Katolsk Vision

Suddenly

As I had always known
he would come, unannounced,
remarkable merely for the absence
of clamour. So truth must appear
to the thinker; so, at a stage
of the experiment, the answer
must quietly emerge. I looked
at him, not with the eye
only, but with the whole
of my being, overflowing with
him as a chalice would
with the sea. Yet was he
no more there than before,
his area occupied
by the unhaloed presences.
You could put your hand
in him without consciousness
of his wounds. The gamblers
at the foot of the unnoticed
cross went on with
their dicing; yet the invisible
garment for which they played
was no longer at stake, but worn
by him in this risen existence.

R.S. Thomas (1913–2000)

Reuters 

Sammanfattning 

Söndag 3 april 2022 firade patriark Kirill i ”Väpnade styrkors katedral” (bild ovan) den gudomliga liturgin för ryska soldater där han uppmanade dem att försvara sitt land ”så som bara ryssar kan”. 

Patriark Kirill utryckte också att ”Ryssland var ett fredsälskande land som lidit mycket av krig.”

”Vi eftersträvar absolut inte krig eller gör något som kan skada någon. Men vi har genom hela vår historia uppfostrats att älska vårt fädernesland och vi är beredda att försvara det som bara ryssar kan försvara sitt land.” 

Kirill 75 år har tidigare gjort uttalanden som försvarar Moskvas handlingar i Ukraina. Kirill ser kriget som ett försvar mot västs liberala kultur som han betecknar som dekadent särskilt i accepterandet av homosexualitet. 

Patriark Kirill uttryckte under sin predikan också att han kände sig bekymrad över alla som drabbats av den väpnade konflikten. ”Alla dessa människor tillhör det Heliga Ryssland. De är våra bröder och systrar.”

https://www.reuters.com/world/europe/patriarch-urges-soldiers-defend-peace-loving-russia-amid-ukraine-campaign-2022-04-03/

https://orthodoxtimes.com/kirill-calls-on-soldiers-to-defend-their-country-as-only-russians-can/

// Irène

PS ”Väpnade styrkors katedral” – en av världens största ortodoxa kyrkor- 1 timmes bilfärd utanför Moskva invigdes 22 juni 2020. The Moskow Times rapporterade från invigningen

https://www.themoscowtimes.com/2020/06/15/russia-inaugurates-grandiose-armed-forces-cathedral-a70567

The Guardian okt 2020

”Cathedral of the Armed Forces blends militarism, patriotism and Orthodox Christianity to controversial effect”

”Angels and artillery: a cathedral to Russia’s new national identity”

https://www.theguardian.com/world/2020/oct/20/orthodox-cathedral-of-the-armed-force-russian-national-identity-military-disneyland

Nedanstående brev är en översättning av biskop Bätzings svar den 28 mars 2022 till Nordiska Biskopskonferensen

https://www.dbk.de/fileadmin/redaktion/diverse_downloads/presse_2022/2022-03-28_Antwortbrief-Bi.-Baetzing-an-NBK.pdf

Eminens, excellenser kära medbröder, kära syster Mirijam.

Tack så mycket för Ert brev från den 9. Mars 2022, där ni uttrycker er solidaritet med katolikerna i Tyskland.  Också vi tyska biskopar vet att vi är sammanlänkade som syskon med katolikerna i Norden. Samtidigt kommer Era bekymmer angående den synodala vägen i Katolska kyrkan i Tyskland till uttryck i Ert brev. Även om jag uppskattar Er omsorg så skulle jag vilja komma med ett lugnande och befriande ord. Det tycks mig som att de faror Ni yttrar och antyder inte motsvarar de faktiska möten, diskussioner och beslut i vår synodala väg som Er ordförande biskop Czeslaw Kozon åtminstone delvis själv bevittnat och vars synodalförsamling han nu riktat ordet till. I vilket fall som helst är den synodala vägen något mycket mer än sammankomsterna med synoddelegaterna. I fora och hearings och inte minst genom införandet av förändringsförslag på internetplattformen ”Antragsgrün” pågår intensivt utbyte och vrids och vänds på tankar. 

