”Har Gud ett kön?” Frågan ställs av syster Barbara E.Reid OP och hennes svar får avgörande betydelse för synen på HBTQ frågor. Sr Reid OP – ordförande för Catholic Theological Union Chicago – svarar definitivt “nej” och undersöker könsmetaforer och analogier i Bibeln och vad Guds överskridande av kön särskilt betyder för HBTQ rörelsen. Sr Reid presenterar olika traditionella bibliska bilder som ”Herre, ”kung” och ”fader” och som länge dominerat vårt språk för det Gudomliga men hon visar hur Bibeln också är full av feminina bilder av Gud som tex en kvinna som föder, Gud som barnmorska osv.
”And crucially, Reid draws the connection between language for God and how we then engage with humanity, created imago Dei:“If we only use only male language for God, then we are affirming that males are more god-like than females. Yet Genesis 1:27 says that both male and female people are made in God’s image. When we take to heart the female images of God in the scriptures, that enables us to see that women as well as men are made in the divine image and likeness and that the divine is revealed equally powerfully in female experiences as in male ones.”
“Moreover, when we affirm that God is beyond gender, it opens the way for acceptance of all people, whatever their gender identity—be it cisgender, transgender, or anywhere on the gender spectrum—as equally made in God’s image and likeness. God is not confined to any gender, and God’s loving being encompasses all.”
PS Det finns mycket litteratur om HBTQ inom katolskt område på andra språk som borde översättas till svenska så att också katoliker i Sverige kan hålla sig uppdaterade om vad som händer inom HBTQ området. Här några exempel på böcker som publicerats av New Ways Ministry.
Signum ”Vatikanens synodkontor tillkännagav den 26 april förändringar gällande sammansättningen av biskopssynoden, som kommer att sammanträda den 4–29 oktober i Vatikanen. Påven Franciskus har beslutat att kvinnor, för första gången, ska vara röstberättigade medlemmar vid biskopssynoden. Tidigare har kvinnor bara deltagit som ”revisorer” eller observatörer utan rätt att rösta om församlingens resultat. Påvens beslut utgör en milstolpe i kyrkans synodala process
Som vanligt översätter diakon Göran Fäldt – för Katolsk Horisonts räkning – alltid selektivt internationella texter som sammanfaller med Göran Fäldts uppfattningar. Den här gången rör det sig om biskop Erik Varden av Trondheim ”som talat med CNA om biskopars roll och varför den nordiska biskopskonferensen har valt att offentliggöra ett brev om sexualiteten och transgenderismen i denna tid.”
”Katolikerna måste tala om det här ämnet, ”helt enkelt därför att det hör till själva grunden av vad vi tror.”
I Herdabrevet står även att läsa ”Vi erkänner allt som är ädelt i denna rörelses aspirationer ” – underförstått dock inte sexuellt umgänge mellan samkönade personer då något sådant underförstått inte ses som ”ädelt.”
Biskop Anders Arborelius i Stockholms katolska stift – en av undertecknarna av Herdabrevet – tydliggör för DAGEN att ”när det gäller samkönade relationer är idealet att leva ett liv i sexuell avhållsamhet”. I klartext alltså livslångt celibat utifrån katolsk katekessyn att ”homosexuella handlingar i högsta grad är klandervärda och strider mot den naturliga lagen då de stänger av den sexuella akten från att ge liv.” ”De kan aldrig i något fall godkännas.”(KKK §2333)
Här finns önskemål från reformsinnade lekmän, ordensfolk, präster och biskopar runt om i världen att tiden är inne för katolska kyrkan att ta ett nytt antropologiskt helhetsgrepp i synen på människans sexualitet och sätta fokus på och betona kärlek, trofasthet och ärlighet i mänskliga parrelationer – oavsett sexuell läggning – istället för fortplantning. På så vis skulle kyrkan slippa att försvara sitt– för de flesta katoliker – helt meningslösa totalförbud mot artificiella preventivmedel och erkänna gifta pars praxis att ha sex även utan önskan om barn – och som bonus VIPS slippa fördöma kärlek mellan samkönade personer. Som extra bonus skulle kyrkan också bli trovärdig angående ”alla människors lika värde”- inte bara i teorin utan även i levande livets verkliga praktik – då uppmaningen att homosexuella ska visas ”medlidande och finkänslighet” blir överflödig. (KKK § 2358)
PS Nyttigt att påminna sig att – trots sitt höga tonläge – Nordiska Biskopskonferensen (ovan) sammanlagt endast representerar ca 250.000 katoliker. Att ställas i proportion till tex Tyska Biskopskonferensen med ca 21, 1 miljoner katolikeroch med världskyrkans ca 1,3 miljarder katoliker.
