Bengt
Mot bakgrund av Gerts brev som du verkar tycka är helt onödigt skriver du till oss idag
”Tala fritt, fortsätt ett konstruktivt samtal. Det behövs ingen biskopssanktion för.”
Då känner jag mig föranlåten att friska upp ditt minne genom att länka till vad som som står om Katolsk Vision på Wikipedia.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Katolsk_Vision
”I advent 2005 reagerade biskop Anders Arborelius på ett manifest av Katolsk vision med ett upprop att besinna sig och vända om. Uttalandet förnyades 8 september 2009: ”Återigen ser jag mig tvungen att påpeka att ”Katolsk Vision” på intet sätt återspeglar det som är den Katolska kyrkans tro och att man inte har något bemyndigande att kalla sig ”katolsk””.
Så länge inte biskop Anders på katolska kyrkans hemsida tar tillbaka sina ord kommer de att fortsättningsvis länkas till av personer i vars intresse det ligger att polariseringen mellan olika grupperingar inom Stiftet hålls vid liv (även om Wikipediatexten ändras) Grupperingar som tex biskop Anders på olika sätt visar att han favoriserar. De är sådana grupper som kontinuerligt håller biskop Anders ord om KV levande på nätet och vidmakthåller ett ställningskrig.
”Katolsk vision är inte representativ för vare sig katolsk tro eller katolska lekmän. Dess medlemmar bör ompröva sin ståndpunkt. Biskopen vädjar faderligt till dem.”
http://kristkonung.se/nova1205gelotteetepiscopus.html
Bengt du skriver så rätt och riktigt
”Kyrkan är katolsk i betydelsen enhet i mångfald och hennes communio omfattar alla på Kristus troende förenade genom dopet, d.v.s. sträcker sig långt utanför Romersk katolska kyrkans synliga struktur.”
Vad är det för communio / gemenskap att biskop Anders OFFENTLIGT går ut med att Katolsk Vision ”inte har något bemyndigande att kalla sig ”katolsk””.”
Det är alltid högste chefen inom en organisation som bestämmer samtalsklimat och takhöjd dvs om det ska vara högt i tak eller om folk ska gå omkring och huka pga av den låga takhöjden vad öppenhet och mångfald beträffar i åsikter, uppfattningar och VISIONER.
Om samtalsklimatet ska bli bättre i Stockholms katolska Stift och katoliker av alla sorter ska kunna känna sig hemma och få möjlighet att utvecklas krävs att biskopen aktivt medverkar till detta tex genom att hörsamma Gerts offentligt ställda fråga.
Bengt du skriver vidare om ”tissel och tassel ” och att ” en feghetskultur leder till ett förgiftat klimat”
Så sant som det är sagt.
Men utan biskopens aktiva medverkan blir det svårt att förändra samtalsklimatet inom Stockholms katolska Stift.
”Sanningen ska göra er fria ” predikade biskopen igår på Kristus Konungens dag.
Vad har vi att frukta ?
// Irène
PS
Bengt
Du skriver om biskopen
”Skulle man fråga honom tror jag han skulle säga som biskop William Kenney sade förra året på Justitia et Pax´genusseminarium: Att enligt Katolska kyrkans nuvarande självförståelse är prästämbetet förbehållet män, men att man inte kan förbjuda att diskutera frågan.”
Om det är så som du tror så är det avgörande viktigt att biskopen SJÄLV säger detta OFFENTLIGT som svar på Gerts fråga. Varken mer eller mindre.
Och Bengt känn din vågmästarroll att också tycka så genom att skriva under Gerts fråga eller inte.
Irène!
Jag får väl känna mig ärad att personligen bli apostroferad på KV-bloggen vid sidan av biskop Anders.
Nej, vi har inget att frukta. ”Sanningen ska göra er fria” säger biskopen mycket riktigt, och i predikan efter predikan undervisar han och inspirerar oss alla utifrån Trons skatt.
Problemet med den vändning diskussionen tagit här på KV-bloggen är att den hela tiden rör sig på en metanivå: Istället för att fördjupa sig teologiskt, ecklesiologiskt, antropologiskt, moraliskt och filosofiskt i sakfrågorna, så fastnar diskussionen i en veklagan och problematiserting att man kanske inte ”får” diskutera sakfrågorna. Därför säger jag: Det är bara att göra det. Ingen hindrar er.
