Lars Vilks uppmärksamhetsbehov-eller?

[Agneta]

Debatten kring Lars Vilks bilder av Muhammed som rondellhund och Nerikes Allehandas publisering av dessa är intressant. Är det en fråga om yttrandefrihet eller en fråga om etik? Att konstnärer i åratal sökt uppmärksamhet genom att skapa provocerande konst är vi vana vid men man måste alltid fråga sig vad syftet är. För ett tiotal år sedan ställdes aidsblod ut i fönstret på ett galleri i Lund och i Tyskland leker en konstnär med lik. Själv såg jag Ecce Homo med blandade känslor. I alla fyra nämnda fall löpte konstnären själv framgång och tjänade pengar.
Frågorna haglar inom mig och jag tänker vilken fråga är viktigast. Är det konstens frihet? Yttrandefriheten? Religionskritik? Rätten att förnedra andra människors hjärtesak: deras tro?

Lars Vilks har redan löpt en enorm uppmärksahet med Nimis vilket jag tycker är ett fantastiskt konstverk, men varför detta? Om man nu väljer att göra det offentligt får Vilks tycker jag acceptera att man undrar över hans eget narcissistiska syfte. Det drabbar ju andra. Muslimer. Kristna och judar.

Bilder har en enorm makt. Jag vet inte om det skrivna ordet har samma makt. Dels därför att dagen passerar fort och många hinner inte läsa och läsa ordentligt. Däremot ser vi bilderna. Här har journalister och konstnärer en roll. Jag tycker att i vår söndertrasade desillusionerade värld att konst och bild idag mer bör läka och bygga upp en känsla av hopp än det tjatigt provocerande och nedbrytande vi ser många gånger idag.
Tankar?