”Vänskapens ikon ” – en koptisk ikon från ca 600-talet som föreställer Jesus som håller armen om abba Menas får bli ”nyårsikon 2013 ” här på KV blogg.
En kopia av denna ikon – som tagit fasta på Jesu ord i Johannesevangeliet ”Jag kallar er vänner ”- finns i Taizé i Frankrike och är också ”logotype” för Bose ekumeniska kloster i Italien som säljer miniatyrer av denna ikon.
Fn håller Taizékommuniteten sitt 35 ungdomsmöte i Rom.
Ca 40.000 unga vuxna har denna gång samlats i Rom – där påven tagit emot- för en ny etapp på ”Pilgrimsfärden för tillit på jorden.”
http://www.taize.fr/sv_article14306.html
http://www.taize.fr/sv_rubrique549.html
Bengt Malmgren tar också upp mötet på sin blogg där han bla skriver
”I Taizé har ekumeniken alltid varit i centrum, inte en billig ekumenik som bara bygger på tolerans, utan en ekumenik förankrad i bön och gemensam hänvändelse till Kristus.”
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/12/30/taize-ett-profetiskt-tecken-for-kyrkans-enhet/
Ja men ”grejen” är att det inte bara råder sång- och bönegemenskap i Taizé utan i praktiken också nattvardsgemenskap – utan att detta för katolikers vidkommande är officiellt sanktionerat i något vatikanskt dokument. Jag skulle vilja påstå att det är det som är hemligheten bakom den kristna succén i Taizé.
Jag har själv aldrig varit i Taizé men kristna trossyskon har vittnat om att där går alla till nattvard tillsammans ty där är det ointressant vilken kyrkofamilj man i ”grunden” hör hemma i.
I Bose ekumeniska kloster – som jag för mig själv döpt till Monastero della bouna volontà –och som jag besökt vid 2 tillfällen råder samma praxis – alla som deltar i mässan går tillsammans till nattvard.
Den som var mest nyfiken och intresserad av människors kyrkliga hemmahörighet var jag – varvid jag konstaterade det jag tidigare skrivit om nämligen att det som kännetecknar Europas 2 mest kända ekumeniska centra är öppenhet, tankens frihet, enkelhet, gemenskap över samfundsgränser och jämställdhet mellan män och kvinnor.
Alltså det rakt motsatta som Vatikanen står för som hyllar dogmatisk lydnad, rigiditet, revirtänkande, översitteri i relation till andra kyrkofamiljer och trospoliser i övervintrad inkvisition kallad Troskongregation.
Istället för enkelhet hyllas pompa och ståt med påven som tronande Pontifex Maximus över alla andra.
Över- och underordning mellan män och kvinnor är ett uttalat vatikanskt ideal som vidmakthålls med hjälp av kanoniska paragrafer vars andemening man låtsas härleda till Jesus.
I Taizé och Bose har man tagit fasta på vänskap och gästfrihet som kristna ideal för MÄNNISKORS JÄMNSTÄLLDHET.
Om det är någon som B16 borde ta som ”handledare” för sitt påveämbete så är det Enzo Bianchi grundaren av Bose – ett ”barn” av andra Vatikankonciliet.
Jag citerar och översätter fritt ur en av Enzo Bianchis många skrifter med rubrik ”Monastiskt liv och ekumenisk dialog.”
”Monastisicm har ofta varit involverad i strider runt schismer och heresier.” ” Så snart kyrkan inte längre var föremål för förföljelse började kyrkan söka inflytande i samhället och klostren delade denna ambition.”
Enzo Bianchi hänvisar till den kände teologen och trappistmunken André Louf (död 2010) ”Monastiskt liv kan inte svära sig fri från att inte ha delat denna ambition.” ”Det har dock genom alla tider funnits enskilda företrädare som avvikit och ekumeniska spår hittas även under de största kristologiska striderna.” ”Idag behöver vi med hjälp av evangeliet -som vi förstår bättre än igår- föra fram hur monastiskt liv kan bli platsen för ekumenisk dialog och om dess roll i det tålmodiga sökandet efter ”communio.”
