Katolsk Vision

Imorgon faller  domen över Pussy Riot för den ”performance” som de utförde i Kristus Frälsarens katedral i Moskva  i februari  i år som en protest mot  Putin och  patriark Kirills  oheliga allians.

”St. Maria, Virgin, Drive away Putin
Drive away! Drive away Putin!”

http://www.youtube.com/watch?v=ALS92big4TY

Apropå PERFORMANCE kan jag  rekommendera  nedanstående videoklipp  från tsar Putins  installationsceremoni  i maj i år.

Mel Brooks kan slänga sig i väggen  ”Det våras för Putin ”  slår allt.

Lägg märke till att under installationsceremonin står patriark Kirill  alldeles bredvid  fruarna till Medvedev och Putin för att markera att patriarken  och tsaren i Ryssland  åter blivit  som en enda stor och gemytlig familj.

http://www.youtube.com/watch?v=TNiWnSOsAnE&feature=related

Och som pricken över iet blir tsar Putin också välsignad i en performance av  patriark Kirill

http://www.youtube.com/watch?v=6E_TgRPByPo

// Irène

Vänner,

På sin blogg http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/08/nar-gud-stanger-en-dorr-oppnar-han-i.html tar Anneli Magnusson upp tråden från vår diskussion om apofatisk teologi. Bland annat för hon in begreppet sekularisering. Det begreppet tycker jag är värt ett samtal för sig.

De organiserade kyrkorna brukar jämra sig över sekulariseringen – yttrad som att allt färre infinner sig till söndagens huvudgudstjänst och i övrigt gör som de blir tillsagda. Sekulariseringen beskrivs som tilltagande religiös likgiltighet.

Jag tror detta är en felsyn. Människor är inte mindre andligt intresserade i dag än de var tidigare. Snarare motsatsen eftersom de har tid och kraft över för existentiella funderingar.

Sekulariseringen är i stället ett symptom på att de organiserade kyrkorna inte tillfredsställer ett växande antal människors andliga behov. Får man inget ut av att gå i kyrkan saknas till sist anledning att gå dit.

Jag tycker om att gå i kyrkan, att delta i mässan, jag är van, jag kan språket och förstår symbolerna. Jag har all förståelse för att människor som inte har denna rutin ställer sig frågande.

Inom katolska kyrkan brukar man håna Svenska kyrkans vana att anordna musikgudstjänster. I stället odlas en åtminstone officiell önskan om att göra Gud ännu svårtillgängligare med mer latin, fler ceremonier och ett tilltal som kräver mycket övning för att vara någorlunda begripligt. För en del människor är detta lockande, men jag tror de är ganska få.

Musikgudstjänster och andra mindre formbundna och språkligt kodade gudstjänster är inte att ge efter för sekulariseringen utan tvärtom att tala människors språk i stället för att försöka tvinga dem att tala kyrkans språk.

Jag tror svaret på sekulariseringen är mångfald,samt lyhördhet och respekt för att människor uttrycker sin andlighet på många olika sätt och har ibland mycket olika andliga behov. Kanske måste vi också lära oss en gång till att kyrkan framför allt är mänsklig gemenskap.

Gert Gelotte

Archbishop J. Peter Sartain celebrates Mass in 2011 in Rome. (CNS/Paul Haring)

Enligt ett pressmeddelande från LCWR  beskrivs dess  första möte nu  i helgen med ärkebisop Sartain som att han ”lyssnade noga  och vill lära sig mer om och av LCWR.”

”The archbishop asked for assistance from LCWR to learn more about the conference and about the members’ experience and understandings of religious life,” the statement continues. ”LCWR will provide Archbishop Sartain with resources they believe will be helpful, and its officers plan to meet with him again later in the fall.”

http://ncronline.org/news/women-religious/lcwr-meeting-vatican-overseer-involved-careful-listening

// Irène

PS  Det bådar gott om en katolsk biskop anser att han vill lära sig mer och inte hävdar att han redan vet allt !

