Vänner,
den kände vatikanisten John L Allen analyserar Roms krishantering i en lång artikel som är värd att läsa till slut:
http://ncronline.org/blogs/seven-days-shook-vatican
En första reflektion är att kyrkans missionsåttagande i de utvecklade västerländska demokratierna förutsätter att hon åtnjuter respekt i dessa. Åtminstone om mission syftar till mer än att värva proselyter till ett mentalt ghetto.
Självklart har pedofilskandalerna med mera ödelagt det förtroende som fanns. Men detta är ändå bara en del av problembilden.
Kyrkans diskriminering av kvinnor, förtryck av homosexuella och motstånd mot demokratiska reformer blockerar budskapet i Jesu ord.
Kyrkans ledning tycks inte förstå att jämställdhet mellan könen, respekt för människors olikhet och demokrati är självklara fundament för varje samtal i den omgivande världen.
Gert Gelotte
Gert
”Kyrkans diskriminering av kvinnor, förtryck av homosexuella och motstånd mot demokratiska reformer blockerar budskapet i Jesu ord.”
Det sorgliga är att just de tre faktorer du nämner är just dessa som här och nu bidrar till den allt större sprickbildningen inom hela KRISTENEHETEN.
Men hierarkin ser det tvärtom. Förändringar och reformer skulle splittra kyrkan.
Hierarkin talar SOM OM kyrkan i denna stund vore en ENAD kyrka och för att bevara enheten så måste kyrkan STÅ EMOT varje form av förändring.
Tyvärr läste jag att kardinal Schönborn så sent som i onsdags denna vecka säger att ”vigningen av kvinnliga präster skulle splittra kyrkan”
http://www.kath.net/detail.php?id=27260
// Irène
Gert och Iréne,
Det som jag uppfattar som genomgående i artikeln är att Katolska kyrkan inte särbehandlas längre. RKK kan inte leva efter sina egna laga, utan ställs t.ex. inför rätta vid misstankar om brott.
Är det kanske den särställningen som evangelisationen ska återskapa? I så fall får vi hoppas att den misslyckas.
/Anneli
Kära alla,
det är uppenbart att Vatikanen är ute och cyklar, och det kommer att straffa sig. Men det betyder inte att katolicismen är död. Tvärtom.
Som motvikt vill jag visa – så här tänker en sann katolik:
Catholics, Media, & Culture
Perspectives from the Crossroads
by John W. Kennedy«
Archives Christopher Hitchens, Catholics and cancer
Friday July 2, 2010
”Christopher Hitchens, the well-known author, journalist and opponent of religion (particularly the Catholic Church) sadly has put out a statement that he has cancer of the esophagus.
Writing respectively for the National Catholic Register and Beliefnet, bloggers Pat Archbold and Rod Dreher are among those calling on people of goodwill everywhere to pray for the man. I’d like to join that call.
My family lost one its its cherished members to cancer of the esophagus. It is a devastating diagnosis (though there is always hope). It’s not something you would wish on your worst enemy let alone a loved one.
And, let me be clear, despite his very pointed criticisms of the Church, I don’t consider Christopher Hitchens to be the enemy. I strongly disagree with his extremely cynical analysis of the life of Mother Teresa and his atheistic book God is Not Great. It would have rung a lot more true had he used the same facts presented to prove that Man is Not Great. But I actually admire him.
After watching Hitchens for many years, my estimation of the man is that he’s a truth seeker and a brave idealist who has not been afraid to offend his liberal friends by siding with the Bush administration in the war against Islamist extremism or even to undergo waterboarding to report the truth of that experience. His honest conclusion: It, in fact, is torture.
When Christopher Hitchens looks at the practice of radical Islam he sees murderers who justify their insane actions by religion. When he looks at the Catholic Church he sees hyprocracy, sexism and covered-up child abuse, as well as a myriad of other assorted assaults on human dignity dating back centuries.
While his conclusions are one-sided and sometimes unfair, they are also sometimes on, or at least near, the mark. I know many believing Catholics who are angry with their Church. They are angry precisely because they are good people who actually take what they hear in the pews every Sunday to heart.
When, in ways big and small, the Church fails to live up to the moral standards it sets, it raises anger among its most thoughtful followers. Believers are usually able to make a distinction between God and the flawed people who purport to represent Him on Earth. Others may either be angry at God for allowing human evil (i.e. war or child sex abuse) or reject the existence of God altogether.
Speaking as one who has experienced the kindness of good priests and good individual Catholics (as well as believers of other faiths), I disagree with Hitchens’ conclusions about the impact of faith in the world (I won’t say ”ultimate conclusions” because he [like all of us] is a work in progress). Faith in God is a good thing and the world would be a far worse off without it.
So, in conclusion, I do pray for Christopher Hitchens — spiritually especially and everyway. May God bless Christopher Hitchens.
Also, I mentioned Rod Dreher’s blog on behalf of Christopher earlier in this post. A day earlier he posted one expressing gratitude to God and to those who have been praying for his sister Ruthie (who is fighting lung cancer). He reported that her tumor has gotten smaller (obviously a good sign). He urges his readers to keep praying. Well, I’d like to add my prayers to those of many others.
Prayer does work. I have seen it in my own life. May God continue to bless Ruthie.”
Anna Maria
P.S. Även jag tycker att Hitchens varit aningen aggressiv och orättvis ibland. Men som idealist måste man respektera honom. D.S.
