Vänner,

Troskongregationen i Rom hotar nu den amerikanske präster Roy Bourgeois med exkomunicering för att han offentligen stöder prästvigning av kvinnor samt predikat vid prästvigning av en kvinna. Han har fått 30 dagar på sig att ta avstånd från detta sitt oerhörda brott.

Om hotelsen är mer skamlig än ynklig eller mer ynklig än skamlig kan man fundera länge på. Länken nedan leder till en artikel i National Catholic Reporter samt Roy Bourgeois brev till troskongregationen där han förklarar varför han inte tänker ge vika.

I brevet smular Bourgeois sönder argumenten för kyrkans diskriminering av kvinnor. Sexism är sexism om än i teologiska kåpor.

http://ncronline3.org/drupal/?q=node/2545

Gert Gelotte

Vänner, 

Anna Larssons krönika i SvD om preventivmedel och katolska kyrkan passerade inte obemärkt. Bland andra reagerade Katolskt Magasins chefredaktör Margareta Murray-Nyman skarpt i en ledare.  För skarpt, tycker även en del katoliker. Bland dem Dan Stenborg som skickade in följande genmäle till KM:

”Jag har med stigande förvåning läst ledaren i senaste numret av KM. Exakt vilka siffror hänvisar ni till då ni påstår att många katoliker inte känner igen sig i Anna Larssons artikel?

Jag är katolik och jag – och många med mig – känner mer än väl igen mig i den vanmakt som man känner inför katolska kyrkans agerande.

Menar ni på fullt allvar att man bör skydda invandrade sk ”sköra” katolikers känslor och grupptillhörighet genom att förtiga eller skönmåla fakta kring hur kyrkan agerar med HIV-spridningen i tredje världen – förmodligen en av de största tragedier i vår tid?

Det är både ohederligt och sorgligt. Detta är ingen kyrka jag kan vara stolt över.”

Insändaren refuserades av Margareta Murray-Nyman med motiveringen att den skulle ”försvåra och senarelägga en seriös debatt kring familjeplanering”.

Av Katolskt Magasins redaktionsstatuter framgår att till tidningens ”särskilt angelägna uppgifter hör … att ge plats för konstruktiva samtal i aktuella frågor” samt ”att , i enlighet med god journalistisk sed, granska händelser och förhållanden inom kyrka och samhälle”.

Dan Stenborgs insändare är aktuell, kort, saklig och väl formulerad, spetsig utan att vara plump. Den stämmer väl in på ovan citerade statuter. Jag vill därför ställa följande frågor till Katolskt Magasins chefredaktör Margareta Murray-Nyman samt tidningsstyrelsens ordförande Kjell Blückert.

1. På vilket sätt försvårar och senarelägger Dan Stenborg en seriös debatt kring familjeplanering?

2. När kommer Katolskt Magsin att inleda en seriös debatt kring familjeplanering?

3. Vilka krav kommer Katolskt Magasin att ställa på dem som vill delta i denna debatt?

 Gert Gelotte

Vänner,

oftast tystas abortfrågan ner därför att diskussionen är så svart-vit antingen-eller från såväl abortförespråkare som abortmotståndare. I verkligheten torde de flesta människor känna motvilja mot abort, samtidigt som de vill ha en möjlighet till legal abort för desperata situationer och för att undvika de illegala aborternas komplikationer. Abortdiskussionen behöver verkligen problematiseras – från båda sidor. Ofta saknas till exempel insikten i att den som förespråkar legal abort inte nödvändigtvis försvarar varje abort. Bästa möjliga lag är inte alltid det samma som bästa möjliga moral.

En som från problematiserar abortfrågan från katolsk sida är Jon O’Brien, generalsekreterare för Catholics for Choice. Nyligen invervjuades han i RFSU:s tidskrift Ottar. Här är en länk till intervjun.

www.rfsu.se/det_saknas_politiskt_ledarskap_i_abortfragan.asp

Och här är en länk till Catholics for Choice:

http://www.catholicsforchoice.org/about/default.asp

Läs intervjun och diskutera den gärna här.

Gert Gelotte

PS Läs gärna ett tidigare inlägg /klicka!/ och kommentarer från dec-07 på denna blogg.

”En seger över rasism och över kristen fundamentalism”

politisk kommentar – en historisk dag.

// Irène

Vatikanens representant i FN, äkebiskop Celestino Migliore, höll den
30 oktober ett fömanande tal http://www.zenit.org/article-24130?l=english om den ekonomiska krisen.

