I Washington Post 14 december skriver rabbinen Scott Perlo
”a Conservative rabbi, is the associate director of Jewish programming at the Sixth and I Historic Synagogue in Washington”
en artikel om
”Why all the kvetching about female rabbis?”
Artikeln inleds med orden
”Jag fick röstmeddelandet någon gång på kvällen. Jag hade inte träffat kvinnan som lämnat det – jag hade tillträtt min tjänst i denna synagoga i Los Angeles bara 1 månad tidigare. Rösten lät som från någon äldre.
”Jag skulle bara vilja framföra hur nöjd jag är med att vi har en bra , ung, manlig rabbin.”
Jag blev inte förvånad över telefonsamtalet.”
Läs forts
// Irène
PS Fick förresten tips om ovanstående artikel på Face-book av rabbinen David Lazar som är gift och har 5 döttrar……
Ja det är knepigt det här med kvinnliga ämbetsbärare både här och där. Men trots motstånd har kvinnor såväl inom judendom som inom Islam lyckats bättre på just denna punkt än kvinnor inom katolska kyrkan. För att inte tala om ortodoxa kyrkan där nog motståndet är som hårdast.
Men å andra sidan finns inom ortodoxa kyrkan gifta präster och acceptans för omgifte.
Ingen religion är så fixerad vid sex och celibat som katolska kyrkan.
De 3 abrahamitiska religionerna tror på en och samma Gud.
Men denne ende Gud – säger han olika saker till olika företrädare när det gäller hur han vill ha det med kvinnor och hur han anser att människor ska organisera sitt sexliv ?
Bara kristendom tror dock på att denne ende Gud sänt sin ende SON till jorden. Och det märkliga är att denne SON inte alls verkade ha negativ inställning till kvinnor. Snarare TVÄRTOM. Och inte verkade HAN fixerad vid celibat heller. Snarare TVÄRTOM. HAN verkade tycka att det var viktigt att hans apostlar var gifta. Och särskilt den apostel som HAN valde att bygga sin kyrka på. Och just denne apostels efterträdare har ironiskt nog visat sig vara den mest rabiate celibatförespråkaren och motståndaren till kvinnor samtidigt som samme efterträdare blundat för att barn far illa av hans manliga präster…..
Uppseendeväckande med tanke på att är det något SONEN explicit uttalat sig om så är det barn.
Och är det något SONEN visat sin avsky inför så är det vuxna som våldför sig mot barn.
Irène, vänner,
nyligen läste jag ett reportage om den första kvinnliga busschauffören i Stockholm. När hon började köra hände det att män klev av bussen.
För länge sedan såg jag en intervju med en av det första kvinnliga poliserna. När hon och en manlig kollega patrullerade tillsammans vägrade kollegan gå på samma sida av gatan som en kvinnlig polis. De patrullerade således på var sin sida av gatan!
De som vill veta hur de första kvinnliga prästerna i Svenska kyrkan behandlades av en del manliga kolleger rekommenderar jag att läsa ”Så kallad präst” av Carin Sandberg Hamar.
Jag förmodar att varje en gång exklusivt manligt yrke har liknande berättelser om förtryck och diskriminering – ofta med djupsinnigt teoretiska motiveringar.
Men vad handlar det egentligen om? Jag tror det finns två samverkande orsaker.
1. Vanlig konservatism. En del människor älskar mer än andra det förflutnas närvaro i det nuvarande. De tycker inte om förändringar. De vill känna igen sig.
2. Manlig gruppidentitet. Alla män som någon gång tillhört en enkönad manlig värld, exempelvis gjort lumpen innan kvinnliga rekryter släpptes in i kasernerna, bör veta vad jag talar om. Att beskriva det är svårare. Men det är en speciell manlig gemenskap som förändras i grunden om kvinnor kommer in i gruppen. Till det bättre, tycker jag – och så småningom de flesta. Men för många är det en smärtsam omvandling som lämnar saknad efter sig.
Motståndet mot kvinnliga präster i katolska kyrkan tror jag bottnar i dessa två mekanismer. Teologin är en överbyggnad som skapar gudomlig legitimitet år motståndet.
Kanske bör jag lägga till en tredje omständighet. För många katoliker är det upphöjda prästerskapet något de beundrar och gjort sig beroende av.Tillåts kvinnor bli präster och avskaffas det obligatoriska celibatet kraschlandar det katolska prästerskapet på jorden.
