Läs de fyra ledarkrönikor i Göteborgsposten av Gert Gelotte – som omnämns i nedanstående artikel i Kyrkans Tidning – som han skrev efter en studieresa till Israel / Palestina i oktober 2007.
//Irène
Del 1 http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=380909
Del 2 http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=380908
Del 3 http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=381715
Del 4 http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=381940
Läs Gert Gelottes artikel i Kyrkans Tidning nr 22 med anledning av Israels 60 årsjubileum.
// Irène
2008-05-29 06:12
För en tid sedan deltog jag i en debatt i Radio Full Gospel i Göteborg om Israel och Palestina. Anledningen var fyra krönikor jag skrivit i Göteborgs-Posten om hur den palestinska civilbefolkningen förtrycks på Västbanken.
Min motpart var en mycket upprörd judisk man. Han inledde debatten med att fråga:
– Anser du att Israel ska få finnas som en judisk stat?
Jag blev överrumplad och i direktsänd radio finns inte tid för eftertanke. Dock fick jag ur mig ett någorlunda rimligt svar:
– Ja, det tycker jag – om det innebär att alla som lever i Israel har samma medborgerliga rättigheter och skyldigheter.
Min motpart nickade belåtet. Jag var alltså för ett judiskt Israel. Men frågan förtjänar en djupare analys.
Kan ett land, ett geografiskt område, ett stycke jord ha en gudsuppfattning, en religion? Är det inte människor som tror eller inte tror? Visst, vi talar om det kristna Europa och menar länder som domineras av en kultur präglad av kristen tro. På samma sätt kan vi naturligtvis också tala om det judiska Israel. Men är vi eniga om den definitionen?
När Israel bildades 1947–48 fördrevs 700 000, kanske upp emot en miljon palestinier. Det är detta som kallas Nakba (katastrofen) och som är palestiniernas 60-årsminne – baksidan av Israels 60-årsjubileum.
Fördrivningen var planerad i detalj med namnet Plan Dalet. Den genomfördes systematiskt och mycket brutalt under ledning av David Ben Gurion och de män som sedan kom att bilda den första israeliska stats- och försvarsledningen. Syftet var dels att skapa utrymme för judiska invandrare, dels att Israel skulle bli ett land med en judisk majoritetsbefolkning – ett judiskt land.
Den som vill ha en detaljerad skildring av hur detta gick till kan läsa den israeliske historikern Ilan Pappes internationellt uppmärksammade bok Den etniska rensningen av Palestina.
Boken är inte invändningsfri, det är ingen historieforskning. Men Pappe är mycket noga med dokumentationen som till stor del består av skriftligt israeliskt material samt intervjuer med israeler och palestinier som upplevde fördrivningen.
Israel har i dag 6,8 miljoner innevånare. Av dessa är 23 procent icke judar, de flesta palestinier, så kallade israeliska araber. De brukar gratuleras till att få leva i Mellanösterns enda demokrati. Och visst: Palestinier i Israel har det materiellt bättre än palestinier på Västbanken eller i Gaza. Men det finns obehagliga komplikationer.
När Israel bildades konfiskerades och förstatligades stora landområden som tillhörde fördrivna palestinier. Enligt svenska utrikesdepartementets färska rapport, Mänskliga rättigheter i Israel 2007, ägs 93 procent av marken i Israel av staten genom Israels markmyndighet (ILA). Den kan inte köpas, endast arrenderas. Drygt tio procent av denna mark kontrolleras av Judiska nationella fonden (JNF) som enligt sina stadgar inte får arrendera ut mark till icke judar.
Vidare bor cirka hälften av 160 000 israeliska beduiner i byar som inte godkänns som bosättningsorter av den israeliska staten. Därmed saknar innevånarna vatten, elektricitet, sjukvård och skolor – enligt UD:s rapport.