Berit Bylund läste nyhetsbyrån
Zenits rapport och såg att talet med vissa justeringar kunde bli ett
utmärkt självkritiskt tal till kyrkan urbi et orbi.

NEW YORK, OCT. 31, 2008 (KV-Nytt).- The current global ecclesial
crisis goes beyond bad economic practices to the realm of ethics and
moral codes, says the Holy See representative at the United Nations.

Archbishop Archie ”Big” Small, permanent observer of the Holy See to
the United Nations, said Thursday before the U.N. General Assembly
that the Holy See agrees that the crisis ”can be attributed to a lack
of a complete and effective regulatory system.”

But the archbishop said the situation was also created by ”widespread
disregard for regulatory and supervisory structures, to say nothing
of the rules of accountability and transparency.”

Subsidiarity

”The hierarchy which rigorously implemented rules at the lower level
were lax in maintaining that same rigor at the higher level,” the
Holy See representative lamented.

”Diocesan institutions which strictly implemented conditionalities
and oversight in the lives of the faithful neglected to do so when
overseeing themselves and their clergy. Now that the latter have
collapsed, the former also have to bear the consequences.”

”Government is the exercise of the virtue of prudence in the
enactment of legislative and executive measures capable of directing
social activity toward the common good,” explained Archbishop Small.

”The principle of subsidiarity,” he added, ”requires that diocesan
bishops in collegiality with the pope ensure solidarity on the
national and global levels and between generations.”

Responsibility

The Holy See representative offered a second observation regarding
the responsibilities of leaders.

”Government is a necessary social activity,” the archbishop began.
”Nonetheless, leaders on all levels are responsible for ensuring that
leading fulfils its proper function in society, connecting the
magisterium to real life.

”If leading is seen merely in terms of trading off theology without
regard for its reasonable use, it fails to be a service to society.
When attempts are made to conceal the real risk that leaders will be
wrong, the faithful are cheated and leaders become actual accomplices
in sin.”

Archbishop Small continued: ”It must not be forgotten that at the
edges of the doctrinal system there are retired persons, small family
businesses, cottage industries and countless employees for whom the
faith is an essential means of support.

”Hierarchical activity needs to be sufficiently transparent so that
individual believers, especially the poor and those least protected,
understand the worldly dimensions of ecclesiastical activity.

”This calls not only for effective measures of oversight by
governments, but also for a high standard of ethical conduct on the
part of ecclesial leaders themselves.”

Lifestyle

The archbishop also encouraged the general public to make more
responsible spiritual choices: ”A lifestyle, and even more a church
model, solely based on increased and uncontrolled control and not on
trust and loving creativity, is spiritually unsustainable.

”It also becomes unsustainable from the standpoint of concern for the
environment and, above all, of human dignity itself, since the
irresponsible consumer of doctrine renounces his own dignity as a
rational creature and also offends the dignity of others.”

In his closing comments, Arcbishop Small called for credible and
authentic lending, and urged the hierarchy to ”invest in people.”

”Once the inevitable […] salvage operations are over, the hierarchy
and the international community should invest themselves in aid to
the poorest populations,” he said.The archbishop added: ”The history
of developed countries also demonstrates that grants for health,
education, housing and other basic services benefiting the weakest
socio-economic levels of society, families and small communities,
ultimately prove to be the most profitable investments, since they
alone ensure the harmonious functioning of society as a whole.”

Katolskt Magasin kommenterar i en ledare i nyutkomna nummer 11 ” Anna Larssons famösa kolumn i Svenska Dagbladet (10/10 2008) ” 

Anna Larssons krönika: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1860885.svd 

Katolskt Magasins ledare: http://www.katolsktmagasin.se/Specialmappar_inte_i_menyen/Manadens_artiklar/Nummer+11+-+ledaren.9UFRrI52.ips

Anna Larsson använder ett grovt språk, som med tanke på ämnet inte är alldeles obefogat, men med effekten att en del läsare upphör att läsa för att i stället låta sig förfäras. Så exempelvis KM:s ledarskribent som påstår följande om Larssons text:

”Den lösning på världens lidande som framförs i kolumnen är kondomer, kondomer och åter kondomer. Kyrkans alternativ är kunskap, kunskap och åter kunskap.”