Ni har begärt svar från biskop Anders i vissa frågor. Han har uttalat sig 2005 och 2009, tydligt och klart, men han har sagt annat än vad du ville höra. Att kräva kvinnliga katolska präster ligger klart utanför ramarna för Katolska kyrkans officiella lära, det är helt logiskt att biskop Anders säger att det inte kan kallas katolskt att kräva något sådant.
Men viktigare än detta anger biskop Anders i den kommuniké som finns utlagt på stiftets hemsida följande skäl för sin kritik mot Katolsk Vision: ”Jag beklagar den ofta aggressiva kritik som ’Katolsk Vision’ riktar mot Kyrkan, ofta i ett tonläge som inte har något med evangeliet att göra.”
http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/102/1/?item=art_art-s1/94&group=art_art_grp-s1/1
Det håller jag med om, liksom många läsare som börjat ta del av debatten på Katolsk vision. För detta bär ni som varit tongivande skribenter på bloggen ett stort ansvar. Ni väljer själva på så sätt att framstå som en ”utomkatolsk rörelse”.
Biskopen har all rätt att reagera. Biskop Anders har också bjudit in företrädare för Katolsk Vision till samtal, men istället för att ta tillvara det vägrade ju Gert Gelotte att sitta i privat samtal med biskop Anders, utan vill tvinga honom ut på den offentliga arenan på Katolsk Visions egna villkor.
Men det är klart att biskopen måste få agera på den offentliga arenan på sina egna villkor. Där agerar han genom predikningar och texter som lägger ut katolsk tro, och genom det klara och tydliga uttalandet på stiftets hemsida. Något mer behövs inte.
Det är inte biskopen som behöver ta tillbaka några ord, det är ni som behöver besinna hur ni på ett bättre sätt kan framföra de reformkatolska frågorna.
”Vad är det för communio / gemenskap att biskop Anders OFFENTLIGT går ut med att Katolsk Vision inte har något bemyndigande att kalla sig ’katolsk’, frågar du. Men här tror jag om jag får försöka tolka att biskop Anders just talar om korporationsaspekten, Romersk katolska kyrkans synliga struktur som ni ifrågasätter då ni kräver kvinnliga präster. Bara tolkningen av detta kan ge upphov till många intressanta samtal.
Det finns väldigt mycket intressant Katolsk Vision skulle kunna bidra med istället för att vara anti. Biskopen är en anförvant i detta arbete. Bara det faktum att biskop Anders namn drogs in i debatten har ju gett upphov till flera intressanta och utvecklande kommentarer här på bloggen, det har också diskuterats om seminarier och samtalskvällar kring dessa frågor etc.
Skulle jag vara i era kläder skulle jag ta biskopens utsträckta hand och träffa honom personligen för ett samtal. Offentligheten kan tillgodoses genom att ni från början gör klart att ni vill skriva ett referat av samtalet till bloggen.
Bengt
”Men viktigare än detta anger biskop Anders i den kommuniké som finns utlagt på stiftets hemsida följande skäl för sin kritik mot Katolsk Vision: ”Jag beklagar den ofta aggressiva kritik som ‘Katolsk Vision’ riktar mot Kyrkan, ofta i ett tonläge som inte har något med evangeliet att göra.””
Låt oss backa bandet. Kronologin är avgörande i alla ”rättsfall”.
Biskop Anders uttalade sig MOT Katolsk Vision så fort Katolsk Visions Manifest presenterats på nätet. Och observera det som står i Manifestet är en VISION som delas av miljoner katoliker världen runt.
Alltså innan dess att någon av oss ens öppnat munnen så gick biskop Anders ut på sin hemsida och uttalade sig.
Detta uttalande medförde ett ställningskrig bland olika grupperingar inom Stiftet.
Ett ställningskring som finns inom hela kristenheten. ”Kriget” mellan ”tradionalister” och ”reformönskande” eller vilken terminologi vi nu önskar att använda.
Biskop Anders är ansvarig för att den förstnämnda gruppen inom bloggosfären använder oss andra som slagträ och som en slagpåse.
Att tonen mot BAKGRUND av detta blir därefter borde inte vara svårt att förstå.
