Bengt
Jag märkte din brandkårsutryckning efter att du läst mitt blogginlägg
Hoppas biskop Anders läser om Livets Ord på Signums hemsida
Efter det har du skrivit spaltkilometrar om Livets Ord och Ulf Ekman på din egen blogg och lagt ut länkar som går till ytterligare spaltkilometrar om vad du tidigare skrivit om LO och UE.
Jag skriver detta blogginlägg för att fästa läsarnas uppmärksamhet på hur du försöker lägga ut dimridåer när det gäller seminariet ”Kyrkan Anden Ämbetet” på Bjärka Säby i maj förra året och Ulf Ekmans medverkan.
Du har inte med ett ord berört vad Ulf Ekman talade om . Istället har du fokuserat på Samuel Rubenson och hans inlägg.
”Det som gjorde djupast intryck på mig från det mötet var den nya mera dynamiska metaforen för ekumeniken: Floden istället för den tidigare mera statiska bilden av trädet med grenarna. Det var professorn i kyrkohistoria vid Lunds universitet Samuel Rubenson som levererade den. Bilden går ju ganska väl ihop med den ekumeniska utveckling Ulf Ekman genomgått.”
Samuel Rubenson brukar ibland presentera sig själv som ”professor i kyrkohistorier” – ett sympatiskt sätt att se på sin yrkesroll.
Samuel Rubenson har jag mycket stor respekt för och eftersom jag betraktar Peter Halldorf som lite av hans elev så har jag också respekt för den ekumeniska verksamheten som Peter Halldorf står för på Bjärka Säby- trots min besvikelse över valet av talare som Peter Halldorf inbjudit till seminariet ”Kyrkan Anden Ämbetet.” Valet av talare avgör ju också alltid vilken typ av publik som kommer att närvara. Jag anade oråd men bestämde mig trots det att delta.
I min värld går det inte att jämföra Livets Ord och Ulf Ekman med Pingstkyrkan och Peter Halldorf. Det är som dag och natt.
Så när du vill försöka få läsaren att tro att Samuel Rubenson höll sitt anförande med Livets Ord i tankarna så känner jag mig manad att protestera.
Observera att Samuel Rubensons namn ALDRIG figurerat i sammanhang med Enhetens kyrka eller Enhetens Vänner.
Den dag jag ser hans namn i något sådant sammanhang kommer jag bli djupt besviken.
Du kan inte neka till att huvudtemat som Ulf Ekman höll sig till i sitt anförande på Bjärka Säby var begreppen episkopos och episkope. Det hördes att han hade läst på i den ”rätta” litteraturen men problemet är bara att Ulf Ekman inte är ”rätt ” person att tala om biskopsämbetet och dess enande funktion.
Och när han nu ändå gjorde det så märktes att det inte bara var jag som fick misstankar om att Ulf Ekman kanske hade planer på att instifta ett EGET biskopsämbete inom Livets Ord.
Ulf Ekman kommer aldrig att få respekt för sitt tal om biskopsämbetets enande funktion. Never, ever.
Ulf Ekman har brutit sig loss, öppnat eget och skapat splittring. Efter det skorrar hans tal om enhet för alltid falskt i mina och många andras öron.
Och inte heller är talaren på Bjärka Säby mötet Biörn Fjärstedt ”rätt” biskop att tala om biskopsämbetets enande funktion utifrån att han implicit avslöjat att ”fel” biskop i hans ögon inte är vatten värd.
http://www.dagen.se/opinion/kyrkan-ar-en-om-vi-vill-det/
// Irène
Bengt
Du skriver till mig på din blogg
”Angående dina spekulationer om Ulf Ekmans mer eller mindre ädla motiv för sitt agerande, så svarar jag som jag svarat dig när du spekulerat om påvens och biskopars inre liv: Spekulationer av det slaget är föga konstruktivt i de samtal vi för här. En repektfull dialog utgår från att man får tilltro människor goda avsikter om verkligheten inte uppenbart talar för något annat.”
Här kan den intresserade själv lyssna på Ulf Ekmans anförande på Bjärka Säby. Jag hittade länken naturligtvis på Håkan Sunnlidens blogg där det går att trycka sig fram.
http://hakansunnliden.blogspot.se/2012/05/pastor-ulf-ekman-och-ambetet.html
Förbereder Ulf Ekman sin väg till egen biskopsvigning genom detta anförande ?
