Agneta har under ett annat ämne tagit upp samtalsklimatet eller snarare bristen på diskussion på bloggen. Jag tänker utveckla frågan eftersom jag tror att den inte bara berör KV-bloggen utan gäller Katolska kyrkan som helhet. Det mesta har vi tagit upp tidigare, men det skadar inte att göra det igen.
Det viktigaste tror jag är att alla förstår att kvalitén, engagemanget osv här är allas ansvar. Diskussionen blir det vi som skriver inlägg och kommenterar gör den till, vare sig mer eller mindre. Om alla ställde sig frågan vad tillför det här diskussionen, innan man lägger ut ett inlägg eller en kommentar skulle helhetsintrycket bli bättre.
Du bestämmer själv vem du diskuterar med. Alla är olika, vill du ha en tuff diskussion väljer du en annan skribent än om du vill ha en lågmäld och filosofisk.
Viktigt är också att vara så konkret som möjligt i både kritik och medhåll. Jag tar ett aktuellt exempel från Bengts blogg där en av de signaturer som förekommer också här kommer med svepande insinuanta formuleringar som i princip är omöjliga att bemöta:
“Tron var inte ett läropaket som vi böjde oss under i okritisk lydnad”
Alltså: blev inställningen att stoisk vägra böja knä och idka kritisk olydnad istället. Kanske Sr Fredell har något gemensamt där med en viss Williamson?”
Jag tycker att Bengt Malmgren svarar mycket bra och också sätter de gränser som är nödvändiga för att hålla det sansade tonläge som många efterlyser:
”Eric!
Vad har du emot fritt tänkande och personlig integritet? Kyrkan är beroende av människor som utövar fritt tänkande och tillägnar sig tron med hjärta och hjärna. Ja-sägare är aldrig de som bidragit till att utveckla kyrkan i ande och sanning. Och för att man kritiserar en ytterlighet följer inte automatiskt att man hamnar i andra ytterlighetsdiket.
Var snäll och kom inte med svepande omdömen om dina medkristna bröder och systrar, ta istället upp de teologiska tankar, en i taget, som du vill belysa och diskutera.”
Slutligen vi behöver värna olikheter. Det jag tycker är flummigt kan en annan uppfatta som poetiskt, det en person ser som tomma ord kan en annan tycka är vidgade vyer osv. Katolska kyrkan behöver mer mångfald som motvikt till den rådande enfalden. Vi bör vara förebilder inte ytterligare exempel på hur illa det är ställt i kyrkan.
Anneli
PS Jag vet att jag inte alltid lyckas följa mina ambitioner, men jag gör mitt bästa. DS
Karin g och alla,
En grundregel på Kv-bloggen är att respektera de gränser en skribent sätter. Eftersom Agneta inte vill att jag ska kommentera mer under det inlägg där du svarar mig så låter jag bli det. Dessutom kan Agneta ta till papperskorgen, så även utan den respekten vore det dumt av mig att ta risken. Jag flyttade därför över kommentaren hit till mitt inlägg i ämnet:
”Annelie,
Jag skulle inte svara- men Du tvingar mig.
Jag gör verkligen inte mina egna upplevelser eller iakttagelser till allmän lag. Dina påpekanden är onyanserade och oförskämda.
Jag pekade på Kristus. Han – inte skribenter på KV – är det levande ordet.
Om inte Han är grunden för det som Du och andra vill åstadkomma här kan man verkligen fråga sig vem som tar sina egna upplevelser som utgångspunkt för allmänna, generella regler.
Tonen i Ditt inlägg kunde också bemötas med ett annat Tranströmercitat ” vi är på en fest som inte älskar oss…”
Det är mina egna erfarenheter av läsning och deltagande i samtal ( nej, förlåt diskussioner) och som sådana fullt legitima. Det är därför jag personligen i fortsättningen kommer att avstå fr fortsatta inlägg, men din totala felläsning av mitt inlägg krävde denna korrigering.
Kristus- inte vad som helst – är brödet i öknen, som mättar och ger liv. Liv i överflöd.
Karin”
Agneta kan alltså hindra mig från att svara dig Karin g, men hur skulle jag kunna tvinga dig att svara mig?!!! Sanningen är att du känner dig tvingad och låter den känslan styra dig. Sedan försöker du lägga skulden på mig.
Ingen katolik är tvingad till något här i landet, i andra länder ser det annorlunda ut. Det står dig och förstås andra fritt att välja bort den här bloggen om den inte berikar dig/er.
