”Nu behövs någon med både Helige Franciskus enkelhet och Helige Ignatius organisationsförmåga”

”Papa- vårt hopp står till Dig”

Medan kardinalerna som deltagit i konklaven håller på att packa ihop sina väskor och resa hem är det nu Franciskus som lämnas kvar att reformera kurian. Alla verkar eniga om att detta är nödvändigt och prio nr 1.

Thomas Reese SJ diskuterar i en artikel i NCR  hur man först måste  bli enig om vad som menas med att reformera kurian.   En  kuriekardinal är av  uppfattningen att en reform innebär att han  själva får mer makt inom sitt ansvarsområde på bekostnad av en annan kuriekardinal  och dennes ansvarsområde.

Olika röster måste få komma till tals med varandra inbördes men det behövs också någon som får ihop allt i slutändan.

Reese menar att reformer måste börja med att inte utnämna kurians medlemmar till biskopar och kardinaler. Den nuvarande kurian är organiserad som hovstaterna under 1600-talet där prinsar och adelsmän hjälpte kungen att styra.  Denna modell är antik och dysfunktionell.

Påvedömet fungerar som absoluta monarkier på 1600-talet gjorde  där monarken själv innehade  såväl den lagstiftande, verkställande som  dömande makten. Dagens moderna  regeringar förordar  nödvändigheten av maktsfärernas åtskiljande.

Troskongregationen ska inte skapa lagar och samtidigt agera trospolis, åklagare, domare och  den som verkställer straff  när det gäller  teologer.

Några kanske opponerar sig mot att införa sekulära modeller i kyrklig administration. Dessa förbiser  i så fall påvedömets historia som är fyllt av exempel på påvar som lärt av sekulära regeringar och organisationer.

Övergripnade reformer är utmaningen som kanske behöver någon med både  Helige Franciskus enkelhet och  Helige Ignatius organisationsförmåga.

http://ncronline.org/news/vatican/how-pope-francis-can-reform-vatican-curia

// Irène

PS  Övriga absoluta monarkier i världen förutom Vatikansstaten är Brunei  som styrs som sultanat, Förenade Arabemiraten och Quatar som styrs som emirat och Saudiarabien och Swaziland som stryrs som kungadömen.

Påvar, sultaner, emirer och kungar i absoluta monarkier  innehar ensamma  den styrande, verkställande och dömande makten då dessa inte  anammat Montesquieus maktdelningsprincip.

Påven blir som  Gud –   3 personer i EN.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *