Vänner 

Den som inte vill finner lätt skäl för att inte kunna.
I nummer fem av den katolska tidskriften Signum varnar signaturen EÅ (Erik Åkerlund) på ledarplats för att använda kommunionen som ekumeniskt medel, därför att ”likheter på ytan ibland kan dölja djupare skillnader”.
Signum lämnar inget utrymme för debatt. Det är beklagligt. Ledaren väcker flera frågor.
Den som söker tillräckligt djupt finner alltid tillräckliga skillnader. Enhet förutsätter att vi på någon nivå accepterar att det finns djupare skillnader. Accepterar man inte detta är det inte enhet man söker utan enhetlighet.
Ekumenik innebär att ömsesidigt acceptera att enheten aldrig kan bli mer än tillräcklig och att detta är nog. Den som kräver mer sysslar inte med ekumenik utan kräver underförstått att den andre konverterar.
Om det råder enhet om att vi i kommunionen tar emot Kristus i enlighet med evangeliets ”DETTA ÄR”, vilken mer enhet behövs för att enheten skall vara tillräcklig? Och om denna enhet föreligger, vilka skäl kan åberopas för att vi inte skall följa Kristi uppmaning: ”TAG OCH ÄT HÄRAV ALLA”?
Erik Åkerlunds redovisade skäl är att kommunionen enligt katolska kyrkans lära är ”ett tecken på kyrkans enhet samtidigt som den är konstituerande för denna enhet”.
Vad innebär det? Vad kan vara mer konstituerande för kyrkans enhet än Jesu egna ord? Vem kan ställa högre krav? Och med vilken rätt?
Åkerlund tycks också mena att delad kommunion skulle kunna förstöra målet – så att säga ta enheten ur enheten:
”Att ha gemensam kommunion på vägen till enhet skulle innebära att den gemensamma kommunionen skulle förlora sin betydelse som tecknet på de kristnas enhet när enheten väl är uppnådd.”
Följden torde bli att vi i väntan på den enhetlighet vi aldrig kommer att uppnå, och aldrig bör uppnå, måste avstå från den enhet vi redan har. Varför det?
Vill Erik Åkerlund inte därför att han inte kan? Eller kan han inte därför att han inte vill?
Gert Gelotte

Kardinal Martini antyder i den nyss utkomna boken ”Jerusalemer Nachtgespräche ” att de 40 år som gått efter encyklikan Humanae Vitae, för tankarna till de 40 år som Israels barn vandrade i öknen, men som också genom 40 års distans kan erbjuda ett nytt seende.

”Jag är övertygad om att kyrkans ledning kan visa en bättre väg än vad encyklikan Humanae Vitae har lyckats med. Kyrkan skulle återvinna trovärdighet och kompetens. Se på påven Johannes Paulus II som hjälpte kyrkan till nytt liv i relation till såväl judendom som vetenskap genom sin oförglömliga skuldbekännelse. Den fick stor effekt århundraden efter de orätta fördömandena av Galilei och Darwin.

När det gäller ämnen som handlar om liv och kärlek kan vi absolut inte vänta så länge. Det är ett tecken på storhet och självmedvetande när någon kan erkänna sina fel och sitt tidigare inskränkta synsätt.”
*********************************************************************************************************************
Under ”Nattliga samtal i Jerusalem ” utvecklar den till åren gamle men till sinnet så unge kardinal Martini sina tankar om både det ena och det andra.

I motsats till de katolska teologer som sätter en ära i att argumentera för att  kyrkan ska behålla en oförändrad och evigt samma syn på sex och samlevnad oavsett samhällets förändring, förordar kardinal Martini en annan väg.

I motsats till de katolska teologer som framhåller principfasthet och fasthållande vid tradionen som kyrkans största dygd och ser på förändringar enbart som fega eftergifter för det sekulära samhället intar kardinal Martini en annan hållning genom att framhålla det stora och modiga i att att våga en förändring genom att våga tillstå tidigare misstag.

// Irène

Ärkebiskopen av Genua och ordföranden för den italienska biskopskonferensen kardinal Angelo Bagnasco förklarade i veckan orsaken till varför skilda och omgifta personer inte får gå till kommunion.

