sjukt, tycker jag. En värld som gjord för aspergers syndrom. Obehagligt och icke främjande av ömhet eller kärlek.
Skulle verkligen Gud vara intresserad av dylikt?
Agneta Sofiadotter

[Julius]

Så Agneta, du tycks vilja ha en värld med helt fri sexualitet, ha ihop med med vem som helst, när som helst, hur som helst. Då måste du nog bygga livet på något helt annat än bibeln. Principen går ju totalt emot allt som sägs där. Och detta är ju inte på något sätt en speciell katolsk tolkning. Principen om äktenskapet som bas för sexuallivet stöds av alla kristna kyrkor med undantag av ett fåtal små extremsekter.

[Gert]

Agneta,

Någon tystnadsplikt har vi inte. Däremot tycker jag vi skall visa diskretion, när inte skälen däremot är uppenbara. Det går mycket bra att diskutera den officiella kyrkans dubbelmoral utan att lämna ut enskilda personer.

Gert Gelotte

[Agneta]

Först, Gert.

Helt ok. Fast jag tycker det hade varit intressant om du sagt lite mer.
För jag tycker det ligger en hel del frågor kvar. Hur kommer man åt dubbelmoralen om kyrkan svarar med entoniga litanior? Och varför ska jag underordna mig egentligen en diskretion som till sin natur har ett kyrkopolitiskt värde och samhälleligt. Inom kyrkan finns det människor som tycks gå före i kön på grund av position eller verbalitet, andra gör det inte. Fotfolket får bära. Det främjar inte sann gemenskap att vissa går före. Exempel:

1) Om man är verbal och har social betydelse kanske det innebär att du lättare får din skilsmässa upplöst.
2) Om man lever homosexuellt så är det för vissa ok andra inte. Social position?
3) Man döljer vissa sexualförbrytare inom kyrkan ej andra. Social position?
4)Stundtals får man någon nyligen avliden biskop att be speciellt för under mässan. En biskop man inte vet ett skvatt om och som exempelvis bor i ett annat land. Detta istället för kanske polsk dam som man vet dog samtidigt men som aldrig gjorde mer väsen av sig än att be troget i kvällsmässan.


Julius.

Nej, jag är inte för fri sexualitet. Men heller inte en Gud eller kyrka som i ena minuten vill att människan säger ja till kärleken och nästan och Gud och i nästa sekund skapar rädslor för ev synd och straff i varje ögonblick en människa står i närheten av Kärleken.
Du gör det så futtigt, Julius. Och livet är verkligen inte svart eller vitt.
Agneta

[Gert]

Agneta

enda sättet att komma åt dubbelmoralen är väl att ständigt rikta strålkastarljuset mot den.
Jag tycker inte du skall visa diskretion mot kyrkan. Däremot kan det finnas goda skäl att visa diskretion mot enskilda människor. Vi får akta oss så vi inte av goda skäl använder människor som medel.

Så dina punkter:

1. Ja så är det. Och alla som vill veta det vet det.

2. Så är det också.

3. Det tycks stämma det också.

4. Ja, tyvärr. Men vi behöver ju inte spela med.

Gert Gelotte

[Agneta]

Ja du har rätt. Jag skäms att jag sa xxxxx men jag sa ju inte namnet.
Men det finfina är ju att detta samtal kom igång.
Så även om jag säger Ursäkta... är jag skenhelig.

Och det är fult av mig att vara...vet bara inte hur jag ska kunna dölja det.
Avskyr den andra typen av skenhelighet ...


ps: nu kommer kanske någon humorlös typ in som kan dra vinning av det jag sist sa om skenhelighet. Jag står med mitt namn ju. Jag är ingen kändis men jag står med mitt namn. Jojo. Det är skillnad på folk och folk inom syskonskaran.

Agneta Sofiadotter

[Bloggare]

[Agneta]

Med tanke på vad du skriver utifrån att ha läst citatet som fa'n läser Bibeln
så är det ett tydligt bevis på hur viktigt det hade varit om någon evangelist eller annan skrivit ner vadsom hände. I annat fall kan man som jag här ovan alltid tro att det värsta inträffade.
Att kvinna och barn övergavs. Det krävs inte mkt fantasi för att tänka ut resten.
Om hon fanns och om hon led martyrdöden....aj så synd attvi inte hedrar hennes martyrdöd (helgonskap)...åtminstone genom att veta hennes namn. Om så var fallet att hon fanns. Hon var ju då i sådana fall fru till prinsen av apostlar ...som du säger.

Vad har du för belägg för att hon led martyrdöden? Fakta tack.

Agneta Sofiadotter

[Julius]

Ja visst stämmer en del av de fyra punkterna. Den som är vältalig och kan lägga fram sin sak klarar sig bättre. Den som är en känd person kan ha nytta av det ibland. Detta gäller inte enbart inom kyrkan utan även inför vanliga civila domstolar, trots att det skall gälla att alla är lika inför lagen. Det borde inte vara så men det torde vara väldigt svårt att förhindra i verkligheten.

Vad det gäller punkt 3 har kyrkan nog lärt sig en läxa av skandalerna som uppdagades, med pedofilpräster som bara hade förflyttats när de i stället borde ha skilts från ämbetet. Förhoppningsvis hör detta nu till det förflutna men helt säker kan man inte vara inom någon organisation.

Punkt 4, nja ingenting hindrar ju dig att be för vem som du vill. Naturligtvis går det inte att be för ALLA avlidna men om du känner någon som damen du beskrev så är det väl helt naturligt att ta med henne i dina böner.