Följer man vad som händer ute i den katolska världen så är det uppenbart att kristna inte alltid är kristna om du förstår vad jag menar.
Varje biskop kan bara ta ansvar för sitt Stift och visa hur han vill ha det inom sitt Stift vad beträffar COMMUNIO.
// Irène
Irène!
Det du skriver tycker jag ytterligare understryker lämpligheten av ett uppföljande samtal med biskop Anders.
Inget tvingar olika kontrahenter att fortsätta ställningskrig. Bättre då att samla ”glöd på motståndarens huvud” genom att förhålla sig lugnt och sakligt.
Bengt
”lämpligheten av ett uppföljande samtal med biskop”
Du ser själv hur biskopen väljer att agera genom Gerts senaste blogginlägg.
Det är inte konstruktivt av en ledare att tala via ”ombud” till sitt folk.
Det gagnar inte sammanhållning och gemenskap dvs COMMUNIO.
// Irène
Irène
Den synpunkten förstår jag inte alls. Det är klart att biskopen svarar personligt på brev när han blir kontaktad. Det är något positivt, inget att problematisera som ett agerande.
Ni skall träffa biskopen, det är min mycket starka rekommendation.
Bengt,
det är trist att konstatera, men ovan far du med lögn. Jag har inte alls vägrat att träffa biskopen personligt.
Vad som hände var att biskopen inbjöd representanter för KV till biskopsämbetet. Jag konstaterade då att de flesta undertecknarna av KV:s manifest bor i Stockholm och alltså utan kostnad kan sköta kontakten.
Jag bor, som du vet, i Göteborg. Bara resan med tåg tur och retur, inklusive anslutningar tar upp emot 10 timmar.
KV har ingen ekonomi. Jag får betala resor och uppehälle själv.
I stället tog jag initiativ till att samtala med biskopen när han och jag träffades på Johannesgården.
Ovan skriver du också följande: ” Att kräva kvinnliga katolska präster ligger klart utanför ramarna för Katolska kyrkans officiella lära, det är helt logiskt att biskop Anders säger att det inte kan kallas katolskt att kräva något sådant.”
Vad innebär det att det inte kan kallas katolskt? Vilka följder får det för den i stiftets tjänst som skulle hävda motsatsen? Precis detta behöver klarläggas. Inte genom underhandsinformation från en av biskopens hovmän, jo du är faktiskt en sådan, utan genom raka och tydliga besked av biskopen själv.
Gert
Bengt
”Det är klart att biskopen svarar personligt på brev när han blir kontaktad. Det är något positivt”
Ja det är positivt. Biskopen har också alltid svarat personligt på de privata brev jag skickat till honom.
Men nu är det en grupp som kontaktat honom och då är det INTE positivt att bara svara en i gruppen.
I den nu uppkomna situationen som uppstått i efterdyningarna av Vatikanens behandling av Roy Bourgeois har den katolska världen reagerat. Inklusive många katoliker i Sverige.
Det finns ett uppdämt behov av att diskutera ämnet kvinnliga ämbetsbärare inom katolska kyrkan.
Men det finns inom vårt Stift samtidigt en stor rädsla att göra så.
”Spåren förskräcker ”
Hur mindre kända företrädare inom den världsvida katolska kyrkan ”straffas” som offentligt diskuterar tabubelagda ämnen kan ske mycket sofistikerat för att inte synas för den breda allmänheten.
Kända företrädare riskerar dock ofta som i fallet Roy Bourgeois att straffas öppet.
Att biskop Anders VÄLJER att inte öppet svara på Gerts fråga utan VÄLJER att istället svara en av frågeställarna privat är otvetydigt ett VAL.
Hur du och jag och andra sedan VÄLJER att kalla detta VAL kan ju variera.
För mig är ett sådant VAL inte befrämjande av COMMUNIO.
Utan tvärtom.
Vad är det viktigaste för en katolsk biskop om inte att hålla ihop sin flock ?
En sann herde bryr sig inte bara om de får som alltid håller sig närmast honom och lägger huvudet i hans knä utan en sann herde bryr sig om hela sin flock.
// Irène
Gert!
Ber om ursäkt om jag missuppfattat situationen. Jag gick i samma fälla som jag själv varnat för, nämligen tro på ett rykte, detta i kombination med att jag hade en minnesbild att du skrivit själv på bloggen för länge sedan att du inte ville offra tid att sitta på tåget för att träffa biskopen privat en timme.