Enzo Bianchi påminner om ”Thomas Merton som en gång sade att han kände större samhörighet med en buddhistmunk än med en kyrklig företrädare inom den katolska hierarkin. ”
”Monastiskt liv och ekumenik kan inte längre ses åtskilda från varandra. På väg mot försoning mellan kyrkorna spelar ett monastiskt liv en särskilt viktig roll därför att det tillåter ett vanligt liv där det är möjligt att leva tillsammans försonade och att tålmodigt tillsammans arbeta för ”full unity in a church of churches able to recognize one another in a single confession of faith.”
Jag talar inte italienska men förstår via franska så pass mycket att Enzo Bianchi talar om ”det väsentliga” i ett tal nyligen på Sophia University Institute (IUS) (utanför Florens som grundats av Chiara Lubich som också grundat lekmannarörelsen Foculare)
http://www.youtube.com/watch?v=pgQmxN1ZDgc&feature=youtu.be
Örjan Ekman har lovat – nästa år- att göra en sammanfattande översättning av Enzo Bianchis tal för alla oss som inte förstår italienska.
// Irène
som önskar Gott Nytt År
PS Enzo Bianchi och hans subprior Giudo Dotti i Bose har båda varit i Sverige inbjudna av Peter Halldorf på Bjärka Säby.
Men varför inte från Stockholms katolska Stift ?
Svaret tål att tänkas på det kommande året……
Det Enzo Bianchi har att säga rör inte bara katoliker utan alla kristna. Och inte bara kristna utan alla troende.
Och inte bara troende utan även icke-troende.
Irène!
Det var en fin inledning til det nya året. Vänskapen, med Jesus och genom det med varandra får stå i centrum.
”…det råder inte bara sång- och bönegemenskap i Taizé utan i praktiken också nattvardsgemenskap – utan att detta för katolikers vidkommande är officiellt sanktionerat i något vatikanskt dokument. Jag skulle vilja påstå att det är det som hemligheten bakom den kristna succén i Taizé.
Jag har själv aldrig vari i Taizé men kristna trossyskon har vittnat om att där går alla till nattvard tillsammans ty där är det ointressant vilken kyrkofamilj man i ”grunden” hör hemma i”
Lever man i en vänskapens ekumenik blir det naturligt att också fördjupa den sakramentalt.
DOPET: Den enheten finns redan. Br Alois uppmanar oss, och det är vittnesbördet från Taizé, att leva vår djupaste identtet som döpta och den enhet vi har med Kristus och varandra genom dopet. Vår samfundstillhörighet kommer i andra hand, katoliker, ortodoxa, protestanter…
EUKARISTIN: Br Roger var reformert, men strävade att leva i enhet med den odelade kyrkan före reformationen och sökte gemenskap med de ortodoxa och katolska kristna. Genom Andra Vatikankonciliet och Katolska kyrkans öppenhet för ekumeniken, Johannes Paulus II´s encyklika Ut unum sint, så ser man att många hinder är undanröjda. När de första katolska bröderna kom till Taizé blev det genast en viktig fråga hur man skulle göra med nattvardsgemenskapen. Bröderna i kommuniteten, oberoende av samfundstillhörighet firar den katolska mässan och har nattvardsgemenskap. Detta är helt sanktionerat av Katolska kyrkans herdar och bygger på brödernas gemensamma erkännande av gemenskapen med Katolska kyrkans herdar och biskopen av Rom.
Man tar ständigt emot ungdomar som kommer till Taizé från hela världen. Bröderna möter dem i gemensam bön och lovsång 3 gånger dagligen. När det gäller mässans firande erbjuds firande inom vars och ens tradition. Det finns katolsk mässa, protestantisk gudstjänst, och när ortodoxa grupper är där med sina präster firas ortodox mässa. Detta är som man nu har löst situationen i Taizé just nu.
Broder Alois berättar mer om detta på denna video, en upptagning från hans tal vid Eukaristiska kongressen i Dublin sommaren 2012. Det är värt att lyssna till och begrunda i sin helhet, men det som gäller specifikt eukaristin, hur man löst detta och ser på det, se från minut 28 och framåt:
http://youtu.be/ana0n8_saM0
För många år sen 1985 var jag på Taizé -konferensen i Barcelona. Jag som medlem i en frikyrka i Sverige uppskattade verkligen trosgemenskapen. Den största upplevelsen var inte de stora gemensamma samlingarna utan att få möta en liten katolsk församlingskyrka vara med på deras gudstjänster ( ja vi fick vara med i nattvardsgemenskapen) vi fick sitta ner och berätta om våra respektive kyrkor vi kom från, jag slogs över så mycket vi hade gemensamt i det kyrkliga arbetet bland barn och ungdom och engagemanget av lekmän som jag känner igen från mitt frikyrkliga sammanhang.
