”Sent i måndags kväll sade Church of England ja till kvinnliga biskopar. Redan innan beslutet togs hotade 1 300 präster att lämna kyrkan om planerna förverkligades.”

”Rykten om samtal i Vatikanen
Ett rykte cirkulerar också om att de konservativa anglikanska biskoparna har suttit i krissamtal med företrädare för Vatikanen. Men detta vägrar Church of England att vare sig kommentera eller dementera.

Det stora anglikanska kyrkoledarmötet , Lambethkonferensen, som hålls i Canterbury om två veckor, hotar därmed bli ett explosivt möte.”

Läs mer i Kyrkans Tidning

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/anglikanskt_ja_till_kvinnliga_biskopar_0_6090.news.aspx

// Irène

Senaste numret av Hela Jorden har en utmärkt artikel av Jonas Jonson
teol.dr. och biskop emeritus

Jag citerar några rader i början:

Sommaren 1968 höll Kyrkornas Värlsråd sin generalförsamling i Uppsala, ett möte som gav eko världen runt. Jonas Jonson reflekterar över Uppsala 68 och utvecklingen under de senaste fyrtio åren i den ekumeniska rörelsen.

Det har sagts om den svenska ungkyrkorörelsen i början av 1900-talet att den inte rann ut i sanden utan in i kyrkan. Det gäller om alla kyrkliga förnyelserörelser, som lämnat bestående spår. Det kan också sägas om den ekumeniska rörelsen. Dess institutioner åldras och tappar spänst, men ekumeniken lever vidare och fortsätter att förändra kyrkorna på djupet. De kan inte skaka av sig kallelsen till synlig enhet och gemensam tjänst utan att överge de grundläggande kännetecknen enhet, helighet, katolicitet och apostolicitet, som rörelsen aktualiserat.

Den katolska kyrkan låser sig nu i en bokstavstolkning av Andra Vatikankonciliet och upprepar att den är den enda sanna kyrkan. Den ryska ortodoxa kyrkan tar till brösttoner när den hävdar att dess väg är den enda rätta. Reformationskyrkorna svarar med att profilera sitt protestantiska arv, samtidigt som konservativt evangelikala samfund lanserar ett evangelikalt manifest för att klargöra vad de står för. Man kan se detta som markörer av självtillräcklighet och som en reträtt. Somliga menar att den ekumeniska rörelsen har nått vägs ände. Snarare handlar det nog om en utbredd vilsenhet när 1900-talets vägkarta inte längre stämmer med landskapet.

<slut citat>

Under rubriken ”Samvetet och den kyrkliga auktoriteten : Om att växa i Bergspredikans anda” skriver Anders Piltz om encyklikan Humanae Vitae i senaste nr 7-8 i Katolskt Magasin.

Anders Piltz illustrerar ”spänningen mellan kyrkans moraliska auktoritet och det egna samvetet.”

”What the hell should i do? ” citerar Anders Piltz rorsmannen -ur en litterär scen – där denne mitt i en orkan får motsägelsefulla order från styrmannen respektive kaptenen på det fartyg han befinner sig på.

http://www.katolsktmagasin.se/Specialmappar_inte_i_menyen/Manadens_artiklar/

Anders Piltz vill anvisa den enskilde katoliken att läsa Humanae Vitae ur ”Bergspredikans anda”.

En lovvärd rekommendation utan tvekan.

”Samvetet måste lyssna till de instanser som står till buds. En katolsk kristen kan aldrig någonsin strunta i vad läroämbetet säger och ställa upp det egna samvetet som enda instans i moraliska frågor.”

Så sant som det är sagt.

”Inte sällan måste den ena parten böja sig för den andres önskemål, om inte själva äktenskapet ska äventyras”

Själva förutsättningen för ett dyligt resonemang är sexuell jämlikhet mellan man och kvinna. Något som i sin tur förutsätter samhällelig jämlikhet som bla innebär att kunna försörja sig själv som kvinna.

Anders Piltz, FÖRUTSÄTTNINGEN för samhällelig och sexuell jämlikhet i västvärlden har varit möjligheten till barnbegränsning med hjälp av ARTIFICIELLA preventivmedel.

När det gäller frågor som har med sex och samlevnad att göra är det nödvändigt att påminna om att det globalt sett TYVÄRR fortfarande får anses som västerländskt finlir att diskutera i termer av sexuellt äktenskaplig JÄMLIKHET och samförstånd mellan man och kvinna.

Det är å ena sidan ett positivt tecken att Anders Piltz som katolsk präst i en västerländsk kontext underförstått tar detta för givet. Men å andra sidan är det beklagligt att Anders Piltz som katolsk präst i en UNIVERSELL kyrka HELT bortser ifrån att den sexuella äktenskapliga jämlikheten inte på långa vägar har uppnåtts överallt i världen.

Det är därför i detta sammanhang viktigt att påminna om att kvinnan på många håll i världen fortfarande VARKEN har samhällelig ELLER sexuell jämlikhet med mannen i det äktenskap hon är bunden till.