”Nordiska Biskopskonferensen skrivit ett Herdabrev som kan läsas på Stiftets hemsida” Med de orden avverkar p Dietz Herdabrevet 5 e söndagen i fastan 2023 i Sankta Eugenia.
Stockholms katolska stift publicerar på 7 språk ”Nordiska Biskopskonferensens herdabrev för fastetiden – om den mänskliga sexualiteten ”
Noterar att Herdabrevet inte är undertecknat i den svenska och engelska versionen men dock i de övriga versionerna. Hur kommer det sig ? Inte heller framkommer vem som översatt Herdabrevet som låter som en översättning …..
// Irène
PS Nordiska Biskopskonferensen – som representerar ca 250.000 katoliker – har tidigare gjort sig känd för sitt anspråk att ha tolkningsföreträde gentemot tex Tyska biskopskonferensen som representerar ca 21,1 miljoner katoliker…….
Ett tjusigt intro om Noa, Gud och regnbågen leder smidigt över till följande :
”Detta förbundstecken, regnbågen, påstås i vår tid vara symbolen för en rörelse som på en och samma gång är både politisk och kulturell.”
”Regnbågsrörelsen” tycker biskoparna i Nordiska Biskopskonferensen alls inte om ……..särskilt inte somden nu har bidragit till att allt fler katolska röster hörs bland såväl präster som biskopar som är för välsignelser av samkönade par…….
Nordiska Biskopskonferensen resonerar attnu gäller det att nå ut till Gudsfolket i alla församlingar med ett sanningens ord ……
”Feministisk liturgi tjugo år senare – tillbakablick och spaning mot framtiden”
” Ninna Edgardh är professor emerita i kyrkovetenskap, särskilt diakonivetenskap. Doktorsavhandlingen från 2001 handlar om feminism och liturgi och baseras på material från 1990-talet. Men vad har hänt sen dess och hur ser framtiden ut för feministisk liturgi? ”
”Det här avsnittet handlar om Joseph Ratzinger, Benedictus XVI, som gick bort på nyårsaftonen 2022. I avsnittet ges en överblick över Ratzingers liv och tänkande. Hur ska man få ihop bilden av honom som å ena sidan en ”pansarkardinal” och ”Guds rottweiler” och å andra sidan en from, tillbakadragen och dynamisk teolog? Gäst i avsnittet är Gösta Hallonsten, professor emeritus i systematisk teologi, som under ett antal år var medlem i den internationella teologkommission som Ratzinger ledde.”
// Irène
PS Noterar att Gösta Hallonsten inte en enda gång nämner ordet ”pedofilskandal” och inte heller ordet ”tystnadskultur”i sin beskrivning av Ratzinger / Benedikt XVI. Man kan ju inte alltid hinna få med allt………särskilt inte om man vill få med allt om sig själv och Ratzinger och påven!
Stockholms katolska Stift vill vinnlägga sig om att ”rätt” bild förmedlas i Sverige av Ratzinger /Benedikt och det kan inte vem som helst göra! Såväl Katolskt Magasin som Stiftets katolskt VDN – märkta historiker prof Yvonne Maria Werner korrigerar därför felaktigheter och missuppfattningar !
Thomas Reese SJ skriver om ”Eucharistins judiska rötter”
”To understand the Eucharist, we must remember that Jesus and his first disciples were all Jews. We might even say the first Christians were Jewish heretics because, unlike their fellow Jews, they believed Jesus was the Christ, the Messiah.
After Pentecost, the Jewish Christians continued to go to the temple to pray. If they were outside of Jerusalem, they would go to the synagogue on the Sabbath and on Sunday they would gather for a meal, imitating the Last Supper celebrated by Jesus.
Because they kept talking about Jesus as the Messiah, their fellow Jews finally got fed up and kicked them out of the synagogue.”
