 Postat: tis jul 24, 2007 3:07 pm Rubrik: |
|
| Julius,
Problemet är att "Guds ord - Bibeln" är en text som likt alla andra texter helt saknar självständig mening. Den får bara innebörd när någon skriver, respektive läser den. Om ingen skriver eller läser den är den bara krumlerer på papper. Och det är många år, många kultursprång och mycken kunskap som skiljer läsaren från författaren. Vad som är Guds ord är alltså långt ifrån självklart. Gert Gelotte |
|
| Postat: tis jul 24, 2007 2:52 pm Rubrik: |
|||
Guds vilja som den framgår av Guds ord, bibeln, skall vi självklart acceptera. Egenpåhittade påbud bör vi vara ytterst varsamma med, för som du säger kan det vara egenintresset som styr. Men i många fall är det väl tvärtom, man kan se att i en viss fråga så känner man att Gud säger en sak fast man egentligen kanske skulle vilja att hans syn/regler var lite annorlunda. Hur som så har vi självklart ingen befogenhet att ersätta Guds bud med egna påhitt. Jesus uttalade ju sig mycket starkt just i den frågan när han angrep fariseerna för att de t.ex. gjort ett undantag från 4e budet om att hedra sina föräldrar (hedra avsåg på den tiden även försörja) om man bara gav det aktuella stödet till tempelgåva i stället. Då har de ju just ersatt Guds bud med något som de själva uppfunnit. |
|||
| Postat: lör jul 21, 2007 11:12 pm Rubrik: |
|||
Julius, Det här är en mycket intressant fråga. Vi kan ju inte ens tänka Gud utan att göra oss en bild/föreställning om Gud. Språket är både barriären och bron. Borde inte denna insikt göra oss synnerligen försiktiga med att uttala oss om vem Gud är och vad han vill? Ta meningen "Gud vill!". Hur mycket av den är "Jag vill" och "Vi vill"? En fråga som lätt leder till Marx konstaterade att egenintresset aldrig ljuger. Kanske vore det nyttigt att granska diverse kyrkliga påbud ur den synvinkeln och ställa oss frågan: Vem tjänar på det? Gert Gelotte |
|||
| Postat: lör jul 07, 2007 11:02 am Rubrik: |
|
| Gert, jag missade den här repliken eftersom den dök upp i en ny tråd.
Det är ju en stor skillnad mellan att vi skapar oss en BILD av Gud och att vi själva skapar oss en Gud. Religioner som hävdar att man skall skaffa sig egna, "privata" Gudar har inget med kristen tro att göra. Första budet är ju helt solklart på den punkten. Självklart kommer bilderna av Gud att bli olika, inte bara beroende på inriktning i tron utan minst lika mycket på våra erfarenheter i livet. T.ex. kan man väl anta att den tröstande, stödjande sidan av Gud kommer att kännas mer betydelsefullt för den som har det jobbigt i livet än för den för vilken allting löper som på räls. Det faktum att vi får olika bilder av Gud förtar ju inte grundtanken på att det är samma Gud. Om Gud vore som en stor staty och stod uppe på en bergstopp så skulle vi ju få olika bild beroende på från vilket vädersträck som vi betraktade honom. Men han vore ju ändå densamma oberoende av betraktelseriktningen. Och oberoende av från vilket håll man tittar så får man alltid bara en delbild, man kan inte se helheten. Att se Gud som han verkligen är fullt ut lär vara omöjligt för oss människor. |
|
| Postat: tis apr 24, 2007 6:10 pm Rubrik: Din, min, vår Gud. |
|
| Fortsättning från ett demokratisamtal som tog en ny och annorlunda väg.
Julius, Du skriver: "Om Gud bara är något som vi själva skapat, så kan man ju lika gärna tillbe Kalle Anka." Om detta är vi helt eniga. Men vem som skapar vem är en lika intressant som komplicerad fråga. Utgångspunkten för varje kristen tro är att Gud på något sätt finns objektivt utanför våra sinnen. Det är Gud som skapar människan inte människan som skapar Gud. MEN: Så fort vi tänker på Gud, talar eller skriver om Gud, eller ber till Gud så "skapar" vi honom. Vi kan ju inte ens tänka ordet Gud utan att använda vårt språk och därmed skapa oss en föreställning om Gud. I DENNA mening är det alltid vi själva som skapar Gud. Det okända avståndet mellan den Gud vi aldrig kan nå utom via språkets symboler och koder och den Gud vi föreställer oss tror jag ligger bakom många av problemen i diskussionerna på detta forum. Jag vet någorlunda vem min Gud är och du vet förmodligen det samma om din Gud. Men vad vet vi om vår Gud? Gert Gelotte |
|