Om hon för det första överhuvudtaget KAN läsa Bergspredikan, så må hon tolka det hur välvilligt som helst. Att till exempel en 10 graviditet skulle äventyra hennes liv och göra hennes 9 barn moderlösa kan för en kvinna i tex Afrika hur lätt som helst MED ELLER UTAN Bergspredikan motivera krav på att hennes man använder kondom (då förmodligen alternativet p-piller inte finns för henne).

Mannens eventuella olust till detta har kvinnan ingen möjlighet att rå på i ett utpräglat patriarkalt samhälle. ”Äktenskapet äventyras ” absolut inte av detta i samhällen där kvinnan fortfarande har utpräglad underordnad ställning och aldrig skulle klara sig ekonomiskt på egen hand.

Och på grund av detta måste en kvinna i ett sådant samhälle vara BEREDD TILL ATT BLI GRAVID VARJE ÅR OCH BEREDD ATT FÖRLORA LIVET VID VARJE FÖRNYAD GRAVIDITET.

Den underordnade och underpriviligierade kvinnan har per definition ingen röst i debatten. Därför viktigt att jämställda och priviligierade kvinnor i västvärlden inte glömmer sina medsystrar i tex tredje världen utan för deras talan och låter också deras röst bli hörd. Blir deras språkrör som i bästa fall – om än på avstånd – hörs upp till den manliga celibatära katolska hierarkin.

Hörs upp, högt däruppe, ovan molnen, där encyklikor typ Humanae Vitae kommer till.

En som bedömer Humanae Vitae mer ur global synpunkt – än endast västerländsk sådan – är kardinal Martini i sin nyutkomna bok ”Jerusalemer Nachtgespräche” där han apropå kyrkan och Humanae Vitae säger

”Det är ett tecken på storhet och självmedvetande när någon kan erkänna sina fel och sitt tidigare inskränkta synsätt.”

Se min blogg nedan Tecken på storhet eller feg eftergift?

// Irène

Efter sin rundtur i USA har han nu skrivit en reflektion, som samtidigt innebär att han förtydligar vad han menar och svarar på kritiken mot honom. Mig syns det att kritikerna inte förstått Robinsons huvudbudskap.

Artikeln är så mångfacettat till både innehåll och form, jag kan inte ge en intresseväckande sammanfattning. Den är publicerad 3 juli på siten Catholica i Australien.

Läs artikeln och kommentera här eller där. En spännande ”sidoreflektion” han gör är att situationen för katolska kyrkan tycks vara mycket annorlunda i USA än i Australien:”It is said that ex-Catholics constitute the second largest religion in the country, and this trend may well continue.”

Krister Janzon

Syster Louise Lears i St Louis, USA har av ärkebiskop Raymond Burke förbjudits att ta emot sakramenten och att delta i någon kyrklig verksamhet. Orsaken tycks vara att syster Louise offentligen har uttalat sitt stöd för kvinnliga präster. Exkommuniceringen var ärkebiskop Burkes sista bedrift innan han befordrades till tjänst i Vatikanen. Här nedan finns en länk till en artikel i den amerikanska katolska tidskriften National Catholic Reporter. Läs särskilt läsarkommentarerna efter artikeln.

http://ncronline3.org/drupal/?q=node/1330

 Gert Gelotte

Nedanstående inlägg från dagens Kyrkans Tidning nr 27/28

// Irène

***********************************************************************************************

Debatt

2008-07-03 06:00

Påven har sista ordet

”Processen är emellertid mer demokratisk än många tror ”lyder katolska biskopsämbetets märkliga påstående i en nyligen publicerad nyhetsartikel i Kyrkans Tidning, också på webben, apropå katolska biskopsutnämningar.

Sådana går dock till så här:
Påvens diplomatiska sändebud, nuntien, samlar i hemlighet i det berörda stiftet in synpunkter på vem som vore lämplig som biskop. En lista med tre namn, fortfarande hemliga, skickas till Rom där påven enväldigt och utan insyn väljer vem han vill från eller utanför listan – som förblir hemlig. Hur någon kan associera detta med demokrati är gåtfullt.
Varför sticka under stol med att biskopsutnämningar i katolska kyrkan är precis så odemokratiska som kyrkans ledning önskar att de ska vara.