Min minnesbild (tydligen felaktig) var att betoningen låg på att inte vilja träffa biskopen privat, inte på att det var ett enbart logistiskt problem som löstes genom att du träffade honom senare.
Bra att detta blir korrigerat nu, för det felaktiga ryktet lever visst sitt eget liv.
Hur som helst tycker jag det är dags för er med ett uppföljande personligt samtal med biskopen nu. Det är väl i den ändan man börjar om saker behöver klarläggas.
Sedan kan ni, som jag föreslog skriva ett referat på bloggen om mötet, eller om ni vill göra det mera officiellt föreslå biskopen en gemensam kommuniké efter mötet.
Bengt
”Ni skall träffa biskopen, det är min mycket starka rekommendation.”
Jag har deltagit i några KV träffar med biskopen. Biskopen har då alltid varit vänlig och tillmötesgående.
Problemet är att biskopen träffar många olika grupperingar FÖR SIG.
Eftersom katolska kyrkan är stolt över att inte definiera sig som demokratisk så är det helt följdriktigt att biskopen kan styra och ställa lite som ha tycker utan att behöva ställas till svars.
Han kan också helt odemokratiskt utnämna vem han vill till vad han vill och svara vem han vill när han vill och hur han vill.
Och visst kan biskopen nu välja att att inte svara alls mer.
Men om det är COMMUNIO biskopen vill FRÄMJA så motarbetar han sig själv.
// Irène
Irène!
Om biskopen väljer att skriva personligt till någon som han kanske har en nära relation till tidigare som är med på en uppropslista, så är det hans ensak och skall inte ses som alternativ till hur han ev hanterar det hela offentligt.
Tycker det är subversivt av Gert och dig att släppa en sådan information på bloggen och göra en sak av det.
Om biskopen är så omöjlig och härskar genom att splittra som du säger, vad är det då för mening med att begära ett yttrande av honom. Blir det då inte som jag skrev tidigare ett ”till intet förpliktigande” svar.
Jag hade hoppats att KV-bloggen var på väg att inta en mera dialoginriktad och konstruktiv väg, men efter vad du skrev under den senaste posten av Gert ”Därför ett offentligt svar” ser jag att det är den fulla konfrontationens väg som fortfarande gäller. Hur skall du föra ett konstruktivt samtal med biskopen efter detta? Jag tycker du bränner broarna mer än att bygga upp.
Bengt
Vi skrev samtidigt så läs vad jag ovan skriver.
Jag vill communio.
Jag kan inte ställas till ansvar för att inte biskop Anders lyckas få olika grupperingar inom sitt stift att inte bekämpa varandra.
För en ledare är det avgörande viktigt att se vilket resultat ett visst handlingssätt får.
Jag menar inte att biskop Anders VILL söndring.
Jag menar att RESULTATET BLIR söndring.
Varenda organisationskonsult kan påvisa hur biskop Anders ledarstil INTE kommer att leda till ökad sammanhållning inom ”organisationen”.
// Irène
Bengt
Ser att du också skrivit
”Det finns väldigt mycket intressant Katolsk Vision skulle kunna bidra med istället för att vara anti. Biskopen är en anförvant i detta arbete.”
Två frågor
1. Hur vet du att biskopen ”är en anförvant i detta arbete” ?
2. Varför vill biskopen i så fall inte OFFENTLIGT säga detta direkt till oss alla genom att svara på Gerts brev / fråga?
// Irène
Bengt,
nej, mina enkla frågor behöver inte ett slutet möte med biskopen, där resultatet sedan refereras på bloggen. Detta skulle på intet sätt lösa problemen.
Vad som behövs är att biskopen själv svarar offentligt. Då kan vi få slut på ryktesspridningen. Jag kan inte förstå varför detta skulle vara så svårt.
Gert
Gert
Du skriver
”Jag kan inte förstå varför detta skulle vara så svårt.”
Jag kan förstå att detta är svårt men jag kan inte förstå att biskopen VÄJER för det svåra i livet.