Resultatet blir en mycket omfattande omvandling, ett kulturskifte, som jag tror är nödvändig, men som kommer att göra ont för många. Alternativet är en kyrka som lever allt längre från sin samtid och därmed får allt mindre att säga, därmed förfelande sin uppgift – som är att förmera tron, inte att gräva ner den.
Gert
Gert,
Jag tror att man för att komma vidare i diskussionen, behöver göra det du och förstås fler gjort, nämligen att blottlägga de verkliga drivkrafterna bakom motståndet till kvinnliga präster.
Nästa utmaning blir att passa ihop dessa och kanske några till med respektive teologiskt argument mot kvinnliga präster.
Det bör till slut inte finnas något att gömma sig bakom för kvinnoprästmotståndarna, utan bara de verkliga motiven. Som jag förmodar att de faktiskt själva tycker är pinsamma eftersom de inte använder dem i debatten.
Anneli
Jag visste att det var något väsentligt som inte kommit med. En sak som bromsar upp förändringen mer än man tror här i landet är att många är rädda för bråk. Jag har själv pratat med personer som visst tycker att kvinnor ska kunna bli katolska präster och ser att det skulle tillföra kyrkan kvalitéer. Men det faller på att man inte vill att det ska bli konflikter och splittring.
Det hindrar utvecklingen eftersom vare sig kvinnoprästmotståndarna i Svenska kyrkan eller Katolska kyrkan verkar dela den inställningen till konflikter. De går mer eller mindre högljutt emot majoriteten och kräver att den anpassar sig efter minoriteten (Svenska kyrkan) respektive stöttar den rådande ordningen och vill tysta den som inte delar deras åsikt (Katolska kyrkan).
Anneli
Anneli,
alltså måste vi argumentera för att all förändring börjar med splittring. Utan splittring ingen förändring. Så länge första prioritet är att undvika splittring, så länge kommer de mest konservativa att inneha veto mot förändringar.
Motviljan mot splittring bottnar, tror jag, i erfarenheterna av reformationen. Men det går att hantera splittring så att splittringen resulterar i förändring utan att splittringen blir bestående.
Gert
Gert,
Jag förmodar det. Ofta sker förändringar liksom av sig själv, utan att någon märker det. Men här är det en grupp (de manliga prästerna) som har mycket att förlora på förändringen och då går det nog inte med mindre än åsiktsbrytningar.
Stiftets ledning skulle kunna medverka till att utvecklingen rent allmänt tar en mer positiv riktning genom att öppet bejaka diskussioner och ett mer tillåtande samtalsklimat. Jag tror att det spelar mindre roll om biskop Anders svarar på ditt brev, man kan lika väl välja ett annat sätt att uppmuntra.
Anneli
Anneli,
ett öppet och ömsesidigt tillåtande samtal underlättar förändringar utan större konvulsioner. Att kväsa debatten är som att skruva åt säkerhetsventilen på en ångpanna. Trycket stiger, först märks ingenting, sedan börjar pannan skaka, till sist smäller det.
I USA, Tyskland, Österrike, Nederländerna med flera västerländska demokratier skakar pannan.
Gert
Gert
Du skriver
”Jag förmodar att varje en gång exklusivt manligt yrke har liknande berättelser om förtryck och diskriminering………”
”Men vad handlar det egentligen om?”
Du svarar själv
”Jag tror det finns två samverkande orsaker.”
”1. Vanlig konservatism. En del människor älskar mer än andra det förflutnas närvaro i det nuvarande. De tycker inte om förändringar. De vill känna igen sig.”
Ja så var ju fallet med kvinnan som uttryckte sin tacksamhet mot den manlige rabbinen i synagogan i Los Angeles i artikeln i Washington Post.
Ett annat talande exempel på det du säger är reaktionen för snart 75 år sedan i Sverige på den första kvinnliga nyhetsuppläsaren i radio.
Det blev folkstorm som vi fortfarande kan lyssna på – länk nedan.
Såväl män som kvinnor ringde Radiotjänst och vräkte sitt ursinne över växeltelefonisten pga att de tvingats lyssna till en kvinnlig röst som läst nyheter i radio.
Vem reagerar idag på kvinnliga röster i radio och TV ?
75 år till – år 2087 – sitter förmodligen våra barnbarnsbarnbarn och läser och småler överseende över våra diskussioner anno dazumal om FÖR eller MOT kvinnliga präster inom katolska kyrkan……
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=2678358&play=1632098&playtype=Ljudklipp
http://www.katolskvision.se/blog/?p=6389
// Irène