Lappland och religionskriget

[Agneta]

Hälsning från Lappland...

Här i Lappland (Fredrika)finns förutom Buddharamatemplet, Hoppets stjärna, Filadelfia, Pingst (utbrytning) 1 och pingst 2, Livets ord, några typ lastadianer och pingstkyrka 3 samt en del healerdealers inom New Age... egentligen bara en enda verklig religion: Älgjakten.

Den religionen är någorlunda hederlig... man ligger tyst i skogen och väntar sedan skjut man... när det i byarna nästan alltid råder religionskrig och man ser Satan i den andre titt som tätt och för det mesta. Allt accelererar in i absurdum när en stor fet svart Buddhastaty sätts på samernas berg och där kyrka en gång skulle stått (kyrkstigen går nedanför). Nu skrivs lappar och läggs i brevlådor. Vissa målar obscena bilder uppe på berget under buddhistisk fredsflagg. "Vi ber för att Satan ska försvinna" står det. Felstavat. Buddhistiska munkar i nästan självlysande oranga färger släpar på en delad barnvagn och på den en insamlingsbössa, fram och tillbaka från hus till tempel. I sommarkvällsljus lyser det oranga. "Att tigga ihop miljoner?" De provocerar buddhisterna utan att förstå vidden då detta är gedigen gammal frikyrkomark och för inte så länge sedan var samer ...lappiga lappar. Okristelig ohälsa. Pack. Alltså kristna människor tigger inte.

Jag vet inte nu när jag är på mils avstånd från en dator och därför ser saker och ting lite annorlunda om inte vi också ibland bedriver något av ett: religionskrig. På annat sätt. Mer akademiskt lullilull. Liksom det obildade kan härbärgera en råhet kan det akademiska det ( Darwin, suck!)´.

Jag ser ut från tomten på sjöarna vid bergen, de unga björkarna. Jag lyssnar på tystnaden, så kompakt och försänkande (bön). Jag lyssnar på fåglar. De är orädda och far runt. Cirkulerar glatt.

Guds fria starka natur.

Och så frågar jag mig: vad håller vi på med?

Agneta (detta skrivet alldeles kort...som smygit in osedd och lånat en dator på Lärcentrat i Åsele utan att någon märkt det och nu måste ge mig av... återkommer)

[Agneta]

Det kom en samekvinna upp till berget och vi möttes under den sittande skulpturen, den svarte frodige munken och vi hade bilden av de tre sammanflätade sjöarna nedanför och framför oss. Hon berättade mjukt om sin barndom och på min fråga om hennes kunskap om samisk "förkristen" tro (ang ditt inlägg Julius om indianer) berättade hon att hon som liten sattes i skola långt från sina föräldrar som förde renar ut till nya vidder och att hon inget visste om samernas tro. Hon tvingades in i kyrkan i samedräkt som liten som vore hon en trofè och hon fick inte prata sitt egna språk. Jag beräknade att hennes ålder var 60 men jag kan ha tagit fel. Hon sa till min stora förskräckelse att hon aldrig fått frågan (kanske bodde hon i en liten gudsförgäten norrländsk by).

Då satt vi tysta båda två. Hade ingen frågat? Hade hon inte själv frågat?

Buddhisterna kommer (sägs det) att bygga en jättelik konferensbyggnad nedanför tempelberget och där ska enligt dem finnas ett kapell för var religion. Framförallt ska samerna få komma till tals. Deras syn på natur, helhet och fred både inom och utom och emellan överenstämmer i mycket med buddhisternas. Byggnaden ska kunna hysa 1000 personer. Den är även tänkt att vara till för årliga möten för Buddhistiska världssamfundet samt för trötta industrimän som behöver introspektion. Fredstanken dvs möjligheten till inter-religiösa dialoger - down to earth sas- tas upp enligt min erfarenhet från alla de samtal jag här haft... väl av ateister och agnostiker men verkar vara en nagel i ögat på de kristna.

Jag undrar varför?

Är det så att man rädes att Kristendomen ligger efter? Att vi kristna kämpar med våra tolkningar om och om igen och vandrar in i leken av omtagningar radikalt-redformer-konservatism. Utbrytning. Insamlande.

