Katolsk Vision :: Svara på ämne

Svara på ämne

Användarnamn

Rubrik

Meddelande

Smilies





Fler smilies

Font Färg: Font Storlek:

Stäng öppna taggar

[quote="Agneta"]Jo, du har helt rätt.

Det kanske finns en svårighet i uttrycket att vi är såsom får i en fårflock inför Gud. Man får lätt bilden av bräkande djur som tätt samman följer sin herde.

Om herden är en god (medveten)troende går det flocken väl. Är herden ond (omedveten) i sin religion far flocken illa. Men herden är allena och flocken är flertal och om flocken inte består av just analytiskt kapabla människor med ett genuint eget förhållande till Gud är situationen mkt riskabel. Det blir lätt att flocken, den religiösa sammanslutningen, trycker sig tätt samman intill varandra för att skydda de sina och herden mot fiender. I rättfärdigandet av sina handlingar uppstår en notorisk pedagogik som inkluderar barnen naturligtvis. Det är Vi och det är Ni "de andra". Fienden. De annorlunda. Det annorlunda. 
Det psykologiska tillståndet för en sådan flock /församling blir antingen vad jag skulle kalla installationstro med pseudolycka eller så blir det ett obehagligt tillstånd av mellantillstånd. DVS människor anar och mår fruktansvärt dåligt men medvetandet klarar inte att reda ut vad som florerar.

Å andra sidan finns det inget mer eftersträvansvärt som troende när det gäller det sociala livet än bönegemenskap.

Men det är bekymmersamt att det finns så många människor som tyr sig till vem och vad som helst bara de känner sig trygga. Där är vi lika flockdjur. Och jag har alltid tyckt om de gamla israelernas årliga ritual att sända ut en syndabock i öknen för att åskådliggöra just detta mänsklighetens dilemma.

En god herde har ett kritiskt tänkande och lär sina "får" att om vi ska leva i endräkt och i kärlek så måste var och en ta ansvar för sitt handlande och noga pröva andarna ... i sig själv och andra. Om kyrkans män vill vara goda herdar och med oss alla gestalta en gudstat på jorden måste de och vi tillsammans kritiskt granska vad som föder fram kärleksfulla, värdiga och respektfulla (toleranta) mellanmänskliga samhällen och vad som inte gör det.

Det är ofta, nästan var vecka, som jag fantiserar om hur jag skulle ha varit om jag var tysk medborgare 1939. Skulle jag ha gömt en judisk familj i källaren och riskerat mina egna nära och kära? Skulle jag ha gömt en romer eller en homosexuell? Jag tror det men jag kan aldrig vara säker på det. Människan är dömd till evig längtan efter den ultimata symbiosen: att leva tryggt i Någons händer. En fader/moder, en ledare, en gudsbild. Det är mitt ansvar att möta denna trygghetslängtan i mig själv.

ps: jag har alltså svårt för bilden av den gode herden och alla fåren... Det tycks mig som om bilden funkade bättre på Jesu tid än vår tid idag med tanke på vad vi lärt oss om fundamentalismen.[/quote]

Alternativ
HTML är PÅ
BBCode är PÅ
Smilies är PÅ

Infoga en bild

	Inaktivera HTML i det här inlägget.
	Inaktivera BBCode i det här inlägget.
	Inaktivera smilies i det här inlägget.

Om du har dålig syn eller på annat sätt inte kan läsa denna kod, kontakta administratören för hjälp.

Bekräftelsekod: *
Ange koden exakt så som du ser den. Koden är känslig för stora/små bokstäver, och noll har ett diagonalt streck genom sig.