 Om påståendet i KM vore sant funnes anledning att ta upp en debatt. Men påståendet är inte sant. Det framgår inte på något sätt av Anna Larssons krönika att hon skulle anse att lösningen på världens lidande är kondomer, kondomer och åter kondomer. Och varje katolik vet att kyrkans alternativ till kondomer ingalunda är kunskap, kunskap och åter kunskap. En stor majoritet av Katolsk Magasins läsare har inte tillgång till Svenska Dagbladet. De förs därför bakom ljuset när Katolskt Magasin bär falskt vittnesbörd om Anna Larsson. Detta är inte bara ett kristet moraliskt problem. Det är även ett professionellt pressetiskt övertramp. 

För övrigt står kondomer och kunskap ingalunda i motsats till varandra. Båda behövs i bekämpningen av AIDS. Ett resonemang om detta i nästa ledare av KM vore betydligt intressantare än ett illvrål från någon som tycks ha blivit trampad på en mycket öm tå.
Gert Gelotte

Irène Nordgren

We are Church’s engelska nyhetsforum (IMWAC-english) har bidragit med en lång men mycket värdefull granskning av ett frågeformulär /klicka/ som använts i Australien för att bedöma biskopskandidaters lämplighet. Den är inlagd i Katolsk Visions Forum, som är öppet för kommentarer. Först står frågeformuläret, sedan en analys och värdering av de kriterier som ligger under ett sådant utformat frågeformulär.  /Krister Janzon

Kyrkans Tidning har i senaste numret en tankeväckande recension av teologen Ola Sigurdson. Han skriver om boken ”Religious America, Secular Europa? A Theme and Variatons.”, skriven av Peter Berger, Grace David och Effie Fokas. Jag citerar lite ur början av recensionen /klicka/.

”Skillnaden ligger i den roll de kristna kyrkorna spelat historiskt: i Sverige och Europa har majoritetskyrkorna varit så förknippade med staten att nationell identitet och religiös tillhörighet gärna – främst i de nordiska länderna – identifieras även efter statskyrkosystemets fall. I USA har däremot kyrkorna karaktären av frivilligorganisationer verksamma i det civila samhället, och ingen höjer på ögonbrynen för att dessa ställer vissa krav på vad som gäller för medlemskap. I Europa tillhörde man tidigare kyrkan för att man måste, i USA har man i modern tid tillhört kyrkan för att man vill. Olika historier ger anledning till olika religiösa mentaliteter.

 Exemplet är hämtat från boken Religious America, Secular Europe?, skriven av några av de mest namnkunniga samtida religionssociologerna i syfte att undersöka vad som varit ett av religionssociologins mest efterhängsna problem: Vad förklarar den stora skillnaden mellan den offentliga roll som religion spelar i Europa respektive USA, givet att båda är moderna kontinenter? ”

Krister Janzon 

I Svenska Dagbladet idag 21 okt  recenserar Gunnel Vallquist  kardinal Carlo Maria Martinis bok

                                    ”Jerusalemer Nachtgespräche”

  ”Vi fick ingen påve Martini, vi fick inte den kyrka han drömde om. Men hans böcker går ut i miljoner och nu har han givit oss sitt kyrkliga testamente i en bok med den sällsamt suggestiva titeln ”Jerusalemer Nachtgespräche” (Nattliga samtal i Jerusalem), med undertitelsn ”Über das Risiko des Glaubens” ( Om trons risker).”

     ”Den svåraste krisen i katolska kyrkan sedan reformationen utlöstes av Paulus VI : s encyklika ”Humanae Vitae” sommaren 1968, med dess onyanserade och kategoriska förbud mot preventivmedel. Man kan hävda att denna encyklika aldrig blev ”mottagen” av kyrkans stora flertal och därför enligt katolsk teologisk uppfattning inte kan betraktas som kyrkolära.”

”Martini säger inte detta, men han konstaterar att encyklikan har gjort stor skada och kommit många att lämna kyrkan,  som  förlorat sin roll av samtalspartner och lärarinna.”

 Läs hela artikeln

http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_1916251.svd

// Irène

Ledare & Debatt

Debatt

Kyrkans Tidning: 2008-10-16 06:00

Petrus utnämnde inga kardinaler

KATOLSKA KYRKAN.  När ekumeniken gått i baklås måste varje kyrka först röja den egna bråten. I vår katolska kyrka ges detta för närvarande inte högsta prioritet. Vi sitter fast i maktkoncentration och självtillräcklighet, skriver Irène Nordgren och Gert Gelotte.