Är det så att Kristus redan har tagit hamn i människor världen över men inte via vad en påve tycker sig måste missionerande predika för exempelvis indianer... utan mer i mänskliga rättigheter, religionsdialog... och allt detta genom det mänskliga hjärtats längtan.

Så kalla detta flum... kalla det vad som... jag är hellre här i denna tanke. Att detta är vad Kristus är för mig. Genomgripande längtan efter fred och kärlek. Det är svårt nog att våga vara i det... lättare att vandra bakom en som predikar regler och lagiskhet. Så banne mig är jag hellre drömmande sjunkande flummande längtande... i Kristus.


Jag skrattade häromdagen när en kvinna kom gående i tingeltangelnew agerosa och lila (här kommer många ensliga vandrare... ) Jag kände mig stygg när jag såg hur hon med förbundna ögon gick uppför berget och talade med "makterna" och hur hon salig kom ner. Men när hon log så där känsligt, sprött och innerligt då visste jag att det bara vara en av flera förhållningssätt. Who knows? who?

Nu ska en mager tio meters hög Buddhastaty upp på berget i helgen (eller nästa) och statyn som ligger i kommunens lagringslokal nere vid bensinmacken är en Buddha som liksom påven har en trattpyramid på huvudet. Liksom farao hade en. Liksom zikherna har en annan och judarna en platt liten kalott. Det bordes göra ett museum över alla tossiga ceremoniella hattar och mössor utan att någon katolik eller jude blir förnärmad. Att skratta! Kanske Gud fader redan har inrättat ett museum i himmelen?

Nu är det kallt. Jag ska tända en brasa. Tänker riktigt goda tankar (en snäll dag). Och sänder även dig en tanke Julius, vem du nu är som så ihärdigt skriver... det är roligt att du med, mot och emellan oss. Vi lever alla då tillsammans i det som helt enkelt är och ingen egentligen inte vet något om. Så blir vi familj. Den mänskliga naturen, djuren och växterna...
allt i ett och allt andas samma längtan. Det finns en längtan efter lag och ordning och det finns något som genomsyrar den längtan med en "ryggmärgsvätskelängtan", längtan efter enhet i kärlek.

ps: såg björnspår 30 meter från huset. Agneta

[Gäst]

Eftersom du är där och du är kristen så är det väl inte nödvändigt att tänka så dystert och negativt om de kristna. I varje grupp finns det väl blottor. Problemet är att man ser det tydligast där man själv har sin hemvist.

Kan man inte älska också de egna ...lite grann ibland?
Om "we are the church" så släpp polemiken och strunta i hierarkierna. Om du som kristen kan förmedla ngt kan du väl lägga det andra bakom dig.

Betänk att det idag är Jesu hjärtas dag. Det säger ju allt. En mäktig festdag som fler borde fira. Fred försoning och Guds oändliga barmhärtighet manifesterad i Jesu heliga hjärta!

[Gäst]

Hej
Vilken fantastisk reflektion.jag blir oerhört berörd över din medkänsla. speciellt din hyllning till idag. Vi i Fredrika upplever det som ett Guds underverk att betrakta vår natur, att vi får möjlighet att mötas över "mänskliga " gränser.
Att se och ta till sig Guds storhet är en kvittens på att vi alla är sammanlänkade.

Katrin i Fredrika

[Agneta]

Jo, min vän. Jag skulle väl inte ödsla så mycken tid eller känna så mycket eller vara här uppe i tassemarkerna och stå för att jag är katolik om jag inte älskar min kyrka. Jag har insett min kärlek för min Fader.

Att stångas som Job, att kämpas mot det som inte är kristeligt och gott inom vår kyrka är näppeligen likgiltighet eller icke-kärlek. Att inse min begränsning möjliggör även en ödmjukhet för andras tillkortakommanden.

Nu faller snart dagg över kåporna på marken och älgen kommer att lägga sig ner över fälten och slumra in. Kristna, muslimer, ateister och grönsiskor, vällustingar till gökar och björnen kommer snart att se dag gå mot natt. Du vet, det blir aldrig natt i juni. Det är som det ska och det är vackert.