Betraktar man de texter som dessa intensiva möten givit upphov till – och särskilt den teologiska orienteringstexten som synodalförsamlingen nu antagit- framgår tydligt att den Synodala Vägen just är ett synodalt sökande efter kyrkans idag livgivande kraft och verk – något som Ni själva säger att påve Franciskus uppmanar hela kyrkan till.   Genom att utgå från de verkligen katastrofala och djupt skamliga sexuella övergreppen och mörkandet av dessa mitt i kyrkan, söker de tyska katolikerna med stor omsorg och välgrundad teologisk återkoppling efter nya vägar i kyrklig praxis. Målsättningen med alla dessa överläggningar och möten är att ge evangeliet plats i kyrkans liv och att åter obehindrat kunna vara medarbetare för Guds Rikes ankomst och på så vis skaffa oss underlag för att kunna stå till svars för grunden till vårt hopp åt alla dem som efterfrågar detta.  Inte bara kyrkans misslyckande med att förhindra missbruk utan också det aktiva samtalet med de troende i bl.a. de tidigare synodala processerna har visat att ”business as usual ” förstör kyrkan. Vi måste vända om och orientera oss på nytt.  Att det då gäller att oförminskat tillägna sig Depositum fidei /Trons skatt som kyrkan förmedlar betvivlas ingalunda av dem som på allvar engagerar sig i den synodala vägen. För den synodala vägen gäller med all dess tankefrihet och i alla dess gemensamma överläggningar: ”Denna frihet kallar oss samtidigt till vårt gemensamma ansvar för den tro som överlämnats åt oss” (Orienteringstext nr 9)

Men jag vill också här klargöra att det oföränderliga och oumbärliga i Depositum fidei / Trons skatt inte får förstås som att varje kyrklig praxis och förordning och varje social utformning av kyrkan– som under historiens gång utvecklats under alldeles särskilda tidsförhållanden – av sig självt genast representerar denna oföränderliga Depositum fidei / Trons skatt.  Många organisatoriska aspekter, strukturer och även befogenheter i kyrkan har utvecklats utifrån konkreta historiska allmänna villkor och måste därför också kunna vara föremål för förändring och förnyelse om de på grund av förändrade krav visar sig vara obsoleta eller till och med hindrar evangeliets förkunnelse. Kyrkans sakramentala Mysterium berörs dock inte av detta utan för kyrkan gäller detta samtidigt: ”Hon är helig, men samtidigt behöver hon alltid renas, hon går ständigt botens och förnyelsens väg.” (LG 8) Den synodala vägen handlar om dessa förändringar och i sökandet efter nya vägar i denna anda inriktar den sig på trons centrala bekännelsekällor: Skriften och traditionen, läroämbetet och teologin såväl som de troendes känsla för tron och tidens tecken. I samspelet mellan dessa bekännelsekällor stärks säkerheten i trosutsagorna.

 Att titta på tidens tecken låter oss naturligtvis även tänka på Er uppmaning  att inte ”ge efter” för tidsandan. Jag vill gärna försäkra Er om att den synodala vägen ständigt har denna uppmaning i beaktande.  Ingen kan ha för avsikt att lättsinnigt anpassa kyrkans handlande till det rådande modet.  Likväl utgår den synodala vägens överläggningar – i god kyrklig tradition och i nära förbindelse med Andra Vatikankonciliets utsagor – från att Gud som skapare och uppehållare av världen också uppenbarar sig om och om igen i denna värld och i mänsklighetens historia och att hans verk och hans väsen i förtätat form också kan kännas igen  i historiska händelser. Naturligtvis passar inte alla historiska händelser och utvecklingar på samma sätt till att vara ”Guds fingervisningar”. Därför betonar ju också det Andra Vatikankonciliet att sådana ”tidens tecken” måste tydas i evangeliets ljus. Tidens tecken ska alltså betraktas utifrån kanon från de andra bekännelsekällorna om tron. Utifrån detta kan dessa därför vara äkta källor för trosreflektion.  Det är inte enbart utifrån skriften, traditionen, teologin, läroämbetet och de troendes trosanda som Guds vilja för människorna och hans kyrka kan erfaras utan Guds vilja kan också erfaras genom tidshändelser och tidens utveckling i historien som Guds folk är på pilgrimsfärd genom. 

”För att kunna utföra detta uppdrag måste kyrkan ständigt rannsaka tidens tecken och tolka dem i ljuset av evangeliet. Endast så kan hon på ett sätt som är avpassat efter varje generation besvara människans eviga frågor om livets mening i både nutid och framtid och om den inbördes relationen som finns mellan nutid och framtid.” (GS4) Att tyda tidens tecken har alltså inget att göra med att ge efter för tidsandan. 

Sist men inte minst skulle jag vilja bemöta oron över att katoliker i Tyskland försummar sin förbindelse med den universella kyrkans gemenskap eller till och med går sina egna vägar bort från denna gemenskap.  Angående detta kan jag försäkra att den Synodala Vägens överläggningar och beslut mycket noggrant skiljer mellan vilka förändringar och reformer som kan genomföras på stiftsnivå av Tyska Biskopskonferensens medlemmar   och vilka frågor, angelägenheter och reformönskningar som måste föras vidare till världskyrkans kontext och särskilt till världskyrkans synodala väg. Det är därför med stora förhoppningar som Tysklands katoliker kommer att delta i världskyrkans synodala väg och lägga fram sina erfarenheter men också ge röst åt sina problem och bekymmer i denna process.  Jag behöver ju inte förklara för Er hur nära förbunden den katolska kyrkan i Tyskland känner sig med den enda katolska kyrkan över hela världen och hur starkt denna kyrka är en hjärteangelägenhet för katoliker i Tyskland.