Äntligen tar någon på Signum bladet från munnen och lägger skygglapparna åt sidan.

Klaus Misgeld tar under rubrik ”Slutenhet en fara för kyrkan” sin utgångspunkt i den tyska liberala veckotidningen Die Zeit som skriver om ”kyrkans centrala (romerska) ledningsfunktioner, administration och inte minst finanser”.

Intressant att läsa Klaus Misgelds kommentarer.

”Men att centralism i förening med avskärmning mot insyn är påtaglig kring Peterskyrkan tycks vara uppenbart. ”

”Artikeln i Die Zeit handlar främst om den bristande öppenheten i och kring Rom och en absolutistisk regeringsform. Det är många misstankar som har uttalats och som måste bemötas. Men som det också antyds och har sagts av många – så finns här ett generellt problem inom kyrkan, som inte är begränsat till Rom. När det brister i öppenhet och möjligheter att påverka är minimala för dem som inte finns i de innersta små kretsarna, främjas givetvis inte heller ansvarstagande. Hur länge har man råd att fortsätta i de gamla spåren? Man får inte vänta för länge med ”glasnost och perestrojka”! Eller för att formulera problemet på annat sätt: är det inte dags att göra boskillnaden mellan teologiska och icke-teologiska strukturer tydligare?”

”Att åstadkomma detta, kommer att kräva inte bara att några avstår från makt och maktutövning, utan också avsevärda intellektuella ansträngningar, en svår och säkerligen allt annat än snabb process, bland annat med tanke på kyrkans globala utbredning. Det gäller till exempel att formulera om delar av den kanoniska rätten. Att skilja tydligare mellan andlig och världslig kompetens, och därmed olika typer av beslutanderätt. Och inte minst: att ta den katolska sociallärans subsidiaritetsprincip på allvar.”

”Att lämna ifrån sig makt kan vara smärtsamt.”

”Att förändra kyrkans ledningsstruktur, att öppna upp och demokratisera är i först hand en fråga som rör det icke-teologiska området (då är jag medveten om att gränsdragningarna kan vara svåra). Men det skall också sägas att även på det teologiska området behövs öppenhet för utveckling och nya insikter.”

http://signum.se/slutenhet-en-fara-for-kyrkan/

// Irène

PS   Att ständigt tassa omkring på filttofflor som brukligt är av företrädare inom Stockholms katolska Stift är bedrövligt att som svensk katolik ständigt tvingas att bli åsyna vittne till.

Förhoppningsvis kan Klaus Misgelds Signumartikel bryta trenden ……..och få våra företrädare att ta av sig filttofflorna och slänga dem i soptunnan.

Thorsten Schütte  du skriver

”Jag är inte så insatt i detaljerna hos Pussy Riots aktion. Gjorde de sin framställning i en öppen kyrka utanför gudstjänsttiden (helt OK) eller avbröt de en gudstjänst (vilket vore mindre lämpligt, men förstås inte straffbart)?”

Jag  vill gärna  svara och även försöka ge en bakgrundsbild

Utanför gudstjänsttid – som jag har förstått – höll de sin ”performance ” i febr i år som en protest mot den oheliga alliansen mellan stat (Putin)  och kyrka (Kirill) och som ett inlägg under den valrörelse som slutade med att Putin valdes till president.  Att Kirill öppet gav ett kraftigt stöd  åt Putin strider mot Rysslands konstitution som sekulär stat med åtskillnad stat och kyrka.

Förklaringen att välja Kristus Frälsarens kyrka gav Yekaterina Samutsevich (på bilden) -en i Pussy Riot gruppen – i sitt slutanförande under rättegången.