Med tanke på den ensidigt negativa och ofta missvisande bild av Synodensom förmedlas i Stockholms katolska Stift – och nu senast av p Ulf Jonsson SJ i hans ledare i Signum under rubrik ”Synod på villovägar ” och i Signumpodden – kan det vara på sin plats att sprida positiv, hoppingivande och mer korrekt information från We Are Church International som idag höll presskonferens på Zoom inför European Continental Assembly of the Synodi Prag 5-12 febr 2023
De olika inläggen finns att läsa här
> Christian Weisner (We are Church Germany, Moderator): Towards a new togetherness in the Church
> Colm Holmes(Chair We are Church International, Ireland): EQUALITY at Synod > Ludovica Eugenio(#italychurchtoo, Italy): Sexual and spiritual abuse and the need for reform > Dr Luca Badini Confalonieri (Wijngards Institute, England): A Constitution for the RC Church
> Sophie Rudge(Co-president andante-europa.net,England): CWC/Andante – Equality for Women
> Sr Philippa Rath OSB(delegate at Synodal Path in Germany): The German approach for Reform
Benedictine nun of the Abbey of Saint Hildegard in Ruedesheim‐Eibingen, member of the Central Committee of German Catholics and delegate of the religious orders in the Synodal Way:
1)We have succeeded in developing a new culture of interacting, based very much on the centuries‐old practice of religious orders: lay people, priests, bishops, members of religious communities; men and women; young and old truly working together. In Germany we are united in our determination to root out the systemic causes of violence and abuse – as identified in various studies. And we are very much united by a shared concern about the future of our faith and church.
2) Spiritual renewal is an integral part of our synodal pathway – by rediscovering the central message of Jesus who – without exception – met people without prejudice, who did not rule, but served, who called everyone equally to be his disciples. 3) Despite some opposition seminal texts have been promulgated in all thematic fields of the synodal pathway, notably concerning „Power and its Sharing“ and „Women in Church Ministries“. Some German dioceses have started the implementation of those texts that outline future practice standards, other texts ‐ those that concern the Church worldwide – will serve as preparation for the world synod and will be discussed in Prague.
4)We see ourselves as providing impulses for the Church worldwide – and we are encouraged by the fact that our ideas for reform are shared ‐ of course with different nuances ‐ on the agenda of churches all over the world ‐ as is impressively evidenced, e.g., by the working document for the continental synod Enlarging the Tent.
5)We share the conviction with Pope Francis that there is no way back on our chosen path towards a synodal Church. There is still a lot to do and a lot to learn, e.g. a sober culture of arguing. But it is worth the effort, even though the path is pretty rough. We members of religious communities can vouch for that, based on our experience. Only if all the baptized and confirmed are consulted and given an equal vote, it will be possible to keep our Church alive and future proof.
> Miroslav Maťavka (SIGNUM, EF and GNRC, Slovakia): Equality for LGBTIQ+
For visible and valued participation of LGBT+ Catholics in the Synod and the life of the Church
Even in 21st century Europe LGBT+ Catholics still experience discrimination. Historically Church representatives have often been the spreaders of negative attitudes towards LGBT+ persons. In recent years, local churches in some, especially Western European countries, have gone through self‐ reflection. Some bishops even expressed apologies or made steps towards LGBT+ inclusive pastorate.
Open recognition of the situation and subsequent efforts to remove prejudices brought fruits of the Holy Spirit for all involved. Pastoral offers specifically aimed at LGBT+ Catholics in some dioceses had a positive impact on the understanding of inclusivity and equality throughout the Church. They became the mustard seed for the further shift of the Catholic understanding of human sexuality and gender identity in relation to a fulfilled life of a person in Christ Jesus.
However, especially in Eastern Europe, LGBT+ Catholics still encounter prejudices that have long been disproved scientifically. Some local churches even still push recommendations for the treatment of homosexuality or various offers to suppress gender identity. A common phenomenon in these countries is the attempt to polarize and use LGBT+ persons as a tool for agitating against developmental changes in society. Efforts to create a conflict between the West and the East can be observed both in secular society and in the Church.
Hence current synod of the Church is an important tool for building a Church, which should be a real home for all the baptized. During the first phase of the synod, some individuals or groups of LGBT+ Catholics made themselves heard and others really have been included in synodal activities in their dioceses. Their diverse experiences were summarized in the statement of the RCC WG of the EF from August 10, 2022, which also lists recommendations for the synod. These will be shared with delegates of the synod assembly in Prague and encouraged for implementation throughout the synod.
PS Sr Philippa Rath OSB i klostret Abtei St. Hildegard / Benedictine Abbey of St. Hildegard i Rüdesheim i Tyskland har ”samlat vittnesbörd från 150 kvinnor som känner sig kallade till diakon eller präst” i en bok som heter ”Weil Gott es so will” (Därför att Gud vill ha det så) och som kom ut 1 febr 2021 på Herders förlag. Boken presenteras av förlaget så här :Läs forts
Senaste numret av KM 1/2023 är bla ägnat som ett minnesnummer över ”Joseph Ratzinger 1927-2002” Chefredaktören Helena D’Arcy skriver ledaren under rubrik ”Nyhetsredaktioner utövar makt i hur man rapporterar – eller inte rapporterar.”
Håller helt med och hoppas att Helena D’Arcy genom detta statement även inkluderar KM redaktion.