I denna bemärkelse hoppas jag åtminstone lite kunna lindra Era bekymmer. Gärna vill vi fortsätta att samtala med Er och ytterligare öka och intensifiera vår kontakt. Särskilt gläder vi oss åt att också framöver få hälsa biskop Czeslaw Kozon välkommen till våra synodalförsamlingar. Dessutom skulle det glädja mig om det kunde finnas tillfälle till en direkt kontakt när Ni till hösten har Ert plenarmöte i Hildesheim.

 Låt oss tillsammans arbeta för en kyrka som genom sin förbundenhet med Kristus är öppen och nära människor så att det för Kristi lärjungar ”inget äkta mänskligt (finns) som inte väcker genklang i deras hjärtan” (GS 1)!

Låt oss också förbli förbundna i bön.

Med hjärtliga hälsningar och välsignelser

Er

Biskop dr. Georg Bätzing 

Övers Irène Nordgren och Kerstin Persson 

_________________________________________________________________________________________________________________

Nordiska Biskopskonferensens brev till biskop Bätzing 9 mars 2022

https://www.katolskakyrkan.se/media/5420/offener-brief-bischof-batzing-overs.pdf

VÄKS / Vi är kyrka Sverige brev till Biskop Bätzing

http://www.katolskvision.se/blog/?p=29931

Brevet på tyska

https://static.s123-cdn-static-d.com/uploads/5868221/normal_6247eebeb3c79.pdf

Katolskt Magasin

http://www.katolskvision.se/blog/?p=29950

Katolskt Magasin uppmärksammar VäKS brev till biskop Bätzing !

https://www.katolsktmagasin.se/2022/04/05/stod-till-den-synodala-vagen-i-tyskland-fran-vi-ar-kyrka-sverige/

// Irène

PS Tack Helena D’Arcy !

Med anledning av Nordiska Biskopskonferensens brev till biskop Bätzing den 9 mars 2022 har VÄKS – Vi är Kyrka Sverige – skrivit följande brev

Sehr geehrter Herr Bischof,

wir, die Ihnen schreiben sind Vertreter von Katholiken, die engagiert sind in Fragen der Reform der Kirche, unter anderem in der Bewegung „Wir sind Kirche“.

Läs hela brevet

https://static.s123-cdn-static-d.com/uploads/5868221/normal_6247eebeb3c79.pdf

Brevet på svenska med kopia till Nordiska Biskopskonferensen och biskop Anders Arborelius

Den 31 mars 2022

Kära biskop Bätzing

Vi som skriver till Er är representanter för katoliker som är engagerade i reformfrågor, som drivs bl.a. av We are Church och vi har förfärats över det brev som den Nordiska Biskopskonferensen skrivit till Er.
Brevet aktualiserar åter frågan om hur katoliker, katolska präster och biskopar idag förhåller sig till Andra Vatikankonciliets budskap om ”Aggiornamento”. ”Aggiornamento” är något som Nordiska Biskopskonferensen tycks reducera till att handla om ”eftergift åt tidsandan.”
Vi finner det oerhört sorgligt att Nordiska Biskopskonferensen mitt i den nu pågående synodala processen inom världskyrkan väljer att inta en hållning av att veta bäst kring tingens katolska ordning. De reformsträvanden som formulerats världen över- men tydligast i Tyskland och tyskspråkiga länder – har tyvärr i mycket ringa grad översatts till svenska eller andra nordiska språk, vilket inneburit att många katoliker i Skandinavien överlag är dåligt informerade, eller felinformerade, om de tyska reformförslag som också ligger inom Wir sind Kirches intresseområden – som inte att förglömma uppkom redan för drygt 25 år sedan och alltsedan dess diskuterats och intensifierats. Vi tror som Ni att reformer NU är nödvändiga om kyrkan ska vara relevant i dagens samhälle och för att förhindra att katoliker fortsätter att lämna våra kyrkliga sammanhang.
Katoliker i Skandinavien och runt om i den universella katolska kyrkan kämpar med precis samma frågor som Ni i Tyskland.
I Nordiska Biskopskonferensens områden är dock klyftan stor mellan hur många, vanliga katolska lekmän ser på sin tro och sin kyrka och hur biskoparna och en stor del av prästerskapet förhåller sig till samma kyrka.

Vi vill vara kvar i vår kyrka och ser med intresse och hopp på den synodala vägen i Tyskland och önskar och ber att ni får gehör.

