Julius |
Postat: fre sep 14, 2007 8:31 pm Rubrik: |
|
Ja självklart måste det alltid vara smärtsamt för en som har att utbilda präster om han måste avvisa kandidater som säger sig känna kallelse. Men det gäller ju inte bara om det är en kvinna som söker, utan lika mycket om det är en man, fast han inte anser sig klara att leva i celibat, eller kanske en man som även klarar celibatet men som av något annat skäl inte är lämplig att bli präst. All kallelse är ju inte heller äkta. I en del fall kan kanske personen i fråga lotsas in mot någon annan tjänst i kyrkan.
Att Gud måste veta vilka regler som gäller får man väl betrakta som klart. Dock brukar ju inte Gud leda oss med järnhand precis och tolkningsproblem kan ju uppstå. Men som rektor för prästeminariet behöver ju fader Degen inte sitta och fundera över reglerna, han har ju bara att följa dem. Givetvis kan seminariet inte ha en policy som går på tvärs med kyrkans officiella linje. |
|