2005 fastslog Israels statsåklagare att ILA inte har rätt att diskriminera israeliska araber. Ärendet ligger nu för avgörande i Högsta domstolen. Dock har Israels parlament (Knesset) föregripit HD:s behandling genom att i juli 2007 med röstsiffrorna 64 mot 16 i en första läsning godkänna ett lagutkast som försvarar JNF:s diskriminerande stadgar.
Israels lagstiftning gör det alltså betydligt svårare att bo för israeliska araber än för israeliska judar. Och att bo kvar! Kvinnor och män från de palestinska områdena som gifter sig med israeliska medborgare får inte permanent uppehållstillstånd i Israel. Ett fungerande familjeliv förutsätter alltså att den israeliske araben lämnar Israel.
Sammantaget ger israelisk lag en otäck dimension åt frågan om Israel ska få finnas som judisk stat? Mark har ingen tro. Det har bara människor. Och medborgerliga rättigheter kan aldrig bero på vilken Gud du eller dina förfäder har eller hade.
Gert Gelotte
journalist
Att tyda tidens tecken föder missmod.
Inför encyklikan Humanae Vitaes 40 årsjubileum har påven låtit världen förstå att dess budskap står fast. ”Varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare ” som det står i Katolska kyrkans katekes.
Med andra ord kräver påven att katoliker på 2000-talet ska omfatta en syn på sex- och samlevnad, som går tillbaka till kyrkofadern Augustinus (354-430). En kyrkofader som själv avlat en son utanför äktenskapet och därigenom visat sant mänskliga drag, åberopas idag för en omänsklig INHUMAN encyklika. Augustinus må vara en stor kyrkofader . Hans Bekännelser- ett pionjärarbete – hör med rätta för alltid till världslitteraturen. Men även stora mäns och kyrkofäders tankar om världens beskaffenhet har ett -bäst -före -datum. Kunskapsutveckling sker på alla områden i livet. Så även på sex – och samlevnadsområdet.
Hur bla Augustinus syn på sexualitet integrerades i katolska kyrkans syn, manifesterades i Pius XI encyklika Casti Canubi från 1930, som ligger till grund för Humanae Vitae. En modifiering skedde under av Pius XII som 1951 tillät NFP Naturlig Familjeplanering enligt ”säkra perioder”.
”Den enskilda människans värdighet måste försvaras” förkunnar påven högtidligt inför 40-årsjubileet av Humanae Vitae . Förvisso. Men är påven ett trovärdigt vittne ? Som dåvarande prefekt för Troskongregationen – då encyklikan kom- bestraffade han all inomkyrklig opposition och kränkte ett otal kunniga katolska lekmäns och moralteologers mänskliga värdighet. Charles Curran och Bernard Häring de mest kända.
I veckan kom ytterligare ett tecken som ökar missmodet. Nu från påvens statssekreterare Tarcisio Bertone som förkunnade att ”Personer med starka ”homosexuella tendenser” får inte släppas in på Katolska kyrkans prästutbildningar, och inte tillåtas att gå med i kyrkans ordnar. ”
Detta var en stadfästelse av ett beslut från Vatikanen från 2005, som redan då väckte debatt och indignation på många håll i världen. Ett missriktat sätt att få bukt med pedofilskandalerna.
Läs nedan
http://www.cwnews.com/news/viewstory.cfm?recnum=58524
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153633
Till ovanstående ska så läggas nyheten som Gert Gelotte tidigare skrivit om på bloggen Makt och sex
”Biskop Geoffrey Robinson från Sydney, författare till den i den katolska världen mycket uppmärksammade boken ”Confronting Power and Sex in the Catholic Church. Reclaiming the Spirit of Jesus”, är på rundresa i det av pedofilskandaler skakade katolska USA.
Alla är inte förtjusta över resan. Kardinal Mahony har förbjudit Geoffrey Robinson att komma och tala i Los Angeles stift. Robinsons bok anses för kontroversiell.”