Representanter
för styrelse och arbetsgrupp i Vi är kyrka-Sverige, samt andra reformorienterade katoliker:

Elisabet Finné (ordförande), Cecil de Rosario (kassör), Kerstin Persson(sekreterare),
Irene Nordgren, sr Madeleine Fredell OP, Hans Reiland, Ulla Westanmo, Carin Zetterlund, Else-Britt Löfdahl, Erik Westerberg, Ewa Winiarski, Berit Nordlinder, Örjan Ekman, Charlotte Åkerlind, Margareta Strömberg, Jacques Öhlund, Pehr Thorell, Frans Josef Meyer (Danmark)

_____________________________________________________________________________________________________________

PS

Har Nordiska Biskopskonferensen bättre reda på tingens katolska ordning än Tyska Biskopskonferensen?

”Nordiska biskoparnas öppna kritik av den Synodala vägen en förolämpning ”

Reformgrupperna ”Maria 2.0” och ”Wir sind Kirche” har via Tysklands nuncie ärkebiskop Nikola Eterović skrivit ett öppet brev till Franciskus – med 500 underskrifter – där de ber påven att omedelbart sätta stopp för kardinal Müller med anledning av hans ”ansvarslösa agerande att sprida konspirationsmyter med klart antisemitiska drag” som Müller inte tagit tillbaka eller korrigerat trots tillsägelser. Detta samtidigt som Müller sitter som domare i Vatikanens Högsta domstol och som en medlem i kardinalskollegiet dvs de röstberättigade i påveval.

https://www.katholisch.de/artikel/33681-wegen-verschwoerungsmythen-papst-soll-kardinal-mueller-einhalt-gebieten

”We urgently appeal to Pope Francis to ensure that the irresponsible actions of Cardinal Gerhard Ludwig Müller are stopped immediately. We consider it unacceptable that a person who spreads conspiracy myths and uses anti‐Semitic ciphers should officiate as a judge at the Supreme Court of the Apostolic and, as a member of the College of Cardinals, be among the circle of potential papal voters.”

https://www.wir-sind-kirche.de/files/wsk/2022/Offener_Brief_an_Papst_Franziskus_zu_Kardinal_Müller.pdf

// Irène

PS I dec 2021 anklagade Judiska Centralrådet i Tyskland kardinal Müller för att använda ”klart antisemitiska koder” i uttalanden i samband med Covid pandemin.

https://eurojewcong.org/news/communities-news/germany/central-council-of-jews-in-germany-calls-out-cardinal-for-antisemitic-code/

Det här alltså samma Müller som Katolskt Magasin i sitt senaste nr 2/2022 givit utrymme på 3 helsidor åt en beundrare av Müller att få bre ut sig med en intervju under rubrik ”Tysklands biskopar lycka inte försvara tron”

I maj 2020 försvarade en av ORK (Organiserade Reaktionära Katoliker) främsta webbplatser – Life Site – bästa biskopskompisarna Müller och Athanasius Schneider mot konspirationsanklagelser https://www.lifesitenews.com/blogs/cardinal-mueller-and-bishop-schneider-defend-signing-archbishop-viganos-corona-crisis-appeal/

DAGEN dec 2020

https://www.dagen.se/debatt/2020/12/09/anmarkningsvart-av-katolsk-folkhogskola-att-bjuda-in-framlingsfientlig-biskop/

24 mars 2022 

Kära sr Madeleine 

”De mer eller mindre organiserade reaktionära krafterna är däremot farliga.”

Du menar ORK – organiserade reaktionära katoliker !   D’accord ! 

”För att hårdra det lite: vi som är döpta är Kyrkan, Vatikanen är bara en administrativ institution.”

Bara och bara ? 

 Har Jesus instiftat Vatikanen?

Låt oss inte glömma att det finns  en Troskongregation i denna ”administrativa institution” som en gång i tiden helt legitimt i egenskap av Inkvisition brände oliktänkande på bål och som fram tills för bara några år sedan  – när Franciskus avpolleterade kardinal Müller –  fortsatt  att brännmärka oliktänkande.   

Jag skulle vilja sätta fokus på detta som du skriver : ”Kyrkan är vi döpta. Varje döpt person är en alter Christus, ”en andra Kristus”. Samtidigt som vi är detta, är det också en kallelse, en väg att förverkliga.”

Du sätter här fingret på vad bla den Tyska Biskopskonferensens Synodala Väg särskilt finner angeläget att diskutera dvs relationen mellan vigda ämbetsbärare och lekfolk och hur man rent praktiskt i verkligheten valt att gestalta denna relation under den Synodala Vägens process då biskoparna ”i 4 arbetsgrupper ville tala i ögonhöjd med lekmannarepresentanter för Centralkommittén för tyska katoliker.” 

