Katolsk Vision :: Svara på ämne

Svara på ämne

Användarnamn

Rubrik

Meddelande

Smilies





Fler smilies

Font Färg: Font Storlek:

Stäng öppna taggar

[quote="Agneta"]Carl Fredrik Hill befinner sig 1871 i Corots och Courbets  franska landskap och kämpar med en inre pockande rymd och ögats intagande av det sköna: naturen. En natur som för honom är Sanning och en andlig sådan. Han skriver hem till familjen " Ty om jag känner mitt ämne aldrig så djupt, så högt, så poetiskt , vilket är det största och första, så kan jag ej framställa det utan en oerhörd teknik. I skissen till mitt månsken ligger för den som kan se det, lika mycket som i det utförda, men att sedan under utförandet i detalj bibehålla poesin, att komma från färgerna och duken och sätta naturen inom ramen - det är det som ska göras"

Här anas, tycker jag, en allvarlighet som står mystiken nära. Nästan strängt och omöjligt: att göra avbildningen till en företeelse parallell med det avbildade. Landskapsmålarna exempelvis är många. De är monotona, högst kommersiella, fotografiskt avbildande, "har" tolkningsföreträde. Skickliga och oskickliga. De gör människan liten inför betraktandet av det storslagna typ Caspar David Friedrich eller varför inte Strindbergs havsmotiv.  Japanska målare återger underskönt minimalistiskt och lyckas ofta förmedla en storslagen gåtfullhet i ett fåtal linjer.

Om man inte står allvarlig inför naturen förminskar man sin egen värdighet och det man avbildar. Såsom ikonmålaren kan landskapsmålaren förhålla sig...

Men som Ola Billgren skriver i sin bok "måleriets Liv och Död" "Naturen är inte ett mänskligt attribut" och det är här Hills uttalande blir som musik för den gudslängtande. Att inkorporera Naturens andedräkt i sig. Att känna poesin, höra Guds röst och vilja ge vidare som gåva. Kanske inte bara som gåva utan som en tvingande inre nödvändighet. Se fåglarna på marken, säger Jesus. Fransiskus talade till fåglarna.

Den allvarsamme gudslängtande konstnären, poeten, musikern som återger naturen, det andliga och levande i naturen, befinner sig i ett allvarligt ögonblick.

Därför är konstnären, den allvarsamme konstnärens känslighet i en värld som inte igenkänner Guds andedräkt i allt levande... illa ute. Att Hill blev sjuk...att andra lika allvarsamma musiker, konstnärer, poeter blev och blir sjuka i dagens gudsfrånvända värld är inte konstigt. Det är nästan logiskt och nästan tragiskt nog friskt.

Vad är friskt och vad är det vi kallar sjukt inom konsten? 
Varför känns den "sjukes konst" stundtals så nära den kristna mystiken (se särlingskonsten) och hur ser katoliken på den "sjuke" särlingskonstnären? Är han besatt av demoner? Och för oss kristna; om en icke troende konstnär "bara" avbildar naturen men den troende betraktaren anar Gud... vad har hänt? Detta liksom att "stor konst" inte behöver vara kommen ur en tro hos konstnären. Tvärtom.
Hur ofta har vi katoliker talat om detta... finns det en katolsk vinkling? Finns det en dold agenda (moraliserande) inom vår kyrka om vad som är god modern konst?

Många många frågor och en väldans stor frågeställning och jag är fullt medveten om det svåra i ämnet ... men...

Agneta[/quote]

Alternativ
HTML är PÅ
BBCode är PÅ
Smilies är PÅ

Infoga en bild

	Inaktivera HTML i det här inlägget.
	Inaktivera BBCode i det här inlägget.
	Inaktivera smilies i det här inlägget.

Om du har dålig syn eller på annat sätt inte kan läsa denna kod, kontakta administratören för hjälp.

Bekräftelsekod: *
Ange koden exakt så som du ser den. Koden är känslig för stora/små bokstäver, och noll har ett diagonalt streck genom sig.