Bengt
”Det finns katolsk mässa, protestantisk gudstjänst, och när ortodoxa grupper är där med sina präster firas ortodox mässa. Detta är som man nu har löst situationen i Taizé just nu.”
Det må så vara i TEORIN men ”grejen” är den att PRAKTIKEN bryr sig inte ungdomarna själva om dessa konstruerade gränser. De går tillsammans katolska /protestantiska vänner emellan till samma nattvardsbord och ingen frågar eller kollar om man går till ”rätt” präst. Så har jag fått det berättat.
Min erfarenhet är att dagens troende ungdomar inte är intresserade av någon teologisk överbyggnad utan det är snarare gemenskap med likasinnade som utgör drivkraften och då spelar den kyrkliga bakgrunden ingen roll.
Min erfarenhet av Bose ekumeniska kloster – där den lokale biskopen sanktionerat gemensamt nattvardsbord oavsett kyrklig hemmatillhörighet – utövar också sin dragningskraft på människor särskilt för gemenskapen över samfundsgränserna vid nattvardsbordet.
Det som är så tilltalande bland bröderna och systrarna i Bose är just att de är bröder och systrar. Enzo Bianchi har vägrat låta prästviga sig utan vill verkligen vara en broder i ordets djupaste bemärkelse.
Och det är naturligtvis därför som han har så mycket viktigt att säga till dagens människor.
Detta i motsats till de allra flesta Vatikanmän som till sin samtid tillför noll och intet vad väsentligheter beträffar.
// Irène
Tack du som har bloggen Dessa mina minsta bröder
Du bekräftar vad jag hört från många andra som varit i Taizé eller deltagit i Taizémöten.
// Irène
Irène
Jag har också varit med om privata sammanhang där eukaristin firats gemensamt med icke katoliker. Exemplen Taizé och Bose, liksom den längtan efter att ta detta steg som finns hos många människor med en vision av den universella kyrkan anger färdriktningen.
Men jag håller inte med om att teologi ”bara” är överbyggnad.
Styrkan med Taizé är just att både profetiskt leva ut enheten och samtidigt vara i gemenskap med biskopen av Rom och respektera den strukturella aspekten.
Vi behöver både Maria från Magdalas och Johannes entusiasm och glödande kärlek och Petrus nyktra realism. Johannes sprang först till graven, men väntade på Petrus som gick in först och konstatera att Jesus inte var där och linnebindlarna låg hoprullade. (Joh 20:1-8)
Ett annat exempel: Paulus som efter sin omvändelse förkunnar entusiastiskt i den helige Andes kraft ser sig föranledd att återvända till Jerusalem och träffa Petrus och de som ansågs som kyrkans ”pelare” ”Där lade jag fram – enskilt, inför de ansedda – det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna, för jag ville inte slita, eller ha slitit, förgäves.” (Gal 1:18, 2:2).
Detta att repliera till strukturen och respektera de som är satta att leda är nödvändigt för att hålla ihop kroppen. Detta även om man ibland tycker att de går för långsamt fram eller att ledarna är för konservativa. Att inte hålla fast vid strukturen utan anse att jag själv och min grupp representerar framtidens kyrka, medan det traditionella är förstockat har ju alltsedan reformationen lett fram till den splittrade kristenhet vi har idag.
Kyrkan behöver både läroämbetets struktur och de andliga nådegåvornas fria flöde hos alla döpta. Det är inte antingen eller utan både ock.
Bengt
1. ”Jag har också varit med om privata sammanhang där eukaristin firats gemensamt med icke katoliker. ”
Taizé och Bose är inte privata sammanhang.
2. ”Men jag håller inte med om att teologi ”bara” är överbyggnad. Styrkan med Taizé är just att både profetiskt leva ut enheten och samtidigt vara i gemenskap med biskopen av Rom och respektera den strukturella aspekten.”