Varför har nyheten om Georg Bätzing fastnat i Signums Bullerbyfilter ?

 En uppfattning att ”Varje döpt person är en alter Christus, ”en andra Kristus”   får ju konsekvenser !  Inte undra på att ORK är livrädd för,  känner sig hotad av och därför på olika sätt vänt  sig mot  Tyska Biskopskonferensens diskussioner – Synodala vägen  som inte dragit sig för att lyfta fram dessa konsekvenser – något som Polska och Nordiska Biskopskonferenserna inte vill höra talas om och därför desperat i var sitt brev försöker uppfostra ordföranden biskop Georg Bätzing. 

Förra året bildades också i Tyskland en ”Arbetsgrupp för kristen antropologi ” som startade en alternativ synodal väg – ”Börja på nytt” – och lanserade  ett Reformmanisfest i 9 punkter som vår svenske trosfrände Kjell Blückert hakar på och gör sitt bästa att i sin tur  lansera på Signum webben 19 mars 2022 och där Blückert dessutom raljerar över Tyska Biskopskonferensens synodala väg  i termer av ”en väg som mer lever i det blå, läs: i liberalteologiska luftslott.”

Kjell Blückert i Signum lanserar På stället marsch

”Börja på nytt”  beskriver i ett nötskal  ”att man inte önskar en kyrka som består av funktionärer och ständigt tjatter, där kallelser har ersatts av utnämningar, hängivenhet av kontrakt och tillit av kontroll.”   Föraktfullt beskrivs lekmännen  i Tyskland som ”godtyckligt utvalda representanter för föreningar osv vilket vittnar om misstroende för den sakramentala kyrkan som konstitueras av apostolisk auktoritet.”   

Du hör – det är ljusår från ”Varje döpt person är en alter Christus, ”en andra Kristus”.   

Vad kvinnor beträffar talas om att ”återupptäcka det kvinnliga elementets skönhet”. Suck !

Vidare  upprepar  ORK sin favoritmetafor  ”Guds folk som Guds brud och Kristus som brudgummen – av vilket följer att prästen – som symboliskt representerar Kristus – helt följdriktigt måste vara man! ” 

Har vi hört det förut ?  

Du skriver ”Jag tror att det är viktigt att vi inte okritiskt följer vare sig präster, biskopar eller biskopskonferenser eller dikasterier i Vatikanen.”

D’accord !

Shalom

Irène

________________________________________________________________________________________________________________

27 mars 2022

Kära Irène,

Självklart har inte Jesus instiftat Vatikanen!! Jesus tog på sig Lagen – Torah – i sin fullhet, levde Lagen i sin fullhet och ville att hans medvandrare skulle göra likadant. Som alla judiska trosbekännare så tolkar han också Lagen. Det viktigaste är att älska Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ och all sin kraft och att älska sin nästa som sig själv. 

Av praktiska skäl organiserar vi oss eftersom vi firar vår tro tillsammans och tillsammans minns vår gemensamma historia. Gemenskaper där man känner varandra och kan vara till stöd för varandra är helt avgörande för att vi ska växa som människor. Men som alltid när människor ska göra något tillsammans så uppstår utmaningar, slitningar och oenighet. Vi är inte fullkomliga utan på väg mot fullkomlighet. 

Vatikanen – eller vilken kyrkoorganisation som helst – kan således tjäna den mänskliga gemenskapen om alla vandrar i ödmjukhet. Och ödmjukhet ska inte uppfattas som något underdånigt eller självförödmjukande. I en notis i Vägmärken29 juli 1959 skriver Dag Hammarskjöld: ”Ödmjukhet är motsatsen till självförödmjukelse i lika hög grad som till självförhävelse. Ödmjukhet är att icke jämföra sig. Vilande i sin verklighet är jaget icke bättre eller sämre, icke större eller mindre, än annat eller andra. Det är – intet men samtidigt ett med allt. I denna mening är ödmjukhet restlös självutplåning. Att i ödmjukhetens självutplåning vara intet, och ändå i kraft av uppgiften förkroppsliga hela dess tyngd och auktoritet är den kallades livshållning.” Ödmjukhet förutsätter närvaro i tid och rum, en närvaro i sin egen medelpunkt, i en acceptans av den jag är som person. Att företrädarna i Vatikanen inte alltid visar på denna skapande ödmjukhet är en annan sak. Påven Franciskus har gått ganska hårt åt sina medarbetare i kurian, kyrkans ledningsfunktion.

Nyligen har påven omorganiserat hela kurian med alla departement (”dikasterier”) och det är nu möjligt även för lekfolk att utnämnas till ledningsfunktioner i dessa organ. Det är ett stort och faktiskt ganska revolutionerande steg som därmed tagits och som i alla fall lite grann kan tona ner den klerikalism som hittills rått i Vatikanen.