Ja så tror jag. Var och en som lyssnar till detta anförande får själv avgöra om det jag säger låter som tomma spekulationer.
Lägg märke till Ulf Ekmans referenser till bröderna Cavallin – Hans Caesarius på Östanbäck / Enhetens kyrka (som UE varit med och sponsrat) och Lars Cavallin.
Båda bröderna certifierade kvinnoprästmotståndare. Lars Cavallin gjorde sig under sin tid som kyrkoherde i Sankt Eriks kyrka också känd som certifierad motståndare till homosexuellas likaberättigande.
// Irène
PS Att höra en skicklig retoriker och envåldshärskare som Ulf Ekman göra sken av att kunna skilja på ”äkta bruk av makt ” och ”maktmissbruk” är bara too much.
Irène,
jag har lyssnat på Ulf Ekmans anförande. Det är onekligen uppseendeväckande. Att dra slutsatser är vanskligt, men jag får obehagliga vibbar. Kan det möjligen vara biskopsämbetets auktoritära möjligheter som lockar honom? Jag får det intrycket, men det kan ju vara förhastat. Hur som helst driver han, med få reservationer, en konservativ katolsk uppfattning om vad en biskop är och betyder.
Gert
Bengt,
Jag blir lite förvånad över att du som är psykiatriker gång på gång blir irriterad när Iréne, jag eller någon annan försöker förstå personers bakomliggande motiv och drivkrafter för det de gör och säger samt orsakerna till det.
Med den inställningen undrar jag hur du klarar ditt arbete?
För mig är det självklart att ta med dessa aspekter i en bedömning av t.ex. en artikel och hur jag ska bemöta den.
Det är extra viktigt i de här konservativt kristna sammanhangen när det verkliga budskapet ofta är inlindat och avsikten kan vara dold.
Anneli
Anneli!
Är det så du gör med dina vänner också? Håller du på att utifrån din för-förståelse och misstankar utforskar deras inre och ev dolda motiv hellre än att ta dem på orden och respektera det de säger?
Utforskar människors dolda böjelser och motiv gör man på analyssoffan och hos psykoterapeuten där människor har bett om hjälp med just detta.
I dialog med människor i vardagen utgår man från det som är för handen: Vad de säger och hur de handlar, annars går det inte att vinna förtroende och upprätta en god dialog.
Under början av min bana som psykiatriker jobbade jag i det då nystartade Nacka-projektet med Johan Cullberg som chef. Man erbjöd konsultationstjänster till primärvård, socialtjänst, skola etc och i entusiastiskt nit gjorde man mycket fler interventioner än som efterfrågades utifrån våra tolkningsodeller, vilket enbart skapade ilska och dåligt samarbetsklimat.
Man gjorde den dyrköpta erfarenheten att man måste lyssna till vad människor efterfrågar och erbjuda hjälp med just det och inget annat.
Det är sant att Ulf Ekman har varit imperiebyggare och hans vision har varit grandios.
Sen då? Är inte alla kristna kallade för detta?
Hade han gjort detta bara för sin egen del, hade det varit patologiskt. Men hans personhistoria är en historia som något visar annat.
Han har sedan länge varit samarbetssökande, han har sträckt ut handen till många håll.
Hans ”grandios narcissistisk” agenda har blivit objektsökande och hans framträdande syftar till dialog. Märker man inte detta ställer man en fel diagnos.
Om man villa använda psykologiskt kunskap för förståelse av en människa , då måste man se hans utveckling i tidsperspektiv.
Man måste kunna urskilja och se det situationsbestämda i relation till den totala utvecklingen av vederbörande.
Inget enstaka framträdande är tillräcklig underlag för en definitiv diagnos utan man måste se det i utvecklingsperspektiv.
Det intressantaste i fallet med Ulf E är hans utveckling. Det gäller honom som person och som teolog.
Markku Hirn
leg psykoterapeut
Bengt,
Här talar vi inte om någons vänner, utan om officiella personer och då är det lämpligt att analysera sådant som motiv och drivkrafter tycker jag.
Anneli
Bra uttryckt av Markku Hirn.