”That Christ the Savior Cathedral had become a significant symbol in the political strategy of the authorities was clear to many thinking people when Vladimir Putin’s former [KGB] colleague Kirill Gundyayev took over as leader of the Russian Orthodox Church. After this happened, Christ the Savior Cathedral began to be openly used as a flashy backdrop for the politics of the security forces, which are the main source of power [in Russia].”

https://chtodelat.wordpress.com/2012/08/08/yekaterina-samutsevich-closing-statement/

Kirill kallas ”Putins kollega”  dvs anklagas för att ha haft samröre med KGB under den tid Putin tjänstgjorde som officer i KGB.

Patriark Kirill är en  kontroversiell person i Ryssland.  Skandalen med den dyrbara klockan och retuscheringen  var Kirill till slut tvingad att erkänna.

http://thelede.blogs.nytimes.com/2012/04/05/russian-church-admits-photo-was-altered-to-hide-patriarchs-watch/

Denna skandal kan kompletteras med en lägenhetsskandal som Kirill också varit indragen i . Kjell Albin Abrahamson skriver i Skånskan

”Patriarken har i Moskva en privatvåning på behändiga 144 kvadratmeter i ett lyxigt hus där den sovjetiska/ryska nomenklaturan alltid bott. Våningen ovanför patriarkens ägs av förre hälsoministern Jurij Sjevtjenko som lät renovera sin lägenhet. Renoveringen ledde till att damm landade i patriarkens bibliotek. Kirill krävde, och fick, ett skadestånd på 20 miljoner rubel (1 miljon kr). Summan var så hög att några tidningar började skriva om ”det gyllene dammet”. Då backade patriarken och lät meddela att pengarna skulle skänkas till välgörande ändamål.
I patriarkens lägenhet hittades inte bara gulddamm utan där rumsterade också en dam vid namn Lidia Leonova. Vem är hon? Nej, nej, tro inget sånt. Kirill förklarade; Lidia är min kusin och bor här. Punkt. Slut.”

”Men patriarken Kirill ser inte att det moderna samhällets värderingar – frihet och jämställdhet – motsvarar kyrkans. Han talar därför allt oftare om ”aggressiv liberalism” och ”antikyrkliga krafter”.

http://www.skanskan.se/article/20120426/OPINION/704269762/-/motvind-for-putins-patriark

En intressant artikel och analys är  Natalia Izerginas ”Politicians in Clerical Robes”. ”The ongoing trial of the punk rock group Pussy Riot has riveted Russia this week and attracted attention to the relations between Church and State.”

Artikeln  belyser bla den historiska bakgrunden mellan den ortodoxa kyrkan och tsarväldet som beskyddades av kyrkan fram till revolutionen 1917 och hur Putin idag som en nutida tsar försöker  återupprätta denna tradition och söker kyrkans support och beskydd.

”With the Church’s support to control social mores, Putin aspires to control public opinion and defuse the revolutionary mood that is challenging his regime today.”

”The growth of the democratic movement, which is represented by the urban middle class demanding political changes in Russia, is the primary challenge facing Putin’s regime today. Demonstrations in Moscow, St. Petersburg, Vladivostok, and other big cities in December 2011 after rigged federal parliamentary elections and in May 2012 after the controversial presidential elections demonstrated the public’s real perception of Putin’s regime among various segments of urban population. Since the majority of Putin’s support base consists of the population living in Russia’s countryside, the spread of anti-Kremlin sentiment farther into the country really could cost Putin his throne. Hence, control of the hearts and minds of Russians in the countryside through radio, television, and the Church’s involvement in their lives is the cornerstone rationale for the Kremlin’s partnership with the ROC.”

http://csis.org/blog/politicians-clerical-robes

Patriark Kirill stöder en president som allmänt anses ha kontakter med oljeoligarker och maffiamän med svindlande förmögenheter och  som bidragit till att Putins  privata finanser gör honom till en av Europas  rikaste och mäktigaste män.  ”Nonsens ” svarar Putin på sådana konfrontationer.

Aljazeera har gjort en utredning och sammanställning.

http://www.aljazeera.com/programmes/peopleandpower/2012/04/2012418859194318.html

// Irène

PS Det är alltså mot bakgrunden av den  på flera  sätt oetiska alliansen mellan 2 oetiska män som Yekaterina Samutsevich och hennes gruppmedlemmar i Pussy Riot protesterat för att få  världens uppmärksamhet på vad som pågår.