Visst skall idealister prisas. Jag vill därför passa på att nämna en annan idealist: ärkebiskop Marcel Lefebvre. Och så en till: fader Sten Sandmark. Vid mogen ålder lämnade de bägge tryggheten för något som de trodde på. Sådant är modigt och beundransvärt.
Emil,
Lägg av. Vi respekterar inte ”idealister” som förespråkar hets mot folkgrupp eller andra kriminella handlingar.
Det finns gränser.
Anna Maria
Anna Maria,
Jag tycker att det är svårt att få grepp om vart denne John W Kennedy egentligen vill komma.
Att tro på Gud är bättre än att inte göra det och att religionernas inverkan i världen på det hela taget är god.
Hmm, stämmer det verkligen? Vilka nationer har mest fred och bästa levnadsförhållandena, utbildning, arbete, sjukvård för sina medborgare inte minst kvinnor och barn? Det är nog faktiskt de mest sekulariserade, varför ligger inte de länder där Katolska kyrkan har mest inflytande i topp, kan man undra?
Sedan får man hoppas att han har rätt i att de flesta katoliker kan skilja på Gud och kyrkan å ena sidan och kyrkans ledare å den andra. Min övertygelse är att mycket av RKK:s framtid hänger på att majoriteten klarar det. Och förstås på att brott som begås av katolska präster och ledare behandlas som vilka andra brott som helst, dvs i domstol.
/Anneli
Anneli,
det jag hör honom säga är: Christopher Hitchens är en man som många gånger och på olika sät uttryckt sitt motstånd, sitt förakt mot religionen i allmänhet och katolska kyrkan och dess tro i synnerhet. Både Kennedy och jag ger honom rätt i vissa avseenden, men inte i alla. I en del tycker vi att han är orättvist aggressiv (vet inte nu on vi är hundraprocentigt kongruenta men det är så jag tolkar innehållet). Denne man, som angriper vår tro, inte bara för att den är katolsk utan för att den tror på Gud, är nu i nöd. Han är sjuk i cancer, en väldigt aggressiv form därav dessutom. Och då väljer vi, Kennedy och jag, att be för Christopher Hitchens, och önska hans tillfrisknande. Han är inte vår fiende, han är bara en annan människa, med en annan åsikt. Om vi alla kunde tänka så, som vår Herre har lärt oss, skulle vi bryta mostståndets makt. Be för honom.
Anna Maria
Anna Maria,
I bland kan jag stå frågande inför dina associationsbanor och det här är en sådan gång. Jag uppfattar det inte som att John L Allens artikel, som Gert Gelotte länkar till är fientlig till religionen eller ens till Katolska kyrkan.
Hur kom du att tänka på Christopher Hitchens i detta sammanhang?
För min egen del undrar jag allt mer över orsaken till denna evangelisationsiver som känns så otajmad med tanke behoven av att vinna tillbaka förtroendet från de redan befintliga katolikerna.
GT:s Gud säger inte att han är den ende Guden, men han visar att han är starkast och lyckas genom det någorlunda bra med att hålla kvar israeliterna. Kan det vara så att de här kampen fortfarande finns kvar i människors undermedvetna? ”Vår” Gud får inte besegras av andra gudar. För vad skulle hända då, upphör Gud att existera om människorna inte tror på honom? Kan en sådan ängslan vara drivkraften?
/Anneli
Anneli,
Va bra sagt! Rena foltbollsmatchen kanske. Gud är bollen.
”Kan det vara så att de här kampen fortfarande finns kvar i människors undermedvetna? “Vår” Gud får inte besegras av andra gudar”
När slutar matchen?
// Agneta
Anneli,
du missförstår mig. Jag uppfattar inte Allen som fientlig. Ej heller vill jag påstå att Hitchens åsikter är relevanta i sammanhanget. Min enda poäng var att det mot bakgrund av allt det absurda som hänt i Rom den senaste veckan och som Allen räknar upp i sin artikel, inkusive det fantastiskt dåligt tajmade Nyevangelisationsämbetet, känns som en befrielse att på annan ort se uttryck för sann kristenhet. That’s all.
Anna Maria
Anna Maria,
Att be för dem som inte alls delar ens åsikt? Jo det är ju ett verksamt sätt att göra tillvaron bättre, lätt var alla att tillämpa.
Agneta,
Egentligen tror jag att det är vår bild av Gud som är bollen. Men jag har svårt att se tro som en match där det gäller att göra flest mål, eller samla på sig flest anhängare.
Jag har en stor tillit till Gud och känner ingen fruktan för att han ska överge oss. Hans ställföreträdare bland människorna lämnar däremot ofta en hel del i övrigt att önska.
/Anneli
Anneli,
Naturligtvis är det våra föreställningar om Gud och att skjuta sin Gudsbild i mål och säkra allt vad man kan sin egen/egen Gud seger. Det trodde jag du förstod.
Allt gott// Agneta
Agneta,
Jo det gör jag, men alltför ofta säger/skriver jag Gud när jag egentligen menar min gudsbild och jag tror inte att jag är ensam om det. Risken är att man blandar ihop de två.
/Anneli 🙂
Anneli,
Tyckte bara att det var en fin tanke i linje med ”Älska din nästa men dina fiender mer”, som jag gärna ansluter mig till. Ska tänka på det, och på dig (fast som vän), i mässan imorgon.
Varför gör mina reflektioner dig så nedlåtande?
Anna Maria
Pingback: Anna gelotte | Actifi