Jag har inte påstått att ”teologi ”bara” är överbyggnad”.
Vad jag säger är att dagens katolska och protestantiska ungdomar som är engagerade i Taizérörelsen inte verkar bry sig ATT det finns skiljelinjer som delar deras olika kyrkor åt och följaktligen bryr de sig då inte heller om VILKA dessa skiljelinjer är.
Det går inte att ”respektera en strukturell aspekt” om man inte SER en strukturell aspekt eller snarare om man BORTSER från en ”strukturell aspekt”.
Och det är ändå besökarna i Taizé och Bose som är i majoritet även om deras ledare FÖR SYNS SKULL offentligt bekänner ”sin respekt för den strukturella aspekten. ”
Detta för att inte skära av den gren de sitter på.
3. ”Vi behöver både Maria från Magdalas och Johannes entusiasm och glödande kärlek och Petrus nyktra realism. Johannes sprang först till graven, men väntade på Petrus som gick in först och konstatera att Jesus inte var där och linnebindlarna låg hoprullade. (Joh 20:1-8)”
Nu har jag förstått det som så att Petrus var så mån om sin ”nyktra realism ” att han till att börja med ÖVERHUVUDTAGET inte ville visa sig vid graven utan för SÄKERHETS SKULL ville måna om sin ”nyktra realism” på säkert ställe där han och de övriga BLIVANDE så betydelsefulla Jesu efterföljare höll sig gömda.
4. ”respektera de som är satta att leda är nödvändigt för att hålla ihop kroppen.”
Absolut är det så men som jag tidigare tjatat om så är RESPEKT något som inte kan BEORDRAS. Respekt hör alltid ihop med ÖMSESIDIGHET.
Om de ”som är satta att leda” vill ha respekt så måste de först VISA RESPEKT för dem som de vill ha respekt ifrån.
Om du tar dig frihet att ge mig lämpliga bibelställen att begrunda så antar jag att jag äger samma frihet och ger dig då bibelstället Gal 2:11-14 om det berömda bråket i Antiochia där Paulus skäller ut Petrus offentligt för att han inte sitter vid samma bord och äter som de oomskurna kristna utan till bords håller sig till de omskurna ”kristna” judarnas bord.
Gert och jag skrev en artikel om detta i DAGEN för 4 år sedan.
http://www.dagen.se/opinion/debatt/varfor-inte-nattvard-med-alla-kristna-/
Jag tar Paulus som PREJUDIKAT på att påven Benedikt skulle få lika lite RESPEKT av denne för sitt handlande att enbart vilja äta vid samma bord som katoliker som hans företrädare Petrus fick som bara ville sitta till bords med omskurna ”kristna” judar.
5. ”Kyrkan behöver både läroämbetets struktur och de andliga nådegåvornas fria flöde hos alla döpta. Det är inte antingen eller utan både ock.”
Problemet är att om du menar att de som ryms under ordet ”ock” är de med ”de andliga nådegåvorna” så är det att dessa får betala ett så högt pris för sina ”andliga nådegåvor.”
Nu senast Roy Bourgeois.
Om kyrkan menar allvar med att det behövs ”både ock” så är det hög tid att visa sin RESPEKT för Roy Bourgeois mfl
// Irène
I Kyrkan-den som består av oss alla döpta-minsta gemensamma grund-vore det bästa om
man kunde gå till kommunion i vilken kyrka som helst inte bara för att manifestera
enheten utan för att fördjupa tron.På så vis skulle man utan komplikationer kunna
överleva-som det är nu i RKK inte bara det utan också fördjupas i tron.
Möjlighet att gå i exil men fortsätta att vara en levande troende människa som inte
behövde bli kränkt av sin egen kyrkas hierarki.
Irène!
Nej Tazé och Bose är inte privata sammanhang, men att personer individuellt bestämmer sig för att ta emot kommunionen i ett annat samfunds gudstjänst är ”privat”. Privata sammanhang kan också vara t.ex. ett dop eller bröllop där prästen känner gästerna väl och vet anser att de respekterar Katolska kyrkans herdar. Då har det hänt att interkommunion tillstyrkts.