Agneta hemma hos Katrin

[Gert]

Agneta,

Underbara rapporter från myggens och midnattssolens land!

Gert

[Charlotte]

Ja, härligt att läsa, Agneta!

En liten klingande fotnot bara - visst finns det många kristna som strävar efter fred - just i interreligiös dialog - genom att se religioner som fredsskapande faktorer. Kristna fredsrörelsen inte minst - där pågår just nu mycket som är spännande. Möten - mellan människa och människa.

Bara ett exempel...

Förresten - också förre påven banade katolsk mark för detta genom mötet i Assisi.

Charlotte

[Agneta]

sant.

Umeå är en stad där fredsrörelsen och interreligion finns. Naturligtvis.
Se bara på vår vän Berits arbete/intresse i Umeå.

Men ack, det är inte alltid av godo med stora skogar och stora vidder och långt till Ume, Lule eller Piteå. Idag när jag körde ned till byn satte grannen evangelisten upp partytältet (hans tomt gränsar till buddhisternas) och svirade på hög volym Hallelujasånger. Förra sommaren hade han lika fullt ös på själva invigningsdagen då tusentals thaimänniskor och nyfikna och buddhistiska munkar gick förbi på vägen mot uppfarten till berget (det finns bara ett berg med statyer och utsikt).
Jesus halleluja på max och buddhistmunkar som spottade i marken (det finns blottor även i andra grupper...du gäst!). Ju mer de spottade ju mer halleluja.
Pingskyrka är stark i Lycksele, Örnsköldsvik, Åsele etc. Inget fel på pingst men folk blir tokiga av för mycket mörker, vidder, naturkraft och enslighet. De ser som sagt Satan med svans lite varstans under ....

Nu ska en sekt med ledare från Lund ha 100 personers konferens på campingen. Summit lighthouse hette de en gång i tiden men hon ledaren Elisabeth Claire Prophet blev visst senil (jag ber om ursäkt i förväg om jag läst eller hört fel) Men innan dess hade de byggt rum under marken i USA för att vara säkra på att överleva den stora katastrofen. Det kostade väldigt mycket att bunkra mat och möbler. De upplevde sig utvalda. Inte olikt de 144.00 vittnena. Nu lär norrlänningarna köra ännu saktare runt husen och dra in luft i munnen.

Universitet och saklighet och sunt förnuft och så åter denna mänskliga längtan!

Ofattbar är människans lott.

Det "enkla" och det kultiverade och suck, säger kort... Agneta som återkommer

[Agneta]

Religion är omöjligt för hundar och svårt för människa. Vi sitter vid den stora skogens stora sjö, min hund Elsa och jag, när hon uppfattar ett för mig osynligt ljud och ger skall. Ekot vandrar över sjön och ger återkall.
Nu kallar Elsa på sig själv och jag kan inte låta bli att retas. Jag kallar på Elsa bortom sjön och Elsa darrar av skräck. Är jag två? Är matte två? Vem är vem? Vad är vad? Så får det inte vara. Liten hund glömmer att matte sitter bredvid och kastar sig i kall sjö för att simma till matte bortom skogen. Matte skäms. "Här är jag, Elsa" "Det är jag här". Liten hund ute, långt ute i sjö.

Över träden syns toppen på nya Buddhastaty. Och handen Buddha håller med tummen mot pekfingret som Kristus håller fingrar i ikonografin. Måtte hund vända åter. Förlåt! Matte är utomsig och ber till Gud.

Gud hjälper hund åter, denna midsommarnatt.

Och Buddhan själv kom färdandes i traktor med släp genom byn och förbi huset. Huvudet låg i fören. Och liksom förra gången när förra statyn kom på plats uppstod två regnbågar (två) på himlen och det blev tyst ibland folket. Eftersom jag inte är buddhist knäppte jag mina händer. Det står en staty på tio meter och ger tecknet för fred och kontemplation. Det räcker för mig, Halleluja!
I trädgården har jag skapat ett litet tosigt samtalskafe. Stolar utdragna från grannen Thomas (buddhist från Göteborg) lada. De håller knappt samman. Borden är plank med rutig duk på. Det ser tosigt ut. Onekligen.
Folk stannar till för att samtala om livet och Gud. Kristendomen och nya mosken i Umeå. Om den fete buddhan på berget som ser så innerlig ut och den reslige med fingrarna och pyramidhatten. Vad är livet? Vad är Gud? No finns en, säger Rune från Sörnoret. Förr körde lappa ut di gamle för ättan i pulka... sedan kom kyrkn... men no finns en på fjäll, säger han. Rune.