En kardinal som varit möjliggörare för sexuella övergrepp på barn, inte bara tillåts utan applåderas för sin ambition att hindra kunskapsspridning inom sitt stift om sex och sexuella övergrepp på barn
”En uppvisning i mod” kallar vår enväldige påve encyklikan Humanae Vitae som han som kardinal Ratzinger bidrog till att genomdriva, genom att totalt köra över otaliga teologer. I min värld är det snarare Charles Curran och Bernard Härings protester som skulle kunna kallas ”uppvisning i mod”.
Att ha lärt sig kontrollera sin fruktsamhet i en alltmer överbefolkad värld är en stor landvinning i människans utveckling på jorden. Att aktivt ta ansvar för sin sexualitet och undvika oönskade graviditeter – och därigenom även aborter – däri ligger likaså den verkliga ”uppvisningen i mod och mänsklig värdighet”.
Vart är Vatikanen på väg med oss alla ?
Tillåt mig citera Hanlons rakkniv, en parafras på Ockhams rakkniv
”Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity.”
// Irène
First Century
Peter, the first pope, and the apostles that Jesus chose were, for the most part, married men.
Second and Third Century
Age of Gnosticism: light and spirit are good, darkness and material
things are evil. A person cannot be married and be perfect. However, most
priests were married.
Fourth Century
306-Council of Elvira, Spain, decree #43: a priest who sleeps with his
wife the night before Mass will lose his job.
325-Council of Nicea: decreed that after ordination a priest could not
marry. Proclaimed the Nicene Creed.
352-Council of Laodicea: women are not to be ordained. This might suggesthat before this time there was ordination of women.
385-Pope Siricius left his wife in order to become pope. Decreed that
priests may no longer sleep with their wives.
Fifth Century
401-St. Augustine wrote, ”Nothing is so powerful in drawing the spirit of a
man downwards as the caresses of a woman.”
Sixth Century
567-2nd Council of Tours: any cleric found in bed with his wife would be
excommunicated for a year and reduced to the lay state.
580-Pope Pelagius II: his policy was not to bother married priests as
long as they did not hand over church property to wives or children.
590-604-Pope Gregory ”the Great” said that all sexual desire is sinful in itself (meaning that sexual desire is intrinsically evil?).
Seventh Century
France: documents show that the majority of priests were married.
Eighth Century
St. Boniface reported to the pope that in Germany almost no bishop or
priest was celibate.
Ninth Century
836-Council of Aix-la-Chapelle openly admitted that abortions and
infanticide took place in convents and monasteries to cover up activities
of uncelibate clerics.
St. Ulrich, a holy bishop, argued from scripture and common sense that
the only way to purify the church from the worst excesses of celibacy was to
permit priests to marry.
Eleventh Century
1045-Pope Boniface IX dispensed himself from celibacy and resigned in
order to marry.
1074-Pope Gregory VII said anyone to be ordained must first pledge
celibacy: ’priests [must] first escape from the clutches of their wives.’
1095-Pope Urban II had priests’ wives sold into slavery, children were abandoned.
Twelfth Century
1123-Pope Calistus II: First Lateran Council decreed that clerical
marriages were invalid.
1139-Pope Innocent II: Second Lateran Council confirmed the previous
council’s decree.
Fourteenth Century
Bishop Pelagio complains that women are still being ordained and hearing
confessions.
Fifteenth Century
Transition; 50% of priests are married
Sixteenth Century
1545-63-Council of Trent states that celibacy and virginity are superior
to marriage.
1517-Martin Luther.
1530-Henry VIII.
Seventeenth Century
Inquisition. Galileo. Newton.
Eighteenth Century
1776-American Declaration of Independence.
1789-French Revolution.
Nineteenth Century
1804-Napoleon.
1882-Darwin.
1847-Marx, Communist Manifesto.
1858-Freud.
1869-First Vatican Council; infallibility of pope.
Twentieth Century
1930-Pope Pius XI: sex can be good and holy.
1951-Pope Pius XII: married Lutheran pastor ordained catholic priest in
Germany.
