Om några år kommer samkönade äktenskap att vara ett fullständigt normalt och okontroversiellt inslag i det civila samhället. Hur skall kyrkans läroämbete hantera detta faktum? På Katolsk Visions Forum inbjuder vi till en diskussion om hur vår syn på äktenskapet påverkas av att vi kan få barn på mer än ett sätt. Sök under rubriken ”äktenskap/samlevnad”.
Gert Gelotte
Irène Nordgren
Spe salvi – Benediktus XVI nya encyklika
30 nov 2007
”I hoppet är vi räddade” (Rom 8.24)
Då påvens första encyklika Deus Caritas est (Gud är kärlek) som kom 25 dec 2005 handlade om kärlek, förmodas att den nya encyklikan är den andra i trilogin Tro Hopp och Kärlek.
*************
”Wir sind Kirche” kommenterar bla den nya encyklikan under rubriken Spes ohne Gaudium * (Hopp utan Glädje) och citerar först påven då han skriver ”Det rätta tillståndet för mänskliga ting och världens moraliska välbefinnande kan inte garanteras enbart via strukturer, hur bra dessa än må vara. Sådana strukturer är inte bara viktiga men också nödvändiga, men dessa varken får eller ska sätta människans frihet ur spel. Även de bästa strukturer fungerar bara om samhället besjälas av övertygelse. Övertygelse uppstår dock inte av sig själv utan måste ständigt förvärvas på nytt.” (min övers)
”Wir sind Kirche glädjer sig åt att påven uttrycker sig så tydligt, men samtidigt blir det desto svårare att förstå att detta inte redan för länge sedan förverkligats inom kyrkan. ” ”Det är hög tid att äntligen låta Guds kärlek märkas också inom vår kyrkas strukturer. Sålänge detta inte sker är det svårt att känna glädje. Men vi ger inte upp hoppet” säger ”Wir sind Kirche” avslutningsvis.
(*7 dec 1965 kom andra Vatikankonciliets encyklika Gaudium et spes Glädje och Hopp)
// Irène Nordgren
Alla kastar sig över bilden av Maria Magdalena. Kyrkans män gjorde det till sin bild av den fallna botgörerskan .redan under 300talet. Feministteologer, newage-rörelsen, rockmusiker, konstnärer och poeter. I sinnet och fantasin på årtusendens västerländska människor är hon lik ett stycke lera man knådar till än det ena än det andra. Luther kallade henne ”ett hysteriskt stackars fruntimmer” och sadomasochisterna har henne som favoritmodell och feministteologer spekulerar stundtals(det må sägas). De romantiska poeterna, i filmer och i rockmusik är hon ofta Jesu kvinna. Jesu fru. Jesu älskarinna. De gnostiska evangelierna orkar jag inte ens ta upp. Det är så välkänt. Lite dock kan sägas: Jesu nära följeslagare och Petri jämlike. För att inte tala om de katolska kyrkofäderna och tusentals präster genom den katolska historien och deras bild av den fallna kvinnan, den hängivna, den botgjorda.
Varför är det så?
Maria, Guds moder är Guds moder och allas vår Moder medan Maria Magdalena är bilden av… ja vad egentligen? Varför knådas inte Marthabilden?
Vi besjunger Magdalena så vackert i nya psalmer. Poeter älskar henne och visste ni att nästan var diktande nobelpristagare har en dikt om henne. Och detta samtidigt som vi med all rätt mår illa när Madonna gör parodi på scen av det västerländska hora-madonnakomplexet. Eller?
Hon är förfärlig då tycker jag, artisten Madonna. Men vad säger hon egentligen till oss bortom det som äcklar (mig)?
Jag minns när jag i Lund för väldigt många år sedan satt med under en föreläsning/föredrag om Maria Magdalena. Själv skulle jag föreläsa om samma kvinna en vecka senare. Salen var smockfull och längst fram satt en samling lärda katoliker. Föredragshållaren drog ett skämt ”Ja, förstår ni, en av de klassiska konstbilderna av henne föreställer en kvinna som ligger naken i öknen med långt hår och håller en döskalle och ett kors i sin hand för betraktelse.” Nu skrattar några lärda hånfullt och jag ångrar än i denna dag att jag inte reste mig upp och ropade genom folkhavet ”Och jag vet ingen vackrare bild än en naturligt naken kvinna ensam i naturen betraktande det andliga livet och döden”. Jag var nybliven katolik och vågade inte.
Maria Magdalena,målning/Moderna museet Sthlm
Det finns så mycket att säga och jag vill inte nödvändigtvis ta upp ett ämne som redan är så använt inom feministteologin men jag vill gärna ställa frågan lite annorlunda.
Vad är det vi använder henne till? Varför är hon så ”möjlig” att använda? Häri ligger många andliga och psykologiska bottnar anser jag.
Tankar?
Agneta Sofiadotter
Kyrkans tidning 26 nov 2007 :”Vykort för kondomer till katolsk ärkebiskop.
Igår överlämnade Rättviseakademin 2500 underskrivna vykort till Sveriges
katolske biskop Anders Arborelius. Vykorten kräver att katolska kyrkan ska
tillåta kondomer för att hindra spridningen av hiv.”
Ett utmärkt initiativ som vi gärna hade deltagit i.
Irène Nordgren
Gert Gelotte
Länk till hela artikeln: http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/vykort_for_kondomer_till_katolsk_arkebiskop_0_3553.news.aspx
Jag vill tipsa om att i morgon söndag 25 november kommer årets Margit Sahlin – symposium ägnas åt Andra Vatikankonciliets efterföljd.
Jag citerar från Katharinastiftelsen hemsida /http://www.katharinastiftelsen.se/
Philip Geister, jesuitpater, teol dr
Örjan Ekman, fil kand
Gunnel Vallquist, professor, akademiledamot
Deltagaravgift 100:-
(som läggs till fonden)
I en paus serveras förfriskningar.
Adress
Sturegatan 54
114 36 Stockholm
I våra liv och världen behövs tro, hopp och kärlek.
Samt ordningar av alla de slag.
Säkert är kärleken störst av allt, kanske också mest svårordnad och efterlängtad. ”Semper idem” är första delen av sentensen som används om katolska kyrkan. Samtidigt är det säkert så att både tro och ordningar måste utvecklas och reformeras. För katolska kyrkan är Andra Vatikankonciliet (1962-1965) en historisk händelse som lever vidare.
Gruppen Katolsk Vision har skrivit och undertecknat ett Manifest. Vi vill föra samtal om fortsatt reformarbete i det andra Vatikankonciliets anda, samt även uttrycka önskemål hur vi skulle vilja se ändrade ordningar i kyrkan. Dessa våra önskemål är inspirerade av vår tro, våra erfarenheter och liknande önskningar från den världsvida reformrörelsen Wir sind Kirche/We are Church.
Alltnog, Katolsk Vision har i veckan startat en öppen Blogg, där denna notis ligger. Några av oss är mer aktiva bloggare än andra, men alla är välkomna att skriva.
Bloggen referarar dels till hemsidan för Katolsk Vision, där bl a Manifestet står att läsa, dels till ett Forum som också är nyupprättat.
Vi välkomnar alla intresserade till både Blogg och Forum, ibland gör vi själva länkar mellan notiser i ”den andra”. En praxis får utveckla sig
Envar kan initiera ämnen ock kommentera på Forumet , som gäst eller registrerad medlem.
Välkommen!
Krister Janzon, kontaktperson för Bloggen
Anmärkningar:
– ”semper idem, semper reformanda” betyder ungefär ”ständigt densamme, ständigt under förändring”.
– Bloggen på www.katolskvision.se/blog
– Forumet på forum.katolskvision.se
– Hemsidan för Katolsk Vision på www.katolskvision.se
Vänner,
Bengt Lagerkvist har skrivit en tankeväckande artikel om två målningar föreställande påven Innocentius X. Jag tar upp hans artikel under ämnet Konstens teologi på vårt Forum. Ni är hjärtligt välkomna att läsa och tycka till. Tyvärr kluddade jag till det med bilderna och ni får vänta in ett tag på sidan innan de visar sig med sin medföljande text. Vår gode webmaster har tagit lördagskvällssemester och min tekniska duglighet räcker inte till.
