Helmut Schüller skriver ett blogginlägg att ”Yttrandeförbud innebär åhörarförbud”
Redeverbote sind Zuhör-Verbote
”Ständigt blir jag av journalister tillfrågad hur jag finner mig i att biskoparna i Boston och Philadefia har gett mig yttrandeförbud i deras lokaler i sina stift. Jag finner mig i detta därför att motiveringarna till dessa förbud mynnar ut i intet. Vi i kyrkoherdeinitiativet står för det vi offentligt uttalar, inte i motsatsställning till kärnan i vår kyrkas troslära. Vi vet att vi är ett med majoriteten av kyrkfolket.
Än mer problematiskt än yttrandeförbud är därför kyrkomedlemmarnas faktiska åhörar-och diskussionsförbud. Dessa tilltros inte att själva få göra sig en bild och skapa sig sin egen uppfattning. Deras tro fråntas att kunna klara av diskussionens ämnen och frågeställningar. Vad har egentligen biskopar som utfärdar yttrande – och mötesförbud för uppfattning om de troende. Denna fråga är ännu mer brännande”. (min övers)
// Irène
PS Jag håller med Helmut Schüller och har själv tidigare ställt mig denna avgörande fråga. Hur ser biskopar egentligen på sina troende ?
Och ytterligare en fråga. Hur kommer det sig att så många VUXNA katoliker accepterar att bli behandlade som MINDERÅRIGA BARN ? Hur kommer det sig att vuxna välutbildade katoliker finner sig i att en biskop ska bestämma över deras huvuden vad som är lämpligt och vad som är olämpligt för dem att ta del av vare sig detta är i tal eller skrift ? Hur kommer det sig att vuxna katoliker accepterar att vara ställda under FÖRMYNDARE ?
Svar mottages tacksamt.
Irène,
det enda som irriterar mig mer än katolska prästers syn på lekfolk som barn är samma lekfolks syn på katolska präster som föräldrar.
Makt och underordning föder och förutsätter varandra.
Gert
Gert,
I denna fråga är vi helt överens! Där tycker jag pastor Stefan Swärd har en viktig delaspekt
i sin artikel i Dagen, som tar upp ”prästeriet” som en delsyssla i församlingen.
I likhet med de katolska experimenten med ”arbetarpräster” i Frankrike; som tyvärr förbjöds av Vatikanen/Rom.
Vi i kyrkorna och församlingarna måste hitta och stödja arbetsformer som innebär ömsesidiga ansvar och förpliktelser, inte auktoritärt, utan i igenkännande av de olika
auktoriteter (kompetenser) som vi faktiskt kan ha.
Krister
Gert
”Makt och underordning föder och förutsätter varandra.”
När det gäller fattiga analfabeter i tredje världen förstår jag intellektuellt detta fenomen.
När det gäller välutbildade katoliker och även välutbildade troende i andra kyrkor och samfund – då har jag svårt att förstå behovet av förmyndare.
Svårt att förstå hur man kan LÅTA BLI att protestera mot CENSUR och KONTROLL
// Irène
Jamie Manson skriver om Helmut Schüllers debut i New York.
”Because, as priests, we are members of the hierarchy, the hierarchy became nervous,” he told the crowd. As priests, Schüller said, ”we have power, which means we are responsible to use that power.” Church reform movements must not be left to the laity alone, he said. ”We must be companions to these movements.”
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/fr-helmut-sch-ller-makes-debut-nyc
Forts följer
// Irène
PS Helmut Schüller sätter fingret på den ömma punkten MAKTSTRUKTUREN inom katolska kyrkan.
Inte undra på att MAKTAPPARATEN inom vårt eget Stift inte ens vill ta i Helmut Schüller med tång.
Vad man än anser om Helmut Schüller – gillar eller ogillar- hans turné har ändå nyhetsvärde inom katolska kyrkan. Men tydligen inte i provinsiella Sverige där har censuren sagt nej.
Helmut Schüller är barnförbjuden i Sverige.