 Postat: sön feb 25, 2007 1:01 am Rubrik: Vem Gud är. |
|
| Om man ser Gud ungefär som en babylonisk storkonung, vilket nog föreföll naturligt på Jesu tid, var den objektiva försoningsläran förmodligen en begriplig teologi.
Människan stod genom sina synder i skuld till Gud och förtjänade döden. I stället för att döda oss sände Gud sin son och lät honom dö i vårt ställe. Därmed var skulden betald. Men om man i stället för en babylonisk storkonung ser Jesus tycks mig den subjektiva försoningsläran rimligare. Gud blev människa för att dela våra villkor. Och han gjorde det hela vägen. Därmed visade han oss vad kärlek är och vem Gud är. Och den subjektiva försoningsläran är inte ett modernt påfund. Den har hängt med ända sedan Pierre Abelard (1079-1142). Så PP Waldenström och Missionsförbundet var inte först. Gert Gelotte |
|
| Postat: lör feb 24, 2007 11:55 am Rubrik: Försoningsläran - otidsenlig? |
|
| Frågan om korset och Jesu försoning är i hetluften i vår tid.
Är detta något som är nödvändigt för kristen tro - eller kan man "rensa bort" det? Min uppfattning är att det hör till själva kärnan i det kristna budskapet. Men åsikterna går vitt isär även inom kyrkan (oavsett samfund) - läs t.ex. denna insändare - och kommentera gärna ämnet: http://www.kyrkanstidning.com/opinion/debatt/2007/debatt08/debatt08_03.asp |
|
