Kommentarerna till de senaste blogginläggen som på olika sätt hör ihop med frågan om kvinnliga ämbetsbärare inom katolska kyrkan säger mig att det kanske FÖRST och FRÄMST är mer fruktbart att diskutera de mer övergripande frågorna om tolkningsrätt, Läroämbetet och dess relation till Gudsfolket och sensus fidelium.
Diskussionen om kvinnliga ämbetsbärare kan först föras på ett adekvat sätt när den förstnämnda diskussionen tillräckligt – i full frihet – fått vridas och vändas på från alla håll och kanter inom den världsvida katolska kyrkan.
På svenska har jag inte läst något bättre i ämnet än sr Madeleine Fredells text Tolkningsrätt eller makt? som finns att läsa i sin helhet på Dominkansystrarnas hemsida nedan
Sr Madeleine skriver
”Vilka har rätt att tolka tron och vilka tar sig makten att göra det” ”Vi talar om läroämbetets, biskoparnas och påvens tolkningsföreträde, vilket fastslås både i dokumenten från Andra Vatikankonciliet och i katolska kyrkans katekes. Enligt vilka kriterier utövas detta företräde? Tillmäts sensus fidelium, de troendes samförstånd, någon vikt när det gäller att tolka kyrkans aktuella självförståelse? Ger läroämbetets företräde och maktposition automatiskt rätten att censurera andra tolkningar? Kyrkan sägs vara en enhet i mångfald, men till vilken grad accepterar Magisteriet teologiska meningsmotsättningar?”
”Trots katekes och påvliga dokument är det inte enkelt att definiera vad som är normativ lära i katolska kyrkan, det vill säga kyrkans aktuella självförståelse. Misstanken dyker onekligen upp att även kyrkans högsta organ för läroämbetet visar på nyckfullhet, oenighet i sakfrågor och inre maktstrider. Varför vissa organ eller vissa teologer angrips och inte andra är svårt att urskilja. Sedan framträder också frågan om relationen mellan kyrkans lära och teologi, mellan kyrkans lära och människors tro, i betydelse faith. Teologi är inte en högre form för katekes, utan ett tentativt sätt att utifrån vår egen tids frågor och vetenskapliga framsteg tala människans gudsrelation. Kyrkans lära är heller inte något statiskt, utan i utveckling, även om det samlade läroämbetet inte alltid vill erkänna det. Vi har flera gånger nämnt hur svårt Andra Vatikankonciliet hade att behandla dogmutvecklingen, trots att det är ett helt naturligt fenomen för en levande tro och kyrka.”
http://www.dominikansystrarna.se/viewNavMenu.do?menuID=29
Att det råder olika uppfattningar och oenighet i ämnet kvinnliga ämbetsbärare bland katolska bloggare och lekmannakommentatorer kanske inte är så uppseendeväckande då ”även kyrkans högsta organ för läroämbetet visar på nyckfullhet, oenighet i sakfrågor och inre maktstrider”.
Ett talande exempel på detta är vad som hände på jesuiternas tidskrift Stimmen der Zeit förra året.
En välrenommerad katolsk professor i dogmatik – em Georg Kraus- talar sig varm för kvinnliga ämbetsbärare vilket medför att Troskongregationen går i taket och protesterar till högste jesuitgeneralen och via honom tvingar redaktionen för Stimmen der Zeit att publicera en artikel ”som presenterar kyrkans lära på ett adekvat sätt.”
En annan fd professor i dogmatik – ärkebiskop Müller av Regensburg- blir den som sätter sig emot dvs skriver en MOTARTIKEL ett halvår senare i juni 2012. I juli utnämns samme ärkebiskop till prefekt för Troskongregationen…….
http://www.katolskvision.se/blog/?p=6497
Jag rekommenderar varmt sr Madeleines text om Tolkningsrätt eller Makt? särskilt till alla KV förbedjare eller rättare sagt MOTBEDJARE…….
// Irène
PS En speciell rekommendation att fördjupa sig i texten Tolkningsrätt eller Makt ? går till Birgitta Gustafsdotter som i en replik i DAGEN ger mig boktips.
http://www.dagen.se/opinion/asikt/nu-far-det-vara-nog-med-kritik-av-kyrkan/