Gert Gelotte
Irène Nordgren

Vänner 

Den som inte vill finner lätt skäl för att inte kunna.
I nummer fem av den katolska tidskriften Signum varnar signaturen EÅ (Erik Åkerlund) på ledarplats för att använda kommunionen som ekumeniskt medel, därför att ”likheter på ytan ibland kan dölja djupare skillnader”.
Signum lämnar inget utrymme för debatt. Det är beklagligt. Ledaren väcker flera frågor.
Den som söker tillräckligt djupt finner alltid tillräckliga skillnader. Enhet förutsätter att vi på någon nivå accepterar att det finns djupare skillnader. Accepterar man inte detta är det inte enhet man söker utan enhetlighet.
Ekumenik innebär att ömsesidigt acceptera att enheten aldrig kan bli mer än tillräcklig och att detta är nog. Den som kräver mer sysslar inte med ekumenik utan kräver underförstått att den andre konverterar.
Om det råder enhet om att vi i kommunionen tar emot Kristus i enlighet med evangeliets ”DETTA ÄR”, vilken mer enhet behövs för att enheten skall vara tillräcklig? Och om denna enhet föreligger, vilka skäl kan åberopas för att vi inte skall följa Kristi uppmaning: ”TAG OCH ÄT HÄRAV ALLA”?
Erik Åkerlunds redovisade skäl är att kommunionen enligt katolska kyrkans lära är ”ett tecken på kyrkans enhet samtidigt som den är konstituerande för denna enhet”.
Vad innebär det? Vad kan vara mer konstituerande för kyrkans enhet än Jesu egna ord? Vem kan ställa högre krav? Och med vilken rätt?
Åkerlund tycks också mena att delad kommunion skulle kunna förstöra målet – så att säga ta enheten ur enheten:
”Att ha gemensam kommunion på vägen till enhet skulle innebära att den gemensamma kommunionen skulle förlora sin betydelse som tecknet på de kristnas enhet när enheten väl är uppnådd.”
Följden torde bli att vi i väntan på den enhetlighet vi aldrig kommer att uppnå, och aldrig bör uppnå, måste avstå från den enhet vi redan har. Varför det?
Vill Erik Åkerlund inte därför att han inte kan? Eller kan han inte därför att han inte vill?
Gert Gelotte

Kardinal Martini antyder i den nyss utkomna boken ”Jerusalemer Nachtgespräche ” att de 40 år som gått efter encyklikan Humanae Vitae, för tankarna till de 40 år som Israels barn vandrade i öknen, men som också genom 40 års distans kan erbjuda ett nytt seende.

”Jag är övertygad om att kyrkans ledning kan visa en bättre väg än vad encyklikan Humanae Vitae har lyckats med. Kyrkan skulle återvinna trovärdighet och kompetens. Se på påven Johannes Paulus II som hjälpte kyrkan till nytt liv i relation till såväl judendom som vetenskap genom sin oförglömliga skuldbekännelse. Den fick stor effekt århundraden efter de orätta fördömandena av Galilei och Darwin.

När det gäller ämnen som handlar om liv och kärlek kan vi absolut inte vänta så länge. Det är ett tecken på storhet och självmedvetande när någon kan erkänna sina fel och sitt tidigare inskränkta synsätt.”
*********************************************************************************************************************
Under ”Nattliga samtal i Jerusalem ” utvecklar den till åren gamle men till sinnet så unge kardinal Martini sina tankar om både det ena och det andra.

I motsats till de katolska teologer som sätter en ära i att argumentera för att  kyrkan ska behålla en oförändrad och evigt samma syn på sex och samlevnad oavsett samhällets förändring, förordar kardinal Martini en annan väg.

I motsats till de katolska teologer som framhåller principfasthet och fasthållande vid tradionen som kyrkans största dygd och ser på förändringar enbart som fega eftergifter för det sekulära samhället intar kardinal Martini en annan hållning genom att framhålla det stora och modiga i att att våga en förändring genom att våga tillstå tidigare misstag.

// Irène

Ärkebiskopen av Genua och ordföranden för den italienska biskopskonferensen kardinal Angelo Bagnasco förklarade i veckan orsaken till varför skilda och omgifta personer inte får gå till kommunion.

”Det finns ingen yttre faktor utan anledningen ligger snarare inom själva nattvardens sakrament som är den bestående enheten mellan Kristi kärlek och mänskligheten”

”Läroämbetet säger att katoliker inte får åsidosätta Jesu lära om att rättrogna inte får skilja sig och gifta om sig. Kyrkan säger att de troende som avlägsnat sig från det som Jesus lär, för sina själars bästa inte ska gå till kommunion.”

Läs hela artikeln.

**************************************************************************************************************
Alltmer upplever jag att katolska kyrkan kan delas in i 2 lag / läger.
Ett elitlag – dit bland andra kardinal Bagnasco genom veckans förkunnelse har kvalificerat sig med råge. I detta läger råder Lagen. Utan nåd. Utan barmhärtighet.

Att gå till kommunion ses som en belöning för de ”rättrogna” de ”friska ”.

I det andra lägret finns kardinal Martini SJ och hans medförfattare Georg Sporschill SJ och många andra inom den världsvida katolska kyrkan.

I det laget framhävs barmhärtighet och förlåtelse. Till det laget vill jag gärna höra.

Till det lag som tar Mark 2:17 på orden ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

// Irène

 Läs om 46-åriga Chava Koster  från New York,  som blir Sveriges första kvinnliga rabbin då hon efter nyår tillträder som sådan  vid Stockholms synagoga.

 http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154769

// Irène