// Irène
Irène frågar:
”1. Hur vet du att biskopen ”är en anförvant i detta arbete” ? ”
– Därför att han så bra utlägger den kristna tron i sina predikningar och texter och för att jag lärt känna biskop Anders som visserligen inte en perfekt människa, men ändå som någon som strävar efter och har intentionen att leva som han lär.
”2. Varför vill biskopen i så fall inte OFFENTLIGT säga detta direkt till oss alla genom att svara på Gerts brev / fråga?”
– En biskop skall vara återhållsam med sina offentliga formella uttalanden.
Sedan kan du ha rätt i att organisation och ledarskap i världslig bemärkelse inte är biskop Anders´starka sida, det skulle han nog själv hålla med om, men det kompenseras av mycket gott på den andliga sidan.
Liksom påven och kurian behöver satsa på information och hur man umgås med allmänheten i mediala sammanhang, så behöver också biskop Anders och staben på stiftet satsa på detta. Jag har en känsla av att det finns många viljor som drar åt många håll, och det skulle nog behövas en mycket strategimedveten och kraftfull ledare för. Grupprocesser tenderar annars att leva sitt eget liv, så är det i alla större organisationer.
Bra medarbetare och en samtrimmad stab med få elakartade konflikter kan kompensera för många brister hos en svag chef. Men svag chef + konfliktfylld stab är en extremt dålig kombination.
Biskop Anders och stiftsledningen behöver vårt stöd och våra förböner.
Gert skriver:
”mina enkla frågor behöver inte ett slutet möte med biskopen, vad som behövs är att biskopen själv svarar offentligt”
– Så talar inte den som söker dialog, utan den som kräver tolkningsföreträde.
Först använder du din ställning som journalist på GP att skriva en ledarkommentar helt enligt din tolkning och framföra din åsikt i en kyrklig konflikt. Det är i sig inget anmärkningsvärt, att journalister har tolkningsföreträde på sina egna ledarsidor är OK så länge det finns en fri press och andra tidningar som kan matcha. Men sedan riggar du en situation genom att ställa en offentlig fråga till biskop Anders och intrigerar för att så många som möjligt skall stödja dig i att tvinga biskopen att svara på det sätt som du vill. Det blir en slags interaktiv eller intrigativ journalistik där du hela tiden har kontrollen.
Jag måste säga att du är en skicklig debattör och du tar journalistiken till nya höjder.
Bengt,
nu skriver du rent trams.
Jag vill ha ett helt vanligt svar på skäligen enkla frågor. Det är inte att kräva tolkningsföreträde.
Jag har vidare inte riggat en situation. Jag har ställt högst normala frågor och begärt synnerligen normala svar.
Självklart vill jag att så många som möjligt skall stödja mig. Det är inte att intrigera.
Jag vill inte att biskopen skall svara som jag vill. Jag vill att biskopen svarar vad han vill.
På vilket sätt jag härmed tar journalistiken till nya höjder övergår min snart 40-åriga yrkeserfarenhet. Att ställa frågor och begära svar är den allra mest fundamentala formen för journalistik.
Gert
Gert, det är en tolkningsfråga.
Gör man inte samma tolkning som du blir man tydligen tramsig.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1138900-gert-gelotte-tro-blir-trams-utan-rattvisa
Bengt,
gäller det du skriver min krönika i GP eller mitt brev till biskopen?
Vad jag förstår talar vi om brevet. Då kan det faktum att jag vill ha svar på två enkla frågor knappast beskrivas som en tolkningsfråga.
Gert
Alla
Iréne skriver tidigare idag under detta inlägg: ”Låt oss backa bandet. Kronologin är avgörande i alla ”rättsfall”. ”
Jag tror att gruppen KV känner till kronologin ganska bra. (Anm. Allt nedan finns skriftligen belagt.)
Här är min precisering av några huvudfakta:
– Två eller oftast flera personer från KV hade under flera år halvårsvisa samtal med biskopen och en eller flera personer som han ”tog med sig”. Det blev sex-sju samtal om Manifestets punkter. Under flera av dessa samtal fördes anteckningar av KV-person(er) som skickades till biskopen. Inga motreaktioner inkom, således finns vissa ”gemensamma anteckningar”.