1962-Pope John XXIII: Vatican Council II; vernacular; marriage is equal
to virginity.
1966-Pope Paul VI: celibacy dispensations.
1970s-Ludmilla Javorova and several other Czech women ordained to serve
needs of women imprisoned by Communists.
1978-Pope John Paul II: puts a freeze on dispensations.
1983-New Canon Law.
1980-Married Anglican/Episcopal pastors are ordained as catholic priests
in the U.S.; also in Canada and England in 1994.
Popes who were married
St. Peter, Apostle
St. Felix III 483-492 (2 children)
St. Hormidas 514-523 (1 son)
St. Silverus (Antonia) 536-537
Hadrian II 867-872 (1 daughter)
Clement IV 1265-1268 (2 daughters)
Felix V 1439-1449 (1 son)
Popes who were the sons of other popes, other clergy
Name of Pope Papacy Son of
St. Damascus I 366-348 St. Lorenzo, priest
St. Innocent I 401-417 Anastasius I
Boniface 418-422 son of a priest
St. Felix 483-492 son of a priest
Anastasius II 496-498 son of a priest
St. Agapitus I 535-536
Gordiaous, priest
St. Silverus 536-537 St. Homidas, pope
Deusdedit 882-884 son of a priest
Boniface VI 896-896 Hadrian, bishop
John XI 931-935 Pope Sergius III
John XV 989-996 Leo, priest
Popes who had illegitimate children after 1139
Innocent VIII 1484-1492 several children
Alexander VI 1492-1503 several children
Julius II 1503-1513 3 daughters
Paul III 1534-1549 3 sons, 1 daughter
Pius IV 1559-1565 3 sons
Gregory XIII 1572-1585 1 son
History sources:
Oxford Dictionary of Popes; H.C. Lea History of Sacerdotal Celibacy in
the Christian Church 1957; E. Schillebeeckx The Church with a Human Face 1985;
J. McSorley Outline History of the Church by Centuries 1957;
F.A.Foy (Ed.)
1990 Catholic Almanac 1989; D.L. Carmody The Double Cross – Ordination,
Abortion and Catholic Feminism 1986; P.K. Jewtt The Ordination of Women
1980; A.F. Ide God’s Girls – Ordination of Women in the Early Christian &
Gnostic Churches 1986; E. Schüssler Fiorenza In Memory of Her 1984; P.
DeRosa Vicars of Christ 1988.
Myths and Facts
Myth: All priests take a vow of celibacy.
Fact: Most priests do not take a vow.(religious orders only) It is a
promise made before the bishop. (secular priests)
Myth: Clerical celibacy has been the norm since the Second Lateran
Council
in 1139.
Fact: Priests and even popes still continued to marry and have children
for
several hundred years after that date. In fact, the Eastern Catholic
Church
still has married priests.
In the Latin Church, one may be a married priest if:
a.. one was a Protestant pastor first; or
b.. if one is a life-long Catholic but promises never again to have
sexual
relations with one’s wife.
(Denna artikel från bloggkälla på nätet, någon som känner närmre till?)
”Norge blir först i Norden med att likställa hetero- och homosexuella i en gemensam äktenskapslag. I fredags lade regeringen fram sitt förslag och den 13 juni sker omröstningen i stortinget.”
” Den nya lagen är ingen försvagning av äktenskapet som institution, snarare är det en förstärkning. Äktenskapet blir inte mindre värt för att fler kan ta del av det säger statsrådet Anniken Huitfeldt. ”
Så sant som det är sagt.
Läs hela inlägget på Kyrkans Tidning idag 19 maj
// Irène
Tidningen Dagen har dessa dagar en hel hoper läsbara reflektioner och opinioner! Påvens försvar för preventivmedelsförbud etc. Även om jag tycker påven verkar blanda ihop goda aspekter på ett moraliskt liv, föråldrad syn på naturrätt och framför allt inte försvarar samvetsfriheten.