Att tala i ett samtalande är en välsignelse för själen. Enkelt och bara riktigt viktigt.

Agneta

[Agneta]

Jag hörde henne knappt de första dagarna där hon bodde på ovanvåningen i mitt ytterst enkla röda hus benämnt "Stillhetens hus".
Varken hon eller de övriga (som sov på madrasser för något annat kan jag inte erbjuda). Stornunnan, liten, vit dräkt och vitt paraply. Med egen sekreterare och fotograf. Eget tv- program i hemlandet Thailand.

Det var sista timmen innan avfärd som vi möttes. Framför målningen "kvinnorna vid graven".

Mae Chee är Thailands mest älskade nunna säger thailändarna i Fredrika, berättade om fredsrörelsen "The Global Peace Initiative of Women"där hon verkar som Spiritual motivator i samverkan med muslimska och katolska andliga (kvinnor) initiativtagare. Att de kvinnor som råkat illa ut skulle våga föda och frambära sina barn i kärlek och harmoni. På texten av en lotusblomma av tunn stearin och som är en handgjord gåva från en av dessa ofrån början olyckliga kvinnor går att läsa följande:

"Proceeds from this candle will go to the Bann Saisamphan Project to support women in Thailand who have unwanted pregnancy. Bann Saisampahn provides a safe home where they can keep their babies and raise them with love, care and strength. The women who are making these candles are practicing living in the present. They turn their life away from the pain of the past and with happiness in their hearts, raise their children with love. The more candles they make, the stronger they become."

Ett oerhört ödmjukt abortmotstånderi kanske man kan lugnt påstå.

Hon filmade min bild av Maria Magdalena och bilderna av ansiktet som öppnar sin blick och som jag döpt till Golgata. Hon bad mig inför kamera beskriva processen i mitt inre.. i mitt möte... i min längtan... i lidandet... i överlämnandet (obs förhoppningsvis) som finns i dessa ansikten. Jag pratade på engelska och ju mer hon betraktade mig ju mer grät jag öppet framför kamera (who cares? so what? it was!). Så trädde hon fram och beskrev sin syn på Golgatavandringen fast från ett buddhistiskt perspektiv.

To abandon the world of illusions. Of materia. Of persons. To open the way of fulfillment.

Så stod vi och log. Jag visste inte hur jag skulle knäppa mina händer i respekt för hennes andlighet (jag har ännu inte kommit över det) och hon visade mig respekt genom att inte hälsa buddhistiskt utan vika händerna mjukt och viska "God bless you, sister in the path of Christ".

Ibland förstår jag inte vad som skiljer en välsignelseakt framför ett buddhistiskt (opersonligt?) helgon eller en av våra helgonbilder/kulter.
Ibland förstår jag ingenting alls mer än att norrlänningar är stora och fundersamma. Lite orörligt vaksamma. Och här på vägarna springer mängder av små spralliga mörka thailändare med glada färger, krusidull och dans. Samer plirar bakom. Och det sitter en opersonlig gud på ett berg ...
Alltmedan min gode granne, evangelisten även under denna invigning hade frikyrkosånger men med en ändring : detta år hade han fått tag på gidoniternas biblar på thai som han lade för thailändarna att ta gratis. Jo och så hade han köpt hallelujasånger på thai.
Tycker jag var rätt bra gjort, trots allt. En presentation.

Hej-hej mellan en norrländsk frikyrkopastor och hans granne buddhisterna som faktiskt köpte hans fädernehem för en spottstyver. Ja de fick det på köpet. I vardagsrummet där familjen förr höll bönemöte är nu ett tempelrum.

Nu Charlotte... hoppas du klarar att klistra in en bild/Agneta

[Charlotte]

[Agneta]

Tack, Charlotte.