Den som odlar bilden av Ulf Ekman som en grandios egoistisk imperiebyggare kan fortsätta att göra detta genom att selektivt ta in bara det som sägs av hans kritiker och odla kontakter med dem och sprida den bilden vidare,
eller så kan man undersöka huruvida man behöver revidera sin egen bild, men det kräver givetvis att man orkar ta sig igenom lite textmassor och med öppen lyssnade inställning föröska ta till sig vad som sägs. Jag har en liten lathund på min hemsida med nyckeltexter för den som är vill utforska saken:
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2013/01/19/osakligt-pahopp-pa-livets-ord-i-signum/
Jag lovar, böckerna är intressanta och inte svårlästa, ni kan inte sluta när ni väl börjat läsa. Men ett varningens ord: Gör man det tar man risken att ens gamla bild krackelerar och att man upptäcker att det ligger något i det Markku Hirn beskriver ovan.
Anneli!
Jag publicerade mitt förra inlägg innan jag såg du publicerat ditt.
Visst, finns det fog genom ett objektivt underlag måste man givetvis göra det, men man är då skyldig personen en ”fair chance” genom att vara objektivt lyssnande och ta in och undersöka också vad han själv säger och vad som talar mot och inte bara selektivt lyssna till det som styrker den egna förutfattade meningen.
Hallå där leg psykoterapeut Markku Hirn
Nu säger jag ifrån på skarpen och ber dig tagga ned en aning.
”imperiebyggare”, ”grandios narcissistisk” ” definitiv diagnos”
Inget av dessa begrepp har jag någonsin använt. Det är du som för in dessa ord i samtalet på ett sätt som kan få en läsare att tro att du citerar mig. Jag har aldrig försökt diagnostisera Ulf Ekman.
Håll dig fakta är du vänlig.
Jag gillar helt enkelt inte den översittaraktiga ”klassiska kristendomens” företrädare i Sverige (med Biörn Fjärstedt i spetsen) och deras ifrågasättande å ena sidan om svenska kyrkan överhuvudtaget ska betraktas som en ”biskoplig” kyrka och å andra sidan deras allierande med Ulf Ekmans LO som bevisligen inte är en ”biskoplig” kyrka och samtidigt som samma ”klassiska kristendomens” företrädare inte verkar ha något emot att hux flux en ny ”biskoplig kyrka” som en komet dyker upp på den ”klassiska kristendomens” himmel.
Så länge den ”klassiska kristendomens” TVÄRKYRKLIGA företrädare i Sverige och internationellt bara är ute efter ENHET i tidens kontroversiella ämnen för att få alibi till fortsatt diskriminering av kvinnor och homosexuella så länge tar jag mig frihet att protestera hur mycket och hur jag vill.
Inte förrän påven sträcker ut handen till We are church och till Helmut Schüller bland många andra och inleder dialog kommer jag ta påvens påstådda önskan om kyrklig enhet på allvar.
// Irène
Bengt
Jag tror inte du är rätt person att göra negativa uttalanden om andra personer och
” selektivt ta in”.
”Selektivt ta in” gör vi ALLA.
”Selektivt” åberopa auktoriteter och referenser gör vi ALLA, inklusive du och jag.
Det här blogginlägget handlar just om ditt selektiva sätt att återberätta seminariet på Bjärka Säby där dina läsare skulle ges intrycket av att en väletablerad professor i kyrkohistoria – Samuel Rubenson – hade just Livets Ord i åtanke och därigenom implicit utifrån sitt anförande ge legitimitet åt Ulf Ekmans ”ekumeniska utveckling. ”
Varför nämner du överhuvudtaget inte UE anförande och vad det rörde sig om ?
Den första publikfrågan till UE kom från någon som hade exakt samma misstankar som jag men naturligtvis slingrade sig UE ur frågan.
Och varför svarar du inte på min fråga som jag ställde när du serverade mig följande påstående
”Kristen tro har alltid både en vertikal och horisontal dimension, därför är det omöjligt att tänka sig en kristen som ställer sig utanför den kristna gemenskapen.”
Jag undrade då
Är det då möjligt att tänka sig den ”kristna gemenskapen” tvinga någon kristen att ställa sig utanför gemenskapen ?
