Ritva Maria Jacobson skriver:
I en liten stad i Sydtyskland finns ett par i 70-årsåldern, traditionellt troende katoliker. Innan Renate fyllt trettio år hade de fått sex barn på nio år, vilka uppfostrades i katolsk tro och enligt kyrkans regler. Helmut blev så småningom diakonvigd och har förrättat många vgislar och begravningar, predikat och haft själavårdande samtal. Renate skötte sin familj och sitt hus och tog hand om sjuka släktingar och vänner. Man beundrar den blommande trädgården och det lilla kapellet som han har inrett på vindsvåningen. Det finns fromma bilder av Jesus, Maria och helgon och många familjefoton. En perfekt och så tilldragande idyll!
Men en av döttrarna dog tidigt i cancer. Inga av barnen och barnbarnen har levat i enlighet med kyrkans lära eller varit regelbundna mässbesökare: en dotter är gift för tredje gången och en annan lever tillsammans med en man, som aldrig formellt har skilt sig från sin hustru. Denne man är dessutom Helmuts favoritsvärson som han inte sällan kan tala teologi med. Och Helmut hade en besvärlig konflikt med sin kyrkoherde.
Han säger: jag har lärt mig, jag kan förstå när jag talar med människor som inte följer alla regler. Allt det stränga som fanns hos mig en gång är borta. Renate ber, ofta och mycket, för alla som behöver hennes förbön – och de ber båda för kyrkan. De sörjer över utvecklingen.
De har massor med humor och en härlig hjärtlighet – Renates stora vackra leende bryter ofta fram under vårt samtal. Och bådasäger allvarligt när vi skils: Behüte dich Gott.
Så här ser vår kyrka ut på många ställen i världen. Traditionen lever hos de äldre, men de unga är långt borta från den. Eller kanske inte så långt? Vad jag bär med från detta och från andra liknande möten: tron och hoppet och kärleken är mycket större än kyrkans alla regler, än makten hos de gamla männen i praktfulla skrudar, än sorgen över allt ont som har skett, alla övergrepp och all missämja. Helmut och Renate är inte de enda som håller ut. De för vidare det bästa i traditionen – inklusive fromma bilder (som inte skulle behaga mera sofistikerade konsthistoriker). Bönen omfattar de unga och dem som är långt borta från kyrkan: Och den är sannerligen inte förgäves.
Ritva Maria Jacobson