Agneta Sofiadotter
Vänner,
så var det dags igen:
La Republica samt TT–Reuters rapporterar att offren för mer än 20 års sexuella övergrepp på eskimåer i Alaska har erhållit drygt 300 miljoner kronor i skadestånd från amerikanska jesuiter. Enligt Los Angeles Times har ett tiotal jesuitpräster och tre missionärer från Oregon anklagats för övergrepp i 15 byar mellan 1961 och 1987. TT citerar:
– I vissa byar är det svårt att hitta en vuxen som inte blev sexuellt utnyttjad av män som använda religion och makt för att våldta, skämma ut och sedan tysta hundratals barn ur ursprungsbefolkningen i Alaska, säger Ken Roosa, advokat för ett av offren.
– Det är en hel generation av barn som har drabbats, kommenterar Barbara Blaine från ett Chicagobaserat nätverk för folk som utsatts för övergrepp av präster.
– Vad som hände i de här byarna är att de skickade in ett rovdjur dit där folk inte hade någon kontakt med omvärlden i fyra, fem, sex månader. Och under den tiden kunde en man utnyttja vartenda barn.
Offrens advokater anklagar det katolska stiftet i Fairbanks för att bära ett lika stort ansvar för övergreppen. Någon uppgörelsen med stiftet har inte träffats.
Vänner, är det inte snart dags för en diskussion om vilka systemfelen är i katolska kyrkan? Att allt skulle vara en enda lång serie av diverse olyckliga omständigheter kan jag inte tro.
Gert Gelotte
Påven Benedictus XVI varnade nyligen domarna i Vatikanens äktenskapsdomstol för att alltför lättvindigt ogiltigförklara äktenskap. Det var ett befogat ingripande. Hyckleri är nämligen aldrig någon bra lösning på problem. Och i exempelvis en del amerikanska stift har ogiltigförklaring av äktenskap tagit sådan omfattning att det i praktiken fungerar som skilsmässa.
Men om påvens ingripande hejdar ett missbruk, så löser det på intet sätt problemen för alla civilt skilda och omgifta katoliker. Oavsett omständigheter så är dessa idag principiellt utestängda från kommunionen på livstid. Detta är ett exempel på hur kyrkans ledning för att uppfylla lagens bokstav försummar kärlek och medmänsklighet.
Livet går inte i repris, gjort är gjort, alla misslyckas vi på något sätt, några med sina äktenskap. Och ibland kan vi bara göra bästa möjliga av en omöjlig situation.
Detta borde även kyrkans ledning inse, och handla därefter, i stället för att i onödan plåga människor.
Nästa år är det fyrtio år sedan påven Paulus VI utfärdade encyklikan Humanae Vitae, som förbjuder användandet av preventivmedel. Få encyklikor är så ignorerade i praktiken. Ändå är den en tung börda.
Clifford Longley som varje vecka skriver en krönika i den brittiska katolska tidskriften The Tablet granskar den 20 januari problemet Humanae Vitae på ett intressant sätt.
Han skriver att orsaken till att Paulus VI gick emot sin expertkommissions råd att tillåta preventivmedel var en invändning från fyra konservativa teologer.
Dessa argumenterade att förbudet mot preventivmedel bottnar i samma principresonemang som förbudet mot homosexualitet. Nämligen att sexuella handlingar som saknar eller berövats sitt naturliga mål, att göra barn, är synd därför att de bryter mot naturens ordning som uttrycker Guds vilja.
Om alltså preventivmedel tilläts, skulle i konsekvensens namn även homosexuella handlingar som framkallar orgasm bli tillåtna. I en tid då mycket få ens ifrågasatte fördömandet av homosexualitet var detta otänkbart för Paulus VI.
Longley drar ut konsekvenserna av detta resonemang och konstaterar att om varje sexuell orgasm som saknar sitt ”naturliga mål” är synd, så hamnar sex under så kallat säkra perioder i samma kategori som homosexualitet. Däremot skulle lesbiska orgasmer, som per definition inte har som naturligt mål att göra barn, vara helt okej.
Clifford Longleys slutsats är att Paulus VI gjorde sexualmoral av sina fördomar mot homosexuella och försatte kyrkans moralundervisning i en enda röra. Och, konstaterar han:
Det är dags att kyrkan gör något åt den skada som Humanae Vitae ställt till med och i stället presenterar en sexualmoral som klingar av sanning och kommer i närheten av evangeliet.
Det är lätt att hålla med honom. Clifford Longleys krönika är ett exempel på den öppna debatt som förs i den internationella katolska kyrkan men som är i det närmaste totalt undertryckt i Sverige.