Men tyvärr som Kjell Albin Abrahamson skriver

”Med radarparet Putin och Kirill kommer inga snabba förändringar att ske. Stilla flyter Don.”

Vänner,

för några månader sedan snuddade vi vid ämnet apofatisk teologi. Det vill säga den teologi som bygger på insikten/åsikten att Gud inte går att fånga in med språket. Varje utsaga om Gud förfelar med nödvändighet alltid sitt mål. Gud är alltid större, alltid annorlunda. Om vi alltså kan säga att Gud är kärlek så kan vi också säga att Gud är inte kärlek. Varför? Jo därför att kärlek är ett mänskligt begrepp. Det kan vara rimligt ändå att säga Gud är kärlek – bara vi är medvetna om att påståendet inte är en beskrivning av Gud, men möjligen säger något om Gud tolkad i mänskliga begrepp.

Det spännande med apofatisk teologi är att den gör tolkningstvister om vad som är rätt kristen tro meningslösa. Eftersom vi inte kan beskriva Gud i exakta termer kan vi inte heller formulera tron i exakta termer.

Om någon exempelvis säger att äktenskap mellan två personer av samma kön är oförenligt med kristen tro och jag säger motsatsen, så avgör inget av dessa båda påståenden vad Gud anser, inte ens att Gud anser något i frågan. Det enda vi får veta är vad två personer tror. Vi kan göra en rimlighetsbedöming av de båda utsagorna, men ytterst måste vi själva välja och ta ansvar för vårt trosval. Åberopar vi Gud för att slippa välja och ta ansvar för vårt val smiter vi från vår mänsklighet – påstår jag.

Avsikten med exemplet ovan är inte att starta en debatt om äktenskapet utan att peka på en principiell utgångspunkt för teologiska samtal – inte minst ekumeniska. I stället för att klyva hårstrået ännu en gång i jakten på SANNINGEN kan vi lära av varandras SANNINGAR och inse att närmare än så kommer vi inte.

Gert Gelotte

Präktiga och alltid katolskt – politiskt korrekta tidskriften Signum återger idag nyheten om  italienske religionssociologen Massimo Introvignes synpunkter  angående det ryska punkbandet Pussy Riot .

”Den  italienske religionssociologen Massimo Introvigneär övertygad om, att punkgruppen Pussy Riots aktion i Kristus Frälsaren katedralen i Moskva också skulle vara “mot lagen” i alla länder i väst. När konstnärerna i katedralen “framför en sång med obscena formuleringar mot kyrkan, mot patriarken och mot religionen, då skulle det i vilket land som helst i väst ha betraktats som en överträdelse”, menar Introvigne. ”

http://signum.se/italiensk-sociolog-om-pussy-riot/

// Irène

PS   Pinsamt att Signum utan kommentar  glatt bara återger Introvignes vinkling

”Alla tänkbara provokationer mot kristendomen och kyrkan ses som “ett legitimt uttryck för åsiktsfrihet”.”

Om nu inte den italienske religionssociologen Massimo Introvigne lyckas hålla isär äpplen och päron så borde Signum kunna göra det genom att mer allsidigt belysa vad det hela handlar om.

Genom att glatt bara  återge Introvignes synpunkter  gör sig Signum till tolk för samma uppfattning, vilket om så är fallet  gör att jag skäms som kristen, som katolik.

Kontexten i vilken Pussy Riot lever går inte att jämföra med ”alla länder i väst ” vilket måste tas i beaktande  vid bedömningen av Pussy Riots  ”uppträdande”  i Frälsarkatedralen.    I Ryssland har den kyrkliga makten -genom patriark Kirill  – lierat sig med en stenhård och genomkorrumperad statsmakt (dvs Putin)  på ett sätt som inte förekommer i något annat land i väst vilket gör att Pussy Riots  agerande ska ses som ett desperat politiskt utspel snarare än en attack på kristendomen.   Detta är också Amnestys uppfattning.