Taizé och Bose officiellt kan inte agera så, dit det kommer massor med människor. Man respekterar den strukturella aspekten, inte bara för att man måste, utan för att man är övertygad om att det är rätt och riktigt att stå i gemenskap med biskopen av Rom.
Sedan skriver du att det finns en dynamik, på Paulus tid var det högt i tak, han kunde också skälla ut Petrus, och ett så fritt och familjärt samtal måste vi ha inom kyrkan idag också.
Mycket av det du säger i diskussionen kan jag hålla med om. Men sedan är det viktigt att inte blanda ihop Andens liv i kyrkan med demokrati. Sanningen är inte vad majoriteten röstar för, utan vad vi alla tillsammans, Guds folk, söker genom bön, gemenskap med kyrkans Herre, Jesus Kristus och genom att lyssna till den Helige Ande och verka i de gåvor man tar emot. Här är ett dynamiskt samspel mellan de karismatiska gåvorna som ges åt var och en och de hierarkiska gåvorna som följer med vigningen.
Bengt
”på Paulus tid var det högt i tak, han kunde också skälla ut Petrus, och ett så fritt och familjärt samtal måste vi ha inom kyrkan idag också.”
Menar du att också idag måste Petrus efterträdere räkna med att OFFENTLIGT – utan efterföljande sanktioner – kunna bli ”UTSKÄLLD” av någon av sina BISKOPSKOLLEGOR ?
// Irène
Irène!
Utskälld och utskälld. Jag menar att samma dynamik som mellan Petrus och Paulus borde finnas mellan påven och övriga biskopar. Jag har ofta sagt att dynamiken i kyrkan kräver att lokala biskopar är mera självständiga och bjuder motstånd mot en alltför stark centralstyrning som inte är av den helige Ande utan ”i köttet” (jfr Paulus). På så sätt tror jag vi skulle få en mycket bättre urskiljningsprocess och mera liv i kyrkan.
Men det är en maktstruktur som inte bara handlar om enskilda personers agerande, den sitter i kuria-strukturen och den klerikala kulturen. Påven själv sitter delvis fast i detta. Men hur det än är, motstånd behöver bjudas utan rädsla. Biskopar och enskilda katoliker behöver växa i sig själva och att verka i den helige Ande. OK det blir kanske mera kaos, men också mera dynamik som leder framåt.
Bengt,
jag anländer sent till denna debatt, men reagerar starkt när du skriver:
”I Taizé har ekumeniken alltid varit i centrum, inte en billig ekumenik som bara bygger på tolerans, utan en ekumenik förankrad i bön och gemensam hänvändelse till Kristus.”
Min reaktion gäller särskilt orden ”billig” och ”bara”.
Tolerans, särskilt religiös tolerans torde vara den svåraste av alla konster. Människor kan göra allt, från att bedra sig själva till att mörda sina grannar och starta krig, för att få slippa vara toleranta.
Något tillspetsat kan man säga att den ekumenik jag förordar bara bygger på tolerans. På vilket sätt anser du att en sådan ekumenik är billig? Hur förenar du de båda orden bara och tolerans i samma mening? De är ju varandras motsats! Och på vilket sätt vet du att ”en billig ekumenik som bara bygger på tolerans” inte är ”förankrad i bön och gemensam hänvändelse till Kristus”?
Gert
Gert, jag förstår dina invändningar, men tror jag kan förklara.
Om toleransen är förankrad i bön och gemensam hänvändelse till Kristus är det ju inte ”billig” ekumenik längre utan fördjupad sådan.
Man kan vara intolerant, eller tolerant på ett passivt eller aktivt sätt.
Med ”billig” förstår jag passiv tolerans, att tolerera bara för att jag måste, men egentligen vill jag inte engagera mig i mina medkristna bröder och systrar.
”Billig” tolerans är givetvis bättre än intolerans, och den är nödvändig men inte tillräcklig för en fördjupad ekumenik.
Den aktiva toleransen bygger på ett genuint intresse för de medkristna, erkänner att de kan ha gåvor som jag behöver och en aktiv strävan att bygga broar, samarbete och lära känna varandra djupare.
Bengt,
det du menar är klart bättre än det du skrev 🙂
Gert