”Det finns ingen yttre faktor utan anledningen ligger snarare inom själva nattvardens sakrament som är den bestående enheten mellan Kristi kärlek och mänskligheten”

”Läroämbetet säger att katoliker inte får åsidosätta Jesu lära om att rättrogna inte får skilja sig och gifta om sig. Kyrkan säger att de troende som avlägsnat sig från det som Jesus lär, för sina själars bästa inte ska gå till kommunion.”

Läs hela artikeln.

**************************************************************************************************************
Alltmer upplever jag att katolska kyrkan kan delas in i 2 lag / läger.
Ett elitlag – dit bland andra kardinal Bagnasco genom veckans förkunnelse har kvalificerat sig med råge. I detta läger råder Lagen. Utan nåd. Utan barmhärtighet.

Att gå till kommunion ses som en belöning för de ”rättrogna” de ”friska ”.

I det andra lägret finns kardinal Martini SJ och hans medförfattare Georg Sporschill SJ och många andra inom den världsvida katolska kyrkan.

I det laget framhävs barmhärtighet och förlåtelse. Till det laget vill jag gärna höra.

Till det lag som tar Mark 2:17 på orden ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

// Irène

 Läs om 46-åriga Chava Koster  från New York,  som blir Sveriges första kvinnliga rabbin då hon efter nyår tillträder som sådan  vid Stockholms synagoga.

 http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154769

// Irène

Också viktigt att framhålla kardinal Martinis medförfattere till boken ”Jerusalemer Nachtgespräche” (”Nocturnal Talks in Jerusalem”) p.Georg Sporschill SJ.

Framkommer att han är född 1946 och gick in i jesuitorden 1976. Han har bl.a arbetat med gatubarn i Rumänien och nu i Moldavien inom sitt socialprojekt Concordia. Se länk

http://www.concordia.co.at/e-info.htm

Alltså han befinner sig långt från Vatikanens tuktade trädgårdar och gyllene gemak. Mitt i  den krassa verkligheten. En som tagit det kristna kärleksbudskapet på blodigt allvar i praktiken och inte bara på det teologiska teoriplanet.

En sådan person vill jag gärna lyssna till, lära och bli påverkad av. Mycket.

// Irène

Läs ”Carls” inlägg ”Klarsynt kardinal” på Katolsk Visons Forum om den nu 81  årige kardinal Martini SJ, som anbefaller kyrkan ”att ha modet att reformera sig själv”.

”Klarsynt” var ordet.

Den oerhört intressanta artikeln är en översättning till engelska från den spanska dagstidningen El Pais. Med tanke på att denna tidning lär ha 2,1 miljoner läsare och artikeln i princip driver samma frågor som Katolsk Vision så känns kardinalens ord som manna från himmelen.

Kardinalen Martini bekänner också tvivel

”Jag har haft problem med Gud. ” Kardinal Martini hade svårt att förstå varför Gud lät sin son lida på korset. Till och med som biskop hände det att jag hade svårt att betrakta ett kors på grund av att jag plågades av tvivel.”

Ett stort tack ”Carl”

// Irène

Vänner,

 på denna blogg har vi publicerat en del citat från ”Katolsk observatör”. Att redaktörerna för denna publikation föredrar att skriva anonymt förstår vi. Språket och ordvalet hedrar inte upphovsmännen – om man säger så.

Katolsk observatörs redaktionskommitté består emellertid av: Ulf Silfverling, Natasja Hovén, Per Paul Ekström,
Benkt Stolpe, Mikolaj Malinowski, fdr Otto Michael Schneider.

 Att en av stiftets kyrkoherdar ägnar sig åt att smäda på nätet är både intressant och anmärkningsvärt.

 Gert Gelotte

Vänner,

 idag fyller Gunnel Vallquist 90 år.  För oss i Katolsk Vision är hon en enastående inspirationskälla.

Gunnel är mycket för många. Framför allt är hon en profet i vår tid. Hennes ekumeniska fråga, ”vad väntar vi på” till en splittrad kristenhet har inte fått något svar.  Vilket torde bero på att svaret är alltför uppenbart. Det medger inga undanflykter utom den generade tystnaden.

Gunnel är en förebild för alla katoliker som kämpar med att förena sin kärlek till kyrkans insida, dvs till Kristus, med kritik av dess utsida. Det är inte lätt, men Gunnel har i decennier visat att det går. Hon ger inte upp. Alltså ger vi inte upp.

 Grattis Gunnel!

 Gert Gelotte

Gert Gelotte svarar Oded Meiri i Kyrkans Tidning nr 25/26

// Irène

Smaklöst och osakligt

När jag diskuterar innebörden av formuleringen ”judisk stat”, replikerar Oded Meiri med anklagelser om antisemitism.

REPLIK

Israel

Det är både smaklöst och osakligt. Min uppfattning är att ett land kan vara  jud­iskt, kristet, muslimskt i betydelsen att huvuddelen av befolkningen lever i respektive tradition. I denna mening är det för mig lika problem-fritt att Israel är ett judiskt land som att Sverige är ett kristet land.
Om man däremot med judiskt, kristet, muslimskt land menar att minoriteter kan diskrimineras för att garantera att majoritetsbefolkningen förblir i majoritet, så innebär det brott mot de mänskliga rättigheterna.

Den israeliska regeringens politik i Israel och i de ockuperade territorierna på Västbanken syftar alldeles uppenbart till att behålla respektive lägga beslag på så mycket land som möjligt med så få palestinier som möjligt. Oded Meiri kallar mina referenser ”tvivelaktiga” och förtiger att min huvudkälla är svenska utrikesdepartementets     senaste rapport om de mänskliga rättigheterna i Israel. Jag skulle lika gärna ha kunnat åberopa FN. Bilden av hur den israeliska regeringen förtrycker palestinier är entydig.

Ilan Pappés bok Den etniska rensningen av Palestina är synnerligen väl dokumenterad. Jag noterar att Oded Meiri inte invänder mot Pappé i sak utan nöjer sig med obevisade omdömen.
Och när Oded Meiri jämför palestinska flyktingar från det som var Palestina med judiska flyktingar till det som blev Israel biter han huvudet av skam. Palestinierna ville inte lämna sina hem för att få leva i flyktingläger. De judiska flyktingarna ville till Israel och har så vitt jag känner till ingen önskan om att återvända ”hem”.
Till sist: Att jag skriver om tillståndet för de mänskliga rättigheterna i Israel och på den ockuperade Västbanken innebär inte att jag godtar förtryck i andra delar av världen.

Gert Gelotte, journalist

Ulla Gudmundsson Sveriges nya ambassadör i Vatikanen, skriver Barbro Matzols i Kyrkans Tidning nr 25/26

// Irène

”I går utsåg regeringen Ulla Gudmundson till ny ambassadör vid Heliga stolen, Vatikanstaten. Ett fantastiskt jobb för en diplomat och en gammal dröm som gått i uppfyllelse. Jag är otroligt glad över detta, säger hon.”

”Hennes meritlista är imponerande. Ulla Gudmundson är diplomat sedan 25 år. Hon har varit stationerad i Bangkok och i Bryssel. Senast var hon analyschef på UD, utrikesdepartementet, i Stockholm och när Irakkriget inleddes förekom hon ofta i tv som säkerhetspolitisk expert. ”


”– Visst vore det befogat med en fast boende ambassadör vid Vatikanen. Men en fördel med vår modell är att man kan göra mer för att sätta Vatikanen på kartan på hemmaplan. Vi har kanske lite svårt att förstå hur stort inflytande Heliga stolen har på den världspolitiska arenan eftersom statsskicket inte passar in i våra mallar. Påven är ju både statschef och andlig ledare för världens katoliker.”

”– Hur man ska kunna kombinera yttrandefriheten, som är en stor landvinning från upplysningstiden med respekt för religionen och någon slags känsla för det heliga är en svår men otroligt viktig diskussionsfråga.”
Till ytan är Vatikanen en mycket liten stat, ungefär en fjärdedel av Monaco. Men den är en andlig stormakt i kraft av att det finns över en miljard katoliker i världen och att påven har en moralisk auktoritet gentemot medlemmarna i romersk-katolska kyrkan, säger hon.
Vatikanen är en internationell aktör och medlem eller observatör i en rad internationella organisationer. Påven och katolska kyrkan är också en aktiv medlare i internationella konflikter, engagerade i frågor som också Sverige är engagerade i; mänskliga rättigheter, nedrustning och fredlig lösning av konflikter.”