Radikalt eller självklart?

[Gert]

Dominikanorden i Nederländerna föreslår att lekmän, valda av sina församlingar, skall tillåtas fira mässan när inga vigda präster finns tillgängliga.

Läs mer om detta i The Tablets nätupplaga. Klicka på länken nedan.

Gert Gelotte

http://www.thetablet.co.uk/articles/10320

[LenaA]

Jag har funderat. Borde det inte gå att göra prästerna mer mobila? På vissa ställen kan ju en och samma mässa ha flera präster. Vore inte en enkel lösning att bara ha en präst till varje mässa, och några från församlingen som assistenter, och så kan resterande präster skickas runt till mindre orter som inte har någon präst? Det kanske redan görs på vissa håll i världen. Jag är inte så insatt, erkänner jag.
Jag tänker nästan att det borde finnas en princip om att inga katoliker ska behöva vara utan mässa. Det kunde finnas en regel om att det måste skickas en präst till någonstans inom låt säga fem mils radie från det ställe där katolikerna i fråga bor, så att de har möjlighet att delta i mässan, om de begär det (onödigt att skicka präster till ställen dit ingen kommer såklart). Om det finns för få präster för att det ska fungera, ja, då behövs det kanske någon ännu större förändring än att göra prästerna mer rörliga.

[Gert]

LenaA,

Mobila präster är redan ganska vanligt. Kanske kan det/måste det bli ännu vanligare.
Men är det ett sådant församlingsliv vi vill ha? Och är det ett liv att önska präster - att fara runt som mobila mässautomater?

Om du tänker på prästvigningsritualen så återspeglar den ett annat ideal. Prästkandidaten står nere i församlingen och kallas upp i koret. Dessförinnan frågas en representant för församlingen om kandidaten är värdig. Prästen kallas alltså ur församlingen.

Detta är numera formaliteter. Tyvärr.

Gert Gelotte