Ledaren ondgör sig bla över hur ”Benedikts livsgärning som public-servicekanalen valde att kabla ut rimmade synnerligen illa med kravet på opartiskhet och saklighet som ingår i SVT :s sändningstillstånd.”
Om det är något som präglar KM rapportering i minnesnumret om Ratzinger / Benedikt så är det hur KM utövar sin makt genom att kontrollera att enbart skönmålningar dvs retuscherade bilder av Ratzinger / Benedikt presenteras i KM numret. Detta görs på ett smidigt sätt genom att uteslutande åberopa sig av GARANTERAT partiska röster i beskrivningen av Ratzingers / Benedikts livsgärning.
Ordet går därför främst till ärkebiskop Georg Gänswein – Benedikt XVI privatsekreterare – och Charlotta Smeds – redaktionschef på Vatican News-två personer vilka KM i förväg vet har ENBART oerhört mycket positivt och kärleksfullt att förtälja om Ratzinger /Benedikt.
För att kunna bibehålla denna ensidigt positiva bild av Ratzinger / Benedikt utövar KM vidare sin redaktionella makt genom att tex INTE referera till eller ge ordet till Thomas Reese SJ – fd chefredaktör för jesuiternas tidskrift America i USA – som kanske tydligast personifierar och åskådliggör Ratzingers / Benedikts förtryck. Thomas Reese SJ ”Benedikt XVI en tysk professor som behandlade andra teologer inte som jämställda utan som sina elever som behövde korrigeras närdenne ansåg att de hade fel. Prefekten för Troskongregationen kardinal Ratzinger tystade andra teologer och fråntog dem möjlighet att publicera sig. Tragiskt för kyrkan.”
Och inte heller vill KM rapportera och referera till omdömet från inhemsk katolik och känd journalist som Carl Otto Werkelid – fd bla chef för Svd kulturrredaktion – som i Aftonbladet i samband med att Benedikt valde att avgå som påve 2013 vågade påstå ”Kardinalfelet – påven borde inte blivit påve”och som skriver: ”Ratzingers regemente var hårdfört; medan han i personliga samtal kunde visa värme och förståelse var han oftast oblidkelig i sin ämbetsutövning, något många bittert fått erfara. Inofficiellt gick han stundtals under namnet ”Inkvisitorn”, ibland ”Rottweilern”, och det är ingen tvekan om att han kom att förstärka den polske påven Johannes Paulus II:s djupgående konservatism.”
När det specifikt kommer till utvärderingen av hur Ratzinger / Benedikt ”handskades med de prästerliga övergreppsskandaler som har skakat katolska kyrkan under de tre senaste decennierna” ger KM ordet till John L. Allen – chefredaktör för Crux – som i sin tur helt åberopar sig på ärkebiskop Charles Scicluna under rubrik ”Joseph Ratzinger banade väg för kyrkans nolltolerans.”
NärCharles Scicluna – ”i praktiken kyrkans högste åklagare i övergreppsärenden från 2002-2012”utvärderar Ratzinger så utvärderar Scicluna i praktiken sig själv. Det verkar John Allen inte ha några synpunkter på – vilket KM i sin tur inte heller har några synpunker på.
Som vanligt när det gäller beskrivning av hur Ratzingers / Benedikt ”handskades med de prästerliga övergreppsskandalerna” inleder även John Allen sin historiebeskrivning i samband med att ”övergreppsskandalerna i USA exploderade” runt 2001 och hur Ratzinger då agerade dvs under galgen.
I sin redaktionella maktutövning väljer KM att inte tala om eller beskriva vad som hänt dessförinnan.
Här kommer därför lite kompletterande information från olika media ute i världen utifrån att Ratzinger hela tiden – alltsedan han 1981 blev prefekt för Troskongregationen – varit den absolut mest välinformerade personen inom katolska kyrkanvad katolska prästers övergrepp på minderåriga beträffar.
I Newyorker 8 dec 2015 finns intressant artikel av Sarah Larson som beskriver hur allt handlade om sekretess och åter sekretess och om att skydda kyrkans rykte. En intressant beskrivning av en process hur katolska kyrkans syn på prästers övergrepp på minderåriga sågs som ”en synd som prästen hade biktat och fått förlåtelse för. Ingen förståelse för att det rörde sig om kriminella handlingar som ständigt upprepades.”
”Not anywhere. It was all about protecting the reputation of the Church, and then, in parens, keeping it secret. It was always about the secrecy. If the crimes of the priest were mentioned, they were often referred to as ‘sins,’ for which the priest had repented and been forgiven. With no sophisticated understanding, at a time when there clearly should have been, that these were A) criminal acts and B) criminal acts of a type that recur again and again.””