Vad ”legitima uttryck för åsiktsfrihet”  beträffar går det inte att jämföra Ryssland med ”alla länder i väst.”   Introvignes synpunkter är LÖJEVÄCKANDE  särskilt som kristendomens dvs den ortodoxa kyrkans högste ledare i Ryssland patriark KIRILL är den som snarare är en PROVOKATION mot KRISTENDOMEN.

Läs min blogg

Patriark Kirill ”Putin en gåva från himlen”

och om skandalen med patriarkens armbandsur av märket Breguet  värt 30.000 dollar

http://www.katolskvision.se/blog/?p=6087

Om hur Pussy Riot får stöd från omvärlden

http://www.katolskvision.se/blog/?p=6757

Det har nu gått så långt med idealiseringen av Putin att en  liten sekt inom den rysk-ortodoxa kyrkan som leds av  Mother Fotina  betraktar Putin som en reinkarnation av aposteln Paulus, ”som innan han blev helgon förföljde kristna precis som Putin gjorde under sin tid som KGB officer.”

http://newsfeed.time.com/2011/10/04/small-russian-orthodox-sect-considers-vladimir-putin-a-saint/

http://www.katolskvision.se/blog/?p=6757

På tal om vad som är provokation mot kristendomen ………..

Nedanstående länk visar patriark Kirill välsigna Rysslands  president Vladimir Putin som ivrigt gör det ena korstecknet efter det andra.

I texten till Youtube läser jag ”Patriarch Kirill prayed for God to help the newly elected head of state in all affairs.”

Med andra ord vill patriark Kirill – medbrottsling till Putin-  och som själv inte drar sig för att ljuga offentligt dessutom  ha Gud som  medhjälpare i att ge den korrumperade Putin  fortsatt carte blanche.

Men kyrkosången är det absolut inget fel på……

http://www.youtube.com/watch?v=6E_TgRPByPo

Bengt

Jag frågade

Skulle du varit lika kritisk om LWCR hade inbjudit Elizabeth Johnson att tala utifrån sin bok ”Quest for the Living God” på mötet ?

Du skriver

”Svar på Irènes fråga: En definitionsfråga, men i huvudsak ja, om vi med kristen tro avser kristenhetens tro, den bibliska, apostoliska, katolska (allmännerliga) som ärvts och som bekänner Jesus som sann Gud och sann människa, och Guds treeninghet enl apostoliska och nicenska trosbekännelserna.”

Du är tålmodig och ställer alltid upp som vår samtalspartner och jag respekterar ditt sätt att svara på min fråga.

Men tillåt mig att delge dig vad ditt svar säger mig.

Du brukar ofta vara rätt mångordig och uttömmande men inte denna gång. Jag förstår inte hur ditt korthuggna svar – som jag mer läser som ett vedertaget korrekt katolskt Credo – besvarar den fråga jag ställde till dig.

Varje ord du använder vill du liksom ska vara inhugget i sten – i bergfast  katolsk katekeslära.

Men Guds treenighets Ande går per definition inte att huggas  in i sten  eller fångas  i någon katolsk troslära.

Jag tror att vi fram tills nu levt i Treenighetens FADER och SON tid och att nu börjar Treenighetens HELIGE ANDE  sitt tidevarv på jorden.

Hur lätt är det att tala om Anden i mänskliga ord och begrepp ?  Inte lätt alls.  Många blir rädda och alla uttalanden avskrivs som flum  eller i din terminologi New Age som oavsett att det inte är ditt syfte av många upplevs som något mycket opålitligt som definitivt inte har med kristen tro att göra.

Om nu den Helige Ande ingår i kristen tro så får vi inte undandra oss att tala om Anden. Varje människa som gör ett försök att ”komma åt”  Anden kommer omedelbart att finna hur  komplicerat det är.  Hur orden kommer till korta……..

Varför då fnysa  åt Barbara Marx Hubbard som gett sig in på detta otroligt svåra projekt och som varit till inspiration  för ordenssystrarna ?

Elizabeth Johnson säger ”The universality of the church is served precisely by these centers ‘ fidelity to the quest for the living God in their own particular circumstances.”

Det jag hör att Elizabeth Johnson säger är att kyrkans UNIVERSALITET måste sökas i olika PARTKULÄRA sammanhang dvs INOM och UTOM  egen och andra religioners partikularitet.

Och närmast till hands är bla judendomen.

Den helige Ande som jag tror inom judendomen motsvaras av Shekinah – ett hebreiskt feminint ord och begrepp som betyder att ”ha sin boning i” , att ”dväljas i”.

En judisk rabbin har lärt mig att det hebreiska ordet ”mishkan” har samma rot som Shekinah och betyder tabernakel. Denna ”bärbara Guds boning” som judarna bar med sig i öknen.

Judendomen talar också om Tikkun olam, att laga världen.

Vad är det ordenssystrarna gör om inte att försöka laga denna trasiga värld.

// Irène

Många olika röster har i media kommenterat  LCWR svar och hållning  till Troskongregationens läromässiga utvärdering . Thomas C Fox på National Catholic Reporter  har enligt mitt tycke  skrivit den mest briljanta analysen som jag tror bäst återspeglar  vad det hela handlar om nämligen ”Ett nytt sätt att vara kyrka.”

Jag anbefaller artikeln – som jag här komprimerat – å det varmaste

Fox citerar syster Pat Farell

“Many institutions, traditions, and structures seem to be withering. Why? I believe the philosophical underpinnings of the way we’ve organized reality no longer hold. The human family is not served by individualism, patriarchy, a scarcity mentality, or competition. The world is outgrowing the dualistic constructs of superior/inferior, win/lose, good/bad, and domination/submission. Breaking through in their place are equality, communion, collaboration, synchronicity, expansiveness, abundance, wholeness, mutuality, intuitive knowing, and love. This shift, while painful, is good news! It heralds a hopeful future for our Church and our world. As a natural part of evolutionary advance, it in no way negates or undervalues what went before. Nor is there reason to be fearful of the cataclysmic movements of change swirling around us. We only need to recognize the movement, step into the flow, and be carried by it. Indeed, all creation is groaning in one great act of giving birth.”

Fox beskriver hur ordenssystrarnas svar är förankrat i tron att det är kvinnor som av naturen själv denna gång i historien ombeds att visa vägen och att det är en kärleksfull  Gud som inte bara skapat universum utan som också förblivit  aktiv i den precis som andra Vatikankonciliet  har lärt.

Ordenssystrarna ser denna Guds Ande mitt ibland oss och hör dess kallelse att fortsätta framåt.  Systrarna tycks säga att  ibland kräver detta särskilt mod i en fientlig och ogästvänlig värld. Kvinnorna ser detta som en del i en utvecklingsprocess där män och kvinnor av god vilja kan arbeta tillsammans i rättvisans namn för att bygga Guds rike på jorden.

Detta är en utpräglad katolsk sakramental vision framvuxen ur gamla katolska traditioner  och i nutid kontextualiserad av Teilhard de Chardin och fader Thomas Berry vilka fångades upp under konferensen av futuristen Barbara Marx Hubbard.

Fox beskriver hur ordenssystrarna själva ser sig som vittnen till Gudsfolkets smärta och glädje och däribland särskilt de mest marginaliserade som nästan alltid saknar möjlighet att styra sina egna livsöden och vars röster sällan har blivit hörda fram tills nu.