– Genom en otydlighet eller missförstånd inom KV så kom ”det senaste samtalet” inte till stånd: enl. överenskommelse vid det gemensamma mötet så skulle en person från KV sammankalla till det mötet mellan KV-personer och biskopen och några av hans experter på bl a kanoniska frågor. Detta möte var planerat till ca ett halvår efter det senaste reguljära mötet.
Just nu har jag inte tillgång till datum för detta möte; det kan jag ta fram, som den kontaktperson jag varit från KV till biskopen angående dessa möten.
– Biskopen konstaterar på sin hemsida att KV inte verkar vara tillräckligt intresserad av dessa fortsatta samtal. Det var – tycker jag – en rimlig slutsats biskopen drog av det som förevarit och blivit med tiden.
– Med KV’s mandat så tar jag kontakt med biskopens sekreterare för dessa möten, Fredrik Emanuelson (FE), för att säga att KV vill ha dessa samtal igen. Efter kort mejlväxlig – och mins jag rätt även muntlig bekräftelse mellan FE och mig, så får KV beskedet att biskopen välkomnar återupptaget samtal. Detta finns dokumenterat i interna maillistan för KV (dvs Manifestundertecknarna).
– Men då synes läget uppstå: 1) KV får inte ihop ett gemensamt intresse från flera personer att träffa biskopen, inte just då i alla fall. 2) en, kanske flera personer från KV träffar biskopen för privata samtal. Inget fel i det, som jag ser det. Men en gemensam glöd syntes då ha falnat, detta senare är självfallet min värdering av då-läget.
Idag tycker jag att läget för offentlig kommunikation för alla intresserade med biskopen är radikalt förändrat, både till behov och möjlighet. Detta är inte nu längre en fråga för endast KV, det finns nu så många andra reformönskande som kommit till tals. Det är viktigt tycker jag att lämna det bakom oss som både KV och biskopen försökt göra. Biskopen har flera gånger i våra möten lovat att se till att skrivningen om KV på hans hemsida skulle tas bort eller nyanseras. Jag menar att det vore värdefullt att den städningen gjordes av BÄ.
Jag menar att saken är idag större och viktigare än KV’s rykte och heder, det blir i sammanhanget ett lapri, som åtminstone jag kan leva med.
Min slutkommentar på denna inläggstråd. Jag har hitintills valt att inte skriva något om Gerts öppna brev till b Anders. Av många skäl som jag inte ser som intressanta att redovisa här och nu. Men jag önskar att biskopen vill ge ett svar på bloggen, för att dialogen skall kunna föras framåt.
Jag tycker att det är bra för ett öppet samtalsklimat i vårt stift att så många kvinnor och några män har gett sina kommentarer på bloggen, för att understödja och även ”hjälpa” b Anders till att ge sitt svar. I den avsikten – och också som det var utformat som ett konkret svarsalternativ, så gladdes jag mycket över den precisa kommentaren i går kväll från Dan Hanqvist. Jag hade tänkt skriva mitt anknytande till Dan H’s förslag separat, men har nu gjort det i denna kommentar. Det viktigaste är att vi kommer framåt.
Jag tror också att det går, det är så många som skrivit så optimistiskt om det.
Krister
PS Är något mycket oklart i min berättelse ovan, så be mig precisera och/eller skriva tydligare.
Krister,
Det är helt korrekt o som jag minns det.
Agneta
Gert!
Rätt, det gäller brevet. Förlåt att jag inte kunde låta bli poängen att när det gäller både brevet och GP-krönikan, så betecknar du det som tramsigt när människor inte delar din syn på saken.
Två enkla frågor som kräver ett svar, enkelt som 1+1=2. Det borde alltså inte finnas något att diskutera enl dig om man är en logiskt tänkande människa. Alla borde inse att man skall underteckna din allderles självklara lista. Det är bara biskopen som inte förstått,
men som förhoppningsfullt kommer på bättre tankar när han upplever opinionstrycket.
Med all respekt, Gert, det finns många sätt att tolka detta skeende. Jag tänkte inte lägga mig i detta alls från början, men drogs in i samtalet genom en direkt fråga från Iréne och kände mig då föranledd att svara och ärligt motivera varför jag inte ville skriva under.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=8012#comment-35743
En aspekt är är risken för sammanblanding av dina olika roller. Å ens sidan journalist och ledarskribent, å andra sidan kyrkomedlem och aktiv i nätverket kring Katolsk vision.
