Joshua McElwee fortsätter att på NCR bevaka turerna kring den inställda föreläsningen med Tina Beattie på University of San Diego. Det visade sig att högt uppsatta katoliker finns i bakgrunden när det gäller påtryckningarna mot universitetsledningen att ställa in Beatties föreläsning.
Det har protesterats mot behandlingen av Tina Beattie och planeras bl.a. för en offentlig paneldebatt om akademisk frihet vid katolska universitet i stället för den inställda föreläsningen. Och man kan verkligen fråga sig hur det är ställt med den saken!
Anneli
Anneli,
makt förutsätter att det finns människor som accepterar att utsättas för makt. Vi lägger ner mycket möda på att argumentera för att ”makten” i kyrkan skall tillåta reformer och uppföra sig någorlunda i evangeliets anda.
Det är inte oviktigt att fortsätta så. Men jag tror att det är ännu viktigare att ignorera makten. Att inte be om lov. Att inte invänta reformer. Att inte ge makten tolkningsföreträde. Att i stället argumentera genom handling.
Gert
Gert,
Jag är inte helt säker på att jag förstår vad du menar. I det här fallet tycker jag att det är väldigt viktigt att teologer och studenter och förstås Tina Beattie själv inte låtit sig skrämmas till tystnad. Någon form av ledning måste varje organisation ha, men dessa ledare måste uppföra sig.
Men jag håller med dig om att det också kan vara rätt att helt enkelt sätta igång förändringar, t.ex. att prästviga kvinnor.
Vad som är bäst att göra i en viss situation är verkligen en avvägningsfråga.
Anneli
Anneli,
vad jag menar är att för mycket tålamod leder till att ingenting förändras. Mycket kan vi förändra själva – genom att förändra i stället för att be om förändringar. Fyra exempel:
Katolska kvinnor kan låta sig prästvigas och strunta i vad Rom tycker.
Omgifta kan gå till kommunion utan att be om lov.
Homosexuella katoliker kan gifta sig borgerligt och registrera det på pastorsämbetet – åtminstone försöka.
Präster som gifter sig kan fortsätta som präster – i inofficiella ”husförsamlingar”.
Gert
Gert,
Jag håller med dig och det är fyra bra exempel du tar upp. För de kvinnliga prästerna gäller dessutom samma villkor som för manliga som gifter sig. Det är inte så att de går sysslolösa efter prästvigningen, det är ”bara” de vanliga församlingarna som är stängda för dem. Något jag tycker är viktigt att alla får veta.
Anneli