Vad det gäller Tranströmercitatet om att vara på en fest där man inte är älskad, visst så kan även jag känna det här. Vilket dock vägs upp av de uppskattande ord jag ändå får för det jag skriver. Men framförallt så är metaforen i mina ögon felvald, det här är inte en fest utan ett diskussionsforum… Att någon argumenterar emot dig är inte det samma som att vederbörande är oförskämd eller aggressiv. Även om det kan vara så, men då brukar i alla fall jag säga ifrån.
Anneli
Alla,
Det är inte så ofta nuförtiden som jag inte klarar av att uttrycka det jag tror eller känner, men det här är ett av dessa tillfällen.
Jag vill ändå anstränga mig eftersom vi behöver hitta ett sätt att få ett öppet men konstruktivt samtalsklimat. Jag tror också att vi kan hjälpa andra med samma problem och som tittar på KV-bloggen. Den går ju mot trenden och har lyckats få bort de flesta nättrollen, utan att behöva stänga av kommentarsmöjligheten.
Alltså varför är det inte oförskämt att som signaturen Karin g komma med en svepande och negativt påstående om det som skrivs på bloggen och dessutom dra in stackars Thomas Tranströmer i det? Karin g skriver:
”Jag är ” trött på alla dem som kommer med ord, ord men inget språk” ( Tranströmer).
Mitt svar: ”Jag tror att ni lider av en åkomma som tyvärr är utbredd i Katolska kyrkan och ställer till mycket elände, dvs vad man själv tycker och känner görs till en allmän regel.” är däremot både oförskämt och onyanserat enligt Karin g.
Kan någon förklara varför det första påståendet är helt okej men inte det andra???
Anneli
Anneli
KV blogg hör ju ihop med KV Manifest – dvs reformsträvanden INOM katolska kyrkan. Min känsla är dock att vissa katoliker förutom reformer ÄVEN har krav på KV blogg att tillhandahålla annat – typ andlig uppbyggelse mm.
Jag som skribent ser som min främsta uppgift att tillhandahålla nyheter och information från den världsvida katolska kyrkan som jag finner intressanta och som jag tar mig rätt till att vinkla hur jag vill.
All nyhetsförmedling är prioritering och all nyhetsförmedling kan vinklas.
Signum vinklar på sitt sätt, väljer och väljer bort nyheter.
Samma sak Bengts Blogg och Katolsk Observatör för att nämna ett par andra katolska bloggar i svenska bloggosfären.
Jag har ingen ambition att vara så neutral som möjligt. Tvärtom min ambition är att vara så rak som möjligt i det budskap jag anser viktigt att få fram
Katoliker i Sverige är ovana vid sådant. Det anses AGGRESSIVT att vara rakt på sak inom svensk katolicism. På kontinenten är det vardagsmat att tala klarspråk utan att bli beskylld att vara aggressiv.
Om man kollar tysk, fransk eller engelsk katolsk debatt och jämför med Sverige?
För mig som vuxit upp vid ett kontinentalt köksbord är Sverige hur MESIGT som helst.
Men som du själv påpekar -det är helt frivilligt att läsa KV blogg.
Det är intressant när människor beklagar sig över hur hemskt det är att läsa KV blogg
eller när yrkesmeteorologer påpekar att klimatförändringar är viktigare än KV Manifest…….
Det är många som smygläser bloggen för nyheternas skull och det räcker för mig som skribent.
Det är valfritt för bloggens läsare att tala med vem de vill men det måste ju även vara valfritt för oss skribenter att tala med vem vi vill.
Vår tid och vårt arbete vi lägger ned på KV blogg är ju rent ideellt och därför kan ingen som inte själv vill bidra med insatser att hålla bloggen levande ha krav eller anspråk på att få gehör för sina önskemål som det dock alltid är fritt fram att uttala.
// Irène
PS Min policy är att försöka vara så tillmötesgående som möjligt till allt jag upplever som äkta frågeställningar.
Men mot stenkastning är det självklart att jag värjer mig.
Iréne och alla,
Det jag framförallt är trött på är när någon, som i ovanstående exempel, kommer med svepande, negativa generaliseringar om andra och sedan klagar på att man blir illa behandlad bara någon annan, i det här fallet jag, argumenterar emot.
Jag är inte särskilt förtjust i det du kallar det kontinentala sättet att diskutera, men väljer då andra diskussioner eller uttrycker mig på ett annat sätt.
Något jag däremot tycker att vi katoliker här i landet behöver lära oss av dem på kontinenten är att kyrkan inte splittras bara för att vi har olika åsikter. Däremot finns det risk att den faller i bitar om alla förväntas vara stöpta efter en mall.
En annan sak jag skulle vilja att det fanns större insikt om är att ord som aggressiv eller oförskämd faktiskt inte är synonymer för den som inte tycker som man själv. Kanske är det min uppgift under nyevangeliseringen? 😉
Anneli