Skulle du renodla journalistrollen skulle det handla om att ringa upp biskopen, försöka få en intervju med honom, ställa de besvärliga frågorna direkt till honom.
Nu börjar du i journalistrollen (GP-krönikan) och fortsätter i kyrkomedlemsrollen och ordnar ett scenario där biskopen skall tvingas ut på banan och offentligt svara på frågor. Uppfattas du som journalist måste man säga att det är en innovativ journalistisk metod, uppfattas du som kyrkomedlem, så anser jag som jag sagt dig att även där vore det bästa att följa upp med att KV-gruppen har ett nytt personligt samtal med biskopen. Men där tycker vi annorlunda.
Jag säger inte att det är olämpligt eller omöjligt att agera i olika roller, men det kan vara bra att medvetandegöra både för sig själv och andra i vilken roll man agerar.
Tänkte avsluta kommentera under denna tråd nu, eftersom Irène ställt nya frågor till mig i senare bloggposter. Låt oss fortsätta samtalet under ”biskopsämbetets ovana vid kritik”
http://www.katolskvision.se/blog/?p=8056
//Bengt
Bengt,
Det jag tycker är tramsigt är ditt sätt att göra något mycket enkelt till något oerhört komplicerat. Jag frågar biskopen offentlig och ber om ett offentligt svar eftersom svaret har stort allmänintresse och berör många människor. Vad är det som är så traumatiskt med det?
Gert
Bengt,
Försöker du medvetet avleda uppmärksamheten från det obehagliga budskapet genom att misstänkliggöra budbäraren? Det är väldigt dålig stil i sådana fall.
Någonstans har du skrivit att man måste våga stå för sina åsikter och ta konsekvenserna av det. Du har rätt och man bör då tänka på att det går att exkommunicera en eller ett par präster, men inte hela landets samlade prästkår. Så faktum är ju fler som vågar säga sin mening desto mindre risk.
Som uppmuntran kan jag nämna att sista gången en påve försökte exkommunicera en hel stat var 1606 och staten i fråga var republiken Venedig. Dogen svarade med att beordra prästerna att fortsätta som vanligt, förutom jesuiterna som helt sonika slängdes ut.
Det går att få till en förändring om man bara är tillräckligt eniga och resoluta.
Anneli
…och tilläggas bör att vad saken handlade om var att dogen såg sin makt vara av Gud och kyrkans reformer efter konciliet – som hotade hans inskränkta makt – vara av mindre dignitet. Vad dogen ville ha var alltså status quo och därmed makten över kyrkan och prästerna, världslig och andlig.
Var det din poäng, Anneli, att kyrkan till slut fick dogen att ändra sig – eller vilken var den egentligen?
Eric,
Venedig levde på internationell handel och ville inte avstå från att bedriva den med t.ex. protestanter som Paulus V försökte tvinga dem till.
Redan Clemens VIII försökte få dem att hindra den engelske ambassadören att importera protestantiska bönböcker till sitt privata kapell. Men republiken hade beslutsamt försvarat dennes och andra diplomaters religiösa frihet. Clemens VIII var klok nog att ge sig.
Man måste säga att republiken Venedig var långt före sin tid när det gäller att arbeta för ekumenik och religiös frihet.
Men min poäng Eric är att det går att få till en förändring även av Katolska kyrkan om man hjälps åt. Det är republiken Venedigs sätt att bemöta den kollektiva bestraffningen från Paulus V ett exempel på.
Anneli
Men det vet vi ju att drivkraften i Venedigs antipapism var girighet och makt. Du stöder kanske då också att Franco inte brydde sig om att Paul VI sade upp konklaven med Spanien, utan fortsatte utse biskopar? Kanske du tycker Reinfeldt skulle utse våra biskopar och kommendera dem viga de präster (och prästinnor?) som han behagar?
Man förvånas snart inte över någonting här. Snart hyllas väl även en Robespierre…
Anneli,
Du skriver ovan
Bengt,
Försöker du medvetet avleda uppmärksamheten från det obehagliga budskapet genom att misstänkliggöra budbäraren? Det är väldigt dålig stil i sådana fall.”
Vad väntar du dig för svar från Bengt på en så misstänkliggörande fråga från dig?
Krister
Pingback: best colon cleanse