Varför har den tyska synoden fastnat i Signums bullerbyfilter, frågar du. Inte bara i deras filter … så även i hela Stockholms katolska stift!! Den nordiska biskopskonferensens brev till biskop Bätzing som jag kommenterade tidigare i den här serien vittnar med all önskvärd tydlighet om rädsla! För att veta vad rädslan bottnar i, för konferensen i sin helhet liksom för varje enskild biskop som skrivit under brevet, skulle jag behöva samtala med dem. Att de skämt ut sig själva och även de nordiska katolska stiften är en sak. Vilka konsekvenserna blir av deras agerande vet vi inte ännu. De har i alla fall fått en hel del mothugg i internationell press.

Många katoliker i de nordiska länderna är osäkra i sin tro och blir rädda när alla döpta katoliker uppmuntras att ställa frågor om sin tro och ifrågasätta ingrodda vanor. Den ”alternativa synodala vägen” är ett uttryck för denna rädsla. En rädd människa är inte sällan en farlig människa. Den som känner sig hotad går ofta till attack med helt orimliga vapen. Du nämner Kjell Blückert som en som förespråkat en alternativ synodal väg i Sverige. Man kan ställa den enkla frågan varför inte Kjell Blückert kan delta i någon av de många grupper som förbereder ett svar till synoden. Det är i ett sådant sammanhang som han kan framföra sina åsikter. 

Brudmystiken, som du omnämner, har jag svårt att förstå mig på. Alltså, till nöds kan jag väl uppfatta kvinnor som brud till Kristus (under förutsättning att den Uppståndne är en ”man”) – men att alla män skulle identifiera sig som ”brud” känns sannerligen märkligt! Brudmystiken vittnar om en förvriden människosyn och en närmast hädisk syn på Kristus. Kristus (den Smorde, Messias) är ju den uppståndna människan (man och kvinna). Om inte Kristus som uppstånden representerar både kvinna och man fullt ut så skulle inte uppståndelsen gälla oss kvinnor! Och i så fall borde inte kvinnor döpas över huvud taget!

Jag kan inte låta bli att dra på munnen åt uttrycket ”det kvinnliga elementets skönhet”! Det kan ju rimligen bara vara en man som säger så! Undrar vad som åsyftas – egentligen? Jag blir vansinnigt nyfiken …!!! Och vad är dess komplement: ”det manliga elementets skönhet”?

Sr Madeleine OP

Tyska Biskopskonferensen meddelar att Biskop Bätzing 16 mars besvarat det brev han erhöll från Polska Biskopskonferensen 22 febr

https://www.dbk.de/presse/aktuelles/meldung/bischof-baetzing-schreibt-dem-vorsitzenden-der-polnischen-bischofskonferenz

24 mars 2022 Katolisch.de

”Biskop Bätzing tillbakavisar Polska Biskopskonferensens kritik.”

”Biskop Georg Bätzing meddelar att han besvarat Polska Biskopskonferensens brev. Innehållet i brevet har dock inte offentliggjorts. ”

”Biskop Bätzing betonade att den Synodala Vägen kommit till som en konsekvens av resultatet av Tyska Biskopksonferensens  MHG Missbruksstudie i syfte att hantera systemets orsaker till det sexualiserade våldet inom kyrkan och dess mörkläggande. Att  i detta sammanhang även ämnen om makt, prästers levnadsformer och frågor kring kvinnans roll och frågor kring sexualmoral hamnat i blickpunkten – vilka tidigare sedan länge diskuterats – gör inte dessa frågor  oviktiga utan visar snarare på deras angelägenhet.”   ” För oss är denna utgångspunkt vid missbruk – något Ni inte omnämner i Edert brev – mycket viktigt.” (min övers)

https://www.katholisch.de/artikel/33629-nach-kritik-am-synodalen-weg-baetzing-antwortet-polens-bischoefen

// Irène

PS MHG Mannheim Heidelberg Giessen 

https://www.dbk.de/fileadmin/redaktion/diverse_downloads/dossiers_2018/MHG-Studie-gesamt.pdf

Kjell Blückert – docent i kyrkovetenskap – sitter i SIGNUMS redaktion och kan därför ta sig friheten att oemotsagd ? 19 mars 2022 på Signum Opinion webben https://signum.se/borja-pa-nytt-en-alternativ-synodal-vag/

raljera över Tyska Biskopskonferensen – Synodala Väg – som Kjell Blückert beskriver som

”en väg som mer lever i det blå, läs: i liberalteologiska luftslott.”

Istället lobbar Blückert för ORK – Organiserade Reaktionära Katoliker- motattack genom att i Signum hjälpa till att lansera ”Börja på nytt -en alternativ synodal väg” och deras namninsamling. https://neueranfang.online/wp-content/uploads/2021/09/New-Beginning_A-Manifesto-for-Reform_9-Theses_.pdf

Det sk 9-punkts reformmanifestet som Blückert förespråkar är för att tala klarspråk På stället marsch ….. kolla duvan i nedanstående videoklipp …..

Kjell Blückert skriver ”För dem som vill följa denna nya synodala väg, som enligt min mening är betydligt mer i linje med påvens intentioner om en reform till ”huvud och lemmar”, rekommenderas att ta del av de fortlöpande reflektionerna på hemsidan https://neueranfang.online. ”

”I nio punkter deklarerar manifestet en alternativ reformprocess, som mer ansluter till den katolska tro som vi finner formulerad i den nuvarande katekesen. ”

// Irène

PS Det är bara att åter konstatera hur ORK – Organiserade Reaktionära Katoliker- och deras sympatisörer ges generöst utrymme i katolska media. I senaste Katolskt Magasin – läs Husbondens Röst – får en intervju med den avdankade fd prefekten för Troskongreagionen kardinal Gerhard Müller bre ut sig på 3 sidor under rubrik ”Tysklands biskopar lyckas inte försvara tron. ”

Kvartalstidskriften ”The European Conservative” kallar 13 mars 2022 Müller ”den kanske mest prominente prelaten” och beskriver kopplingarna mellan Müller och Polska Biskopskonferensens ordförande Stanislaw Gadecki och Nordiska Biskopskonferensen. https://europeanc”onservative.com/articles/news/scand23 inavian-and-polish-prelates-stand-against-german-synodal-way/

ORK – Organiserade Reaktionära Katoliker – driver tex världens största religiösa TV kanal EWTN som framgångsrikt etablerat sig i Skandinavien med romantiserade och påkostade reportage om katolska kyrkan i Skandinavien. I nov 2021 intervjuas Danmarks katolske biskop Czeslaw Kozon och berättar att det är ”riktigt gott att EWTN formaliserar sitt samarbete med Skandinavien.”

Biskop Czeslaw Kozon är ordförande för Nordiska Biskopskonferensen som skrivit det kritiska brevet till biskop Bätzing – ordförande för Tyska Biskopskonferensen. https://www.katolskakyrkan.se/media/5420/offener-brief-bischof-batzing-overs.pdf

https://m.youtube.com/watch?v=-69QmdxNcyM

EWTN viktig aktör – ”styr katolska narrativet”

Franciskus besvarar attacker från EWTN – ”djävulens verk”

18 mars 2022

Kära sr Madeleine  

”Din benämning på denna falang, KBF (den konservativa bakåtsträvande falangen) skulle jag inte så gärna använda.”      Ok,  kan vi enas om  TRF – tok-reaktionära falangen ?

Jag frågar om Aggiornamento. Du svarar  ”Genom att själva vara och gestalta den kristna gemenskap vi själva vill bli bemötta av.”  

Skulle önska att du vidareutvecklar detta lite mot bakgrund av den Nordiska Biskopskonferensens brev till biskop Bätzing.  

Någon dag innan biskop Bätzing fick detta brev  höll han en presskonferens i samband med Tyska Biskopskonferensens  plenarmöte och beskrev då sina tankar om den pågående synodala processen och vilka områden i dess sammanhang han ansåg vara övergripande viktiga – nämligen  teologin kring antropologi och ecklesiologi.  

I öppningsgudstjänsten 7 mars inför plenarmötet höll Bätzing en predikan som finns utlagd på Tyska Biskopskonferensens hemsida. Bätzing åberopar bla kardinalen, teologen och jesuiten Henri de Lubac och dennes  syn på ”katolicitet – på Jesus Kristus kyrka som katolsk med vilket menas något mycket mer än romersk-katolsk- en målbild, en utmaning och aldrig ett regelverk som det gäller att försvara” https://www.dbk.de/fileadmin/redaktion/diverse_downloads/presse_2022/2022-028b-FVV-Vierzehnheiligen-Eroeffnungsgottesdienst-Predigt-Bi.-Baetzing.pdf

Jag vill bli bemött av den kristna gemenskapsanda som biskop Bätzing förmedlar – inte den okristna översittaranda som de nordiska biskoparna förmedlar.  

Jag vill fortsätta att utveckla min katolska tro genom att få utvecklas i takt med den undervisning  som biskop Bätzing och Tyska Biskopskonferensens Synodala Väg erbjuder.  