Vad som behöver göras i andra kyrkor får avgöras där. Vi menar att verkliga ekumeniska framsteg från katolsk sida förutsätter en omprövning av påvens och Roms maktanspråk. Till en sådan omprövning inbjöd Johannes Paulus II. Under den nye påven Benedictus XVI har utvecklingen gått i motsatt riktning.

Dock sker en hel del under ytan och ibland väldigt nära ytan. I septembernumret av de tyska jesuiternas tidskrift Stimmen der Zeit skriver den amerikanske jesuiten Thomas J Reese en skarpt kritisk artikel mot romersk centralism, inledd med orden: ”När Petrus kom till Rom utnämnde han inte omedelbart kardinaler”.
Att artikeln publiceras i ett så officiellt organ som Stimmen der Zeit visar att dagens katolska kyrka inte helt domineras av bak­åt­strävande konservatism och fundamentalistisk auktoritetstro.
Därmed är artikeln också ett viktigt ekumeniskt inlägg.

Thomas J Reese arbetar på Woodstock Theological Center i Washington. Tidigare var han chefredaktör för jesuiternas veckotidskrift America. Då ofta under press från Troskongregationen, ledd av kardinal Ratzinger, när han tillät en fri diskussion om känsliga ämnen som kvinnliga präster och det obligatoriska celibatet för präster.
I samband med att kardinal Ratzinger valdes till påve 2005 ”valde” Thomas J Reese att avgå från sin post.
Reese beskriver i sin artikel Vatikanens framväxt, från Petrus ankomst till Rom med en brevskrivande assistent som enda hjälp, till dagens anakronistiskt absoluta kungadöme. Alltså tar Reese upp det som så många konservativa katoliker har så svårt att ta till sig – att Vatikanen inte är av evighet.

Tvärtom har kyrkans maktstruktur och förvaltning alltid förändrats med omvärlden. Framväxten av en absolut påvemakt speglar framväxten av en absolut furstemakt i Europa.
Under kyrkans första århundraden valdes biskoparna av folket och prästerskapet. Regionala och nationella koncilier hade stort inflytande. Till Rom vände man sig för att få hjälp att avgöra tvister.
Kyrkans spegling av den politiska omgivningen bröts när de absoluta kungadömena försvann under 1800- och 1900-talet. I stället för att knyta an till kyrkans äldre, mer demokratiska, traditioner valde påvarna att förstärka sina privilegier.

Bakom framväxten av ett allt maktfullkomligare påvedöme skymtar förvisso även goda skäl. Det gällde att försvara kyrkan mot mäktiga furstars krav på inflytande. Men de skälen finns inte längre. Och Reese frågar sig vad kyrkan, för sitt eget bästa, kan lära av vår tids politiska kultur?

I ett sexpunktsprogram argumenterar han för maktdelning och subsidiaritet och föreslår:
•Att Vatikanen omvandlas från furstehov till förvaltning. ”De flesta länder har successivt insett att en kunglig hovstat bestående av kungen och hans adel inte är ett bra regeringssätt.”
•Att biskoparnas lagstiftande roll stärks. ”Varje generation borde anordna åtminstone ett ekumeniskt koncilium”.
•Att de påvliga kongregationerna ersätts av valda kommissioner. ”Så kan Vatikanapparaten övervakas”.
•Att kyrkan får ett självständigt domstolsväsende. ”Troskongregationens hantering av oliktänkande teologer utgör en av kyrkans största skandaler”.
•Att kyrkan återgår till att utse biskopar genom val. Påvens absoluta utnämningsmakt är ett relativt modernt påfund som fått till resultat att ”påven agerar som koncernchef med biskoparna som filialchefer”.
•Att biskopskonferenserna stärks. ”Det som kan lösas lokalt ska lösas lokalt”.

Thomas J Reeses sexpunktprogram skulle, tror vi, förlösa den katolska kyrkan ur en hotande förstening och därmed också öppna helt nya ekumeniska perspektiv.
Hur stora är då möjligheterna, frågar Reese och svarar:
”Som sociolog måste jag medge, nästan obefintliga. Kyrkan i vår tid leds av en grupp män som definierar sig själva och vet att dylika reformer skulle begränsa deras makt. Följaktligen odlar de en rakt motsatt kyrkoteologi. Men som katolsk kristen måste jag fortsätta att hoppas”.
I detta hopp vill vi, som katolska kristna, instämma. Men hopp är inte nog. Ekumeniken behöver mer mod – av fler än Thomas J Reese.

Gert Gelotte
(journalist)

Irène Nordgren
(leg  psykoterapeut)