Är frågan felställd på något sätt ?
// Irène
Irène, min avsikt var inte att ge en fullödig bild av Bjärka Säby-seminariet. Bara associera till ett starkt minne jag hade av det, just flod-metaforen.
När vi talar om en offentlig person och göra en global bedömning av honom/henne, då är det viktigt att inte vara selektiv.
Angående sista frågan, så förstår jag inte vad jag skall tillföra. Du vet hur det går till i praktiken, du känner till den kanoniska lagen och begrepp som exkommunicering, interdikt, suspendering från prästtjänst, late sententie, du känner bibeln (t.ex. 2 Thess 3:14-15).
Du känner också till diskussionen om hur man tillämpar den kanoniska lagen i kyrkan idag på ett bra eller mindre bra sätt.
”försöker förstå” verkar på mig ha blivit ett bra motto under detta inlägg och alla kommentarer.
Men bland annat när så många frågor ”står som spön i backen” så tycker jag att det bli
si och så med den eftertraktade förståelsen. Kanske skulle det varit ”försöker missförstå” ?
Krister
PS Jag fruktar att min kommentar inte kommer att förstås positivt menat,
och därför riskerar att raderas.
Bengt
”När vi talar om en offentlig person och göra en global bedömning av honom/henne, då är det viktigt att inte vara selektiv.”
Que ?
Hur menar du det ska gå till att INTE vara selektiv ”om vi talar om en offentlig person och gör en global bedömning av honom/henne.”
Du säger tidigare indirekt att motsatsen till selektiv är ”FÖLLÖDIG ”.
När du alltså gör en ”global bedömning” av tex påven menar du då att du INTE är selektiv?
Menar du att du har ”föllödig” kunskap om påven som berättigar dig till global bedömning ?
// Irène
Irène.
Suck. Tack och lov får jag lite tröst av Kristers inlägg ovan.
Det finns nyanser i allt.
En minnesbild/associaltion som man återger är medvetet och riktigt inte fullödig i att beskriva det större sammanhang som genererat minnesbilden.
En polisutredning i ett brottmål är så fullödig den kan bli då man har vänt på alla stenar. Det kan ändå fattas viktiga saker som man missat.
Det är självklart att vi alla ser på världen med färgade glasögon och i någon mån är selektiva.
Vad jag menade är att man inte bör vara medvetet selektiv då man bedömer en offentlig person, t.ex. genom att apriori bestämma sig för att man vill inte läsa vad den personen skrivit.
Detta är självklarheter.
Bengt
”Det är självklart att vi alla ser på världen med färgade glasögon och i någon mån är selektiva.”
Hittills har det inte alls varit SJÄLVKLART för mig att du anser att detta gäller ALLA dvs även dig själv.
Men nu är vi överens och mer jämlika när du för läsarna erkänner att dina och mina uttalanden är lika selektiva när det tex gäller ”global bedömning” av påven.
// Irène
Jag har inte läst all text om ”biskop” Ekman men undrar hur det kommer sig att han har kommit in i stugvärmen.Har det skett via Östanbäck som verkar ta in honom i sin krets på ett eller annat vis.
Handlar det om att kunna samla de konservativa krafterna till en bastion mot världens väsende och att han kan anses vara duktig på marknadsföring.
När jag ställer frågan om varför just nu så får jag inget svar.
Finns det en slags överensstämelse här i fråga om färgskiftningar som går i mörkblått och kan bli svart eller brunt.
Det är väl ingen som tror nåt annat än att politik och religion hör ihop?
Har ni möjlighet att svara?
Bengt,
Nej i en diskussion där de som deltar företräder inte bara sig själva, utan en arbetsgivare, församling, förening osv kan du inte utgå från att en person alltid menar vad den säger. Det finns också något man vill uppnå och strategier för att göra det.
Även om det är personer man umgås med privat, gäller det att kunna skilja på när man är just det och när man sedan går in i en mer formell roll. Och när det gäller det sistnämnda måste man som sagt räkna med dolda agendor och annat som en del av spelet. Det är inget konstigt med det, det är inte dessa i sig jag invänder emot, utan just de bakomliggande syften och målsättningar hos i det här fallet Ulf Ekman. Som dessutom är omvittnat manipulativ.
Anneli