Fox beskriver vidare hur ordenssystrarna  ser sig som hoppets gemenskaper i en värld som hungrar efter äkta andlighet och hopp. Om tron på att Jesus lever bland de fattiga och att detta att  ta hand om sina minsta bröder utgör det kristna budskapets mest centrala uppdrag och kallelse.

http://ncronline.org/blogs/ncr-today/lcwr-response-offers-new-vision-being-church

// Irène

PS  Vad är en futurist är det nog många som frågar sig.  Om jag skulle svara så är det en person som intresserar sig för och har tankar om vår framtid.  Ingen av oss VET något om framtiden men alla kan – om vi vill – ha visioner om framtiden. Visioner som bygger på olika utsagor  från olika människor och tolkningar från olika texter.

Min största favorit  i detta avseende är Teilhard de Chardin – som med rätta av Birgitta Trotzig kallats för ”en modern kyrkofader.”   Eller varför inte en modern PROFET.

Jag citerade en helt fantastisk text av Birgitta Trotzig om Teilhard de Chardin  i samband med hennes död förra året 2011.

”Men ju längre tiden har lidit, ju klarare har det blivit att det är  i förhållande till den kristna traditionens  världsbild som hans  betydelse ligger.  En modern kyrkofader: den store uppenbararen på modernt språk (och i modern sensibilitet och sätt att känna och se ) av den kristna världsbildens kosmiska aspekt . Det har alltid varit den kristna stötestenen att inte kunna  hålla kategorierna isär: att sluta från den fallna människan till en fallen värld. Att inte komma ihåg att kristendomens revolutionerande  idé just är att det ondas problem utspelar sig helt och hållet i människans vilja och samvete och ingen annanstans,  helt och hållet i andliga kategorier – och att det finns ingenting  varken i naturen eller ens i människans naturliga utrustning ,  som är i sig själv ont, allt beror på hur man använder sig av det. ”

”Detta att vara kristen ändar ju beklagligt ofta inte i några särskilt inspirerande livsperspektiv, utan i ett sterilt  sysslande med  ” kyrkan ” (som om någon kyrka i och för sig själv vore det intressanta ) och ett ändlöst bladder om kyrkliga och prästerliga angelägenheter- som om det var de kyrkokommunala sambanden den kristna uppenbarelsen handlade om. I denna öken av beskäftigt småsynt handlingsaktivism, är Teilhards vision ett av de stora tecknen som visar ut, bort, hän- utåt! ständigt utåt ! Att kristendomens mening inte handlar om att väga livsformer på guldvåg, om de är ett gram mer eller mindre ”kristna ”- över huvudtaget inte. Utan om en livsåskådning, ett skådande i den gamla visionära profetmeningen: en syn av hela universums födelse. ”

http://www.katolskvision.se/blog/?p=2728

Franciscan Sister Pat Farrell, center, president of the Leadership Conference of Women Religious, addresses a press conference near the end of the group’s annual assembly Aug. 10 in St. Louis. Joining her was president-elect Franciscan Sister Florence De acon, left, and Dominican Sister Mary Hughes, right, past president of the organization. (CNS photo/Sid Hastings)

LCWR  årsmöte  bestämt sig för fortsatt dialog men  inte kompromissa om sin kallelse och sitt uppdrag .

Enligt ett pressmeddelande av syster Pat Farell  kommer LCWR  styrelse  att samtala  med ärkebiskop Sartain under 2 timmar på söndag  för att påbörja dialogprocessen  och se hur den utvecklar sig.

”LCWR förväntar sig en öppen och ärlig dialog med Sartain som förhoppningsvis kan leda till inte bara  ökad förståelse mellan kyrkans ledarskap och ordenssystrarna utan också till att skapa fler möjligheter för lekfolk och särskilt kvinnor  att komma till tals. ”

”At the ceremony, Farrell will move to the position of past president, while Franciscan Sr. Florence Deacon, currently LCWR’s president-elect, will become its president.

Asked if that change in leadership would affect their dialogue with Sartain, Farrell said the process of having three sisters working together in leadership allows for “continuity.””

http://ncronline.org/news/women-religious/lcwr-will-continue-dialogue-not-compromise-mission

// Irène