Men nu tänker jag närmast på Hur farligt är det med olikheter? av sociologen och teologen Anders Lundberg från Växjö Universitet. Han ställer på sitt sätt vår fråga varför fundamentalistiska åsikter verkar vara så lockande på många. Skönt sociologiskt stuk med många bottnar, det är ingen idé att här bara citera brottstycken.
Krister
Vänner,
Under rubriken ”Påvens roll” på Katolsk Visions forum finns nu en länk till två intervjuer som försöker tränga bakom myten Johannes Paulus II. Den ena är med Peter Hebblethwait som fram till sin död räknades som en av de allra främsta Vatikanexperterna.
Gert Gelotte
I veckans nr 19 av Kyrkans Tidning finns en recension av Chris Hedges bok ”Amerikanska fascister” .
” Hedges är prisbelönt journalist och utrikeskorrespondent med examen i teologi. Hans ärende i Amerikanska fascister är att varna för den kristna högerns massiva inflytande, framför allt det han betecknar dominionism. Det är ett begrepp hämtat från Första Moseboken där Gud ger människan auktoritet att härska över hela skapelsen.”
” Den heterosexuella kärnfamiljen, med mannen som överhuvud, är en prototyp för både skapelse- och samhällsordning. Kyrkorna upprätthåller en manlighetskult där kvinnan alltid är underordnad mannen – även när hon själv är ledare.
”Det är häpnadsväckande att läsa Hedges granskning. Hur kommer det sig att rörelser av detta slag – irrationella, odemokratiska och förtryckande – kan vinna anhängare? Hans tes är att de söker fiender.
Det stora motståndet riktas mot homosexuella och legaliseringen av abort. Retoriken är enkel: antingen är ni med oss eller emot oss. Hegdes granskning är värdefull därför att den avslöjar en farlig rörelse med kristna förtecken.
Det är en modig och skrämmande bok av Hedges. Inte minst nu i presidentvalstider.”
Läs hela recensionen nedan
http://www.kyrkanstidning.se/recensioner/facklitteratur/kristen_extremhoger_drommer_om_en_amerikansk_guds-stat_0_5346.news.aspx
Jag tror som Hedges att det är den gemensamma fienden ”homosexuella och legaliseringen av aborter ” i kombination med ”manlighetskult” som utgör den egentliga orsaken till att kristna fundamentalister nu världen över – inklusive Sverige – har förenats eller snarare ingått en pakt.
En pakt MOT något snarare än en vänskaplig enhet FÖR något gemensamt.
// Irène
Press release of the International Movement We Are Church – Strasbourg, France / Madrid, Spain – May 9, 1008
We are Church: Letter to Pope Benedict asking for voluntary celibacy
We are Church writes Letter to Pope Benedict asking for voluntary celibacy as a first step toward a renewed form of priesthood. International Movement We are Church coordinates next year’s initiatives in its annual Council in Strasbourg/France.
In a letter to Pope Benedict XVI the International Movement We Are Church asks him “to reconsider the present organisation of the ministries in the Roman Catholic Church, to urgently repeal the present Church’s law of obligatory celibacy and to re-introduce voluntary celibacy for ordained priests as a first step towards a renewed form of priesthood.”
In its letter We are Church writes “The opportunity to celebrate the Eucharist should take precedence over the Church law of compulsory celibacy” referring canon 213 which gives Christians the right to receive the Holy Eucharist each Sunday.
The Catholic reform movement is greatly concerned about the growing shortage of ordained priests which can be seen in the Vatican’s ”Annuario Pontificio”. Because of this the celebration of the Holy Eucharist has had to be omitted in an increasing number of parishes. This does not only affect Europe and the United States of America, but especially the parishes and missions in South America. It is a global problem that urgently requires a global solution and one that a great majority of practising Catholics would like to see changed.
The letter is addressed to “Dear Pope Benedict XVI, dear brother in Christ” and is signed by Raquel Mallavibarrena from Madrid, present Chair of the International Movement We Are Church.