Aldrig hört någon biskop i Norden referera till Andra Vatikankonciliets viktigaste influencer och peritus Henri de Lubac –  Det är mest du som brukar referera till honom i Stockholms katolska Stift.  Du brukar också tala om nödvändigheten att diskutera katolska kyrkans syn på antropologi och ett av dina paradämnen är ju ecklesiologi. 

Hur ska vi katoliker leva upp till sensus fidei – få en samsyn – och vandra tillsammans på den Synodala Vägen när  olika biskopar uppvisar så olika  attityder och vill så olika saker för katoliker i sina respektive Stift  ?

Hur ska vi katoliker leva upp till sensus fidei när en biskopskonferens tillhör den reformsträvande falangen och en annan biskopskonferens tillhör TRF ?

Shalom

Irène

PS   Du vet ju sedan tidigare mitt förslag till biskopssynoderna i Rom !  Helst varje biskop – men i varje fall varje biskopskonferens måste ta med minst en perita – trots att   begreppet ännu inte finns i den katolska vokabulären……

 Till Nordiska Biskopskonferensen är du självskriven !   Som biskop i världens mest jämställda land borde biskop Anders föregå med gott katolskt exempel och kolla med Franciskus om det är OK …….

_________________________________________________________________________________________________________________

21 mars 2022

Kära Irène,

Nej, jag vill inte kalla de bakåtsträvande katolikerna för KBF (den bakåtsträvande falangen) eller TRF (tok-reaktionära falangen). Visst finns det tok-reaktionärer, men jag tänker inte ödsla tid på dem. De mer eller mindre organiserade reaktionära krafterna är däremot farliga. Om de utgör ett verkligt hot mot påven eller Vatikankonciliets fulla genomförande är svårt att säga. Kyrkan är trots allt större, den är vialla döpta. För att hårdra det lite: vi som är döpta är Kyrkan, Vatikanen är bara en administrativ institution. 

Teologisk antropologi och ecklesiologi måste utvecklas, uppdateras. Du har rätt i att jag ofta hänvisat till Henri de Lubac och Yves Congar, och de var helt avgörande för Andra Vatikankonciliet. Men nu måste vi gå bortom dessa teologer om vi ska bygga en meningsfull kristen gemenskap. Båda teologerna kan däremot ge oss vissa vägmärken framåt.

I ett föredrag 2007 kallade jag Henri de Lubac för katolicitetens poet. Han skriver en läsbar och vacker teologi och samtidigt är han helt bunden av en maskulin världs- och kyrkouppfattning. Låt mig ändå stanna lite vid honom. Hans första bok har på franska titeln Catholicisme: les aspects sociaux du dogme(begreppet ”sociaux” ska här förstås som något relationellt), och den utkom 1938. På engelska har man valt titeln Catholicism, Christ and the Common Destiny of Man. Hela mänskligheten strävar efter ett gemensamt mål utan att för den delen behöva uppfatta detta mål som något uniformt. Mänskligheten är en mångfald som måste handla i enhet för att inte döda sig själv. Boken inleds med ett citat ur Jean Gionos bok Les vraies richessesfrån 1936 där den bärande meningen är ”My joy will not be lasting unless it is the joy of all”(Min glädje kommer inte att förbli om den inte är allas glädje). Vi kan så att säga inte fullkomnas utan att alla, hela mänskligheten finns med. Detta gäller både vårt slutmål och vårt liv här och nu.

I början av 1900-talet anklagades kristen tro för att till största delen intressera sig för den enskilda individens frälsning och inte för mänsklighetens öde som sådant. De Lubac vill visa att kristen tro är ett ”socialt / relationellt”projekt, att den har med hela mänskligheten att göra. Boken blir också ett inlägg mot tidens elitistiska och nationalistiska ideologiska rörelser som fascismen och nazismen. Mänskligheten är enoch består inte av olika raser, utan alla människor har samma värde och värdighet som skapade av Gud.

Kyrkan är självklart inget regelverk och behöver inte försvaras som något sådant heller. Kyrkan är vi döpta. Varje döpt person är en alter Christus, ”en andra Kristus”. Samtidigt som vi ärdetta, är det också en kallelse, en väg att förverkliga. Gud säger om sig själv till Mose: ”Jag ska bli den jag ska bli”. Var och en av oss är kallad att säga samma sak. Våra präster och biskopar är våra medvandrare, varken bättre eller sämre, bara kallade att hålla ihop gemenskapen i en blomstrande mångfald. De ändrar varken karaktär eller blir ontologiskt annorlunda genom vigningen. 

Jag tror att det är viktigt att vi inte okritiskt följer vare sig präster, biskopar eller biskopskonferenser eller dikasterier i Vatikanen. Vi är på väg mot fullkomlighet, ingen av oss är där i det här livet, inte heller präster, biskopar eller ens en påve. 

Sr Madeleine OP