Jag vet att det är mycket jobb att få in bilder (det tar dig flera timmar) men jag hoppas att fler än jag ser den glädjen i bilderna och att det skänker värme i hjärtat.
Att sjunka ner i oceanens hjärta. Att för en kort liten sekund igenkänna det leende som Herren ler.

I vem som.
I var som.
Är Guds heliga andedräkt.

Agneta

[Agneta]

Inter-religion är viktigt. Interreligiösa intellektuella dialoger i all ära men såsom kampen mot miljöförstöring måste ske i praktiken så måste människor mötas inter-religiöst i praktiken. Vi har en jord och en Gud.
Så i mina efterkänslor, eftertankar... hemkommen från Fredrika som jag är, minns jag fyra möten.

Det första är den gamle mannen från den verkliga Ensligheten som körde i snigelfart fram och tillbaka utanför huset (det lilla galleriet och det tossiga kafe-et) i hela en halvtimme innan han vågade sig in. Vid det laget var jag övertygad om att han fått för sig att det var en bordell med tanke på att en ensam kvinna bodde där. Och dessutom var det efter att jag/vi stängt. Han tog tio minuter på sig att dra en första sthjoo in med luft och sedan sa han ingenting förrän en tjugo minuter senare då han stod framför målningen av Maria Magdalena vid graven. Då sa han och pekade "stor hövding". Sedan sa han inget mer.

Det andra mötet
Jag mediterade med munken var morgon uppe på berget innan turister kom. Vi gick efter meditation alltid upp tre varv runt Buddha och bad om välignelse och fred. Därefter smällde vi smällare. Varför tog jag aldrig reda på utan tog för givet att det hade med demonvärldar att göra. Denna morgon kom en svensk vanlig familj. Mamma pappa och liten pojke och ännu mindre flicka. De fick följa med upp. Och eftersom smällaren skulle smällas (vi kallade det pga språkproblem för pam-pam) exakt 9.19 blev vi stående i meditation hela 8 minuter. Framför mig stod barnen som andmäktiga änglar och såg med stora ögon ut över utsikten och den store Buddhan. För att de inte skulle bli rädda inför smällen viskade jag "nu smäller munken snart av ett fyrverkeri för att vi inte ska få besök av onda tankar idag". Barnen log. Det small. Ordentligt.
Hela dagen var jag glad över deras glädje och tänkte att det är inte så dumt att inte vara mesig när det gäller att driva onda tankar ... iväg.

Det tredje mötet

Är mitt eget möte som katolik med alla de troskyldiga och ärligt framkomna berättelser om vittra. Jag vet inte hur många äldre människor som har berättat om sina möten med vittra. Själv tänkte jag först lite från oven om Ronja Rövardotter men jag tystnade med tiden. De berättade från hjärtat, dessa äldre. Inte blev det bättre när Jan och Ola från SVT som dokumenterar allt som sker i Fredrika berättade om hur thailändskor i vita kläder gav mat om morgonen till underjordens folk uppe på berget. Eller att folk kallade berget (där mitt hus ligger) för vittrornas berg.
Har du mött dom en, frågade en äldre man, även han från Ensligheten. "Nääh" svarade jag. Men var jag så säker?
Då och då kom drömmar som var som verkligheter. Folk färdades förbi huset i drömmen och jag försökte få dom att samtala med mig men de bara skred långsamt förbi mig genom sängen och ut på tomten. Ofarliga och totalt ointresserade av mig och mina anrop.

Fjärde mötet

Fest hos munkarna. Och när de festar sjunger man både mantras och dansar loss med karokeesjungande thailändare. Barnsligt och härligt (tänk vilken chans-ynnest... att ha både den stränga katolska tillhörigheten och de urbarnsligt glada buddhisterna). Så en kvinna från från Sri Lanka boende i England vars egen mamma var katolik och pappa buddhist. Hon lät mig träffa sina två struliga tonåringar. "De har fått välja om de ville bli katoliker eller buddhister", sa hon. De valde att bli katoliker. Under förutsättning att de fick gå på en privatskola i London där det fanns en universal inter-religiös morgonsamling/bön.

Agneta